Till alla oavsett

God kväll,

För att orka upp på mornarna nuförtiden har jag snöat in på klimatet, som sagt. Gjort en del förändringar i min lägenhet. Känner att jag får skärpa till mig också och bara köra nästan ekologiska produkter. Minska på miljöfarligt material och sedan äta ännu mer vegetariskt och veganskt och närproducerat.

Sålde även av massa aktier och fonder som stödjer en hel del tvivelaktiga branscher. Ska köra på enbart miljövänliga branscher i mitt privata sparande men även för min tjänstepension. Har börjat handla igen på second hand också. Bytte även partitillhörighet och gick med i ett annat parti istället. På tiden efter i hela mitt liv röstat på samma. Lite utveckling kan behövas!

Gjorde även en sen anmälan till universitetet på kurser om miljövård. Jag vet ändå inte om jag orkar gå tillbaka till min “gamla bransch”. Kanske ska byta liv, totalt? Rädda planeten, typ.

Känner mig ändå så överflödig och mitt liv är ganska så meningslöst (framförallt i arbetslivet).

Lyssnat på P3 Dystopia i typ ett dygn nu och känner faktiskt mig väldigt motiverad ändå att försöka “göra nåt” vettigt. Det kanske är skitbra att vara med om den här pandemin och att man har jättenära nu till att relatera till andra kriser? Det gör att man kan bli handlingskraftig? Minns att jag reagerat så tidigare. Att det blir som ett bränsle.

Fler som går i de här tankarna?

I morse tappade jag allt. Tog trekvart innan jag ens kommit upp ur sängen och fått på mig kläderna. Allt är bara svart, hittar ingen mening. Jobbar, äter, sover är det enda jag gör. Skrev ett eget inlägg här ovan också, det kanske moderator kan ta bort om det här blir dubbelt.

[Yellow Horaka]

Pink Dusapi, tråkigt det är så för dig, hoppas du kommer ur detta för det finns en mening, fast du kanske inte känner så, nu. Vi behöver hjälpas åt att må bättre, få andra må bättre, allt omkring må bättre, hittade som var och en och vi tillsammans kan göra för att komma dit, så småningom. Visa omtanke om allt och alla, få med oss alla som inte tänker så för stunden.

Men det är helt för dig att få känna så, det kan ingen ta ifrån dig. Men vi alla kan hjälpas åt så du inte ska behöva känna så, länge till.

Så, fortsätt skriva här, men tillåt dig att det kan vara såhär ibland. Känner igen en del av vad du skriver, och vi är fler som har så, olika mycket.

Må väl !!!

Fina Pink Dusapi <3

Ledsen att läsa. Gör ont i mig å dina vägnar. Orkar du säga om det hänt något speciellt eller ifall det mer är att det dåliga måendet tagit ut sin rätt så att säga? Att du inte fått hjälp tidigare och därför nu mår mycket sämre pga. det? Är det GAD:en som vaknat till liv? Läste ditt andra inlägg om tappad livslust och en partner som inte längre orkar mm. Vet hur det känns när det är nattsvart allting och hjälp inte direkt heller finns inom räckhåll. Det är fruktansvärt! Bra att du skriver här! Tänker på dig och vill skriva för att du ska känna att flera svarar och att du inte blir ännu mer ensam i detta.

Skickar massor av värme

[Yellow Horaka]

Red Simyna skrev:

Red Simyna

God eftermiddag, Red Simyna

Har liknande tankar en del, så de finns där en del.

Var och en får finna en väg fram när tankarna kommer, en del kan vi kanske göra tillsammans, Utifrån var och ens förutsättningar.

Bra du känner att du kan ta tag i saker, blir motiverad. Jo, tror att det kan komma något gott ur denna tuffa pandemi. Även om det är mycket tråkigt och tragiskt som hänt och kommer hända, vill inte man för mycket ska skylla på andra utan att försöka vara konstruktiv också, vilja hjälpa varandra att göra bättre än vad vi kunnat göra.

Så känn dig inte överflödig och meningslös, vi bidrar alla efter sin förmåga. Erkänner är lite kluvet av mig när jag själv känner så en del, ibland, men innerst inne och med hjälp av andra så vet jag vi kan och ska hjälpas åt, att göra något för oss och andra.

Glad för att feedback jag får av dig och andra, här och på andra forum. Saknar dina svar, när det dröjer lite, men det är också helt okej, ibland kan man inte svara på en gång.

Yellow Horaka, du har fått mail <3

mår inte bra , då det ska bli kallare här nästa vecka , -15

det klarar jag inte , garanterat . . . . .

[Yellow Horaka]

Blue Mylevy skrev:

Hej! Är det okey för mig att flika in lite då och då, här i tråden, fastän jag är äldre (femtioåtta år)?

Är så okej och välkommet, är själv 55.

Yellow Horaka skrev:

Pink Dusapi, tråkigt det är så för dig, hoppas du kommer ur detta för det finns en mening, fast du kanske inte känner så, nu. Vi behöver hjälpas åt att må bättre, få andra må bättre, allt omkring må bättre, hittade som var och en och vi tillsammans kan göra för att komma dit, så småningom. Visa omtanke om allt och alla, få med oss alla som inte tänker så för stunden. Men det är helt för dig att få känna så, det kan ingen ta ifrån dig. Men vi alla kan hjälpas åt så du inte ska behöva känna så, länge till. Så, fortsätt skriva här, men tillåt dig att det kan vara såhär ibland. Känner igen en del av vad du skriver, och vi är fler som har så, olika mycket. Må väl !!!

Ja, jag har fått dras med mina svackor sedan tidiga tonåren och jag är nu 25 år senare inte särskilt mycket starkare.

I mitt arbete så hjälper jag människor med psykisk ohälsa/missbruk och är det inte lite av ödets ironi att jag nu sitter i samma båt. Denna pandemi har verkligen satt spår i oss alla, på olika sätt.

Jag bara önskar jag snart kunde finna något meningsfullt och känna mig stabil och stark igen.

Red Simyna skrev:

Fina Pink Dusapi <3 Ledsen att läsa. Gör ont i mig å dina vägnar. Orkar du säga om det hänt något speciellt eller ifall det mer är att det dåliga måendet tagit ut sin rätt så att säga? Att du inte fått hjälp tidigare och därför nu mår mycket sämre pga. det? Är det GAD:en som vaknat till liv? Läste ditt andra inlägg om tappad livslust och en partner som inte längre orkar mm. Vet hur det känns när det är nattsvart allting och hjälp inte direkt heller finns inom räckhåll. Det är fruktansvärt! Bra att du skriver här! Tänker på dig och vill skriva för att du ska känna att flera svarar och att du inte blir ännu mer ensam i detta. Skickar massor av värme

Ah, skrev ett långt svar och så bara försvann det.

Pandemin har verkligen fått mig ur balans, tappat massor med rutiner gällande träning mm och alla dessa begränsningar. Kan inte planera mer än en dag framåt och jag har alltid mått bra av att se fram emot saker och planera. Har ett ganska krävande yrke där jag arbetar just med psykisk ohälsa men mina fritidsintressen har fått mig att orka, de har gett chans till återhämtning. Nu är även de starkt begränsade vilket såklart påverkat.

Sen vantrivs jag nåt så in i bomben av att bo i stan, min dröm om att bo lantligt får jag vänta på i minst tio år till pga arbete mm.

Droppen blev då jag insåg att jag får vänta ytterligare till nästa sommar på att skaffa valp, något jag planerat för i ett par år men pga praktikaliteter blir omöjligt till denna sommar. Som jag hade sett fram emot åtminstone detta, men nej..

Jag tackar dig innerligt från mitt hjärta, det värmer att du vill svara här. Griper efter halmstrån nu.

[Yellow Horaka]

Pink Dupasi

Bra du är här, och skriver här, för det ger oss en chans att svara och finnas för dig.

Vi vill hjälpa och göra så det kan börja kännas mer meningsfullt och stabilt, hoppas vi.

Bra du ändå ka planera en dag i taget, och försök vara här då du känner det är okej. Få tillbaka lite rutiner så kanske det kan hjälpa till, så är det mycket för mig. Har både blivit proemander och lite jogging, och när det börjar flyta på lite, fast det tagit emot lite i början, så kan det bli bättre.

Synd det här med valpen, försök ändå tänka att det kanske kan ändras eller bara blir lite försenat. Så kan ju det bli mycket av, både i dessa tider med pandemin liksom när det inte råder en pandemi.

Hoppas våra svar här får dig att greppa halmstråt, klamra dig fast och få lite, lite stabilare så du kan börja komma tillbaka. Må väl!

Yellow Horaka, ja det här med valpen är ju inte någon stor sak i sig men det blev liksom symbolen för allt det jag saknar och längtar efter. Möjligheten att skapa sig ett liv på landet med ett litet hus, närhet till natur och friluftsliv, det är något som verkligen fattas mig. Detta har jag längtat till i över tio år men pga egen feghet och svårighet att få tummen ur så har jag fastnat här. Och nu är jag inte purung längre.

Så allt detta sammantaget i kombination med pandemin har gjort att jag fallit rätt djupt.

Men tar dag för dag, är lite som att jag lever efter devisen “fake it til you make it” just nu. Energinivån och motivationen är dock på stort minus.