Hem > Forum > Hopplöshet > Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.
Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.
-
Pink Nynari Trådstartaren
Det har varit några extra jobbiga dagar med mycket ångest och mörka tankar. Idag kom sjuksköterskan och sade att jag skulle få prata med läkaren och att de planerade utskrivning idag. Hon undrade om de var på samma bana som mig. men jag svarade bara nej. Hon sade då att jag skulle fundera ut vilka argument jag skulle säga till läkaren för att få stanna. Men jag ville inte diskutera detta med henne på mitt rum som jag delar med två andra patienter som låg där och lyssnade på allt hon sade. Men jag sade till sjuksköterskan att jag inte ville bli utskriven förrän jag hade en tid med öppenvården och en planering tillsammans med dem. Så jag ringde min terapeut som lyckligtvis svarade och jag talade om för henne att de tänkte skriva ut mig idag och att det inte skulle gå bra alls för jag klarar inte av att komma hem och sitta ensam just nu. Så sedan fick jag meddelande av sjuksköterskan här på avdelningen att hon och min terapeut haft telefonkontakt och att det inte var lämpligt att skicka hem mig nu utan att jag skulle få stanna kvar över helgen. Jag är bara så ledsen och har så mycket ångest och stressar upp mig för att jag har en sådan kort tid på mig att skaffa mig en hel massa pengar. Så jag vet inte hur jag ska lösa allt. Jag förlorar allt jag äger och har och vet inte vart jag ska ta vägen, livet känns allt för tungt.
Pink Nynari TrådstartarenJag hade läkarsamtal idag men de hade redan bestämt att jag skulle skrivas ut. Så de försökte övertala mig om att jag hade det bättre hemma än på avdelningen och att det var bättre att öppenvården ansvarade för min behandling och att det inte var mer de kunde gör för mig.
Jag blev ledsen så jag argumenterade lite försiktigt med dem och sedan lämnade jag bara rummet så fick överläkaren och de två ST-läkarna sitta där själva. Ingen gick efter mig heller. Det sista jag sade var att ni bryr er ju varken om jag lever eller dör.
De frågade aldrig hur jag mådde. De sade bara att jag inte kunde gömma mig här på avdelningen bara för att jag hade en tuff livssituation. Jag fick en enkät och där gav jag dem mycket dåligt omdöme. Jag skrev i kommentarerna att ett liv alltid ska värderas högre än en tom sängplats.
Jag är bara ledsen och förtvivlad. Jag orkar inte med mig alls och vet inte vart jag ska ta vägen. Nu väntar jag bara på att en specialistläkare ska titta på mig för mina somatiska besvär för att se att det inte finns några somatiska hinder för utskrivning. Men det kan dröja många timmar och det är inte säkert de har tid med det idag. Så nu väntar jag bara och vet inte vad som kommer att hända.
Avregistrerad användareHej, var några dagar sen du skrev så tänkte bara kolla om du fortfarande lever?
Pink Nynari TrådstartarenJag fick stanna över helgen, tack vare personalen som lät mig stanna i fredags tills överläkaren gått hem och sedan ringde bakjouren och berättade att jag inte klarade av att gå hem så jag fick vara inlagd över helgen. Men idag måndag blev jag utskriven. Så nu kom jag hem ikväll och jag har gråtit i omgångar och sitter ensam i en tom lägenhet. Mobila akutteamet har ett uppdrag att besöka mig en gång varje kväll i 14 dagar så de kom hit en liten stund precis när jag kommit hem.
Pink Nynari TrådstartarenDet var en tuff kväll igår när jag kom hem. Jag har vaknat några gånger i natt men kunnat somna om. Livet känns riktigt tungt och jag vet inte hur jag ska kunna lösa allt. Jag har suttit hela morgonen och ringt en massa samtal. Nu ska jag till öppenvården och träffa min terapeut, jag har inte varit där på tre veckor så det känns bra att få komma dit igen.
Pink Nynari TrådstartarenJag ringt en massa samtal för att försöka få avbetalningsplaner istället och bli av med inkassokrav. En del är löst men jag har mycket kvar att som inte är löst. De anställda har vänt sig emot mig, alla utom en. De passade även på att länsa kontoret när varken jag eller konkursförvaltaren var där men de har nu fått återlämna datorer med mera som de snott.
Jag är bara ledsen och mår inte bra alls. Jag fick prata en timme med min terapeut och ikväll kommer mobila akutteamet hit igen. Jag har så mycket att göra men ingen ork alls. Det är bara kaos i huvudet av alla tankar. Jag behöver ordna med arbetsgivarintyg så snart som möjligt. Jag behöver ordna något att äta också men jag har ingen som helst aptit och jag har inte så mycket mat hemma och kontot är så gott som tomt. Jag lever bara en kort stund i taget, jag orkar inte ens tänka på en morgondag.Avregistrerad användareHej, jag läste precis igenom hela tråden. Låter som du har haft ett par tuffa veckor. Kan inte ge någon konstruktiv hjälp, eller så. Men skickar en frivillig kram från någon som också mår piss, och inte orkar längre.
Pink Nynari TrådstartarenHej, jag läste precis igenom hela tråden. Låter som du har haft ett par tuffa veckor. Kan inte ge någon konstruktiv hjälp, eller så. Men skickar en frivillig kram från någon som också mår piss, och inte orkar längre.
Tack, jag skickar en kram tillbaka!
Pink Nynari TrådstartarenJag blev utskriven ifrån psyk måndag förra veckan, på tisdagen fick jag åka in till kirurgakuten på grund av en infektion, men det blev bara sämre och sämre så på torsdagen åkte jag in till akuten igen med över 39 graders feber och jag har sedan legat inlagd på kirurgen över helgen och kom hem idag. Nu får jag ta det en dag i taget och åka till vårdcentralen varje dag för såromläggning och provtagning. Blir jag sämre så får jag åka in igen. Jag är så slutkörd och har haft sådana smärtor så minsta lilla som utlöst ångest har fått mig att gråta och bli helt förtvivlad. På väg hem nu stannade jag vid apoteket och tog ut mina mediciner och så köpte jag en kasse med mat så jag kan laga något enkelt bara. Jag orkar just ingenting så jag är mest sängliggandes. I morgon har jag en hel del saker inbokade men med pauser emellan. Det är så mycket som inte blivit gjort när jag legat på sjukhus över tre veckor. Så i morgon ska jag byta däck på bilen i alla fall.
Pink Nynari TrådstartarenIdag har det varit en ansträngande dag både fysiskt och psykiskt. I förmiddags hade jag sådan ångest så jag bara grät och så ringde jag till psykakuten eftersom öppenvården var stängd på grund av utbildning. Men det fick mig bara att gråta än mer. I morgon ska jag få träffa min terapeut så det känns bra. Jag kämpar på en stund i taget.
Pink Nynari TrådstartarenJag klarar av att planera saker lite längre i förväg än den närmsta kvarten nu, sista veckan har jag klarat att planera ett dygn i taget, men längre tid än så kunde jag varken lova något eller klara av att tänka på något. T.ex. om min terapeut frågar om jag lovar att komma på vårt nästa samtal som är en vecka senare så har jag inte klarat av att lova detta. Hon vet att jag aldrig lovar något jag inte är helt säker på att jag klarar av att hålla. Nu har jag planerat vad jag ska göra måndag-torsdag vilket är otroligt mycket för min del. Men helgen är tyvärr helt blank och den känns jobbig. Blanka dagar gillar jag inte för om jag inte har någon jag ska träffa och behöver vara “lojal” mot och dyka upp, så känns det jobbigt. Att bara ta ansvar för mig själv är tufft, speciellt när det blir en hel helg och inte en människa kommer sakna mig på ett par dygn om jag skulle försvinna, då kan jag riktigt grott ner mig i mina mörka tankar och impulserna att skada mig blir värre när jag inte har något viktigt jag måste göra så jag får hålla mig i skick nog för att klara av detta. Så jag måste komma på något att göra i helgen för att jag inte ska deppa ihop totalt.
Avregistrerad användareJag har precis hittat mig till sidan och har läst hela din tråd. Jag vill bara säga att jag känner igen mig sååå mycket i det du skriver. Det känns som livet är bara en ond spiral, man kommer ingen annanstans än neråt.
Tyvärr har jag ingen råd att ge. Men jag vill tacka dig, att få läsa någon annan som beskriver precis vad jag tänker och känner är otroligt skönt. Jag hoppas det underlättar något för dig att veta att du inte är ensam också <3 kram
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.