Så nu är man här igen

[Green Dyjyse]

Red Vyvema skrev:

Hej…ja den här dagen har varit skit. Jag vet inte, jag vill inte hamna i trubbel så jag håller tyst. Jag vet, döden är ingen utväg men döden är lättare att ta än mitt lidande just nu. Jag är bara en värdelös person, varför skulle någon vilja ha kvar mig här? Jag har gjort mitt i den här världen, nu är det bra, jag har fått nog. Var rädd om dig med❤️

När du påstår att du är värdelös så är det din sjukdom som talar, inte du. Och javisst, din sjukdom är en del av dig. Men den är inte allt, och den kan ändras.

Hoppas du kan inse det och kämpa vidare.

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Men hallå!! Du är 15 år, du har resten av ditt liv – ett liv som kan bli bra om du får hjälp. Om du dör då är lidandet kanske slut det vet vi ju ingenting om. Men då får du ju inte uppleva allt bra som kan hända. Du är ingen värdelös person! Det finns inga värdelösa människor! Låt inte dina negativa delar av dig intala dig det. Du är värdefull! Du är värd att ha det bra! Varför skulle du ställa till besvär om du berättar för dina föräldrar hur jävligt du har det? jag vet inget om dem men de flesta föräldrar är inte onda de vill att deras barn ska ha det bra. Hur är dina föräldrar? Du har bara skrivit att dina pappa bestämmer allt. Gör ni bra saker tillsammans? Du skriver att det inland känns att din kille använder dig som sexleksak. Det låter hemskt. Är ni jämnåriga? Om jag kunde trolla så skulle jag trolla bort allt hemskt i ditt liv men det går ju inte. Om allt blir totalt outhärdligt så åk till akuten, ta inte ditt liv. Snälla! ❤️

Hej…..jag och min pappa har ingen bra relation med varandra, han bara missförstår mig och skriker på mig, det hände förra gången jag försökte berätta hur jag mår. Men vi har haft bra stunder tillsammans, vi gör ibland saker med varandra. Ja vi är båda 15 år fast jag är ungefär 1 månad äldre än honom. Det är hemskt, jag får ångest. Jag har en sån ångest just nu…tack att du bryr dig om mig❤️ Jag önskar också att all min smärta skulle vara borta just nu. Jag kanske inte tar mitt liv…vi får se

[Red Vyvema]

Jag behöver prata

Vad behöver du prata om? Hur är det nu?

Din mamma har du bättre kontakt med än din pappa?

Har dina föräldrar en bra relation med varandra?

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Vad behöver du prata om? Hur är det nu? Din mamma har du bättre kontakt med än din pappa? Har dina föräldrar en bra relation med varandra?

Min pappa är aggressiv så min mamma är rädd för min pappa. Nej inte riktigt för de bråkar oftast. Jag behöver prata om min ångest, min lillebror slog mig och kallade mig för ett äckel. Jag känner mig så värdelös och smärtan bara bränner inom mig. Det gör så ont just nu och det känns bara värdelöst. Varför ska jag fortsätta leva?

Du ska leva för att du lever. Dumt att din pappa är aggressiv! Du kan väl strunta i din lillebror? Hur gammal är han?

Vad kan du göra för att må lite bättre?

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Du ska leva för att du lever. Dumt att din pappa är aggressiv! Du kan väl strunta i din lillebror? Hur gammal är han? Vad kan du göra för att må lite bättre?

Det gör så ont, det känns som om jag bara gör fel hela tiden. Han är 12 år förresten, ja det är ju dumt. Jag vet inte, ligger och gråter igen medans jag lyssnar på musik. Känner mig helt värdelös, varför avslutade jag inte mitt liv när jag var ungefär 10 år? Mitt hjärta slits sönder i bitar, det gör ont. Jag vill bara slippa smärtan och ångesten, fly från allt det här.

Syskonbråk är vanligt, ta det inte personligt. Jag själv blev kallad allt möjligt som liten. Eller ja förresten, jag har blivit skälld på långt upp i 40 årsåldern av syskonen..Nu är det lugnt eftersom vi inte längre har någon kontakt.Jag var den snälla och tysta, så det var lätt att trycka ner mig. Jag var känslig oxå, det tyckte dom var extra roligt. Mina föräldrar orkade aldrig kolla upp vad vi bråkade om, dom sa att vi skulle sluta och ibland fick jag något straff, som att jag blev instängd på rummet, trots att det inte var jag som startade bråket. Men problemen blev aldrig lösta. Har du någon kompis att chatta med?

Vad bra att du lyssnar på musik! Musik är ett underbart sätt att bli lugn och ett sätt att drömma sig bort. Det har alltid varit min tillflykt när jag mått dåligt.

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Syskonbråk är vanligt, ta det inte personligt. Jag själv blev kallad allt möjligt som liten. Eller ja förresten, jag har blivit skälld på långt upp i 40 årsåldern av syskonen..Nu är det lugnt eftersom vi inte längre har någon kontakt.Jag var den snälla och tysta, så det var lätt att trycka ner mig. Jag var känslig oxå, det tyckte dom var extra roligt. Mina föräldrar orkade aldrig kolla upp vad vi bråkade om, dom sa att vi skulle sluta och ibland fick jag något straff, som att jag blev instängd på rummet, trots att det inte var jag som startade bråken, men problemen blev aldrig lösta. Har du någon kompis att chatta med?

Det är samma för mig, får skäll men ändå har jag inte gjort något. Ja men jag orkar inte…jag orkar knappt något längre. Jag är värdelös, det kanske är bäst om jag tar mitt liv i alla fall. Om jag tar mitt liv så vill jag tacka alla som har svarat på det jag har skrivit, alla som har stöttat mig. Tack så mycket allihop❤️

Neeej du ska inte ta ditt liv!!! Du är så ung, tro mig man ändras radikalt med ålder och mognad. Och livet kan ändras drastiskt, på månader, ja tom en vecka! Försök se något du kan göra..för att orka lite till..Finns det verkligen ingen du kan chatta med??? Många unga mår dåligt idag, skulle det inte kännas bra att prata med någon som oxå är i din situation? Det finns många!

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Neeej du ska inte ta ditt liv!!! Du är så ung, tro mig man ändras radikalt med ålder och mognad. Och livet kan ändras drastiskt, på månader, ja tom en vecka! Försök se något du kan göra..för att orka lite till..Finns det verkligen ingen du kan chatta med??? Många unga mår dåligt idag, skulle det inte kännas bra att prata med någon som oxå är i din situation? Det finns många!

…..Det skulle kännas bra men jag orkar verkligen inte, jag slog en kudde förut så jag mår lite bättre nu. Jag ska försöka överleva den här kvällen med men jag kan inte lova att jag överlever dock. Det här är ingen kamp för mig längre, det har blivit ett krig, jag kämpar för mitt liv för att hålla mig levande. Min kille ringde mig så jag pratar med honom nu, det känns också lite bättre.