Ännu en helg

[Indigo Sekeke]

tack för ett schysst samtal du!

livet kanske inte är hopplöst för någon av oss <3

ska jäsa lite i soffan o sen försöka ta mig ut en sväng innan solen går för mycket i moln nu

Det här var väldigt intressant. Det är fascinerande. Tänker även att det gör dig ovanlig – på ett bra sätt.
Förstår också nu vad du menar med att lalla med när andra har en viss jargong och väldigt bestämda åsikter kring något och så sitter man där med ett helt annat och eget ytterst personligt perspektiv – som visar något annorlunda.

Gör så! Tack själv! Verkligen <3

Det finns mycket hopp om oss!

[Indigo Sekeke]

Samtalet jag hade, med en okänd, utan att bli förkastad, kanske inte heller förstådd, men sedd åtminstone 🙂 Det var nyttigt igår, och jag mådde bra efteråt. Tack igen.

Fick för mig nu på eftermiddagen att googla lite på “sätta gränser” och hamnade i att jag lånade en bok “Att sätta gränser för sig själv och andra” – Åsa Krause, jag vet ju såklart inte om den är bra eller rätt för mig, men en del av mina bekymmer handlar ju såklart om att jag inte vet hela vägen hur jag ska förhålla mig till omvärlden o dess (i min hjärna) krav på hur jag ska vara eller tänka eller se. Så jag tänkte att lite högre skyddsmurar mellan mig och världen, inte genom isolering, utan genom lite verktyg, det kan inte skada. Förutom gråt o tandagnisslan när det går snett. Men gråter gör jag ju ändå i soffan. Så vad har jag att förlora..

 

 

<3 Tack själv!

Åh, det låter fint att läsa om, och applicera, gränssättning. Minns att du tidigare skrivit att du har lätt för att anpassa dig till andra, är det inom det speciellt som du skulle önska du kunde vara mer lojal till dina egna åsikter och uppfattningar om saker och ting? Vara ännu mer grundad i sig själv?

[Indigo Sekeke]

Ja ungefär så – att inte låta bli säga saker… bara för “vad ska. folk tänka”.

Kan ju ibland vara struntsaker, som t.ex. på jobbet så har vi rätt köpa vissa saker till rabatterat pris, en router (sån där man har hemma i lägenheten för internet) t.ex. jag orkade inte dra det den vägen, utan köpte den själv till fullt pris på netonet. Men.. istället för att säga, jag gick o köpte den själv, så låter jag bli nämna det, även när kollegor köper likadana. Fatta… då blir man ju falsk bara för man inte vill få … frågan “men ville du inte ha rabatt?”. Jo, det kanske jag ville men orkade inte bry mig. Så läggs även ett routerinköp in i listan över saker jag behöver tänka på vad jag säger var.

Fjantigt exempel, som nog visar på … att det behöver inte vara så tuffa frågor jag ändå anpassar mig till situationer för att slippa få frågor, och vad folk ska tänka.

Andra frågor kan vara lite mer “känsliga” t.ex. att inte dricka öl/sprit. Det märks ju tydligt om man inte gör det, när det är fester och middagar. Men då sa jag bara lugnt som det var – jag undviker det för jag inte vill. Check i box, saken klar. Såklart så kommer det någon girlling ibland “du kommer börja igen”, ja kanske svarar jag – men då gör jag det för jag väljer inte för att någon trugar på mig 🙂

allt är väl inte nattsvart i hur jag tänker och anpassar mig om vad folk ska tänka… Men vanligare bland vissa frågor än andra.

mycket energi går ju till sånt, att parera, undvika. och dra sig undan för det är lättare.

 

<3 Känner igen. Tycker inte folk också oftast lite knasiga saker om vad man gör? Hehe. Tänker på exemplet om nykterhet att någon “ska” direkt ha en liten åsikt kring det. Min ena barndomskompis har i alla år vi umgåtts påtalat att folk är ganska konstiga och att det inte är något man ska lyssna på i regel (hon har sagt så sedan vi var typ sju år gamla). Jag har gillat det förhållningssättet som hon har. Det är ångestdämpande.

Har du hunnit läsa i boken något? Ger de bra tips?

[Indigo Sekeke]

Det var ett klokt påstående… faktiskt 🙂 “folk är konstiga”…

Ja förmodligen, och man tycker själv att folk är knasiga men kastar inte bort dem ändå… så det är nog så sant.

Har börjat läsa lite,  har kanske inte kommit till passage med massa bra tips än – mer konsekvenser av dålig gränssättning, typ ökad stress, lägre självkänsla, sämre relationer, att man går omkring med en stickig offerkofta. Som om man inte vet det. hehe.. fast det är klart bra med igenkänningsfaktor. då finns säkert någon liten nyckel eller fras som man kan ta med sig famåt

<3 Intressant att de tar upp det så svart på vitt, hehe. Ganska fascinerande att man undviker just att sätta gränser för att skydda sig själv, men så blir kontentan att man ändå far minst lika illa av det (det där med stress, sämre relationer, lägre självkänsla). Det är ändå inspirerande, tycker jag. Hur känner du – om du vill säga? Hur kändes det att läsa just den delen?

[Indigo Sekeke]

Eftersom man (i alla fall jag) ju egentligen vet orsakerna till varför jag mår som jag gör / gjort så blir det alltid lite kluvet läsa… Man kan ju känna “jaja, just det där vet jag ju”, och bli arg 🙂 Fast samtidigt…. om mycket handlar om att jag inte vaktar / vaktat på mitt eget jag utan låtit anpassa mig som en amöba eller ha svängdörrar i mitt liv för människor… så måste ju vägen framåt handla om att steka amöban så den blir mindre geleaktig utan fast som ett kokt ägg… eller låsa svängdörrarna… hm konstiga bilder… (tidigt på morgonen). Men handlar ju om att på olika sätt öppna munnen och säga som det är oavsett rädsla för konflikter.

Hamnade i en två sådana situationer häromdagen. En person som inte vet jag är troende… och jag satt på ett ställe med några andra, och en av de andra började prata skattesatser och frågade “är ni med i svenska kyrkan?” nej sa en (pga ekonomi), ja sa en annan, nej sa jag (och … la till jag gick ju ur o är med i en frikyrka istället)” VA? vilken då? ja .. den o den… “jaha” sen gick samtalet vidare. Satt o tänkte sen, ja men stort o smått på olika ställen undviker jag säga enkla saker, tills de blir stora berg… och det där var ju ingen sak. Kommer kanske en följdfråga någon gång. Men so what? får väl komma en då…

Som sagt, mitt beteende gäller så olika saker i livet. Många har jag arbetat bort genom åren. Men i botten ligger ju en tanke “vad ska andra säga?”… kan vara typ vad som helst som sagt, personliga. eller fåniga saker om något jag köpt och insåg var dumt inköp.

Nåväl…

Känns bra och jag är på väg igen. Hur långt o mycket jag läser i boken vet jag inte, men den ligger i min kindle så den följer med och finns tillgänglig.

<3 Åh, jag kan också ha såna tendenser att jag inte riktigt sådär spontant och avslappnat bara säger “som det är”. Jag har tolkat det som att man också är lite rädd för starka reaktioner från folk? Alltså just den emotionella styrkan, och även uppmärksamheten som kan riktas emot en, kan göra en obekväm? Alltså inte bara detta vad folk ska tycka utan också att det är lite obehagligt när folk reagerar så starkt på det som en säger? Jag växte upp med föräldrar som hade väldiga utbrott så har kopplat ihop det med någon typ av ptsd (fysiska förnimmelser/trauman), eller bara en allmän trigger när starka känslor uttrycks/riktas emot en – och då i synnerhet där man är “oense”. Sätter sig i kroppen som om det vore ett hot eller en signal om ett kommande straff. Att tycka/eller göra annorlunda när jag växte upp sågs heller inte precis med blida ögon.

Har du också en rädsla kring det?

[Indigo Sekeke]

Ja man får en inbyggd känsla av att det allt är en närastående katastrof, eller hur. Nästan oavsett om det är bra eller dålig reaktion. Så finns risken med människor att det går åt skogen.

enda vägen fram är – att ”resa sig upp” och gå vidare in i det jobbiga… det vet jag ju utifrån min historik av diverse psykiska saker jag kunnat få hjälp bemästra; brukar ta min (fd) sociala fobi som exempel. Jag hade kunnat lyssna på den och slutar med att få hemkörd mat utanför dörren… eller gå och handla. Krävdes ju såklart även gemenskap med andra, kunna prata ibland om det, när det gick bra eller dåligt.

det är väl så med det jag känner här också. Jag måste skaka av mig offerkoftan och ge mig vidare ut. Att ligga på sängen/soffa. Och självdö verkade ju fungera sådär….0

<3 Låter vettigt och klokt. Heja dig!
Tänker på det här att man kan också ha blivit så mycket starkare pga. sina motgångar? Inte som klyscha utan jag menar på riktigt. Också just hur ens unika spetskompetens delvis är att ha erfarenheter som andra saknar, men även att ha styrkan i att gå vidare. Detta får man ofta inte syn på om sig själv, tror jag. Det finns forskning som visar att personer som är med om svårigheter just kan bli ännu mer robusta i framtiden. De har förstärkts i sig själva. Det är få förunnat egentligen? Så i stället för offerkofta kan man också se oss som ovanligt starka personer!! <3 Det är också modigt att ge sig ut trots att man kanske är rädd.