Hem > Forum > Varmprat > Passar Jag in här?

Passar Jag in här?

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 3,156 totalt)
3,155
  • Trådstartaren

    Vi skulle ha disco i en nedlagd skola. Jag var 9 år och gick i tredje klass. Trodde det var en utflykt, så Jag hade med mig smörgåsar. Tjejerna skulle välja vem dom ville dansa med. Dom valde alla utom mig. Jag satt ensam ute i korridoren och åt mina smörgåsar, tills fröken kom. Hon sa att Jag skulle säga ”Får Jag lov?”. Så det gjorde Jag, men ingen ville ha med mig att göra. Jag var för liten för att förstå sådant. Var inte mogen för det helt enkelt.

    Efter det blev Jag allt mer ensam i skolan. Föräldrarna söp och sloges och Jag hamnade på barnhem och fick en ny skola. Jag var där flera gånger. Men dom skickade tillbaka mig hela tiden. Bollad mellan kommunerna kan man säga. Hamnade på barnpsyk i en tredje kommun. Och så fortsatte det så i flera år tills Jag blev 13. Då skickade dom mig till ungdomsvårdsskola.

    Jag hade mitt första sommarjobb den sommaren. Jobbade i en livsmedelsbutik och fick 200 kr i veckan. En dag kom socialen dit och hämtade mig och körde mig till anstalten. Jag hade inte begått något brott, men ändå skulle Jag dit. Sedan började Jag sniffa lim och bensin.

    Ja, usch, vilken hemsk och tuff uppväxt! Vilka erfarenheter du måste ha, till skillnad mot många andra. Såklart inga roliga erfarenheter, eller bra, för ett barn.

    Trådstartaren

    När Morsan och Farsan bråkade brukade Jag gå ner till en koja, som Jag hade byggt, för att gömma mig. Men den här gången var det vinter. Jag var 11 år. Tog mig genom stan till en bekant till föräldrarna. Jag ville sova på golvet, men han sa att Jag kunde sova bredvid honom i sängen. Han envisades med att ha handen mellan mina ben. Han ville inte sluta.

    Sedan när Morsan och Farsan hade skilt sig, blev Morsan ihop med den här gubben. Och Farsan slängde ut mig, så Jag var tvungen att bo hos Morsan med sin gubbe. Det hände att han höll fast mig och kysste mig på munnen och sedan kittlade han mig tills Jag skrek. Det gjorde så ont så Jag grät.

    Han var på min syster också. Hon började skära sig i armarna, för att få något annat att tänka på. Båda armarna var fulla med ärr. Hon hängde sig och dog, när det hade gått några år.

    När Jag var 20 år var Jag grav missbrukare. Det är flera år där som är helt snurriga. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände. Jag hade ingen framtid. Var hemlös. Bodde hos a-laget.

    Usch, och fy!!

    Trådstartaren

    Under min tid hos a-laget gick det inte att undgå att träffa dom riktigt kriminella typerna. Dom sa att dom skulle använda mig som hora om Jag någonsin åkte in på kåken. Det slutade med att Jag fick skyddad identitet. Innerst inne ville Jag inte missbruka. Ville bara ha ett eget hem. Jag drömde om att skaffa mig en Sinclair dator. En sådan eller en Vic 20, som var så modernt då. Alldeles innan Jag fyllde 21 fick Jag ett Jobb. Jag nyktrade till. Var rädd. Hade hallucinationer, hörde röster, såg folk som inte fanns. Fy vad sjuk Jag var.

    Jag använde lönen till körskolan. Tog körkortet och skaffade mig en bil. Jag hade fått lägenhet. Man var tvungen att ha ett jobb för att få hyra lägenhet då. Sen kunde Jag hålla mig undan. Höll mig långt borta från dom kriminella. Så Jobbade Jag i tre år där. Sedan började Jag på komvux. Jag läste in dom betygen Jag hade missat i skolan. Det tog fyra år. Flyttade bort från stan efter det. Det var lite svårt att få Jobb med skyddad identitet.

    Jag gick en verkstadskurs och blev anställd av ett vaktbolag, som i sin tur hyrde ut mig till ett företag, där Jag fick svarva, fräsa, slipa och sådant. Tillverka saker i metall alltså. Så hade Jag några Jobb emellanåt i några år tills kroppen sa ifrån. Jag orkade inte längre.

    Polisen tog mig när Jag hade ätit 50 zopiclon. Och dom skickade mig till psyket. Och efter många om och men, fick Jag förtidspension. Nu har Jag inte druckit något, sen Jag tog en corona extra för över ett år sedan. Och nu har Jag min dator. Inte en Sinclair, för dom finns ju inte längre.

    Jag hade skyddad identitet i ca 25 år. Sedan hörde Jag en röst från min döda syster, som sa att Jag skulle byta namn, så blir allting enklare. Och nu är det ingen som hittar mig. Dom är nog döda, dom flesta.

    Alltså, vilken resa du har gjort! Så mycket skit du har gått igenom.

    Ja, det var en god idé att byta namn.

    Trådstartaren

    Tack för att du lyssnade. 😀 Jag har varit med om ännu mera skit, men är trotts allt en ganska positiv människa. Tycker om att skoja med boendestödet och är ofta glad. Känner mig inte deppig. Kanske är avtrubbad av medicinerna? Jag vet inte?

    Tycker om att greja med elektronik. Köper byggsatser på nätet. Så har Jag någonstans att göra av händerna en stund. Och så har Jag mobilapp och fjärrkontroller till lamporna. Har surroundljud. Alla kablar är snyggt dragna och sitter ihop med buntband. Jag är ganska händig av mig alltså. Vill ha det städat och fint omkring mig.

    Tycker om katter, men har inte levt tillräckligt tryggt för att ha husdjur. Måste kolla igenom lägenheten varje gång Jag kommer hem. Öppnar alla garderober och tittar efter om någon har gömt sig där.

    Tack tack! Det var fint att läsa om allt du varit med om, fast såklart inte lustfyllt. Hemskt det där med din mammas snubbe och din syster, som berörde mig mest. Och jo, jag förstår att du varit med om ännu mera skit (berätta gärna, om och när du känner).

    Jag håller också på med elektronik. Fast inte som du. Jag håller på att skruvar med datorer. Har dock länge känt en dragning till byggsatser, och löda, fast det blir en litet för dyr hobby som det är nu (är också förtidspensionär sedan länge tillbaka). Datorer och servrar är billigare, om man som jag hela tiden håller sig tio år bak i tiden när det gäller dess tillverkningar. Och precis som du så handlar det om att ha något att sätta händerna i. Är också hyggligt händig, och har precis som du en gång i tiden lärt mig svarva och fräsa med mera (i både metall och trä).

    Trådstartaren

    Så trevligt då 😀 Då har vi liknande intressen. Finns en massa saker Jag vill göra, men Jag har ingen tillgång till verkstad. Var med på daglig verksamhet för några år sedan. Dom skruvade cyklar och tvättmaskiner och sådant. Jag byggde några möbler där och det tyckte Jag var Jätteroligt. Men tyvärr var det någon som tände eld på stället. Så Jag har inte haft något ställe att greja på sedan dess.

    Det är sådana där billiga byggsatser Jag sätter ihop. Kostar bara någon hundralapp. Rinnande ljus och ljusorgel typ. Brukar ligga och titta på lamporna på nätterna. Det ger mig någon slags ro på något vis.

    Precis, tänk att ha tillgång till en verkstad. Eller att ha en egen, med exempelvis en pelarborr och en svets. Tänk att få hoppa i en overall och få skita ned sig 🙂

    Ja, den där dagliga verksamheten hade jag också trivts på.

    Trådstartaren

    Visst hade det vart roligt 😀 Hade garage för 30 år sedan. Kapade taket på en gammal Opel och fick hjälp med att svetsa av en granne. Han lärde mig allt möjligt. Vi svetsade i balkar i bilen och Jag fick den genom besiktningen. Polisen stoppade mig. Det var bara att visa besiktningspappret, så blev dom långa i näsan. Hade bara tänkt att ha den över sommaren, men det blev så att Jag hade kvar den över hösten och vintern också. Folk skrattade åt mig när Jag kom körande på motorvägen, i regn, utan tak. Ha ha

    He he 🙂 Och det påminner mig om när jag och en polare, också för cirka trettio år sedan, kapade taket på en Volvo Duett, inne på en sådan där tvätt- och mek-hall med en mindre vikelslip. Fast det var polarens idé, han ville ha en cab 🙂 Men det blev inget av med suffletten, och vi satt också i regnet.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 3,156 totalt)
3,155

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.