Ännu en helg

[Indigo Sekeke]

Håller nog med i det mesta – man vet (om man överlever), att världen inte alltid förgör en… även om det kan kännas så

 

Det är ju inte modigt göra något om man inte är rädd 🙂

Utan mod är att göra saker trots man är rädd 🙂

 

 

Exakt! 🙂

Ja, så klokt; man upptäcker att världen inte förgör en enbart. Det är hoppfullt!

[Indigo Sekeke]

När livet då guppar lite uppåt ett tag, inte bara nedåt… och allt känns lite bättre, eller mkt bättre, kanske för jag pratat här, gjort bra val utanför nätet… Och det guppar ner igen. Det är väl då det är viktigt jag är snäll med mig själv och inte “nej det ÄR inte lönt”, utan intalar mig att ja ja… ligg lågt en kväll. Gör inga tankevurpor nu. Se vad som händer… 🙂

 

[Indigo Sekeke]

En helg till. De måste inte vara katastrofala. Ibland ganska okay! Även de helger man känner, hu, undrar om inte även denna *måste* gå åt skogen känslomässigt, precis som nästan alla andra.

men nej det är inte nödvändigt… kan vara värt leva. även för mig 🙂

Vad har ändrats?

Alltså, jag har väl ett berg med saker som jag tänker, behöver ta och reda ut, så jättemycket har väl egentligen inte hänt.

Men tror att min egen hjälplöshet kom ifratt, och jag lite har börjat sträcka mig ut – här o där på nätet, passat på att vara lite mer social med min omgivning. försöker konsumera bra saker online och läsandes. Tänka på bra dagar.

Tror inte jag lärt mig så mkt från någon bok något sådant där banbrytande man hoppas ska lösa precis allt… “sätta gränser” är bra, kanske mer behöver få in det i mig lite, och att jag faktiskt kan tycka till lite här o där. kan inte skriva exakt skillnaden faktiskt 🙂

Nåväl, ett livstecken från mig.

Så fint att höra! <3

Just att sträcka ut en hand socialt – jäklar vad det kan vara underskattat för ens mående. Tror det handlar om en känsla av delaktighet i något större än en själv?

[Indigo Sekeke]

Ja, andligt och socialt så uppstår vi inte i ett vaccum, nu är jag ju troende så den dimensionen är viktig, och det som burit mig genom allt hittils (utan den riktningen och förhoppningen/tron att någon finns där hade det varit än tuffare). MEN…. det räcker inte, utan man behöver även det sociala med människor i närheten.

Det finns ett fint ordspråk på Swahili som jag ibland återvänder till

“mtu ni watu”

(m = singular, tu = människa, ni = är, wa = plural, tu = människa)

dvs människa är människor.

meningen är att man är människa först i gemenskap med andra.

Det känns hoppfullt när man ser att närvaro, gemenskap finns, eller finns inom räckhåll.

Men så otroligt ont det gjort genom åren när det på olika sätt inte finns där… man vill bara dö då 🙂

Ja, verkligen! Frånvaro är så nedbrytande, medan närvaro är så läkande – att det finns andra människor som “är där mentalt” också. Jag tänker inte minst på barn och hur deras välmående är så beroende av andras närvaro och andras förmåga att se dem. Tror inte det är så att för en vuxen så försvinner det behovet helt, utan vi människor behöver i vår vardag bli sedda, få bekräftat att vi existerar, mötas med stillhet och värme, få kärlek och känna att vi är betydelsefulla. Ofta tror jag små gester bara för våran omvärld kan ge ringar på vattnet.

Det är ett vackert ordspråk! Tack för att du delar med dig av det. Fascinerande sett att se på människan!

[Indigo Sekeke]

Dock, att vara en del av gemenskap innebär också att säga, nej inte nu, inte denna gång. Jag sa tidigare idag nej till att vara med ett gäng från jobbet ute och äta middag. Kändes som jag inte ville, och då blev det nej. inte för att jag mådde dåligt eller så, utan bara för jag ville inte 🙂 Kändes bra också. Måste inte säga ja jämt

Åh, ja! Det där tycker jag är imponerande. Starkt gjort av dig! Våga säga “nej”. Fan det låter så självklart, men vet också att i stundens hetta när man blir tillfrågad behövs mod och styrka. Klokt och starkt beslut av dig, verkligen!

Känns som om vissa behöver öva sig på att “säga ja”, medan andra behöver få känna in sig själv, sätta gränser och få tillåtas till integritet, därför “säga nej”?

Till syvende och sist handlar det väl om att kommunicera ut sina behov egentligen?

[Azure Rokino]

Jag städade bland epostkonton, och hittade inget sätt att byta på mind, så jag kidnappar min egen tråd med ett inlägg….

Jag har inga enormt stora insikter att förmedla, men gemenskap är viktigt. De få vänner man ändå har, att ibland träffa dem, prata, umgås med syskon om man har. Omöjligt svårt när man mår lite sämre..

Igår umgicks jag hela eftermiddagen med en god vän som vet “allt” om mig, och vi kan prata om allt, det stärker ens självkänsla o självbild en del. Det är inte bara “jag mot världen”, utan har andra med mig. Nu ska jag inte vinna någon seger alls i livet, tänker jag, men.. ja ni fattar kanske ändå… ensamhet är ju inte bra.

Tror jag förstår precis. Känslan att ha andra med sig.. Att man är i sin bubbla men man har även släppt in någon annan i sin egna bubbla, så där är man plötsligt två stycken? Jag tror det kan göra underverk att ha det så kontinuerligt?

Börjat fundera alltmer på begreppet “ensamhet”.
Tror att de flesta har unika associationer till sin ensamhet?

Är det exempelvis avsaknad av ett förflutet, djupa rötter i kulturer och samhällen/ursprungsfamiljer som inte längre existerar? Rotlöshet.
Andra är fysiskt ensamma och saknar beröring och närvaro? Försummelse.
En tredje är känslomässigt/själsligt ensam och det hjälper inte att interagera med andra om det behovet inte visas hänsyn till? Tomhet.
Fjärde personen vill framförallt ha gemenskap i en grupp – sammanhållning och kollektivism? “Hitta hem”.

Jag tror jag ska börja göra så att när jag känner ensamhetskänslor, fråga mig själv, vad exakt jag menar i just den stunden, för typ av ensamhet, så det blir lättare att navigera utifrån det, snarare än att det klumpas ihop i ett gemensamt paraplybegrepp.

Vet du vilken typ av ensamhet som du oftast drabbas av?

[Azure Rokino]

Kloka tankar kring ensamhet.

De gånger ensamhet slår hårdast mot mitt känsloliv skulle jag nog kanske beskriva som … hmm.. “otillhörighet” / “utanförskap” – kanske det du beskriver som som rotlöshet?