Hem > Forum > Hopplöshet > Så nu är man här igen
Så nu är man här igen
-
Avregistrerad användareAzure, På vilket sätt mår du dåligt? Är det något speciellt? Vad behöver du?
Tack så mycket för att du frågar!
Det är ganska så mycket av ledsamhet och slags sorg, och hopplöshet. Och precis som du är det den här ensamheten och meningslösheten som bryter ned, och som ställer till det.
Hur känner du dig nu, har ångesten lättat något?
Avregistrerad användareVad jobbigt för dig! Har du någon vän eller familj att vända dig till? Har du mått så här länge? Jag mår fortfarande dåligt. Försökte med lite yoga och lugnande musik. Men känner ett tryck över bröstet fortfarande. Hjärtklappning 😥
Avregistrerad användareTack så mycket❤️ Att äta är inte det jag är bäst på…..jag menar jag har stora problem med mat men jag ska försöka äta. Det blir både pizza, sushi och lite energidryck.
Ja jag vet men du kan äta något iaf, du måste ju överleva…försök att njuta av både mat och samvaro…inte lätt för dig förstås pga ätproblem…men önskar ändå att det kunde vända litegrann om du är i trevligt sällskap?
Red Vyvema TrådstartarenJa jag vet men du kan äta något iaf, du måste ju överleva…försök att njuta av både mat och samvaro…inte lätt för dig förstås pga ätproblem…men önskar ändå att det kunde vända litegrann om du är i trevligt sällskap?
Kanske….mitt ät problem går ju ut över allt jag gör. Jag har en bild av mig själv som ingen annan har, är det bara jag som ser hur tjock jag är?
Avregistrerad användareVad jobbigt för dig! Har du någon vän eller familj att vända dig till? Har du mått så här länge? Jag mår fortfarande dåligt. Försökte med lite yoga och lugnande musik. Men känner ett tryck över bröstet fortfarande. Hjärtklappning 😥
Nej, faktiskt inte, det finns inte längre någon. Den enda jag överhuvudtaget säger något till, är personen i kassan på Ica; du vet personen som nästan motvilligt säger “Hej”, och man säger “Hej” tillbaka. I övrigt håller jag mig bara här i lägenheten, sorgligt nog.
Jo, det har hållt på ganska så länge nu, det här med att inte hitta någon “melodi” i tillvaron. Fast det är nog mer under senare tid, som känslan av att det börjar bli lite för tungt har dykt upp. Och, det där smärtar till ganska så rejält, ibland.
Hoppas att det lugnar ned sig snart, för dig! Ska du lägga dig något under dagen, när nu natten blev som den blev?
Avregistrerad användareKanske….mitt ät problem går ju ut över allt jag gör. Jag har en bild av mig själv som ingen annan har, är det bara jag som ser hur tjock jag är?
Jo, det är nog så, att det bara är du som tycker att du ser tjock ut. Det där är en del av problematiken, när det gäller en ätstörning.
Avregistrerad användareKanske….mitt ät problem går ju ut över allt jag gör. Jag har en bild av mig själv som ingen annan har, är det bara jag som ser hur tjock jag är?
Ja, det är bara du som ser det. Man ser en tjockis i spegeln fast man är pinnsmal. Därför sjukdomen är så farlig! Därför måste du tro på andra som säger att du inte är tjock!!!
Red Vyvema TrådstartarenJo, det är nog så, att det bara är du som tycker att du ser tjock ut. Det där är en del av problematiken, när det gäller en ätstörning.
Ja….tyvärr kan jag inte se en annan bild av mig själv. Om du skulle se mig i verkligheten så skulle du tycka samma sak om mig som jag tycker.
Avregistrerad användareNej, faktiskt inte, det finns inte längre någon. Den enda jag överhuvudtaget säger något till, är personen i kassan på Ica; du vet personen som nästan motvilligt säger ”Hej”, och man säger ”Hej” tillbaka. I övrigt håller jag mig bara här i lägenheten, sorgligt nog. Jo, det har hållt på ganska så länge nu, det här med att inte hitta någon ”melodi” i tillvaron. Fast det är nog mer under senare tid, som känslan av att det börjar bli lite för tungt har dykt upp. Och, det där smärtar till ganska så rejält, ibland. Hoppas att det lugnar ned sig snart, för dig! Ska du lägga dig något under dagen, när nu natten blev som den blev?
Det låter verkligen sorgligt. Men jag känner igen det från perioder i mitt liv. Och nu verkar jag gå mot en sån period igen…När det inte går att prata med min f.d kille längre. Jag har ju ingen annan. Så jag säger oxå bara hej till någon i kassan, förutom att skriva här. Det är den enda kontakt jag har. Kanske därför jag blev extra stött när hon i kassan nonchalerade mig, du vet. Har du testat att söka någon samtalskontakt, t.ex på vårdcentralen eller kyrkan? Hur har det gått isåfall? Ja jag borde vila, men jag har svårt att lägga mig och störas av att hjärtat bankar i kroppen…jag måste ut iallafall. Jag mår jättedåligt av inaktivitet. Kroppen värker mer, jag får yrsel och astman förvärras. Och så grubblar jag och bara äter…använder mat som en lugnande drog och nu har jag försökt äta normala portioner men har redan misslyckats och ätit för mycket idag…För att ångesten var för stor. Om jag tar en lugnande tablett blir jag ännu hungrigare, (det har den effekten på mig. )Plus att de är vanebildande och därför undviker jag det så långt det går. Det blir en ond cirkel. Så jag måste ut och röra på mig. Jag kan sova lite lättare om jag rör mig under dagen. Men ska ta ett bad och läsa, senare. Men just nu måste jag se om jag orkar att ta mig ut iallafall…Vad ska du göra?
Avregistrerad användareDet låter verkligen sorgligt. Men jag känner igen det från perioder i mitt liv. Och nu verkar jag gå mot en sån period igen…När det inte går att prata med min f.d kille längre. Jag har ju ingen annan. Så jag säger oxå bara hej till någon i kassan, förutom att skriva här. Det är den enda kontakt jag har. Kanske därför jag blev extra stött när hon i kassan nonchalerade mig, du vet. Har du testat att söka någon samtalskontakt, t.ex på vårdcentralen eller kyrkan? Hur har det gått isåfall? Ja jag borde vila, men jag har svårt att lägga mig och störas av att hjärtat bankar i kroppen…jag måste ut iallafall. Jag mår jättedåligt av inaktivitet. Kroppen värker mer, jag får yrsel och astman förvärras. Och så grubblar jag och bara äter…använder mat som en lugnande drog och nu har jag försökt äta normala portioner men har redan misslyckats och ätit för mycket idag…För att ångesten var för stor. Om jag tar en lugnande tablett blir jag ännu hungrigare, (det har den effekten på mig. )Plus att de är vanebildande och därför undviker jag det så långt det går. Det blir en ond cirkel. Så jag måste ut och röra på mig. Jag kan sova lite lättare om jag rör mig under dagen. Men ska ta ett bad och läsa, senare. Men just nu måste jag se om jag orkar att ta mig ut iallafall…Vad ska du göra?
Jo, det är nog en del av det hela, att jag sörjer att livet blev som det blev. Och att det aldrig riktigt tog fart.
Precis, sådana där “triviala saker” som bemötandet från personen i kassan, som kan få “bägaren att rinna över”.
Nej, jag har inte sökt mig till vårdcentralen. Tänker på det ibland när det är lite för massivt inuti. Men nej, det är ingen större idé, känns det som, det finns ju liksom ingen “vård” eller “hjälp” (som du vet). Och när risken också finns att man blir sämre av det, då blir det inget av det till slut. Däremot tänker jag ibland på Kyrkan. Men har kommit att bli såpass rädd för att möta människor, så det blir nog inget med det heller.
Nä, precis, det går inte att lägga sig att försöka sova när hjärtat bankar, och med den där känslan av att det liksom brinner i en runt magtrakten. Men, jättebra att du tar dig ett bad sen! Det tror jag också på.
Jag ska snart äta “middag”. Sen skall jag lägga mig. Sover oftast som bäst under dagen. Sen skall jag ge mig ut en sväng på cykeln, in till Ica för att handla. Sen, brukar jag oftast få en ganska så bra stund när jag väl sen sitter här framför datorn igen med en kopp kaffe.
Hoppas du kom ut, och att det lättade lite!
Avregistrerad användareJo, det är nog en del av det hela, att jag sörjer att livet blev som det blev. Och att det aldrig riktigt tog fart. Precis, sådana där ”triviala saker” som bemötandet från personen i kassan, som kan få ”bägaren att rinna över”. Nej, jag har inte sökt mig till vårdcentralen. Tänker på det ibland när det är lite för massivt inuti. Men nej, det är ingen större idé, känns det som, det finns ju liksom ingen ”vård” eller ”hjälp” (som du vet). Och när risken också finns att man blir sämre av det, då blir det inget av det till slut. Däremot tänker jag ibland på Kyrkan. Men har kommit att bli såpass rädd för att möta människor, så det blir nog inget med det heller. Nä, precis, det går inte att lägga sig att försöka sova när hjärtat bankar, och med den där känslan av att det liksom brinner i en runt magtrakten. Men, jättebra att du tar dig ett bad sen! Det tror jag också på. Jag ska snart äta ”middag”. Sen skall jag lägga mig. Sover oftast som bäst under dagen. Sen skall jag ge mig ut en sväng på cykeln, in till Ica för att handla. Sen, brukar jag oftast få en ganska så bra stund när jag väl sen sitter här framför datorn igen med en kopp kaffe. Hoppas du kom ut, och att det lättade lite!
Tack för att jag fick ta del av lite av din dag 🙂 Ja jag var ute nu så jag är iaf lite nöjdare med mig själv än innan…var t.om en person som log och hälsade. Händer ju inte så ofta. För övrigt var det ovanligt många ute på promenad.Få vågar sig in till stan. Glädjen blev inte inte så långvarig för jag trillade ner i min ensamhet igen…extra jobbigt när man ser nästan alla gå tillsammans någon eller pratar med någon i telefon. Jag får inte ihop det att just jag lämnas ensam gång på gång. Av alla människor jag träffar. Jag är varken elak eller svår att ha att göra med. Vill bara trivas! Ensam, sjuk och fattig och bor på en plats där jag inte trivs . 😥
Avregistrerad användareJo, det är nog en del av det hela, att jag sörjer att livet blev som det blev. Och att det aldrig riktigt tog fart. Precis, sådana där ”triviala saker” som bemötandet från personen i kassan, som kan få ”bägaren att rinna över”. Nej, jag har inte sökt mig till vårdcentralen. Tänker på det ibland när det är lite för massivt inuti. Men nej, det är ingen större idé, känns det som, det finns ju liksom ingen ”vård” eller ”hjälp” (som du vet). Och när risken också finns att man blir sämre av det, då blir det inget av det till slut. Däremot tänker jag ibland på Kyrkan. Men har kommit att bli såpass rädd för att möta människor, så det blir nog inget med det heller. Nä, precis, det går inte att lägga sig att försöka sova när hjärtat bankar, och med den där känslan av att det liksom brinner i en runt magtrakten. Men, jättebra att du tar dig ett bad sen! Det tror jag också på. Jag ska snart äta ”middag”. Sen skall jag lägga mig. Sover oftast som bäst under dagen. Sen skall jag ge mig ut en sväng på cykeln, in till Ica för att handla. Sen, brukar jag oftast få en ganska så bra stund när jag väl sen sitter här framför datorn igen med en kopp kaffe. Hoppas du kom ut, och att det lättade lite!
.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.