Har följt din tråd länge och känner igen mig i mycket av det du beskriver. Situationen du befinner dig i nu och bemötandet du får är ju helt vansinnigt. Personen som suttit på vak verkar vara ute efter lättförtjänta pengar utan ansträngning. Önskar jag kunde vara där för dig.
Läser man din tråd märks ändå vilken styrka du har och motståndet som finns mot att ge upp för det är ju inte det du vill utan du vill ha hjälp att få ordning på tankarna och ork att fortsätta livet som du vill leva det. Så känns det för mig. Har du någon vän eller anhörig som kan stötta dig tex , att det är viktigt att du kommer på en bra avdelning när denna stängts ner. Din psykolog kanske kan ta kontakt med den bra läkaren och betona detta. Hon känner dig ju väl och förstår dig.
När det är mörkt är det så förtvivlat mörkt men om du läser i tråden vad du har skrivit så har du tagit dig upp på ett fantastiskt sätt och det var inte så länge sedan du arbetstränade. Det finns inga ord som tar bort din ångest just nu men jag hoppas ändå att du i tanken kan få in en glimt om att så här har det varit förr, men du klarade det och du kommer att klara det denna gång också.
Vi är flera här ute som följer dig och tänker på dig.
Många kramar
