God eftermiddag, Red Simyna Har liknande tankar en del, så de finns där en del. Var och en får finna en väg fram när tankarna kommer, en del kan vi kanske göra tillsammans, Utifrån var och ens förutsättningar. Bra du känner att du kan ta tag i saker, blir motiverad. Jo, tror att det kan komma något gott ur denna tuffa pandemi. Även om det är mycket tråkigt och tragiskt som hänt och kommer hända, vill inte man för mycket ska skylla på andra utan att försöka vara konstruktiv också, vilja hjälpa varandra att göra bättre än vad vi kunnat göra. Så känn dig inte överflödig och meningslös, vi bidrar alla efter sin förmåga. Erkänner är lite kluvet av mig när jag själv känner så en del, ibland, men innerst inne och med hjälp av andra så vet jag vi kan och ska hjälpas åt, att göra något för oss och andra. Glad för att feedback jag får av dig och andra, här och på andra forum. Saknar dina svar, när det dröjer lite, men det är också helt okej, ibland kan man inte svara på en gång.
Ja det kanske är så också att vissa passar bäst på barrikaderna och vissa lämpar sig bättre lite i bakgrunden? Egentligen är jag en som fungerar bäst “bakom”. Är mycket mer i kontakt med min inre styrka då. Är du likadan?
Kanske är det lite i olika grader också detta med en förändring? Första steget är väl medvetenheten om att behöva förändra sig genom sin konsumtion, resvanor, kanske läsa på mer mm. Nästa steg är kanske att fundera kring vad man själv kan göra för att bidra ytterligare. T ex kolla över sin elleverantör, börsen, sin egna förbrukning. Därefter kommer väl detta lite mer “större engagemanget” som ju alla definitivt inte behöver hålla på med om intresset inte finns. Att försöka påverka på ett större plan på olika sätt. Politiskt, eller på andra sätt.
Jag blir så himla matt när jag pratar med några i min omgivning om detta för först fastnar jag liksom i en “debatt” om klimatförändringar övh existerar, sedan efter massa tjaffs om det så är det stora, stora egon som vägrar att förändra sig ens pyttelite. Blir helt slut av det här. Sånt brukar göra mig å andra sidan mer “aktiv” att försöka göra annorlunda eftersom jag känner behov av att kompensera för de som gör “inget” och som lever med skygglapparna på.
Försökte även prata med en om att jag på vissa sätt finner det mycket tillfredsställande att slippa tänka på mina egna problem, eller mitt mående/inre och istället se utanför mig själv – metaperspektivet – och där försöka göra en riktig insats. Lite som att skaffa barn kan jag tänka mig, att det är skönt att lägga över uppmärksamheten på någon annan än sig själv för ett tag. Det här förstod ingen direkt heller i min omgivning. Blev då trött igen, haha.
