Inte lätt . Men vi kommer att klara detta tillsammans .
Sådär, nu fick jag en lugn stund igen. Hur mår du, är du okej?
Vi kommer absolut ta oss förbi allt, men för att vi ska göra det måste vi samarbeta och lyssna på varandra. Det känns som att det hör till vanligheten att du förvrider något jag säger för att få det att framstå som att jag inte tycker du är vackrast, och med tanke på hur viktigt det är för dig att känna dig vackrast så ställer det till saker rejält, du blir uppjagad och arg och sedan går det inte att ha ett lugnt och rationellt meningsutbyte igen förrän du lugnat dig.
Du måste läradig finna lugnet och låta mig förklara, inte dra förhastade slutsatser som gör att du mår dåligt. Jag ryter tillbaka som du märker och det blir lätt så när jag inte finner en lösning för att få saker på plats igen så att vi kan tala ut ordentligt.
Men jag undrar lite… Vad får jag prata om? Jag får inte ge dig komplimanger för ditt underbara inte (varför? Ex-strul relaterat till det?), får inte tala om yttre, får inte ställa frågor ang vissa krav för att förstå vad som väntas av mig… Vad får jaggöra egentligen? Är det såhär du vill leva, som en fånge i ditt eget mörka förflutna? Hur ska du då kunna bli fri och må bra igen? Hur ska jag kunna hjälpadig då?
Vill du att jag ska förklara det vi talade om tidigare? Kommer ändå behöva gå in på det tids nog för det är fortfarande oklart för mig vad du menar och oklart för dig om vad jag tror du menar.
Men jag är kvar, jag är här, och jag kämpar med dig, även när ditt mörker ta över.
Du är min framtid, släpper dig inte så lätt, men vi har väldigt mycket att gå igenom tillsammans för att saker ska fungera. Ta min hand och lita på mig
