Till alla oavsett

Yellow Horaka, tack <3

Märker att när jag läser om att någon annan skulle finnas där och påminna blir jag lite fascinerad att det kan gå till så. Liksom att få den omsorgen. När jag mår dåligt brukar jag ofta “sluta mig inåt” och stänga ute andra människor just av anledningen att det blir för krävande att finnas där för andra och där andra inte förmår finnas där för mig. Fått en del kritik genom åren av det beteendet men det bottnar ju just i att jag inte upplever att andra lever sig in i min verklighet och då går jag under om jag också ska finnas där för andra när mitt eget liv är så svårt. I den bästa av världar lär man känna varandra och prioriterar att minnas sådant som dennes tillstånd och svårigheter i livet?

[Yellow Horaka]

Red Simyna skrev:

Yellow Horaka, tack <3 Märker att när jag läser om att någon annan skulle finnas där och påminna blir jag lite fascinerad att det kan gå till så. Liksom att få den omsorgen. När jag mår dåligt brukar jag ofta ”sluta mig inåt” och stänga ute andra människor just av anledningen att det blir för krävande att finnas där för andra och där andra inte förmår finnas där för mig. Fått en del kritik genom åren av det beteendet men det bottnar ju just i att jag inte upplever att andra lever sig in i min verklighet och då går jag under om jag också ska finnas där för andra när mitt eget liv är så svårt. I den bästa av världar lär man känna varandra och prioriterar att minnas sådant som dennes tillstånd och svårigheter i livet?

Red Simyna, you welcome <3!

Känner igen mig i dig så det är nog inte så konstigt. Men, jag hoppas genom min egen situation och med dig som berättar och förklarar kunna komma så nära dina upplevelser, som det går som utomstående och en fin vän. Och därmed kunna bättre finnas för dig utan att du behöver känna någon press att det ska vara så åt andra hållet, även om det såklart i en fin vänskap kan delas ömsesidigt.

Känn ingen kritik från mig i detta, utan bara en vänlig omtänksam önskan från mig.

Jo, så kan det vara i den bästa världen, kanske är svårt komma till det men gemensamt ömsesidigt kan man kanske komma närmare, så hoppas jag.

Låter bra! Det var inte riktigt relationen till dig jag syftade på utan jag menade generellt hehe. Samtidigt är jag ju likadan givetvis överlag och fungerar på liknande sätt i mer eller mindre alla relationer. Så absolut, om jag inte svarar på mail eller svarar här när någon skriver så beror det på att jag inte orkar.

[Yellow Horaka]

Red Simyna skrev:

Låter bra! Det var inte riktigt relationen till dig jag syftade på utan jag menade generellt hehe. Samtidigt är jag ju likadan givetvis överlag och fungerar på liknande sätt i mer eller mindre alla relationer. Så absolut, om jag inte svarar på mail eller svarar här när någon skriver så beror det på att jag inte orkar.

Hej Red Simyna! Jag förstod det var generellt så det var ingen fara. Bra, då förstår jag dig bättre. Ingen fara du inte orkar svara nu, ha det bra och jag liksom många andra bryr oss och tänker på varandra.

[Yellow Horaka]

Hej

Inbjudan till ForumForGemenskap2.0, en plats för oss som söker gemenskap

https://discord.gg/UZpWTCU

 

Svackor!

Tror vi har gemensamt att det går upp och ner i vårat mående och idag har jag en skitdag. Klarade inte av att åka till ett bokat möte, blir så ledsen och lite rädd att det aldrig ska bli bra. Fast jag haft några dagar som varit bättre innan så är det tufft när jag misslyckas.

Vill ju så gärna klara av vardagen som jag brukade, avskyr den här stressen som jag inte kan tackla ibland.

Om det är någon där ute som läser det här och känner att stressen börjar påverka livet så sök hjälp så fort du kan så blir inte vägen tillbaka lika lång.

Kram

Blue Bidoga <3

Läste precis det här och kom att tänka på dig då. Kanske det kan vara hjälpsamt för dig nu? Inga supernyheter men skönt med lite punkter och konkreta tips kanske? Minns att du sagt att du känt extra mycket stress på morgonen.

https://apohem.se/tips-rad/stress-morgonrutin

[Yellow Horaka]

Blue Bidoga, Red Simyna

Fint att se er här, och pratar/stödjer så omtänksamt, hoppas det blir bättre för dig Blue Bidoga. Jo, det går nog upp och ner för oss många här, bra vi hjälps ått att se varandra, finnas för varandra, få hjälp av varandra. Ibland mår jag bättre, ibland mår jag sämre, i morse så var det nog det sämre jag kände, lite tunga tankar kom upp igen, sådana som kan vara jobbigt även för andra att höra, om livet. Men ibland kommer de bara.

Önskar du Blue Bidoga kommer tillbaka att klara vardagen igen, och kan må bättre. Så lite som jag känner just nu efter tidigare i morse. Följer ditt råd, därav jag t.ex. kom in här, för skriva av om mina tankar och känslor.

Jo, Red Simyna, var nog lika för mig, när jag läste vad Blue Bidoga skrivit. Du är otrolig på att bjuda på dig och verkligen hjälpa till. Önskar kunde vara lika bra som dig, men jag är nog inte så bra på det. Känner nog dåligt samvete en del när jag söker och försöka ha kontakt fast jag vet det kanske dröjer, är så glad när någon skriver med mig, men ibland tror jag att jag önskar skrevs mer, för jag så mycket önskar en fin kontakt och känner sådan rädsla förstöra den kontakt jag fått bara för jag önskar så mycket mer pga mitt dåliga mående. Längtar efter en fin kontakt, men kanske jag längtar för mycket, kanske det som är felet hos mig, kanske jag inte är någon bra människa ha kontakt med.

Förlåt mina negativa tankar om mig, men vill bara få ut dem, och hoppas de jag har kontakt står ut med dumma mig, vill inte förlora dem jag fått kontakt med. Vet inte om jag klarar förlora dem.

 

Jag är egentligen en glad person men vet ändå inte hur länge jag vill vara med och lever därför här och nu. För finns det någon framtid för en? Som HBTQ- person är man kriminell i 72 länder och man vet aldrig hur länge till Sverige är en frizon. Till och med ens egen familj verkar beredda att rösta på SD…

Och så har vi min studiesituation som är krävande och där man saknar makt och kontroll. Ämnesvalet är intressant men lärarna förstör det för en. Är det en uppvärmning inför det kommande arbetslivet, att lärarna vill härda en? Är detta stressiga ekorrhjul där man saknar makt och kontroll resten av ens liv? Är det värt besväret? Och kanske blir man bara ännu mer inlåst av att läsa vidare pga att man använt upp sitt CSN och fått studieskulder…

Tidigare trodde jag att om man har en diagnos så kan man få anpassningar i arbetslivet vid behov. Men så verkar det inte vara. Att ha en diagnos verkar betyda antingen att du får jobba med saker som du är väldigt överkvalificerad för, eller så måste du leva upp till samma krav som ställs på den som är “normal” (Vem som nu är gjord för 8 h/dag med dagens krav…) Som att du inte har samma rätt att må bra som andra, att det enda viktiga är att du sköter ditt jobb. Det spelar ingen roll om du inte orkar sköta ditt hem och har ätit samma färdiglasagne hela hösten. Det kan kännas som att samhällets syn på den med osynlig funktionsnedsättning är som en häst som drar en kärra, och när den kollapsar så sparkar man på den där den ligger och tuggar fradga, och skriker åt den att resa sig upp.

Yellow Horaka,

Ja, alltså, förmodligen är jag ibland “för snäll” och detta kan ligga mig i fatet i mellan åt. Det är tyvärr så att jag har en ovanligt påfrestande livssituation och därför kan inte jag ha krav på mig nu att jag “måste svara” på mail eller skriva här. Det blir för mycket för mig. Om du mår superdåligt över att jag inte svarar får jag hänvisa till Mind chatten. Jag kan tyvärr inte finnas där för dig. Ber om ursäkt för det.

Ska nog ta en paus från forumet ett par månader. Det är lite för triggande för mig att vara här förtillfället.

Kram

Tack för era fina svar och tips😊 och till dig Red Simyna, välkommen åter när du vill och känner att du vill skriva av dig, har en känsla av att vi som är här så gärna vill lösa allas andras problem och det kan ibland få resultat i att man glömmer bort vad som är bäst för sig själv och då blir det för mycket att hantera.

Kram till er alla 🙂

 

[Yellow Horaka]

Håller med dig Blue Bidoga, och känner också igen mig i det.

Jag förstår dig Red Simyna, det finns en del som också sagt jag är “för snäll” och påverkar mig negativt också. Ledsen du uppfattade så Red Simyna, hoppas verkligen du får ordning på din ovanligt påfrestande livssituation. Inga krav eller förväntingar från mig ska du känna. Du behöver inte be om ursäkt heller.

Också önskar kram till er alla här 🙂