Tack fina Yellow <3
Vilken dag. Spårade nästan ur när jag skulle hämta nycklarna eftersom det kändes så bristfälligt ur ett smittskyddsperspektiv. Fick panik och började typ skälla på den som skulle ge mig nycklarna. Inte så trevlig stämning. Blev tvungen att gå hem igen innan jag gick till nya lägenheten för att samla ihop mig. Ta en dusch. Orolig att jag nu blivit smittad av corona pga. den här skiten. Gick sedan till lägenheten och jag vet inte riktigt vad jag tycker.
Hörde lite ljud men kanske överreagerar. Kylskåpet fungerar inte och så gick det inte att låsa, det är sönder. Fick ringa någon jour. Det svider också i ögonen pga. varit så blåsigt ute idag och jag har varit vid havet. Jag orkar inte nojja om jag själv kanske har corona. Eller om jag nu ska behöva vara orolig två veckor framöver pga. att jag slarvat eller tog en risk nu idag. Om 1,5 vecka får jag iaf den andra vaccindosen. Hoppas klara mig. Imorgon kommer flyttgubbarna. Jag är helt slut som människa. Kan inte säga annat.
Det bara fylls på med nya områden att ta tag i. Nu står nya lägenheten olåst också över natten. Jag kunde inte stanna kvar och vänta på jouren för det kunde tydligen ta timmar innan de skulle komma. Så jag valde att gå hem igen. Klockan hade börjat närma sig 20.
I helgen hoppas jag kunna andas ut. Sitter och googlar på omplaceringshundar. Behöver nåt positivt i mitt liv. Inte bara elände.
Ikväll är det sista gången jag sover här i lägenheten för alltid. Känns konstigt. Och det är tyst också. Knäpptyst. Som att hela huset äntligen har lagt sig i vila. Jag hör fåglarna kvittra utanför och jag hör mina egna tankar igen.
Hade elektriker här för ett par veckor sedan och de ringde upp idag och så får jag tillbaka pengar pga. att de repat mitt golv och lite annat. Det var ett bra samtal. Glad över det iaf. Men också lite jobbigt. Gud alltså, det ända jag gör är att beta av massor av uppgifter.
Kan sörja mitt liv också. Mitt gamla liv. Det var så länge sedan jag levde normalt och jag orkar inte riktigt se hur massan lever på som om nästan allt är som innan. Blir så ledsen av det. Som att jag ser att andra mår så bra och umgås med kompisar. Driver runt på stan. Går på restauranger. Tar studenten och vrålar sånger. Jag längtar ut. Jag är så trött på den här pandemin och att vara så försiktig. Så hjärtligt trött på det.