Tänk om jag hade haft någon bästa vän att ringa. Men jag har inte det. En vän sedan långt tillbaka i tiden. En vän som visste allting om mej. En vän som genast skulle förstå nu är det inte bra. En vän som skulle hjälpa mej på fötter en vän. En vän med gemensam umgängeskrets. En vän att vara trygg med. En vän som brydde sig en vän som faktiskt förstod mej och kanske skulle hjälpa mej att försvara mej. En äkta vän. För mej är alla relationer nya. Någon som fanns för mej. Men alla är så upptagna. Min egen familj. Tyvärr känner jag mej inye trygg med dom heller. Men en riktig vän. Men jag är stängd och tyst nu för tiden.
Ja det är vi nog många som önskar oss… tyvärr har vi inte någon sådan… då är det bra att du skriver här på forumet i varje fall.
Tråkigt att du känner att du inte kan lita på din familj. Det måste vara jobbigt om jag förstått dig rätt…
