Jag lider av separationsångest. Jag blir väldigt orolig när frun eller barnen reser bort. Lägg även till att jag själv aldrig åker bort, vilket gör att jag mår dåligt över det. Har gjort små försök under åren med att träna på mina rädslor, men set slutar alltid med en riktig kollaps. En sådan kan ta månader att hämta sig ifrån, vilket gör att motivationen och orken försvinner till att försöka igen. Och då kommer depressionen över att jag har ångest och är feg och orkeslös. Allt blir en enda röra.
Tror att det beror på att du inte tagit reda på vad separationsångesten handlar om, att du inte gått till botten med det.Det finns alltid en orsak till att man får ångest. Det kan ligga långt bak i tiden men något har gjort att du är rädd för just detta. Och det måste man titta på. Psykodynamisk terapi är mest lämplig för det.Jag har själv inte fått någon längre terapi så jag har inte kunnat jobba med min ångest. Men jag har själv kommit på vad min oro bottnar i, även om jag inte känner till alla detaljer, eller minns saker som jag skulle vilja minnas, för att förstå mer.
