Allt är hopplöst, jag ger upp!

Jag har träffat flera som inte har kvar SGI. Det har inte hjälpt art säga att de INTE klarar monotona arbeten. Har oxå blivit sjuka av det.Även jag. Hamnat melkan stolarna i olika instanser. Det enda jag hört från alla är att det är bättre att jobba än vara sjukskriven. Trots att jag bevisat motsatsen, blivit sjuk av jobbet. Har inga resurser utifrån som kan trycka på, haft personligt ombud men inte hjälpt mkt.Vet inte vad man kan göra mer. Orken är begränsad.Orkar inte överklaga allt, har alltid fått göra det men till slut förlorar jag. Men aldrig träffat en hög utbildad som hamnat i den här misären.Har flera högutbildade runt omkring mig.Så sett deras ärenden på nära håll. Är som en annan värld dom lever i jämfört med mig. Fast vi är lika sjuka, t.o.m går till samma psyk och vårdcentraler i flera fall. Tråkigt att det ska vara så. Man väljer ju inte varifrån man kommer. Lycka till!

Vad jag menar är att jag inte kommer ftån en akademiker familj o inte har dom förutsättningarna.Har inte adhd eller annat liknande,men har ändå svårt för koncentration.det kombinerat med extremt dåligt självförtroende. Men borde inte inverka på min möjlighet att få hjälp.Är inte tyst eller blyg på det sättet.Pratar för mig. Men får ändå sämre möjligheter till sjukintyg OCH bifall  hos fk o andra instanser. Och ingen förståelse för att jag inte klarar enkla jobb, vissa miljöer osv osv

Red Dykepi skrev:

Åh, att det ska vara så himla krångligt det där med SGI! Jag förstår verkligen att du vill skydda din SGI. Men det vore ju fullständigt jävla vrickat om du, för att skydda den, behövde prova att jobba heltid på Samhall istället för att fortsätta jobba halvtid på ditt nuvarande jobb! En fundering: OM det skulle bli så att beslutet att du måste jobba heltid på Samhall står fast, har du då möjlighet att provjobba där x antal månader och under tiden vara tjänstledig från ditt nuvarande jobb? Om du sedan mår mycket sämre av att jobba på Samhall (vilket jag av det du skriver förstår att du skulle göra) så finns ditt nuvarande jobb kvar. Usch, jag förstår att det är jättenervöst nu. Jag håller tummarna (och min kisse håller svansen) för att du får rätt i Förvaltningsrätten!

Jag har funderat på det där med tjänstledighet och det beror ju på flera saker. Dels så måste arbetsgivaren gå med på det och där har jag inte en susning… Kan inte tänka mig att det här skulle klassas som en av situationerna då de är tvungna att säga ja (som när man tex vill plugga). Utan då blir det av ren välvilja. Problemet är ju att jag inte vet  hur länge jag skulle behöva vara “ledig”. Sen finns också bekymret att mina tidigare försök att jobba mer har lätt till så svårt försämring att jag blivit heltidssjukskriven som följd… Men måste jag så är det klart att jag kommer försöka få till en tjänstledighet. Fast det kan också bero på Arbetsförmedlingen – de har nämligen rätt att kräva att jag säger upp mig i vissa fall (har förlorat kollegor på den vägen, som tvingats säga upp en deltidstjänst för att få behålla sin A-kassa, för att sannolikheten är bättre för att de kan hitta ett heltidsjobb än ytterligare ett deltidsjobb).

Jag upplever att min höga utbildning snarare är ett problem i Försäkringskassans synvinkel, än en fördel för mig. Att jag granskas hårdare för att man anser att jag borde kunna mer pga att jag tagit mig igenom en universitetsutbildning. Vissa möten genom åren har blivit absurda och jag har uppmanats av människor runt omkring mig (både i vården, på jobbet och vänner) att “dumma ner” mina brev och det jag säger så att de inte tolkar det som att jag mår bättre än jag gör bara för att jag har lätt för att uttrycka mig.

15 dagar kvar till dom nu… Men jag undrar om det innebär att jag får veta om 15 dagar eller att de måste skriva den senaste om 15 dagar… Det är ju en tolkningsfråga. Ska jag behöva lägga på Postnords hanteringstid också?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Jag har funderat på det där med tjänstledighet och det beror ju på flera saker. Dels så måste arbetsgivaren gå med på det och där har jag inte en susning… Kan inte tänka mig att det här skulle klassas som en av situationerna då de är tvungna att säga ja (som när man tex vill plugga). Utan då blir det av ren välvilja. Problemet är ju att jag inte vet hur länge jag skulle behöva vara ”ledig”. Sen finns också bekymret att mina tidigare försök att jobba mer har lätt till så svårt försämring att jag blivit heltidssjukskriven som följd… Men måste jag så är det klart att jag kommer försöka få till en tjänstledighet. Fast det kan också bero på Arbetsförmedlingen – de har nämligen rätt att kräva att jag säger upp mig i vissa fall (har förlorat kollegor på den vägen, som tvingats säga upp en deltidstjänst för att få behålla sin A-kassa, för att sannolikheten är bättre för att de kan hitta ett heltidsjobb än ytterligare ett deltidsjobb). Jag upplever att min höga utbildning snarare är ett problem i Försäkringskassans synvinkel, än en fördel för mig. Att jag granskas hårdare för att man anser att jag borde kunna mer pga att jag tagit mig igenom en universitetsutbildning. Vissa möten genom åren har blivit absurda och jag har uppmanats av människor runt omkring mig (både i vården, på jobbet och vänner) att ”dumma ner” mina brev och det jag säger så att de inte tolkar det som att jag mår bättre än jag gör bara för att jag har lätt för att uttrycka mig. 15 dagar kvar till dom nu… Men jag undrar om det innebär att jag får veta om 15 dagar eller att de måste skriva den senaste om 15 dagar… Det är ju en tolkningsfråga. Ska jag behöva lägga på Postnords hanteringstid också?

Att det ska behöva vara så himla krångligt! Jag tror inte heller att din arbetsgivare måste ge dig tjänstledigt i det här fallet, men jag hoppas att de gör det ändå. Jag tänker att det inte enbart handlar om välvilja, utan också om deras intresse i att få behålla en medarbetare som säkert är väldigt kompetent och uppskattad. En seriös arbetsgivare borde inte se sina anställda som någon slit- och slängvara. Jag hoppas att det inte blir något krångel med Arbetsförmedlingen heller.

Jag kan verkligen tänka mig att det är så att du blir hårdare granskad p.g.a. att du är högutbildad (och säkert har ett ett jobb som inte hör till sådana jobb som anses vara “enkla”). Jag är själv inte högutbildad, men har en väldigt ojämn begåvningsprofil. I mitt fall så innebär det att jag klarar av att frilansa – och ensam ha ansvar för att verksamheten flyter – men att jag absolut inte klarar av s.k. “enkla” jobb. Jag har haft flera sådana jobb och de har verkligen inte fungerat överhuvudtaget. Sådana jobb är alldeles för svåra för mig. Jag har haft en väldig tur med Försäkringskassan, men en handläggare ifrågasatte att min arbetsförmåga var nedsatt med ens 25 procent eftersom jag klarade av att frilansa. Jag bytte ganska fort ut henne, men de gånger jag pratade med henne så upplevde jag att hon hade väldigt svårt att förstå att någon kan klara av att frilansa som föreläsare och skribent på 25 procent, men inte klara av att jobba mer på ett “enkelt” jobb.

Jag har fått höra liknande av vården. Jag har, precis som du, lätt för att uttrycka mig och har fått höra att Försäkringskassan p.g.a. detta kan tro att jag orkar mer än jag gör. Försäkringskassans handläggare har ju ingen medicinsk utbildning, så om de inte på annat sätt har skaffat sig kunskap om olika diagnoser så blir det nog tyvärr lätt så att de tror att om man klarar det ena så klarar man också det andra.

Kan du inte kontakta Förvaltningsrätten och fråga vad det är som gäller ang. beslutet?

 

Jag har skickat ett mail till en bekant som är jurist och som hjälpt mig på vägen hit. Vet inte han så får jag väl ringa rätten.. Försöker undvika det för det är så fruktansvärt ångestfyllt att kontakta dem, nästan i klass med FK.

FK bryr sig inte ett smack om att depressionen förvärras, ångesten ökar och hopplöshetskänslan blir övermäktig när man har ett jobb som inte är ett dugg stimulerande och som känns meningslöst. När jag försvarade mitt förra jobbyte med att jag fått ett jobb som matchade min utbildning och som jag tyckte var roligt och trivdes med fick jag till svar “det tar vi ingen hänsyn till”. Därefter fick jag avslag på min sjukpenning.

Försäkringskassan har läkare som avgör om man får sjukskrivning eller ej.Jag har inga såna diagnoser som jag kan hänvisa till och säga att jag inte klarar enkla jobb. På vilket sätt klarar du inte enkla jobb? Det finns många olika såna jobb inom flera brancher, så om jag säger att jag inte klarar enkla jobb vill dom ju veta om jag provat alla brancher och det har jag ju inte.Därför kan dom kräva att jag ska testa på och söka.Jag har sagt att jag inte klarar dom brancher jag testat jobba inom, och det verkar iaf okej. Men då vill dom att jag ska söka annat som jag redan vet att jag inte kommer orka (  jag känner mig själv ), men det duger inte som argument. Hur förklarar du att du inte klarar av något du inte provat?. De vet att jag inte tål stress och att jag kan ha svårt att samarbeta. Men det är diagnoserna som avgör och jag har t.e.x inte autism diagnoser.Känner folk som har det och dom slipper ofta söka enkla jobb.Men det gäller inte mig då jag inte har den typen av diagnoser, tyvärr och jag har gjort tester som står i min journal så går inte “hitta på “att jag har det…Så jag har ingen aning om hur jag ska göra för jag får inte a-kassa om jag inte söker jobb och jag får inte sjukskrivning för de anser att jag kan jobba. puh..hatar det här, bryter ner mig totalt.Är helt nedbruten sen förra veckans jobb. Stressad klarar inte att göra något på min lediga tid, har inget liv längre…Har också problem med att inte få akassa när jag jobbar halvtid. Men orkar inte mer än halvtid så vad kan man göra?

Anonym skrev:

Jag har skickat ett mail till en bekant som är jurist och som hjälpt mig på vägen hit. Vet inte han så får jag väl ringa rätten.. Försöker undvika det för det är så fruktansvärt ångestfyllt att kontakta dem, nästan i klass med FK. FK bryr sig inte ett smack om att depressionen förvärras, ångesten ökar och hopplöshetskänslan blir övermäktig när man har ett jobb som inte är ett dugg stimulerande och som känns meningslöst. När jag försvarade mitt förra jobbyte med att jag fått ett jobb som matchade min utbildning och som jag tyckte var roligt och trivdes med fick jag till svar ”det tar vi ingen hänsyn till”. Därefter fick jag avslag på min sjukpenning.

Låter hemskt, samhället är så kyligt…Hoppas du får hjälp av juristen!

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Jag har skickat ett mail till en bekant som är jurist och som hjälpt mig på vägen hit. Vet inte han så får jag väl ringa rätten.. Försöker undvika det för det är så fruktansvärt ångestfyllt att kontakta dem, nästan i klass med FK. FK bryr sig inte ett smack om att depressionen förvärras, ångesten ökar och hopplöshetskänslan blir övermäktig när man har ett jobb som inte är ett dugg stimulerande och som känns meningslöst. När jag försvarade mitt förra jobbyte med att jag fått ett jobb som matchade min utbildning och som jag tyckte var roligt och trivdes med fick jag till svar ”det tar vi ingen hänsyn till”. Därefter fick jag avslag på min sjukpenning.

Hoppas att din bekant kan hjälpa dig!

Ja, det är ju märkligt att Försäkringskassan inte kan tänka ett steg längre och se att vantrivsel och en känsla av meningslöshet kan leda till sämre hälsa, vilket i sin tur kan leda till lägre arbetsförmåga. Folk ska jobba heltid till vare pris… Usch, vilket kallt samhälle vi lever i.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Försäkringskassan har läkare som avgör om man får sjukskrivning eller ej.Jag har inga såna diagnoser som jag kan hänvisa till och säga att jag inte klarar enkla jobb. På vilket sätt klarar du inte enkla jobb? Det finns många olika såna jobb inom flera brancher, så om jag säger att jag inte klarar enkla jobb vill dom ju veta om jag provat alla brancher och det har jag ju inte.Därför kan dom kräva att jag ska testa på och söka.Jag har sagt att jag inte klarar dom brancher jag testat jobba inom, och det verkar iaf okej. Men då vill dom att jag ska söka annat som jag redan vet att jag inte kommer orka ( jag känner mig själv ), men det duger inte som argument. Hur förklarar du att du inte klarar av något du inte provat?. De vet att jag inte tål stress och att jag kan ha svårt att samarbeta. Men det är diagnoserna som avgör och jag har t.e.x inte autism diagnoser.Känner folk som har det och dom slipper ofta söka enkla jobb.Men det gäller inte mig då jag inte har den typen av diagnoser, tyvärr och jag har gjort tester som står i min journal så går inte ”hitta på ”att jag har det…Så jag har ingen aning om hur jag ska göra för jag får inte a-kassa om jag inte söker jobb och jag får inte sjukskrivning för de anser att jag kan jobba. puh..hatar det här, bryter ner mig totalt.Är helt nedbruten sen förra veckans jobb. Stressad klarar inte att göra något på min lediga tid, har inget liv längre…Har också problem med att inte få akassa när jag jobbar halvtid. Men orkar inte mer än halvtid så vad kan man göra?

Där tror jag att problemet ligger. Försäkringskassan kräver ”objektiva fynd” och tydliga diagnoser. Om man inte har en specifik sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att man inte klarar av ”enkla” jobb, så är det nog tyvärr väldigt svårt att bli beviljad ersättning. Det är såklart inte ens eget fel, men det är så systemet ser ut idag.

Jag har flera funktionsnedsättningar som kraftigt påverkar min arbetsförmåga, och det är dessa funktionsnedsättningar som gör att jag inte klarar av ”enkla” jobb. Jag vill inte skriva för detaljerat här, då jag är mån om att behålla min anonymitet på forumet, men funktionsnedsättningarna är väldokumenterade (d.v.s. alla svårigheter kan förklaras med en diagnos) och jag har intyg och utlåtanden som innehåller konkreta exempel på vad jag inte klarar av.

 

Hm okej då förstår jag.Misstänkt att det var så…Att mina diagnoser är för “tunna”.Fast det är konstigt för jag klarar verkligen inte enkla jobb, blivit utbränd och fått loopar i huvudet, blir uppvarvad, svårt att sova ältar det som hänt och får ont i kroppen.Men hjälper inte om jag säger det.Passar inte in på någon diagnos, verkar ha “lite av varje”, inget håller fullt ut, gjort flera tester men inte fått specifika diagnoser av resultaten.Alla dom jag känner som har utbildning har inte några diagnoser alls men de får långtidssjukskrivning, ingen har fått nej och tvingats jobba eller byta jobb som alla föreslår till mig.Själv varit utbränd och har känningar av sånt fortfarande som sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, tappar tråden, glömmer av tider, namn, vad det är för dag, orkar inte ha fritidsintressen.Ganska allvarligt med andra ord, och orkar definitivt mindre än dom jag känner som är sjukskrivna.Det är en galen värld. Känns Som man inte borde blivit född! Vad är det för mening med allt?

Ett av problemen jag har gentemot FK är att jag har flera diagnoser som påverkar varandra, men FK vill bara se dem en och en. De vägrar liksom acceptera att helheten inte bara är summan av delarna.

Jag har inga neuropsykiatriska diagnoser (autism, adhd osv) och även om jag i grund och botten är väldigt tacksam för det så hade kanske kontakten med FK varit lättare om det varit så. Men vem vet, jag tror säkerligen att det finns många som får kämpa mot myndigheterna även med sådana diagnoser.

När jag av olika anledningar tvingas jobba med uppgifter som inte kräver så mycket tankeverksamhet och fokus (alltså sådana uppgifter som FK tycker att jag ska syssla med på heltid) så mår jag mycket sämre, och det fort. Jag får mer ångest för att tankarna kan snurra iväg fritt, för att uppgifterna är tråkiga och meningslösa och ostimulerande. Och jag blir trött väldigt mycket fortare. Det stressar mig mer än mina vanliga arbetsuppgifter. Så jag har prövat den typ av uppgifter som FK vill att jag jobbar med, men på fel plats för det är inte i deras eller arbetsförmedlingens regi.

Självklart ska sjukskrivningen baseras på vilka diagnoser man har, men det får inte vara så fyrkantigt att man inte kan se att en diagnos kan påverka på personer olika och att två diagnoser kan förvärra varandra. Min ångest triggas tex av min PTSD och vice versa.

Jag förklarade också på förhandlingen att mina svårigheter kvarstår när jag är ledig. Jag kan inte vara en “normal” turist som springer på sevärdheter och shoppingcenter hela dagarna. Några timmar, sedan är jag helt slut. Och är det mycket folk så går det fortare.

Utredningen visade på en hög begåvning med snabba kognitiva förmågor men en oerhörd psykisk utmattning med bristande uthållighet både fysiskt och psykiskt. Och då såg ändå ingen hur dåligt jag mådde när jag kom hem efter de testerna. Jag kämpade som en tok för att göra bra ifrån mig för att ingen skulle kunna säga att jag spelade sjukare än jag är. Men den utredningen är plötsligt inte värt någonting alls, för den visade inte det som FK hoppades på.

Jag förstår inte varför det ska vara så omöjligt att få ersättning. Om FK lät oss vara i lite större utsträckning skulle så många fler kunna komma tillbaka så mycket fortare. Men vissa kommer aldrig tillbaka och då får det väl vara så. Men slå inte undan benen på oss för det!

 

 

Jag blir också trött av  arbetsuppgifter som inte är givande, kan börja dagdrömma och stirrar bara rakt fram, får hjärndimma. Orkar inte prata med andra och blir ofukuserad, glömmer vad de sagt. Jag känner “vad gör jag här”. Folk omkring pratar och skrattar glatt.Känner mig helt malplacerad.Ibland blir jag utesluten från andra för att jag inte är som dom.. Grubblar över hur länge jag ska orka, hur jag ska betala räkningar Om jag slutar själv får jag ingen akassa, vad ska jag leva på. Sverige är ett rikt land sägs det, vem är jag i det här landet isåfall, född här men kämpar för att överleva?Skammen av att se grannar ha överflöd och själv når jag knappt över ytan.Vad är det då för fel på mig?För det måste väl vara fel på mig som lever fattig i ett rikt land??? Vi har ju allt i det här landet ingen behöver gå fattig. Så sägs det överallt i media. Jag är både fattig och sjuk!Jag kan inte jobba med det jag gjorde innan och klarar inte av att plugga.Hittar inget jag orkar och klarar att göra.Är över 50 år gammal.Framtiden är nattsvart för någon som mig. .Men vet inte hur jag ska ta bort mig…är rädd att överleva som dom jag mött faktiskt gjort….Och dom ville verkligen dö. Bara en dog i ett senare försök men de andra vågar inte misslyckas igen. Jag vågar inte heller misslyckas…förlåt att jag bara pratar om mig själv. Läser gärna det ni skriver och tar in det.