Hem > Forum > Hopplöshet > Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.
Jag vill inte dö men jag orkar inte leva.
-
Pink Nynari Trådstartaren
Jag ringde min terapeut idag och berättade att jag hade mer självmordstankar och inte vet hur jag ska orka leva. Jag ska träffa henne i morgon och lovade henne att komma, jag lovade också att träffa läkaren på onsdag. Nu är det så illa att jag inte kan koncentrera mig på jobbet för att jag fastnat i mina självmordstankar. Jag oroar mig inför läkarbesöket, jag vet inte hur det kommer att gå. Just nu står jag inte ut med varken livet eller att hamna på en psykvårdsavdelning.
Avregistrerad användareBra! Ett steg i rätt riktning. Det du upplevt av psykavdelningen där du bor är inte direkt strålande, berätta för terapeuten, kanske finns det andra alternativ och fokusera på en sak ( att du ska till terapeuten idag, inget annat) och en dag i taget.
Och det här kommer låta löjligt men tänk på våren. Snart är den här, vad fin den är, den vill du inte missa! Den friska luften.
Håll tag i en känsla som är speciell för dig. Du kan fixa det här!
Pink Nynari TrådstartarenIdag har jag träffat min terapeut och varit öppen och ärlig om hur jag mår. Jag lovade henne att komma på morgondagens läkarbesök och hon vet att jag alltid håller det jag lovar. Min terapeut gick och hämtade en sjuksköterska då hon inte fick tag på läkaren så jag fick prata med dem båda så min terapeut inte behövde ta eget ansvar med tanke på att hon lät mig gå hem. Jag ville inte bli inlagd just idag för jag ville inte träffa en oerfaren AT-läkare på akuten som jag aldrig träffat innan, utan jag ville vänta tills jag fick träffa en erfaren överläkare på öppenvården som jag vet är duktig och som jag har tid hos i morgon. Även fast jag inte vill bli inlagd så vet jag att de kommer att övertala mig till det i morgon för jag kommer inte att kunna lova dem ytterligare tid att inte skada mig allvarligt. Jag har inte helt bestämt mig för att ta mitt liv, men jag kan inte garantera min terapeut att inte gör det. Risken är ganska stor när jag mår så akut dåligt som jag gör nu. Senaste månaderna har jag mått allt sämre och nu har jag hamnat i en svår kris jag inte kan hantera. Jag orkar inte kämpa så länge till.
Pink Nynari TrådstartarenMin terapeut följde med på läkarbesöket idag och sedan körde hon mig vidare till psykakuten för inläggning. Så nu har jag varit på avdelningen i 1,5 h och jag är satt på extravak, men de har bara tittat till mig en enda gång på 1,5h så jag tycker att det är allt för dåligt, jag vet inte ens om de tittat till mig utan de gick bara förbi mig när jag satte mig längst ner i korridoren. Jag fick utrymma rummet jag delade med två patienter då en av patienterna valde att spraya ner hela rummet med hårspray och jag har en riktigt svår astma så det fungerar inte för mig att andas i det rummet. Jag ska få byta rum lite senare ikväll, de var lite tjurskalliga först.
Min terapeut känner mig så väl så hon plockade av mig alla vassa föremål jag planerade att smuggla in på avdelningen. Det hade inte varit svårt för mig att smuggla in en massa. Men min terapeut känner mig och hon ställde frågan och jag svarade ärligt och jag lämnade sedan ifrån mig det. Nu jobbar min destruktiva hjärna med att försöka hitta något annat sätt att skada mig på avdelningen. Jag står inte ut att vara här samtidigt som jag mår för dåligt för att vara hemma. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har nästan konstanta tankar på döden och ångesten är riktigt hög.Pink Nynari TrådstartarenJag är inlagd och fick träffa läkaren idag, ev nytt läkarsamtal i morgon. Jag står inte ut med att vara här men min terapeut sade åt mig på skarpen att inte åka hem. Det är personalens attityd och förutfattade meningar som gör mig extra ledsen och som triggar igång än mer ångest. Så jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag tänker på döden snart varje minut.
Avregistrerad användareFörsök stå ut. Jag förstår att det är pest, när du inte träffar bra personal. Men det finns bra folk också. Och de vill hjälpa dig må bättre. Styrkekram
Hej! Det låter verkligen som du har det riktigt jobbigt just nu. Självmordstankar är in te ovanligt när man mår dåligt, men det är viktigt att du tar dem på allvar. Det går att få hjälp och har man självmordstankar behöver du prata med någon om dem. Jag har tagit bort ditt inlägg eftersom det kan verka triggande för andra berörda.
Det kommer inte att vara så här jobbigt konstant. Har du konkreta självmordsplaner behöver du komma till akutpsykiatrin. Ett steg på vägen som verkligen kan vara värdefullt är att kontakta Självmordslinjen på 90101 eller mind.se/sjalvmordslinjen. Där kan du anonymt ringa eller chatta dygnet runt med någon av Minds utbildade volontärer. Det kommer a tt vända, men du behöver få hjälp. Vi tror på dig.
Pink Nynari TrådstartarenHej! Det låter verkligen som du har det riktigt jobbigt just nu. Självmordstankar är in te ovanligt när man mår dåligt, men det är viktigt att du tar dem på allvar. Det går att få hjälp och har man självmordstankar behöver du prata med någon om dem. Jag har tagit bort ditt inlägg eftersom det kan verka triggande för andra berörda. Det kommer inte att vara så här jobbigt konstant. Har du konkreta självmordsplaner behöver du komma till akutpsykiatrin. Ett steg på vägen som verkligen kan vara värdefullt är att kontakta Självmordslinjen på 90101 eller mind.se/sjalvmordslinjen. Där kan du anonymt ringa eller chatta dygnet runt med någon av Minds utbildade volontärer. Det kommer a tt vända, men du behöver få hjälp. Vi tror på dig.
Det var okej att ta bort det. Jag skrev en triggervarning eftersom jag visste att det var gränsfall. Ni på Mind har öppet 06:00-24:00, ej dygnet runt. Jag har använt er chatt en del. Det fungerade inte för mig att vara inlagd på den psykiatriska vårdavdelningen då det mer kändes som en psykiatrisk vanvårdsavdelning. Jag har inte kunnat få den hjälp jag behöver min desperation har gjort att jag varit nära att ta ta mitt eget liv. Alla kränkande kommentarer ifrån oförstående personal har gjort att jag bara triggat igång mer svåra tankar och ökad ångest. Nu har jag fått komma till en akutpsykiatrisk avdelning med färre platser och mer personaltät och här fungerar det mycket bättre för mig. Jag vet inte än hur jag ska orka med livet och jag konkursade mitt företag i onsdags och livet är tufft på många plan. Min terapeut sade till mig på telefon att jag inte fick skriva ut mig förrän jag var stabil. Så det lär dröja ett tag. Jag kommer stanna här så länge som jag får, men risken är ju att de skriver ut mig när de behöver sängplatserna. Nu ska jag få stanna över påskhelgen och sedan få träffa läkaren igen.
Pink Nynari TrådstartarenIdag har jag varit trött, ledsen, ångestfylld och bara gått och väntat på att den eländes dagen ska ta slut. På sätt och vis känns det jobbigt att det är storhelg för det händer just inget på sjukhuset under helgerna och nu blir det extra många dagar utan innehåll. På tisdag är det läkarsamtal igen och jag ska även ha telefonkontakt med min terapeut. Jag vet inte hur jag ska hitta min livsglädje igen. Jag har förlorat nästan allt jag äger och har och skamkänslan är stor och jag känner mig misslyckad. Både personal och kunder har varit ledsna, arga, eller till och med kommit med hot. Så jag mår inte alls bra.
Pink Nynari TrådstartarenJag ska träffa läkaren i eftermiddag, jag hade ett riktigt högst ångestpåslag för någon timme sedan så personalen satt och pratade med mig en liten stund och så fick jag en lugnade tablett (gillar inte att ta dem för de brukar inte ge så mycket effekt). Men sedan gick de på lunch och då gick jag in på rummet och skadade mig själv lite grann. Jag står inte ut med ångesten och när jag redan sagt till att jag har självskadetankar och de ändå lämnar mig ensam så klarar jag inte att låta bli. Det är mycket tjat om att jag ska lära om mitt beteende men det är inte så lätt. De frågar också hur de ska kunna hjälpa mig till att må bättre men jag har inget svar på det. Det känns inte som någon kan hjälpa mig. Nu har ju mitt företag gått i konkurs, två i personalen har vänt mig ryggen och jag har fullt med arga kunder som kräver pengar tillbaka och kommer med hot. Så jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag mår så dåligt som jag gör.
Jag får en hel massa sömntabletter men jag vaknar ändå flera gånger per natt. Jag äter alla mål som serveras fast jag får tvinga i mig maten. Jag tar alla mediciner jag är insatt på. Men ändå mår jag så fruktansvärt dåligt och jag vet inte hur jag ska kunna komma ur det. Nu har jag varit på sjukhuset i 2,5 veckor (minus en permission och en utskrivning där jag var tillbaka samma dag igen). Jag orkar inte med livet som det är nu. Jag tror säkert att jag får stanna på avdelningen men frågan är vad de kan hjälpa mig med här. Jag har inga svar på det, jag vet inte det själv.Avregistrerad användareVad kämpigt du har det. All värme jag kan uppbåda till dig! Har du någon på avdelningen du känner förtroende för och som du kan vända dig till?
Pink Nynari TrådstartarenIgår var det kaos då jag hade så fruktansvärt hög ångest då det hände flera allvarliga saker som utlöste min ångest. Så när jag gråtit i timmar och inga mediciner de gett mig haft något resultat för att de vägrade ge mig den enda medicinen som jag vet kan dämpa ner ångesten. Så blev jag så desperat att jag inte kunde hantera det och jag hade sagt till både personalen och läkaren att jag inte orkade leva längre och att jag hade mer ångest än jag kunde hantera. Men en sjuksköterska sade bara att det inte fanns mer de kunde göra för mig. Så jag försökte på nytt att ta mitt liv men en personal kom på mig efter bara ett par minuter och han och jag hade en brottningsmatch och han ropade på de andra i personalen så de kom ett par till så det stoppade mig från att ta mitt liv. Idag har det varit lugnare men ångesten har varit jobbig ändå. Två av mina medpatienter har jag kunnat prata med och haft ganska trevligt med men en blev utskriven igår och den andra idag. Så nu ligger jag ensam på en sal med fyra bäddar. Jag vet inte hur jag ska kunna må bra igen, det känns bara som en oändligt lång plåga. Jag får både hot och trakasserier på mejl och sociala media och idag upptäcktes det att någon gått och skurit sönder alla däcken på två av företagsbilarna som är stripade med företagets logga. Jag vet inte ens om jag kommer klara av att bo kvar, då det känns allt för jobbigt att möta arga, ledsna och besvikna kunder.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.