Passar Jag in här?
-
Den där Volvon stod sen utomhus, utanför polarens lägenhet, utan tak. Och när vi ibland kom ut till den så var det lite av en mindre bassäng vi satte oss i. Men inte brydde man sig, då 🙂
…”för cirka trettio år sedan” skriver jag. Vid lite eftertanke så måste det ju vara minst trettiosju år sedan 🙂
Blue Dinelu TrådstartarenHa ha 😀 Lite vatten skadar inte. Jag hade en presenning över, när den stod parkerad. Det var massor av vatten som rann ur, när man drog av den. Använde bilen till att flytta en gång. Körde bokhylla, soffor och hela bohaget i den. Det låg i bilen och uppe på bakluckan. Hade polisen sett mig då, så vet Jag inte vad som hade hänt. Det påminde om sådana där flyttlass man se på nätet ibland. Från Indien typ.
Vi tänkte inte så långt, som att lägga en presenning över 🙂
Jo, jag kan nästan se det framför mig, ditt flyttlass 🙂
Kom och tänka på en annan sådan där tid, med gamla bilar. Hade en Volvo Amazon ett tag, en med rattväxel. Där det kom in oljerök från motorrummet. Och att inte köra med fönstren nedvevade var ingen god idé, fastän det regnade och/eller var kallt. Jag minns också att det kom in vatten från rosthål undertill och i närheten av motorrummet när jag körde. Och när jag bromsade kom det som en liten svallvåg på golvet bakifrån. Och, lösningen jag kom på var att borra hål i golvet baktill för att vattnet skulle rinna ut under tiden jag körde (om det nu regnade). Smart! Hur hade det varit att istället täta rosthålen 🙂
Har du några nya projekt på gång, med byggsatser?
Blue Dinelu TrådstartarenJag har kämpat med begravningsbyrån och inkasso idag. Försökte förhandla till mig mer tid i väntan på förvaltningsrätten. Jag fick en månad på mig. Men inkassot vill inte skriva av räntan. Jag ska ringa dom imorgon igen och förhandla lite till.
Vad det kan gå upp och ner med allt. Fick en ångestattack. Helt yr i huvudet, vet inta vad som är upp eller ner och hjärtattack, känns det som. Bara tappar kontrollen över kroppen totalt, på något vis.
_________________________________________________
Jag har också haft en Amazon. Trimmad med breda däck och ett hål i golvet, där bak. Det verkar som det där med hål i golvet var en sjukdom för Amazoner. Tanka olja och fylla på bensin fick man göra också Ha ha 🙂
Har några gamla så kallade “Mormors-lampor”. Typ bordslampor som man kan ställa i fönstret mm. Ska byta sladd på dom, så dom passar i våra moderna jordade vägguttag. Jag har en del gamla prylar som Jag tycker är snyggare än dom moderna. Allt ska vara så fyrkantigt och rent numera.
Blue Dinelu TrådstartarenSå, nu har Jag förhandlat bort räntan och betalat 37550 kr för begravning och sten. Så kan Jag lägga den “tyngden” bakom mig. Nu behöver Jag bara vänta på förvaltningsrätten. Och Jag har all tid i världen på mig.
Vet inte om Jag någonsin får tillbaks pengarna, men det känns bättre ändå. 🙂
Blue Dinelu TrådstartarenFör länge sedan, 40 år typ, körde Jag på en trottoarkant med mopeden. Dum som Jag var satte Jag ner fötterna i stället för att trycka på bromspedalen. Det blev en hård smäll. Skon hade åkt upp till smalbenet. Det var hål genom hela skon alltså. Och foten svällde upp. Hade inte en tanke på att åka till sjukhuset då och kolla upp det. Tejpade ihop skon, för det fanns inga pengar till nya. Körde moped och sedan bil i flera år efteråt, så Jag tänkte inte på det något mer, förrän Jag började gå mera. Foten är helt skev, så Jag trampar fel. Hade sån värk.
Till slut kunde Jag inte gå i vanliga skor, utan fick använda sandaler året runt. Gick med dom mitt i vintern också. Hade en sådan där svamp som man har när man tvättar bilen. Jag la den i skon, så det skulle bli mjukt att trampa. Sen var det folk som frågade om vad Jag hade i skon? Det är en “fotsvamp” svarade Jag då 😀
Ja, jag förstår det där läget som blev efter det att du talat med begravningsbyrån och inkassot. Och hur det tar en väldig massa energi, mycket mer än vad man liksom har har råd med. Bedrövligt för den delen att inkassot inte kunde skriva av räntan. Bussigt, liksom.
Usch, vilka pengar. Hoppas innerligt att du får tillbaka dem. Men det är väl kanske att hoppas för mycket, med tanke på hur fyrkantigt det kan vara. Det är i alla fall du som har hedrat din mamma, inte samhället.
Olyckligt det där med foten. Och vad kallt det måste ha varit med sandalerna mitt i vintern. Jag tror inte att du var “dum” som satte ned fötterna istället för att bromsa med pedalen. Jag gissar att det var en ren reflex som man gör/gjorde när man håller på att välta med en moped eller MC, som jag ser framför mig att du höll på att göra när du körde på trottoarkanten. Konstigt egentligen att man överlevde den där perioden med moped. Jag minns en gång när rostiga stag för framskärmen släppte under tiden som jag körde, och skärmen hamnade in i framhjulet som då fick ett totalstopp. Och hur hela mopeden välte upp och framåt, och jag slog i backen. Men som som tur var skrapade jag då bara upp knäna, vill jag minnas.
Sen en annan sådan där liten lustig historia från det förgångna, som jag kom att tänka på, och med tanke på hur du fixade med ditt flyttlass där i din skapade cab. Jag hade vid tillfället istället hyrt en kärra att köra alla möbler på, de få möbler jag hade och som rymdes på ett lass. Men det slog mig inte att lägga något över dem, som en presenning, då det var vintertid men töväder och fullt med salt och slask på vägarna. Jag körde så i cirka fem mil, då jag flyttade från en stad till en annan. Och när jag kom fram var alla möbler mer eller mindre förstörda. Och soffan exempelvis var helt indränkt i salt- och snö-modd. Som sagt, intelligens har aldrig varit min starka sida 🙂
Blue Dinelu TrådstartarenAj, aj aj 🙁 Vilken smäll det måste ha varit med mopeden. Vilken tur att du klarade dig. Gjorde en liknande grej, fast på cykel, men det var ju inte alls dom hastigheterna man kommer upp i med moped.
Man lär sig av misstagen 🙂 Jag gjorde ju misstaget att jag förvarade bohaget hos några bönder, i en ladugård. När Jag sedan, efter några år, hämtade grejorna, var kartongerna fulla med flugor och soffan var möglig. Det luktade.
Jo, Jag fick fotvård och har hållit på med det i 20 år. Och så fick Jag en remiss till ortoped-tekniska, där Jag fick skoinlägg.
Det går uppåt och nedåt. Bara på en timme kan Jag ha tänkt på självmord flera gånger. Och lika många gånger känner Jag mig överlycklig. Jag är helt snurrig. Fick litium för flera år sedan. Dom på sjukhuset trodde att Jag hade bipolär sjukdom. Så Jag höll på med det några år, tills Jag träffade en läkare, som sa att Jag inte hade bipolär störning. Dom kan inte bestämma sig. Gjorde massa experiment på mig. Men dom mediciner Jag har idag duger. Blir lite avtrubbad. Det får bara vara lite upp och ner.
Ja, vad märkligt att det kan gå upp och ned såpass, som en bergochdalbana. Det måste vara en märklig upplevelse. Själv känner jag nästan aldrig några känslor av glädje eller lycka, eller tacksamhet. Mestadels är det lugnare missmod, men ibland lite för djupa dalar. Märkligt också att “experterna” du träffat inte kan pricka in vad som är fel. Men jag antar att de har för grova punktlistor när det skall ställas “diagnoser”. För min del har jag gjort några försök att få “hjälp”, men det har aldrig lett till något. Och jag har nu för tiden mer eller mindre gett upp hoppet om att det finns någon. Det är liksom upp till mig själv, hur det nu skall kunna gå.
Skönt att höra att du i alla fall har mediciner som du tycker duger. Själv käkar jag bara en halv antidepressiv tablett. Borde nog gå upp betydligt i styrka. Men jag gillar inte den där känslan av att liksom bli avtrubbad. Det kan visserligen vara värdefullt många gånger, när det är som värst. Men det går ju heller inte att gå upp och ned i styrka på det viset. Så jag håller mig till denna halva tablett, så har jag en liten hjälp (vad jag förstår, och känner).
Blue Dinelu TrådstartarenJag har nog rätt diagnos nu, känner Jag. Men ensamhet och isolering går inte att medicinera bort. Det är därför Jag har boendestöd. För att få något annat att tänka på och bryta isoleringen, står det i pappren.
För länge sedan, när Jag kände att Jag var sjuk, fick Jag prova en hel rad olika mediciner. Lyckopiller var populärt då. Men Jag mådde bara sämre. Dessutom var det dyrt. Skittabletter. En läkare sa att Jag skulle ta 7 – 8 atarax flera gånger om dagen. Men dom gav ingen som helst effekt. Jag känner inte av den medicinen. Jag vägrade fortsätta med den tabletten pga att Jag tyckte att det inte var bra för njurarna att äta så mycket verkningslös medicin. Och propavan och lergigan gör motsatt effekt på mig. Jag får krypningar i hela kroppen och kan inte sitta still. Kan inte ligga eller sova. Och Jag kan inte gå omkring heller. Fy vad dom tabletterna gör mig sjuk. Jag kan dricka massor av theralen utan att känna något. Jag är immun.
Den medicinen Jag har nu är bättre. Jag känner mig inte påverkad. Det är bråket med förvaltningsrätten som tar min energi. Ibland tänker Jag på något helt annat och är på gott humör. Men så får Jag ett meddelande och Jag tror det är förvaltningsrätten, men så är det bara reklam. Då blir Jag nedåt en stund. Så håller det på så.
Ja, jag antar att det är ganska så värdefullt att ha någon form av benämning på skiten inuti. Undrar vad det är med mig, egentligen. Men, precis som du säger, ensamhet och isolering går inte att medicinera bort. Vilket jag också lever med. Och den där ibland så otäcka hopplösheten som dyker upp. Sen har även jag haft en del perioder i livet med intag av diverse substanser. Dock i mindre omfattning är dig, vad jag förstår. Men det där är ju inga nyttigheter precis, och har förmodligen satt sina spår.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.