Känner mig ensam och deppig

Fyfan, jobbigt att behöva skriva om allt pånytt… Bättre dela upp det i småbitar då som du gjorde nu?

Jag kör faktiskt med meditation nästintill dagligen, men slarvar rätt ordentligt med det tyvärr. Gäller verkligen att finna disciplinen för att meditera regelbundet, men framförallt att göra det rätt när det sker och inte köra igång oljud i bakgrunden, så där har jag lite att lära. Skulle du hellre rekommendera yoga, och har du några tips jag kan dra nytta av i så fall?
Yes, får Ola Schenströms mindfulness-tips varje vecka i mailen, så det är något jag slängt ett öga på men tyvärr aldrig fullföljt. Men rent logiskt borde människan alltid sträva mot att fånga ögonblicket och leva i nuet. Är absolut beredd att testa det ordentligt för att ta mig ur det här mentala fängelset. Något du sysslar med, Mindfulness alltså?

Faktum är att jag tenderar att nästan överanalysera per automatik, sådan jag varit alldeles för länge så vanan (ovanan?) sitter där, men det är enbart nyttigt inom vissa mängder och jag spiller såklart över. Detta är något jag arbetar på, att inte “övertänka” när det sker saker omkring mig. Det är dock otroligt mycket jag har lärt mig genom att analysera både min omgivning och mig själv, det handlar bara om att organisera och lära sig utnyttja lärdomarna i praktiken, och att absolut inte att oroa sig över saker som kanske (och oftast) ändå aldrig sker.

Papper och penna är en väldigt bra idé faktiskt, så den hamnar bredvid naturpromenaderna och mindfulness-övningar, tack så jättemycket. Det tvingar mig att konkretisera vad jag går igång på, känns extremt främmande men när jag tänker efter så är jag lite av ett tomt ark då jag har särskilt dålig koll på mig själv och vem jag egentligen är, ganska skrämmande.

Ingen fara, jag spelar inte särskilt ofta eller mycket. Det sker på sin höjd 3 gånger i veckan skulle jag tro, och alltid med andra involverade så jag är inte fullkomligt överlämnad åt ensamheten och övervåldet i tv-rutan =P. Men jag har märkt att jag inte ens klarar av att försöka starta igång en spelrunda helt själv längre, det är omöjligt att göra idag. Och det är väldigt tydligt varför: jag kastar bort min tid, jag kastar bort min energi, och jag borrar ner mig i träsket snarare än att fokusera på det jag är tvungen för att må bra igen. Jag är faktiskt tacksam att mina tankar helt sätter spärr på solo-spelandet för jag tvingas konfrontera sanningen.

Jo, jag har djur, en katt som jag brukar vara ute och promenera tillsammans med ibland, betyder väldigt mycket för mig och är alltid på bra humör (kan vara jävligt tröttsamt ibland). Har haft mycket med djur att göra tidigare, haft grodor, reptiler, möss, insekter, en hund och lite allt möjligt när jag bodde tillsammans med ett extremt djurtokigt ex. Katten fick jag ärva, hon var alltid mera min än mitt ex´s. Finner jag inte en människa som klarar att hantera mig så kanske en flock hundar kan hålla mig vid liv istället ;). Funderar du inte på att skaffa djur då?

Hur klarade du dig igenom den känslomässiga stormen som kom efter förhållandet, några särskilda knep du tar till för att finna de goda sakerna att fokusera på istället? Jag försöker kanske inte tillräckligt hårt, det är desto lättare för mig att omfamna tanken att jag har det bättre utan hon jag förlorade, att hon inte var så fullkomligt perfekt som jag vill göra gällande i min egen skalle, vet inte om jag ska kalla det för positivt tänkande?

Okej, är du då lite av en ensamvarg kan man säga? Hur ofta händer det då att du umgås med dina vänner, familj och övriga? Har en känsla av att du är ungefär så människoskygg som jag är/kan vara.

Menar du att du blottar dina svaga sidor med detsamma inför killar för att få det överstökat och dessutom testa mannens reaktion, om han håller sig kvar eller inte, och om han tenderar att försöka manipulera dig på något vis därefter? Förstår att det kan kännas hopplöst att finna den rätta, den tanken är inte särskilt främmande för mig heller. Men hur många gånger har du gått på dejt sedan det där långvariga förhållandet som startade igång alltihopa? Och skulle det kunna vara så att du i något fall har avläst killens avsikter felaktigt och tagit för givet att denne egentligen inte har ditt bästa i åtanke?
Det kanske är dags att fråga vad det är du söker hos en kille, annat än att han ska se det vackra hos dig, både ditt yttre och ditt inre. Fram med kravlistan bara.

Jag tror att du kanske “angriper” potentiella pojkväns-kandidater från fel håll, att du kanske inte borde söka en dejt från första början, utan hellre bör lära känna män helt utan att lägga korten på borden och helt villkorsfritt. Förr eller senare kommer du ändå att attraheras av en persons sätt att vara inför dig, särskilt som den personen inte är i din omgivning specifikt för att få ett ligg eller något liknande. Det må vara en person som visar att han uppskattar dig för ditt sällskap och ditt eget jag, så som du är i en trygg omgivning helt utan att behöva göra sig till eller känna sig osäker. Men vad vet jag, då kanske det inte riktigt är så spännande längre? Det är ju inte en vän du är ute efter. Du vill ju försäkra dig om att mannen är av det rätta virket för att inte bli förrådd på nytt.

“Jag har höga krav på män och jag tycker själv att det är fullt rimligt och normalt , men det tas på fel sätt från män iaf en som jag hade kontakt med” – Hur menar du att det tas på fel sätt?

Du kan lita på mig när jag säger detta: för män att lista ut vad som fungerar, vad som attraherar, och vad som stöter bort, särskilt när man har att göra med en potentiell partner vars blotta existens man fullkomligt förtrollas utav, det är minst sagt ett minfält där varenda snedsteg kan leda till att allt går förlorat. Men det är något jag tror att män bör blunda för helt och hållet, för svaghet och osäkerhet attraherar inte så som styrka och självsäkerhet gör. Det är nästan så att en kille måste agera som om han inte har något att förlora, att han är helt oantastlig och nästan emotionellt frånkopplad (han är attraktiv nog att kunna välja andra potentiella partners om denna inte passar och visar därmed att han är någon att hålla fast vid) för att han ska lyckas få tjejen i slutändan. I mitt fall brydde jag mig troligtvis för mycket, det kan mycket väl ha varit ett misstag från min sida. Hon blev för viktig för mig, och jag tror att hon märkte det. Hon lärde mig indirekt en väldigt viktig läxa oavsett: att aldrig hamna i beroendeställning, åtminstone aldrig visa det, att göra sig kvitt sina svagheter och utstråla total självständighet. Hon fick mig att förstå hur fel jag hamnat. Det är något jag kan vara tacksam över…

Men så kommer dilemmat… Jag vill ju visa en tjej att hon är det viktigaste jag har, det vackraste jag kan tänka mig och någon jag är beredd att vada genom helvetet för. Så vad gör man? Du förstår vart jag vill komma. Det finns nog ett väldigt enkelt svar jag inte har funnit ännu, du kanske kan hjälpa mig på traven. Eller så slutar jag analysera situationen, helt enkelt ;).

 

“I vilken del av landet bor du i om jag får fråga ?”

Umeå. Du får fråga precis vad du vill förresten, jag tror inte jag har så mycket att dölja ärligt talat men vi ser väl. Vågar du svara på samma fråga?

 

“Måste också hitta tillbaka mer till mig själv och bli en stark person . Är också precis som du väldigt känslig nuförtiden . Så det finns en del att jobba på”

Skulle du säga att du har blivit mer känslig med tiden, eftersom det långa förhållandet tog slut och allt som skett därefter? Och vad gör du rent konkret för att finna styrka igen? Du har ju nämnt yoga, naturpromenader, att anteckna positiva saker om sig själv, mindfulness, osv. Fysisk aktivitet har du koll på, ett nytt jobb har du påbörjat, och nu har du fin-sällskapet att se fram emot i helgen också. Det känns som att du har en väldigt bra idé om hur du ska finna styrka igen, att du är på väg åt rätt håll. Jag hoppas verkligen det är så.

“Du får gärna repetera frågor om jag missat något . Och du ska inte känna att du skriver mycket , det är roligt . Men kan hända att jag missar som sagt . Telefonen segar sig mellan åt . Så mindre text rekommenderas för att jag inte ska missa saker”.

Jag skäms nästan (bara nästan) över att jag ändå, trots att du rekommenderade motsatsen, dränker dig i text. Men det gör mig inte så mycket om du skulle missa saker, vore det särskilt viktigt så frågar jag mer än bara en gång. Jag swishar dig en ny mobiltelefon inför julafton så är snart det problemet ett minne blott (jävlas bara). Om detta blir för jobbigt så får du börja ställa ultimatum, jag är inte helt omöjlig tror jag.

En sak till jag kom på… Om det är så att du skulle ge upp helt att finna en pojkvän som passar och är rätt för dig, tror du att du skulle kunna göra dig kvitt känslan av ensamhet i så fall? Med andra ord, hänger ensamheten på att finna den rätte, och att det är enda lösningen?

 

 

 

 

 

 

 

Anonym skrev:

Fyfan, jobbigt att behöva skriva om allt pånytt… Bättre dela upp det i småbitar då som du gjorde nu? Jag kör faktiskt med meditation nästintill dagligen, men slarvar rätt ordentligt med det tyvärr. Gäller verkligen att finna disciplinen för att meditera regelbundet, men framförallt att göra det rätt när det sker och inte köra igång oljud i bakgrunden, så där har jag lite att lära. Skulle du hellre rekommendera yoga, och har du några tips jag kan dra nytta av i så fall? Yes, får Ola Schenströms mindfulness-tips varje vecka i mailen, så det är något jag slängt ett öga på men tyvärr aldrig fullföljt. Men rent logiskt borde människan alltid sträva mot att fånga ögonblicket och leva i nuet. Är absolut beredd att testa det ordentligt för att ta mig ur det här mentala fängelset. Något du sysslar med, Mindfulness alltså? Faktum är att jag tenderar att nästan överanalysera per automatik, sådan jag varit alldeles för länge så vanan (ovanan?) sitter där, men det är enbart nyttigt inom vissa mängder och jag spiller såklart över. Detta är något jag arbetar på, att inte ”övertänka” när det sker saker omkring mig. Det är dock otroligt mycket jag har lärt mig genom att analysera både min omgivning och mig själv, det handlar bara om att organisera och lära sig utnyttja lärdomarna i praktiken, och att absolut inte att oroa sig över saker som kanske (och oftast) ändå aldrig sker. Papper och penna är en väldigt bra idé faktiskt, så den hamnar bredvid naturpromenaderna och mindfulness-övningar, tack så jättemycket. Det tvingar mig att konkretisera vad jag går igång på, känns extremt främmande men när jag tänker efter så är jag lite av ett tomt ark då jag har särskilt dålig koll på mig själv och vem jag egentligen är, ganska skrämmande. Ingen fara, jag spelar inte särskilt ofta eller mycket. Det sker på sin höjd 3 gånger i veckan skulle jag tro, och alltid med andra involverade så jag är inte fullkomligt överlämnad åt ensamheten och övervåldet i tv-rutan =P. Men jag har märkt att jag inte ens klarar av att försöka starta igång en spelrunda helt själv längre, det är omöjligt att göra idag. Och det är väldigt tydligt varför: jag kastar bort min tid, jag kastar bort min energi, och jag borrar ner mig i träsket snarare än att fokusera på det jag är tvungen för att må bra igen. Jag är faktiskt tacksam att mina tankar helt sätter spärr på solo-spelandet för jag tvingas konfrontera sanningen. Jo, jag har djur, en katt som jag brukar vara ute och promenera tillsammans med ibland, betyder väldigt mycket för mig och är alltid på bra humör (kan vara jävligt tröttsamt ibland). Har haft mycket med djur att göra tidigare, haft grodor, reptiler, möss, insekter, en hund och lite allt möjligt när jag bodde tillsammans med ett extremt djurtokigt ex. Katten fick jag ärva, hon var alltid mera min än mitt ex´s. Finner jag inte en människa som klarar att hantera mig så kanske en flock hundar kan hålla mig vid liv istället ;). Funderar du inte på att skaffa djur då? Hur klarade du dig igenom den känslomässiga stormen som kom efter förhållandet, några särskilda knep du tar till för att finna de goda sakerna att fokusera på istället? Jag försöker kanske inte tillräckligt hårt, det är desto lättare för mig att omfamna tanken att jag har det bättre utan hon jag förlorade, att hon inte var så fullkomligt perfekt som jag vill göra gällande i min egen skalle, vet inte om jag ska kalla det för positivt tänkande? Okej, är du då lite av en ensamvarg kan man säga? Hur ofta händer det då att du umgås med dina vänner, familj och övriga? Har en känsla av att du är ungefär så människoskygg som jag är/kan vara. Menar du att du blottar dina svaga sidor med detsamma inför killar för att få det överstökat och dessutom testa mannens reaktion, om han håller sig kvar eller inte, och om han tenderar att försöka manipulera dig på något vis därefter? Förstår att det kan kännas hopplöst att finna den rätta, den tanken är inte särskilt främmande för mig heller. Men hur många gånger har du gått på dejt sedan det där långvariga förhållandet som startade igång alltihopa? Och skulle det kunna vara så att du i något fall har avläst killens avsikter felaktigt och tagit för givet att denne egentligen inte har ditt bästa i åtanke? Det kanske är dags att fråga vad det är du söker hos en kille, annat än att han ska se det vackra hos dig, både ditt yttre och ditt inre. Fram med kravlistan bara. Jag tror att du kanske ”angriper” potentiella pojkväns-kandidater från fel håll, att du kanske inte borde söka en dejt från första början, utan hellre bör lära känna män helt utan att lägga korten på borden och helt villkorsfritt. Förr eller senare kommer du ändå att attraheras av en persons sätt att vara inför dig, särskilt som den personen inte är i din omgivning specifikt för att få ett ligg eller något liknande. Det må vara en person som visar att han uppskattar dig för ditt sällskap och ditt eget jag, så som du är i en trygg omgivning helt utan att behöva göra sig till eller känna sig osäker. Men vad vet jag, då kanske det inte riktigt är så spännande längre? Det är ju inte en vän du är ute efter. Du vill ju försäkra dig om att mannen är av det rätta virket för att inte bli förrådd på nytt. ”Jag har höga krav på män och jag tycker själv att det är fullt rimligt och normalt , men det tas på fel sätt från män iaf en som jag hade kontakt med” – Hur menar du att det tas på fel sätt? Du kan lita på mig när jag säger detta: för män att lista ut vad som fungerar, vad som attraherar, och vad som stöter bort, särskilt när man har att göra med en potentiell partner vars blotta existens man fullkomligt förtrollas utav, det är minst sagt ett minfält där varenda snedsteg kan leda till att allt går förlorat. Men det är något jag tror att män bör blunda för helt och hållet, för svaghet och osäkerhet attraherar inte så som styrka och självsäkerhet gör. Det är nästan så att en kille måste agera som om han inte har något att förlora, att han är helt oantastlig och nästan emotionellt frånkopplad (han är attraktiv nog att kunna välja andra potentiella partners om denna inte passar och visar därmed att han är någon att hålla fast vid) för att han ska lyckas få tjejen i slutändan. I mitt fall brydde jag mig troligtvis för mycket, det kan mycket väl ha varit ett misstag från min sida. Hon blev för viktig för mig, och jag tror att hon märkte det. Hon lärde mig indirekt en väldigt viktig läxa oavsett: att aldrig hamna i beroendeställning, åtminstone aldrig visa det, att göra sig kvitt sina svagheter och utstråla total självständighet. Hon fick mig att förstå hur fel jag hamnat. Det är något jag kan vara tacksam över… Men så kommer dilemmat… Jag vill ju visa en tjej att hon är det viktigaste jag har, det vackraste jag kan tänka mig och någon jag är beredd att vada genom helvetet för. Så vad gör man? Du förstår vart jag vill komma. Det finns nog ett väldigt enkelt svar jag inte har funnit ännu, du kanske kan hjälpa mig på traven. Eller så slutar jag analysera situationen, helt enkelt ;). ”I vilken del av landet bor du i om jag får fråga ?” Umeå. Du får fråga precis vad du vill förresten, jag tror inte jag har så mycket att dölja ärligt talat men vi ser väl. Vågar du svara på samma fråga? ”Måste också hitta tillbaka mer till mig själv och bli en stark person . Är också precis som du väldigt känslig nuförtiden . Så det finns en del att jobba på” Skulle du säga att du har blivit mer känslig med tiden, eftersom det långa förhållandet tog slut och allt som skett därefter? Och vad gör du rent konkret för att finna styrka igen? Du har ju nämnt yoga, naturpromenader, att anteckna positiva saker om sig själv, mindfulness, osv. Fysisk aktivitet har du koll på, ett nytt jobb har du påbörjat, och nu har du fin-sällskapet att se fram emot i helgen också. Det känns som att du har en väldigt bra idé om hur du ska finna styrka igen, att du är på väg åt rätt håll. Jag hoppas verkligen det är så. ”Du får gärna repetera frågor om jag missat något . Och du ska inte känna att du skriver mycket , det är roligt . Men kan hända att jag missar som sagt . Telefonen segar sig mellan åt . Så mindre text rekommenderas för att jag inte ska missa saker”. Jag skäms nästan (bara nästan) över att jag ändå, trots att du rekommenderade motsatsen, dränker dig i text. Men det gör mig inte så mycket om du skulle missa saker, vore det särskilt viktigt så frågar jag mer än bara en gång. Jag swishar dig en ny mobiltelefon inför julafton så är snart det problemet ett minne blott (jävlas bara). Om detta blir för jobbigt så får du börja ställa ultimatum, jag är inte helt omöjlig tror jag. En sak till jag kom på… Om det är så att du skulle ge upp helt att finna en pojkvän som passar och är rätt för dig, tror du att du skulle kunna göra dig kvitt känslan av ensamhet i så fall? Med andra ord, hänger ensamheten på att finna den rätte, och att det är enda lösningen?

 

Hej!

Har inte testat youga , däremot lite mindfulness det funkar helt okej för mig . Ok men det är bra du också mindfullnessar även om du slarvar hehe. Sen kan man inte göra allt på en gång heller , en sak i taget .

överanalysera saker är inte bra och det görs väl extra när man inte mår bra . Är övertygad om att du kan arbeta bort det .

Det är bättre det ja att du spelar med vänner 😛 Tänker för ditt eget bästa men bra att du inte spelar så ofta själv .

Katter är trevliga djur och kul att du har det . Jo det är inte alltid en dans på rosor att ha djur , rätt energikrävande samt kostsamt . Men visst är det värt det . Jasså promenad med katten låter skönt det . Haha ok ja då är du verkligen van vid djur minst sagt . Kul & tur väl att katten trivdes mer med dig så du fick ha den för dig själv . Nä jag bor ju så litet så väljer att inte ha katt , hund hade kunnat gå men kostar samt inte har ork just nu till att ta hand om ett djur . Flyttar jag ihop med nån så vill jag absolut ha en hund och en katt . Det är lagom .

Svar ang känslostorm:

Hade väl inget knep så men om jag kände nån dag att det är stormigt inombords så lyssnade jag på musik och det gör mig både harmonisk och glad .  Eller så baka jag en kaka. Jag blev ärligt talat extremt känslig och totalt inåtvänd , kunde knappt prata och såg allt svart och vitt . Bodde hos en släkting efter uppbrottet med exet och släktingen tyckte att min glädje va helt borta . Jobbade extremt mycket då och träffade vänner ibland men min glädje och min talförmåga va nästan helt borta . Sen va det såklart påfrestande att bo ihop med en släkting . Anpassa sig efter rutiner . Vändpunkten kom när jag flyttade till egen lägenhet , kände att jag kunde slappna av mer och att det va så nytt för mig att bo själv , började inreda och få alla saker på plats så det va såklart positivt . Började även ta antideppresiv medicin som hjälpte till viss del, sluta med det senare för jag blev för speedad. Och kände att jag vill kunna läka mig själv på naturligt sätt . Arbetade mycket och det som inte fick ske hände , jobbade i vården då och personen som jag tog hand om dog plötsligt utan förvarning och allt rasade för mig och jag blev ju då arbetslös allt det blev extremt löedsamt och jag grävde nästan ner mig. Mådde extremt dåligt . Sorg .

Folk stöttade såklar mig men jag va så olycklig så jag sökte tröst genom att nätdejta och det var där igenom som jag träfffade den där mannen som utsatte mig för övergrepp och andra saker . Sen mådde jag dåligt på nytt efter det . Kändes som att inget gick åt rätt håll . Sen skadade jag ryggen på gymet efter det , va dålig 2 mån . Sedan fick jag hjälp av sjukgymnasten , kom rätt fort på fötter . Sen efter det så va min räddning skulle jag säga träningen på gymet , promenader allt det hjälpte otroligt mycket , mitt mående och tankesätt blev bättre . Folkskygg blev jag nog som mest när jag förlorade jobbet , va med den där konstiga killen som knappt ville gå ut , va rätt isolerad och han ville inte hitta på saker .  Har lagt av helt med nätdejting . Tack och lov.

Ensamvarg e jag inte så mycket men anstränger mig mer nu när jag mår bättre och träffar vänner rätt ofta samt familjen . När jag känner glädje och lugnet i mig själv så är jag på hugget och träffar folk.

Svar på frågan om män : Japp jag blottade mina svaga sidor direkt , vilket va fel . Jo de killarna såg de som sin chans att få mig dit de ville . Den manipulerande sidan kom sakta men säkert från den killen som utsatte mig för allt möjligt . Mådde inte bra och samt trodde gott och då såg jag ingen anledning till att va kritisk eller så brydde jag mig inte om mig själv , hade ju onda tankar dessutom på att ta mitt liv .

Ja du har så rätt jag borde lära känna nån som en vän ett bra tag och inte storma in i något direkt . Samt som du säger att veta själv vad jag söker för kvaliteer hos en kille och vad jag själv kan bidra med . Tack för tipsen.

Jag tror att jag blev alltför kritisk till den senaste killen jag hade kontakt med . Sa till honom direkt hur jag ville bli sedd för honom , han va uppenbarligen intresserad av mig. Men jag frågade kanske för mycket om vad han tyckte både om mitt yttre samt personlighet . Han tyckte att jag va jobbig . Det var jag kanske men jag va ju inte nöjd med från början va han tyckte om mig , han skrev att jag va snygg och trevlig . Men jag nöjer mig inte med sånna svar , vill ha mer övertygande svar tex : du är den vackraste och den mest trevligaste underbaraste kvinnan som finns , men uppenbarligen var jag inte det . För han gillade inte allt i  mitt beteende fick jag veta . Så jag ifrågasatte egentligen det som jag hade fått svar på från början från honom . Om nån tycker jag är jobbig med mina frågor så är väl inte den personen rätt . Och är jag för ifrågasättande så är jag inte trygg med den personen heller .

Ja men sen samtidigt är det väl lätt att bli beroende av varandra i ett förhållande tänker jag . Kärleken gör en blind och man vill till varje pris göra allt för den man älskar . Alla fungerar olika och tydligen va ditt ex väldigt självständig men hon kunde tänkt på det ifrån början att säga till dig att hon vill att du ska kunna va självständig . Hon va väl självständig innan träffades med antagligen. självständighet är viktigt i ett förhållande absolut men det får man göra lite mer klart för varandra . Ja hon sa iaf ifrån och det är väl bra . Men anser ändå att hon tog upp det i ett lite sent skede så uppfattade jag det utifrån det du skrev. Sen är ingen människa perfekt hon hade väl också brister precis som alla andra såklart.

Tja du det är ingen lätt uppgift att visa för någon att den betyder precis allt och på vilket sätt man ska visa det . Det kan va lite knepigt. Jag vet faktiskt inte .

Jasså Umeå det va långt borta . Jag bor i Skåne . 🙂

Nja det blir ju ett lyckorus såklart när man träffar den rätta och klart man kan må mycket bättre då . Ja jag vet inte men tror att jag måste va ensam ett tag innan jag träffar kärleken . Har taggarna utåt och är väldigt mycket på min vakt när det gäller killar nu så jag ska inte utsätta nån för mitt mående just nu . så måste försöka hitta mig själv lite mer .

Det va trevligt att träffa min vänner idag . Va mig själv fullt ut och det verkade uppskattat . Hade trevligt och roligt .

Ska sova nu . Jättetrött . Blev mycket text ursäkta det . Vi får tagga ner med mindre texter haha 🙂 Ha en fin söndag , idag ska jag koppla av . Svarar imorgon kväll om du hunnit med skriva nått då . Ha det bra sålänge .

Det är jobbigt läsa på denna lilla skärmen . Samt svara och gå tillbaka till texten för att se så jag inte missat något tar lång tid haha så inte lätt . Tar flera timmar för mig . Tur det är helg haha . Skit telefon säger jag hehe . 😛

Anonym skrev:

Hej! Har inte testat youga , däremot lite mindfulness det funkar helt okej för mig . Ok men det är bra du också mindfullnessar även om du slarvar hehe. Sen kan man inte göra allt på en gång heller , en sak i taget . överanalysera saker är inte bra och det görs väl extra när man inte mår bra . Är övertygad om att du kan arbeta bort det . Det är bättre det ja att du spelar med vänner 😛 Tänker för ditt eget bästa men bra att du inte spelar så ofta själv . Katter är trevliga djur och kul att du har det . Jo det är inte alltid en dans på rosor att ha djur , rätt energikrävande samt kostsamt . Men visst är det värt det . Jasså promenad med katten låter skönt det . Haha ok ja då är du verkligen van vid djur minst sagt . Kul & tur väl att katten trivdes mer med dig så du fick ha den för dig själv . Nä jag bor ju så litet så väljer att inte ha katt , hund hade kunnat gå men kostar samt inte har ork just nu till att ta hand om ett djur . Flyttar jag ihop med nån så vill jag absolut ha en hund och en katt . Det är lagom . Svar ang känslostorm: Hade väl inget knep så men om jag kände nån dag att det är stormigt inombords så lyssnade jag på musik och det gör mig både harmonisk och glad . Eller så baka jag en kaka. Jag blev ärligt talat extremt känslig och totalt inåtvänd , kunde knappt prata och såg allt svart och vitt . Bodde hos en släkting efter uppbrottet med exet och släktingen tyckte att min glädje va helt borta . Jobbade extremt mycket då och träffade vänner ibland men min glädje och min talförmåga va nästan helt borta . Sen va det såklart påfrestande att bo ihop med en släkting . Anpassa sig efter rutiner . Vändpunkten kom när jag flyttade till egen lägenhet , kände att jag kunde slappna av mer och att det va så nytt för mig att bo själv , började inreda och få alla saker på plats så det va såklart positivt . Började även ta antideppresiv medicin som hjälpte till viss del, sluta med det senare för jag blev för speedad. Och kände att jag vill kunna läka mig själv på naturligt sätt . Arbetade mycket och det som inte fick ske hände , jobbade i vården då och personen som jag tog hand om dog plötsligt utan förvarning och allt rasade för mig och jag blev ju då arbetslös allt det blev extremt löedsamt och jag grävde nästan ner mig. Mådde extremt dåligt . Sorg . Folk stöttade såklar mig men jag va så olycklig så jag sökte tröst genom att nätdejta och det var där igenom som jag träfffade den där mannen som utsatte mig för övergrepp och andra saker . Sen mådde jag dåligt på nytt efter det . Kändes som att inget gick åt rätt håll . Sen skadade jag ryggen på gymet efter det , va dålig 2 mån . Sedan fick jag hjälp av sjukgymnasten , kom rätt fort på fötter . Sen efter det så va min räddning skulle jag säga träningen på gymet , promenader allt det hjälpte otroligt mycket , mitt mående och tankesätt blev bättre . Folkskygg blev jag nog som mest när jag förlorade jobbet , va med den där konstiga killen som knappt ville gå ut , va rätt isolerad och han ville inte hitta på saker . Har lagt av helt med nätdejting . Tack och lov. Ensamvarg e jag inte så mycket men anstränger mig mer nu när jag mår bättre och träffar vänner rätt ofta samt familjen . När jag känner glädje och lugnet i mig själv så är jag på hugget och träffar folk. Svar på frågan om män : Japp jag blottade mina svaga sidor direkt , vilket va fel . Jo de killarna såg de som sin chans att få mig dit de ville . Den manipulerande sidan kom sakta men säkert från den killen som utsatte mig för allt möjligt . Mådde inte bra och samt trodde gott och då såg jag ingen anledning till att va kritisk eller så brydde jag mig inte om mig själv , hade ju onda tankar dessutom på att ta mitt liv . Ja du har så rätt jag borde lära känna nån som en vän ett bra tag och inte storma in i något direkt . Samt som du säger att veta själv vad jag söker för kvaliteer hos en kille och vad jag själv kan bidra med . Tack för tipsen. Jag tror att jag blev alltför kritisk till den senaste killen jag hade kontakt med . Sa till honom direkt hur jag ville bli sedd för honom , han va uppenbarligen intresserad av mig. Men jag frågade kanske för mycket om vad han tyckte både om mitt yttre samt personlighet . Han tyckte att jag va jobbig . Det var jag kanske men jag va ju inte nöjd med från början va han tyckte om mig , han skrev att jag va snygg och trevlig . Men jag nöjer mig inte med sånna svar , vill ha mer övertygande svar tex : du är den vackraste och den mest trevligaste underbaraste kvinnan som finns , men uppenbarligen var jag inte det . För han gillade inte allt i mitt beteende fick jag veta . Så jag ifrågasatte egentligen det som jag hade fått svar på från början från honom . Om nån tycker jag är jobbig med mina frågor så är väl inte den personen rätt . Och är jag för ifrågasättande så är jag inte trygg med den personen heller . Ja men sen samtidigt är det väl lätt att bli beroende av varandra i ett förhållande tänker jag . Kärleken gör en blind och man vill till varje pris göra allt för den man älskar . Alla fungerar olika och tydligen va ditt ex väldigt självständig men hon kunde tänkt på det ifrån början att säga till dig att hon vill att du ska kunna va självständig . Hon va väl självständig innan träffades med antagligen. självständighet är viktigt i ett förhållande absolut men det får man göra lite mer klart för varandra . Ja hon sa iaf ifrån och det är väl bra . Men anser ändå att hon tog upp det i ett lite sent skede så uppfattade jag det utifrån det du skrev. Sen är ingen människa perfekt hon hade väl också brister precis som alla andra såklart. Tja du det är ingen lätt uppgift att visa för någon att den betyder precis allt och på vilket sätt man ska visa det . Det kan va lite knepigt. Jag vet faktiskt inte . Jasså Umeå det va långt borta . Jag bor i Skåne . 🙂 Nja det blir ju ett lyckorus såklart när man träffar den rätta och klart man kan må mycket bättre då . Ja jag vet inte men tror att jag måste va ensam ett tag innan jag träffar kärleken . Har taggarna utåt och är väldigt mycket på min vakt när det gäller killar nu så jag ska inte utsätta nån för mitt mående just nu . så måste försöka hitta mig själv lite mer . Det va trevligt att träffa min vänner idag . Va mig själv fullt ut och det verkade uppskattat . Hade trevligt och roligt . Ska sova nu . Jättetrött . Blev mycket text ursäkta det . Vi får tagga ner med mindre texter haha 🙂 Ha en fin söndag , idag ska jag koppla av . Svarar imorgon kväll om du hunnit med skriva nått då . Ha det bra sålänge .

missade svara : jo ensamheten hade ju försvunnit helt om jag har nån att dela fritiden med definitivt . Säkert mer jag missat men återkom du annars med de frågorna i så fall. 🙂

Hmm, jag vet inte om yoga är särskilt nödvändigt egentligen om man redan kör med andra alternativ för avslappning, men så säger jag säkert bara för att jag är alldeles för stel för att våga prova ;). Alright, det är ju bra att du tar dig en dos mindfulness, sker det på regelbunden basis och övar på att så att säga “leva i nuet” i så fall?
Inte nog med att jag slarvar vad gäller Mindfulness, jag testar det på sin höjd en timme eller två varje gång jag påminner mig själv om att Mindfulness existerar, sedan försvinner det =P. Så slarvet är mera regel än undantag, åter igen så måste jag göra rutin av det och införliva det på riktigt i vardagen, bah.

Du är övertygad att jag kan arbeta bort min vana att överanalysera saker? Jävlar, du har större förtroende för mina egna förmågor än vad jag har. Men övning ger färdighet, och jag ska bara lägga locket på och låta saker vara. Mindfulness ska ju vara ett väldigt bra verktyg i det fallet, visst? Inte att ständigt hamra in saker i huvudet som kanske aldrig ens kommer ske…

 

“Det är bättre det ja att du spelar med vänner 😛 Tänker för ditt eget bästa men bra att du inte spelar så ofta själv .”

Hehe, jo… Jag kan ju inte ens spela, skallen säger ifrån, och jag tror att det är jävligt tur om man tänker efter, för annars hade jag lätt kunnat grotta ner mig i virtuella världar tills jag svälter ihjäl bara för att undfly verkligheten. Nej… det får vara nog, livet ska man inte bara kasta bort sådär, och nu ska jag fanemej ta itu med bristerna som håller mig nere.
Spelar aldrig du då? Du vågar erkänna att Candy Crush invaderar din mobil när du sitter på bussen ibland, det vore väldigt typiskt så varför inte ;).

Att ha katt är definitivt värt besväret, om man ska kalla det för besvär. Det är ju en del i projektet att ha djur, att man måste sköta om djuren också och se till att de överlever, man har ju tagit sig på det ansvaret de annars rår över på egen hand i naturen.
Jodå, hon älskar att ta promenader, särskilt på kvällarna/nätterna (det är då jaktinstinkten verkligen slår till, slet in en fågel bara ett par dagar sedan, upptäcktes när jag var mitt uppe i styrketräningspasset…). Det händer att jag vallar runt henne lite på morgonen efter jag kommer hem från jobbet, hon är ju sådan att hon bara följer efter lite som en hund, men det fungerar inte lika bra nu när ovädret dominerar. Väldigt kräsna kan de vara de där små pälsbullarna, lite ironiskt med tanke på hur duktiga de är på att ta hand om sig själva ute i naturen.
Katt eller hund, vad föredrar du? Jag hoppas för din skull att din framtida pojkvän inte sliter in dig i en liten etta i så fall =P.

 

“Hade väl inget knep så men om jag kände nån dag att det är stormigt inombords så lyssnade jag på musik och det gör mig både harmonisk och glad”

Vilken typ av musik är det som kan få känslostormarna att lugna sig för dig?

 

“Eller så baka jag en kaka.”

Oj, den var väldigt oväntad faktiskt. När du ändå bakar så antar jag att det blir till dig själv mestadels? Sötsaker förstås? 😉

Du nämnde att du blev totalt inåtvänd efter uppbrottet med exet, och det är ju helt förståeligt när du trillar in i en depression. Varför prata och känna glädje när det kanske viktigaste man har, eller det som håller ens liv samman, plötsligt bara försvinner och orsakar en så rejäl omställning att man inte vet vad man ska ta sig till längre? Man är ju inte ens redo att ta ett steg igen förrän kanske dagar eller veckor därefter, chocken och den negativa inverkan blir för övermäktigt helt enkelt. Och utöver det att du ska behöva anpassa dig efter en släktings levnadsmönster som han/hon sätter upp åt dig…

 

“Och kände att jag vill kunna läka mig själv på naturligt sätt”.

Inte att underskatta, en eloge till dig för det! Knapra piller är bara artificiella genvägar, riktigt så enkelt är det ju aldrig. Men tänk att bygga upp ett immunförsvar gentemot emotionella svackor såpass att man aldrig trillar ner dit igen, bara genom att man upplevt det tidigare och därmed skaffat verktygen och metoderna för att klara sig betydligt bättre när det slår till igen. För det handlar ju bara om en tidsfråga, när nästa smäll kommer, för sådant är livet. Allt är i förändring, och vi ska bara hänga med och gilla läget, klart som fan man bara vill lägga sig i fosterställning på duschgolvet och vrida på kranen på max ibland.

 

“jobbade i vården då och personen som jag tog hand om dog plötsligt utan förvarning och allt rasade för mig och jag blev ju då arbetslös allt det blev extremt löedsamt och jag grävde nästan ner mig. Mådde extremt dåligt . Sorg .”

Var det arbetslösheten eller att du förlorade din dåvarande vårdtagare som ställde till det så för dig?

 

“Folkskygg blev jag nog som mest när jag förlorade jobbet , va med den där konstiga killen som knappt ville gå ut , va rätt isolerad och han ville inte hitta på saker .  Har lagt av helt med nätdejting . Tack och lov.”

Hur kom det sig att du stötte på en sådan figur till att börja med? Jag menar, du nämner själv att du blev folkskygg, hade nästan kunnat misstänka att du sökte dig till (gällande för den perioden) likasinnade, eller att du testade nätdejting för “folkskygga”, om det alls existerar som alternativ (where do I sign up?!).
Jag hoppas verkligen inte att den där eremiten var dödsstöten för ditt nätdejtande, det vore nästan ovärdigt. Jag skulle råda dig att hålla hakan uppe och fortsätta med det istället, men lite som jag nämnde tidigare… behöver inte lägga korten på bordet, behöver inte skylta med att du söker en partner och att det är just därför du konverserar med olika typer. Doppa fötterna i nätträsket och fånga ett helt stim av killar, känn efter vem som fångar ditt intresse på riktigt. Låt det ta tid, det behöver inte skyndas förbi, se det som en erfarenhet och ett äventyr i sig. I värsta fallet får du bekanta dig med en känslostorm och en jävligt god tårta, sedan är det bara att hoppa tillbaka in i ringen igen ;).

 

“Ensamvarg e jag inte så mycket men anstränger mig mer nu när jag mår bättre och träffar vänner rätt ofta samt familjen . När jag känner glädje och lugnet i mig själv så är jag på hugget och träffar folk.”

Och vad är det som får dig att känna glädje och lugn? Kanske är rätt svåra frågor jag slänger över dig, du kanske inte riktigt har tänkt på det själv heller. Du tipsade ju mig om det här med penna och papper, så lite tillbaka-kaka får du =P.

 

“Den manipulerande sidan kom sakta men säkert från den killen som utsatte mig för allt möjligt . Mådde inte bra och samt trodde gott och då såg jag ingen anledning till att va kritisk eller så brydde jag mig inte om mig själv , hade ju onda tankar dessutom på att ta mitt liv.”

Den här manipulativa killen du var ihop med, tror du att sorgen från det föregående förhållandet gjorde att du inte riktigt höll garden uppe så som du annars skulle ha gjort? Att du kände att du nu fått en bra chans att fylla tomrummet som exet lämnade efter sig?

Får minnet av honom dig fortfarande att må dåligt numera? Man brukar säga att det inte finns något gott som inte för med sig något ont (har säkert saboterat uttrycket fullkomligt men skitsamma), och i så fall vice versa: du nämner ofta honom som om han definierar mycket av det du är idag, att du har tagit lärdom av den erfarenheten och låtit det göra dig starkare med tiden. Så ett sådant minne borde egentligen vara av glädje för dig och den du är idag.

 

“Sa till honom direkt hur jag ville bli sedd för honom , han va uppenbarligen intresserad av mig.”

Risken är att han hade gått långt för att försöka övertyga dig om att han ser dig precis så som du vill bli sedd, bara för att han vet vad du vill höra. Skulle du verkligen lita på att det han säger är något han genuint känner, om du redan berättat för honom hur du vill bli sedd (och därmed indirekt berättat hur han ska ha bäst chans att få behålla dig).

 

“Men jag frågade kanske för mycket om vad han tyckte både om mitt yttre samt personlighet . Han tyckte att jag va jobbig . Det var jag kanske men jag va ju inte nöjd med från början va han tyckte om mig , han skrev att jag va snygg och trevlig.”

Haha… förlåt men lite roligt är det ändå. Uppenbarligen var det en halvmesyr du fick smaka på där, att det inte riktigt gick hela vägen. Snygg och trevlig… Påminner mig om när exet jag så ofta nämner gav mig en komplimang: “Jag saknar dig ganska mycket”… Missförstå mig inte, det var en väldigt fin komplimang för att komma ifrån henne (hon bar på diverse diagnoser om man säger så), men för någon som dig och mig så tror jag att man hellre vill ha “hela paketet” snarare än bara komma en liten bit på vägen.
Kan i alla fall inte påstå att han inte var ärlig, eller? Tyvärr är det bäst att inte forcera fram dina förhoppningar om hur någon annan ska se på dig, då ställer det bara till problem och både du och killen kommer hamna i en pressad situation. Låt det komma fram naturligt, eller som kvinnor brukar vara så fasligt duktiga på: analysera vad killen gör, hur han för sig i din närvaro, om han behandlar dig så som du hoppas att han betraktar dig, som vacker inifrån och ut, rakt igenom.

 

“För han gillade inte allt i  mitt beteende fick jag veta . Så jag ifrågasatte egentligen det som jag hade fått svar på från början från honom.”

Kan det vara så att ditt “beteende”, som han inte tyckte om, var ditt rätta jag, eller det jaget du skapade för att komma till skott med saken så fort som bara möjligt? Du har ju nämnt att du exponerade dig från första början, var det där beteendet som ogillades kanske till följd av den strategin att bara “pusha på”?

 

“Om nån tycker jag är jobbig med mina frågor så är väl inte den personen rätt . Och är jag för ifrågasättande så är jag inte trygg med den personen heller.”

Helt jävla rätt.

 

“Alla fungerar olika och tydligen va ditt ex väldigt självständig men hon kunde tänkt på det ifrån början att säga till dig att hon vill att du ska kunna va självständig”.

Jag vet faktiskt inte vad hon ville ha utav mig, om hon ville att jag skulle vara självständig också, vilket jag inte är det minsta säker på. Jag tror att hon fastnade för den självsäkerhet hon menar att jag utstrålade, att jag var rättfram och tydlig när jag talade till henne, osv. Hon kanske inte miste sina känslor för mig överhuvudtaget, bara att hon betedde sig på ett sätt som fick mig att göra något hon verkligen ogillade (inte så illa som det låter), och då korsade jag en gräns, och det fick det att brinna i huvudet på henne.
Men okej då, ska förklara lite om hur det gick till. Hon hade en förmåga att vimla bort sig i aktiviteter hon sysslade med för stunden. Hon har både ADHD och Asperger, som du kan förmoda är svårhanterligt för någon som inte har det. Grejen är att jag ofta, när hon inte var i min närvaro, fick väldigt svårt att komma i kontakt med henne, och att hon ständigt skyllde på att “jag har tyvärr inte tid” och “9 av 10 gånger jag inte svarar eller så, då är det för att jag glömmer”. Det kan vara sant det hon säger, jag har anledning att tro henne, men i slutändan fick jag nog och skrev ett meddelande till hennes PS4:a istället om hur jag såg det hela, tänkte att på så vis kanske hon i alla fall registrerar att jag skickat ett meddelande och inte ignorerar det fullständigt. Men hon är inte den enda personen som använder konsolen, så jag hade indirekt involverat hennes dotter i det hela (vilket jag var medveten om, så jag begick ett stort misstag där. Men jag var alldeles för desperat för att inte ta risken, antar jag), något hon verkligen inte gillade. Så när jag såväl agerade på det sätt jag fann möjligt, det enda alternativet hon lämnade åt mig, då blev det för mycket för henne och hon vägrade se varför jag gjorde som jag gjorde. Det slutade med att hon bad mig att sluta skriva, “Fuck off”, bara. Har inte hört ett dyft från henne sedan dess, inte ens om att lämnade tillbaka mina prylar som jag lånat ut åt henne. Ingenting alls.

Så… finns det en sida hos mig som är glad att jag och hon skiljdes åt? Absolut, så är det. Men jag har aldrig riktigt fått chans att förklara mig för henne, det bara högg till så var kontakten bruten. Jag är övertygad om att jag hade kunnat få henne att inse att hennes agerande föranledde mitt, och att vi båda var att beskylla, om hon bara gett mig chansen att prata med henne om det. Men när man tänker efter så är det uppenbart att jag och hon inte matchade för ett långvarigt förhållande, även om hon själv uttryckligen ansåg att jag kändes “jättebra” för henne, och att hon verkligen trivdes med mig. Både hon och jag är rätt störda individer på vårt sätt, antar jag. Men så annorlunda. Så var den sagan slut.

 

“Tja du det är ingen lätt uppgift att visa för någon att den betyder precis allt och på vilket sätt man ska visa det . Det kan va lite knepigt. Jag vet faktiskt inte .”

Hur skulle du vilja att en kille ska visa att du betyder precis allt? Är du typen som mer än gärna spelar svårflirtad eller vill du bli lite små-dyrkad varenda kväll för all evighet utan några utmaningar och villkor involverade? =P.

 

“Jasså Umeå det va långt borta . Jag bor i Skåne . 🙂”

Haha, ärligt talat var jag nära på att göra den gissningen, självklart är det Skåne ;). Nåja, då vet du i alla fall att om du skulle få en stalker efter dig som hänger och dinglar i ditt fönster om nätterna så är det åtminstone inte jag! =P. Fast jag kanske inte borde dra sådana skämt egentligen =O.

 

“Ja jag vet inte men tror att jag måste va ensam ett tag innan jag träffar kärleken . Har taggarna utåt och är väldigt mycket på min vakt när det gäller killar nu så jag ska inte utsätta nån för mitt mående just nu . så måste försöka hitta mig själv lite mer .”

Nej, så ska du absolut inte tänka! Det handlar inte om att du “utsätter någon för ditt mående”. Snarare kan ditt mående visa på vem som förtjänar dig, då den som tar dig för den du är, i vått och torrt, också är den som kommer att kunna älska dig i längden. Du behöver inte stålsätta dig i förväg, du behöver bara finna den som du inte behöver stålsätta dig för. Om dejtandet snarare riskerar att få dig att må sämre så är det självklart så att du bör fokusera på att stärka dig själv som människa innan du ger dig in i det igen, men tänk på att den du söker också är den som finner dig vacker så som du är när du är svag.

 

“Det är jobbigt läsa på denna lilla skärmen . Samt svara och gå tillbaka till texten för att se så jag inte missat något tar lång tid haha så inte lätt . Tar flera timmar för mig . Tur det är helg haha . Skit telefon säger jag hehe . 😛”

Hmmm, tycker faktiskt lite synd om dig då jag gör det så jobbigt med all denna text, och det blir ju bara värre också. Hur tycker du att jag ska göra, ska jag kanske dela upp det? Föredrar du mina långdragna kommentarer eller ser du helst att jag komprimerar så gott jag kan så att varken din mobiltelefon eller dig och din rygg trasar ihop? :P. Förlåt, det verkar så svårt för mig att fatta mig kort. Ge mig några försök så ordnar det sig!

Förresten, är du också lite av en nattuggla eller är det mitt fel att du höll dig vaken så länge? Tro mig, det uppskattas att få meddelanden mitt i natten, var väldigt oväntat bara och jag förstår nu att det troligtvis beror på att det tog så lång tid att svara på mitt meddelande… Men det ordnar vi på något vis, som sagt! Glad att kvällen med dina vänner gick vägen, se vad du gör bara av att njuta av stunden!

Sov gott (antar i alla fall att du fortfarande sover)! Svara när du har tid och ork, jag har tålamod och tar det lång tid så har jag mig själv att beskylla ;). Och oroa dig inte för om du missar några frågor, de lär ändå dyka upp på nytt.

 

 

 

 

Just ja, nu glömde ju jag att svara på en sak du nämnde, om det här med ensamheten och vad den bygger på…

Om nu ensamheten alltid kommer hänga efter dig tills dess att du funnit en värdig partner, då tror jag utan tvekan att ditt nätdejtande måste och kommer att fortsätta. Jag tror inte du har något val, för så som mina tankar/behov får mig att lägga ner speldosan så får – antar jag – dina tankar/behov dig att ge dig iväg på jakt efter det som dödar ensamheten – jakten på en partner. Jag tycker att du ska låta det ske, men bara genom att tvista metoderna lite, you know… Så sluta aldrig knacka dörr, för då möts du aldrig av öppna dörrar. Någon riktigt lycklig jävel kommer öppna den åt dig tids nog. Låt inte en manipulativ samt en isolerad rackare stoppa den framtid du är värd.

Nu så ska jag lugna mig 😛

 

Anonym skrev:

Hmm, jag vet inte om yoga är särskilt nödvändigt egentligen om man redan kör med andra alternativ för avslappning, men så säger jag säkert bara för att jag är alldeles för stel för att våga prova ;). Alright, det är ju bra att du tar dig en dos mindfulness, sker det på regelbunden basis och övar på att så att säga ”leva i nuet” i så fall? Inte nog med att jag slarvar vad gäller Mindfulness, jag testar det på sin höjd en timme eller två varje gång jag påminner mig själv om att Mindfulness existerar, sedan försvinner det =P. Så slarvet är mera regel än undantag, åter igen så måste jag göra rutin av det och införliva det på riktigt i vardagen, bah. Du är övertygad att jag kan arbeta bort min vana att överanalysera saker? Jävlar, du har större förtroende för mina egna förmågor än vad jag har. Men övning ger färdighet, och jag ska bara lägga locket på och låta saker vara. Mindfulness ska ju vara ett väldigt bra verktyg i det fallet, visst? Inte att ständigt hamra in saker i huvudet som kanske aldrig ens kommer ske… ”Det är bättre det ja att du spelar med vänner 😛 Tänker för ditt eget bästa men bra att du inte spelar så ofta själv .” Hehe, jo… Jag kan ju inte ens spela, skallen säger ifrån, och jag tror att det är jävligt tur om man tänker efter, för annars hade jag lätt kunnat grotta ner mig i virtuella världar tills jag svälter ihjäl bara för att undfly verkligheten. Nej… det får vara nog, livet ska man inte bara kasta bort sådär, och nu ska jag fanemej ta itu med bristerna som håller mig nere. Spelar aldrig du då? Du vågar erkänna att Candy Crush invaderar din mobil när du sitter på bussen ibland, det vore väldigt typiskt så varför inte ;). Att ha katt är definitivt värt besväret, om man ska kalla det för besvär. Det är ju en del i projektet att ha djur, att man måste sköta om djuren också och se till att de överlever, man har ju tagit sig på det ansvaret de annars rår över på egen hand i naturen. Jodå, hon älskar att ta promenader, särskilt på kvällarna/nätterna (det är då jaktinstinkten verkligen slår till, slet in en fågel bara ett par dagar sedan, upptäcktes när jag var mitt uppe i styrketräningspasset…). Det händer att jag vallar runt henne lite på morgonen efter jag kommer hem från jobbet, hon är ju sådan att hon bara följer efter lite som en hund, men det fungerar inte lika bra nu när ovädret dominerar. Väldigt kräsna kan de vara de där små pälsbullarna, lite ironiskt med tanke på hur duktiga de är på att ta hand om sig själva ute i naturen. Katt eller hund, vad föredrar du? Jag hoppas för din skull att din framtida pojkvän inte sliter in dig i en liten etta i så fall =P. ”Hade väl inget knep så men om jag kände nån dag att det är stormigt inombords så lyssnade jag på musik och det gör mig både harmonisk och glad” Vilken typ av musik är det som kan få känslostormarna att lugna sig för dig? ”Eller så baka jag en kaka.” Oj, den var väldigt oväntad faktiskt. När du ändå bakar så antar jag att det blir till dig själv mestadels? Sötsaker förstås? 😉 Du nämnde att du blev totalt inåtvänd efter uppbrottet med exet, och det är ju helt förståeligt när du trillar in i en depression. Varför prata och känna glädje när det kanske viktigaste man har, eller det som håller ens liv samman, plötsligt bara försvinner och orsakar en så rejäl omställning att man inte vet vad man ska ta sig till längre? Man är ju inte ens redo att ta ett steg igen förrän kanske dagar eller veckor därefter, chocken och den negativa inverkan blir för övermäktigt helt enkelt. Och utöver det att du ska behöva anpassa dig efter en släktings levnadsmönster som han/hon sätter upp åt dig… ”Och kände att jag vill kunna läka mig själv på naturligt sätt”. Inte att underskatta, en eloge till dig för det! Knapra piller är bara artificiella genvägar, riktigt så enkelt är det ju aldrig. Men tänk att bygga upp ett immunförsvar gentemot emotionella svackor såpass att man aldrig trillar ner dit igen, bara genom att man upplevt det tidigare och därmed skaffat verktygen och metoderna för att klara sig betydligt bättre när det slår till igen. För det handlar ju bara om en tidsfråga, när nästa smäll kommer, för sådant är livet. Allt är i förändring, och vi ska bara hänga med och gilla läget, klart som fan man bara vill lägga sig i fosterställning på duschgolvet och vrida på kranen på max ibland. ”jobbade i vården då och personen som jag tog hand om dog plötsligt utan förvarning och allt rasade för mig och jag blev ju då arbetslös allt det blev extremt löedsamt och jag grävde nästan ner mig. Mådde extremt dåligt . Sorg .” Var det arbetslösheten eller att du förlorade din dåvarande vårdtagare som ställde till det så för dig? ”Folkskygg blev jag nog som mest när jag förlorade jobbet , va med den där konstiga killen som knappt ville gå ut , va rätt isolerad och han ville inte hitta på saker . Har lagt av helt med nätdejting . Tack och lov.” Hur kom det sig att du stötte på en sådan figur till att börja med? Jag menar, du nämner själv att du blev folkskygg, hade nästan kunnat misstänka att du sökte dig till (gällande för den perioden) likasinnade, eller att du testade nätdejting för ”folkskygga”, om det alls existerar som alternativ (where do I sign up?!). Jag hoppas verkligen inte att den där eremiten var dödsstöten för ditt nätdejtande, det vore nästan ovärdigt. Jag skulle råda dig att hålla hakan uppe och fortsätta med det istället, men lite som jag nämnde tidigare… behöver inte lägga korten på bordet, behöver inte skylta med att du söker en partner och att det är just därför du konverserar med olika typer. Doppa fötterna i nätträsket och fånga ett helt stim av killar, känn efter vem som fångar ditt intresse på riktigt. Låt det ta tid, det behöver inte skyndas förbi, se det som en erfarenhet och ett äventyr i sig. I värsta fallet får du bekanta dig med en känslostorm och en jävligt god tårta, sedan är det bara att hoppa tillbaka in i ringen igen ;). ”Ensamvarg e jag inte så mycket men anstränger mig mer nu när jag mår bättre och träffar vänner rätt ofta samt familjen . När jag känner glädje och lugnet i mig själv så är jag på hugget och träffar folk.” Och vad är det som får dig att känna glädje och lugn? Kanske är rätt svåra frågor jag slänger över dig, du kanske inte riktigt har tänkt på det själv heller. Du tipsade ju mig om det här med penna och papper, så lite tillbaka-kaka får du =P. ”Den manipulerande sidan kom sakta men säkert från den killen som utsatte mig för allt möjligt . Mådde inte bra och samt trodde gott och då såg jag ingen anledning till att va kritisk eller så brydde jag mig inte om mig själv , hade ju onda tankar dessutom på att ta mitt liv.” Den här manipulativa killen du var ihop med, tror du att sorgen från det föregående förhållandet gjorde att du inte riktigt höll garden uppe så som du annars skulle ha gjort? Att du kände att du nu fått en bra chans att fylla tomrummet som exet lämnade efter sig? Får minnet av honom dig fortfarande att må dåligt numera? Man brukar säga att det inte finns något gott som inte för med sig något ont (har säkert saboterat uttrycket fullkomligt men skitsamma), och i så fall vice versa: du nämner ofta honom som om han definierar mycket av det du är idag, att du har tagit lärdom av den erfarenheten och låtit det göra dig starkare med tiden. Så ett sådant minne borde egentligen vara av glädje för dig och den du är idag. ”Sa till honom direkt hur jag ville bli sedd för honom , han va uppenbarligen intresserad av mig.” Risken är att han hade gått långt för att försöka övertyga dig om att han ser dig precis så som du vill bli sedd, bara för att han vet vad du vill höra. Skulle du verkligen lita på att det han säger är något han genuint känner, om du redan berättat för honom hur du vill bli sedd (och därmed indirekt berättat hur han ska ha bäst chans att få behålla dig). ”Men jag frågade kanske för mycket om vad han tyckte både om mitt yttre samt personlighet . Han tyckte att jag va jobbig . Det var jag kanske men jag va ju inte nöjd med från början va han tyckte om mig , han skrev att jag va snygg och trevlig.” Haha… förlåt men lite roligt är det ändå. Uppenbarligen var det en halvmesyr du fick smaka på där, att det inte riktigt gick hela vägen. Snygg och trevlig… Påminner mig om när exet jag så ofta nämner gav mig en komplimang: ”Jag saknar dig ganska mycket”… Missförstå mig inte, det var en väldigt fin komplimang för att komma ifrån henne (hon bar på diverse diagnoser om man säger så), men för någon som dig och mig så tror jag att man hellre vill ha ”hela paketet” snarare än bara komma en liten bit på vägen. Kan i alla fall inte påstå att han inte var ärlig, eller? Tyvärr är det bäst att inte forcera fram dina förhoppningar om hur någon annan ska se på dig, då ställer det bara till problem och både du och killen kommer hamna i en pressad situation. Låt det komma fram naturligt, eller som kvinnor brukar vara så fasligt duktiga på: analysera vad killen gör, hur han för sig i din närvaro, om han behandlar dig så som du hoppas att han betraktar dig, som vacker inifrån och ut, rakt igenom. ”För han gillade inte allt i mitt beteende fick jag veta . Så jag ifrågasatte egentligen det som jag hade fått svar på från början från honom.” Kan det vara så att ditt ”beteende”, som han inte tyckte om, var ditt rätta jag, eller det jaget du skapade för att komma till skott med saken så fort som bara möjligt? Du har ju nämnt att du exponerade dig från första början, var det där beteendet som ogillades kanske till följd av den strategin att bara ”pusha på”? ”Om nån tycker jag är jobbig med mina frågor så är väl inte den personen rätt . Och är jag för ifrågasättande så är jag inte trygg med den personen heller.” Helt jävla rätt. ”Alla fungerar olika och tydligen va ditt ex väldigt självständig men hon kunde tänkt på det ifrån början att säga till dig att hon vill att du ska kunna va självständig”. Jag vet faktiskt inte vad hon ville ha utav mig, om hon ville att jag skulle vara självständig också, vilket jag inte är det minsta säker på. Jag tror att hon fastnade för den självsäkerhet hon menar att jag utstrålade, att jag var rättfram och tydlig när jag talade till henne, osv. Hon kanske inte miste sina känslor för mig överhuvudtaget, bara att hon betedde sig på ett sätt som fick mig att göra något hon verkligen ogillade (inte så illa som det låter), och då korsade jag en gräns, och det fick det att brinna i huvudet på henne. Men okej då, ska förklara lite om hur det gick till. Hon hade en förmåga att vimla bort sig i aktiviteter hon sysslade med för stunden. Hon har både ADHD och Asperger, som du kan förmoda är svårhanterligt för någon som inte har det. Grejen är att jag ofta, när hon inte var i min närvaro, fick väldigt svårt att komma i kontakt med henne, och att hon ständigt skyllde på att ”jag har tyvärr inte tid” och ”9 av 10 gånger jag inte svarar eller så, då är det för att jag glömmer”. Det kan vara sant det hon säger, jag har anledning att tro henne, men i slutändan fick jag nog och skrev ett meddelande till hennes PS4:a istället om hur jag såg det hela, tänkte att på så vis kanske hon i alla fall registrerar att jag skickat ett meddelande och inte ignorerar det fullständigt. Men hon är inte den enda personen som använder konsolen, så jag hade indirekt involverat hennes dotter i det hela (vilket jag var medveten om, så jag begick ett stort misstag där. Men jag var alldeles för desperat för att inte ta risken, antar jag), något hon verkligen inte gillade. Så när jag såväl agerade på det sätt jag fann möjligt, det enda alternativet hon lämnade åt mig, då blev det för mycket för henne och hon vägrade se varför jag gjorde som jag gjorde. Det slutade med att hon bad mig att sluta skriva, ”Fuck off”, bara. Har inte hört ett dyft från henne sedan dess, inte ens om att lämnade tillbaka mina prylar som jag lånat ut åt henne. Ingenting alls. Så… finns det en sida hos mig som är glad att jag och hon skiljdes åt? Absolut, så är det. Men jag har aldrig riktigt fått chans att förklara mig för henne, det bara högg till så var kontakten bruten. Jag är övertygad om att jag hade kunnat få henne att inse att hennes agerande föranledde mitt, och att vi båda var att beskylla, om hon bara gett mig chansen att prata med henne om det. Men när man tänker efter så är det uppenbart att jag och hon inte matchade för ett långvarigt förhållande, även om hon själv uttryckligen ansåg att jag kändes ”jättebra” för henne, och att hon verkligen trivdes med mig. Både hon och jag är rätt störda individer på vårt sätt, antar jag. Men så annorlunda. Så var den sagan slut. ”Tja du det är ingen lätt uppgift att visa för någon att den betyder precis allt och på vilket sätt man ska visa det . Det kan va lite knepigt. Jag vet faktiskt inte .” Hur skulle du vilja att en kille ska visa att du betyder precis allt? Är du typen som mer än gärna spelar svårflirtad eller vill du bli lite små-dyrkad varenda kväll för all evighet utan några utmaningar och villkor involverade? =P. ”Jasså Umeå det va långt borta . Jag bor i Skåne . 🙂” Haha, ärligt talat var jag nära på att göra den gissningen, självklart är det Skåne ;). Nåja, då vet du i alla fall att om du skulle få en stalker efter dig som hänger och dinglar i ditt fönster om nätterna så är det åtminstone inte jag! =P. Fast jag kanske inte borde dra sådana skämt egentligen =O. ”Ja jag vet inte men tror att jag måste va ensam ett tag innan jag träffar kärleken . Har taggarna utåt och är väldigt mycket på min vakt när det gäller killar nu så jag ska inte utsätta nån för mitt mående just nu . så måste försöka hitta mig själv lite mer .” Nej, så ska du absolut inte tänka! Det handlar inte om att du ”utsätter någon för ditt mående”. Snarare kan ditt mående visa på vem som förtjänar dig, då den som tar dig för den du är, i vått och torrt, också är den som kommer att kunna älska dig i längden. Du behöver inte stålsätta dig i förväg, du behöver bara finna den som du inte behöver stålsätta dig för. Om dejtandet snarare riskerar att få dig att må sämre så är det självklart så att du bör fokusera på att stärka dig själv som människa innan du ger dig in i det igen, men tänk på att den du söker också är den som finner dig vacker så som du är när du är svag. ”Det är jobbigt läsa på denna lilla skärmen . Samt svara och gå tillbaka till texten för att se så jag inte missat något tar lång tid haha så inte lätt . Tar flera timmar för mig . Tur det är helg haha . Skit telefon säger jag hehe . 😛” Hmmm, tycker faktiskt lite synd om dig då jag gör det så jobbigt med all denna text, och det blir ju bara värre också. Hur tycker du att jag ska göra, ska jag kanske dela upp det? Föredrar du mina långdragna kommentarer eller ser du helst att jag komprimerar så gott jag kan så att varken din mobiltelefon eller dig och din rygg trasar ihop? :P. Förlåt, det verkar så svårt för mig att fatta mig kort. Ge mig några försök så ordnar det sig! Förresten, är du också lite av en nattuggla eller är det mitt fel att du höll dig vaken så länge? Tro mig, det uppskattas att få meddelanden mitt i natten, var väldigt oväntat bara och jag förstår nu att det troligtvis beror på att det tog så lång tid att svara på mitt meddelande… Men det ordnar vi på något vis, som sagt! Glad att kvällen med dina vänner gick vägen, se vad du gör bara av att njuta av stunden! Sov gott (antar i alla fall att du fortfarande sover)! Svara när du har tid och ork, jag har tålamod och tar det lång tid så har jag mig själv att beskylla ;). Och oroa dig inte för om du missar några frågor, de lär ändå dyka upp på nytt.

 

Nej yoga är väl inte jätte nödvändigt dvs om man inte är en överstressad person . Men säkert skön avkoppling .  Var ett tag sedan jag höll på med mindfullness. Ja men det är bättre än inget iaf , hoppas att det hjälper dig oavsett när du använder dig av mindfullness.

Kan det vara vad som helst du överanalyserar ? Eller något speciellt ? Jo jag är helt övertygad om att du kan släppa det . Överanalserar du mycket när du sitter själv i din ensamhet ? Eller är det även när du är ute bland folk ? För min del är det dels när jag är ensam men mer när jag tex ska dejta en ny person . Analyserar inte lika mycket längre som sagt. Såklart är det saker som varit tidigare som gör att man analyserar det har vi väl båda två erkänt ? Och när man hamnar i den tannlefällan så måste man distrahera bort de tankarna och gör något åt det , lyssna genast på bra musik eller ta en promenad .

Om du är en sådan person som överanalyserar kan det vara självdestruktivt att också umgås med människor som är alltför likasinnande. Det finns en risk att ni drar ner varandra, och triggar beteendet. Försök istället omge dig med människor som kan få dig att tänka positivt och deras beteende kommer förhoppningsvis smitta av sig på dig.

Svar: Nej kanske låter tråkigt , men spelar faktiskt inget spel alls på varken dator eller mobil . Spelade Jul sällskapsspel med vännerna däremot hehe 🙂 Faktiskt skoj .

Svar: bra fråga . Jag föredrar både katt och hund . Haha nej definitivt en 2:A minst . Lite litet med en etta 😛

Svar: Jag lyssnar på all möjlig musik , mest popmusik , Just nu är det Julmusik som gäller , brukar sjunga också ,det är också något som jag gillar att göra . Men för mig själv då 😛

svar : (sötsaker japp) Jag bakar mest när nån vän kommer på besök , men bakar även bara till mig själv ibland . Gillar även att dekorera mina bakverk .

Svar : Det va både bortgången och arbetslösheten som gjorde mig depprimerad . Isolerade mig ganska mycket men ville samtidigt fly från allt det negativa så det var då jag började nätdejta för försöka att lägga det negativa bakom mig .

Svar : Mitt mående varierar från dag till dag , så det är dagsformen och vad jag väljer att göra av dagen . Jobbet gör ju också att jag känner stor glädje .

Svar : Ja den personen bröt ner mig men det var inte bara han som jag dejtat , har dejtat många andra men de va ju totalt desperata . Därför kommer jag aldrig mer gå in på en dejtingsida . Plus att jag väldigt sällan finner någon kille attraktiv på ytan ja insidan med för den delen . Men nån typ av attraktion för det yttre är ett måste att  känna för min del.

Svar : jo alltså jag va för framåt med mina frågor till honom , kände mig väl inte trygg samt att han bodde väldigt långt borta , tillit kände jag inte så mycket . Men samtidigt måste han förstå att han måste imponera på mig extra mycket när vi bor så långt ifrån varandra . Han va klok men lika envis som mig samt att vi inte hade någon respekt för varandra . Han höjde ofta rösten till mig när vi pratade i telefon och tyckte att jag tappade tråden i våra samtal vilket gjorde mig förvirrad och förbannad. Sen ville han ändå fortsätta ha kontakt med mig , men jag vet inte varför . Han hade gjort mig ledsen , vill inte ha kontakt med nån som inte gillar mitt beteende .

Anonym skrev:

Nej yoga är väl inte jätte nödvändigt dvs om man inte är en överstressad person . Men säkert skön avkoppling . Var ett tag sedan jag höll på med mindfullness. Ja men det är bättre än inget iaf , hoppas att det hjälper dig oavsett när du använder dig av mindfullness. Kan det vara vad som helst du överanalyserar ? Eller något speciellt ? Jo jag är helt övertygad om att du kan släppa det . Överanalserar du mycket när du sitter själv i din ensamhet ? Eller är det även när du är ute bland folk ? För min del är det dels när jag är ensam men mer när jag tex ska dejta en ny person . Analyserar inte lika mycket längre som sagt. Såklart är det saker som varit tidigare som gör att man analyserar det har vi väl båda två erkänt ? Och när man hamnar i den tannlefällan så måste man distrahera bort de tankarna och gör något åt det , lyssna genast på bra musik eller ta en promenad . Om du är en sådan person som överanalyserar kan det vara självdestruktivt att också umgås med människor som är alltför likasinnande. Det finns en risk att ni drar ner varandra, och triggar beteendet. Försök istället omge dig med människor som kan få dig att tänka positivt och deras beteende kommer förhoppningsvis smitta av sig på dig. Svar: Nej kanske låter tråkigt , men spelar faktiskt inget spel alls på varken dator eller mobil . Spelade Jul sällskapsspel med vännerna däremot hehe 🙂 Faktiskt skoj . Svar: bra fråga . Jag föredrar både katt och hund . Haha nej definitivt en 2:A minst . Lite litet med en etta 😛 Svar: Jag lyssnar på all möjlig musik , mest popmusik , Just nu är det Julmusik som gäller , brukar sjunga också ,det är också något som jag gillar att göra . Men för mig själv då 😛 svar : (sötsaker japp) Jag bakar mest när nån vän kommer på besök , men bakar även bara till mig själv ibland . Gillar även att dekorera mina bakverk . Svar : Det va både bortgången och arbetslösheten som gjorde mig depprimerad . Isolerade mig ganska mycket men ville samtidigt fly från allt det negativa så det var då jag började nätdejta för försöka att lägga det negativa bakom mig . Svar : Mitt mående varierar från dag till dag , så det är dagsformen och vad jag väljer att göra av dagen . Jobbet gör ju också att jag känner stor glädje . Svar : Ja den personen bröt ner mig men det var inte bara han som jag dejtat , har dejtat många andra men de va ju totalt desperata . Därför kommer jag aldrig mer gå in på en dejtingsida . Plus att jag väldigt sällan finner någon kille attraktiv på ytan ja insidan med för den delen . Men nån typ av attraktion för det yttre är ett måste att känna för min del. Svar : jo alltså jag va för framåt med mina frågor till honom , kände mig väl inte trygg samt att han bodde väldigt långt borta , tillit kände jag inte så mycket . Men samtidigt måste han förstå att han måste imponera på mig extra mycket när vi bor så långt ifrån varandra . Han va klok men lika envis som mig samt att vi inte hade någon respekt för varandra . Han höjde ofta rösten till mig när vi pratade i telefon och tyckte att jag tappade tråden i våra samtal vilket gjorde mig förvirrad och förbannad. Sen ville han ändå fortsätta ha kontakt med mig , men jag vet inte varför . Han hade gjort mig ledsen , vill inte ha kontakt med nån som inte gillar mitt beteende .

 

svar : Vill absolut ses som ett riktigt kap och svåråtkomlig , så definitivt kommer jag va lite tillbakadragen och svårfångad om Jag omges av en kille som jag finner väldigt attraktiv .

Hahha du har så många frågor , tog mig en timme svara på allt . Får återkomma med mina frågor till dig . Mina händer är trötta efter allt skriv . Bättre med lite färre frågor 😉 ska sova snart ska upp halv sju imorgon. Ja det bra sålänge 🙂

“Hahha du har så många frågor , tog mig en timme svara på allt . Får återkomma med mina frågor till dig . Mina händer är trötta efter allt skriv . Bättre med lite färre frågor 😉 ska sova snart ska upp halv sju imorgon. Ja det bra sålänge 🙂”

Jadå, återkom med mer när du känner för det, ska inte riktigt vara så att du känns som att du gör ett arbete och behöver leverera en lista med frågor vid en särskild angiven tid eller liknande =P. Låt det bara komma när du känner för det, lite så som jag gör. Fortsätter vi såhär så kommer din skrivhand förr eller senare att vara dubbelt så kraftig som den andra =P. En kvinnas version av “kraftiga högerarmar”, if you get my drift.
Hehe, hmmm… Det är svårt det där, bättre be mig att visa lite mindre nyfikenhet än att skriva färre frågor, det är ju intresset och viljan att veta mer som gör att jag ställer frågor hela tiden, men så är jag lite omständlig med frågorna och inte särskilt tydlig och enkel, det är definitivt något jag kan arbeta mer på. Men be mig att komma med färre frågor, önskar du livet av mig? =P. Kan nog försöka med det också, ärligt talat.

 

“Nej yoga är väl inte jätte nödvändigt dvs om man inte är en överstressad person . Men säkert skön avkoppling”.

Och beroende på hur man “yogar” så har det såklart även en väldigt positiv effekt på kroppen, bålstabilitet, rörlighet, inre harmoni osv. Kan inte tänka mig några direkta nackdelar annat än att det kanske tar tid, precis som allt annat. Bålstabilitetsträning ägnar jag mig redan åt, och meditation vid sidan av. På tal om inget, hårdfokuserar mera på magandning från och till numera, och jävlar vilken skillnad det gör energimässigt, och för att bevara ett lugn överlag. Andningen utgör grunden till i stort sett allt vi gör, men det kan inte bota ensamhet!

 

“Kan det vara vad som helst du överanalyserar ? Eller något speciellt ?”

Långt ifrån vad som helst. I många fall bryr jag mig inte särskilt och låter saker bara ske, eller helt enkelt inte engagerar mig särskilt då det inte upplevs som så viktigt för mig. Men i fallet med mitt ex så är det raka motsatsen, för jag vill ju på något vis luska ut vad hon menar i det hon gör och med det hon säger, och hur jag ska förhålla mig till det för att inte ställa till det och för att lära mig hur hon verkligen fungerar. Ett exempel är från bara ett par dagar sedan, då en driftledare på jobbet skickade lite kryptiska meddelanden om hur jag spenderade min friskvårdstimme, vilket är fullkomligt oviktigt såklart. Poängen är att han skrev det på ett sätt, och om så oviktiga saker, att jag börjar ifrågasätta (överanalysera, i mitt eget huvud) varför det alls sker, och om det är av en särskild anledning, vad han verkligen har för avsikter med det, osv. Det slutade med att jag bara lät tankarna vara helt och hållet, för vad spelar det egentligen för roll i slutändan? Det tar bara tid och energi att hålla på så, och alldeles för ofta så kommer jag fram till felaktiga slutsatser i alla fall. Men så fungerar det, sådan har jag varit alldeles för länge, och till stor del är än idag. Att om något väcker misstanke så kan jag sitta och följa trådarna i min skalle för att på något vis skapa en slutsats om hur sanningen sannolikt ser ut. Antar att det handlar om att förbereda sig, ta reda på hur man ska hantera potentiella problem? Men det i sig bygger såklart på osäkerhet, att inte kunna lita på att situationer löser sig ändå i slutändan utan att jag måste skutta in och agera.

Mycket text!

 

“Överanalserar du mycket när du sitter själv i din ensamhet?”

Ja, mycket. Alldeles för mycket åtminstone. Men det gäller bara i vissa fall, och nu de senaste veckorna har jag verkligen befunnit mig i helvetet, från och till. När någonting berör mig så hårt, då tenderar jag också att vilja finna klarhet i det som skett, försöka nysta ut vad som verkligen hänt, och varför det har hänt. Jag vill veta vad jag gjort fel, vad jag kunde ha gjort rätt, om hon kanske till och med bara väntat på att få möjlighet att “skylla ifrån sig” på mig och avbryta alltihop, osv. Jag vill söka klarhet, men det räckte inte, och jag hamnade här istället. Men jag har verkligen lärt mig mer om hur jag fungerar, och vad jag verkligen behöver. Hon berör mig inte i närheten så kraftigt som bara dagar sedan, så det går åt rätt håll känner jag.

 

“Eller är det även när du är ute bland folk ?”

Hmmm… Ja jag tror det, att det sker mycket när jag är bland folk. Jag tror jag har en stark förmåga att läsa av folk, deras kroppsspråk, hur de yttrar sig, och därigenom vad de verkligen känner (förutsatt att de fungerar “normalt”). Men det kan också göra att jag läser in för mycket och därigenom, som så vanligt är, fattar felaktiga slutsatser och utgår ifrån något som inte riktigt stämde, exempelvis att jag tror att någon tycker jag är jobbig då det är raka motsatsen.

 

“För min del är det dels när jag är ensam men mer när jag tex ska dejta en ny person .”

Helt naturligt, för det är ju för dig en väldigt viktig situation som kan avgöra hur din framtid kommer att se ut. Det är så mycket som hänger på att du fungerar inför denne, och att denne fungerar inför dig. Dejtande handlar mycket om att läsa personen man träffar, men också att avläsa det mer subtila som de inte exponerar särskilt tydligt, kanske till och med försöker dölja.

 

“Och när man hamnar i den tannlefällan så måste man distrahera bort de tankarna och gör något åt det , lyssna genast på bra musik eller ta en promenad .”

Exakt, att träna upp sina sinnen att koppla av, eller välja ett annat spår helt enkelt. Detta är bara en tanke, och inte mer än så, så chop chop skallen lilla, vidare nu och hitta något annat att gotta dig åt istället.
Bra musik kan göra susen, det är på så vis jag kan skifta växelvis mellan “en hängsnara vore inte fy skam” till “nu jävlar äger jag världen”, då man pumpar kroppen full med adrenalin och känner att man har makten i sina egna händer, att kunna göra vad som behövs för att förändra allt. Eller ibland helt enkelt för att få gråta ut och tömma känsloförrådet en aning. Musik är extremt mäktigt.

 

“Om du är en sådan person som överanalyserar kan det vara självdestruktivt att också umgås med människor som är alltför likasinnande. Det finns en risk att ni drar ner varandra, och triggar beteendet.”

Ja, men jag vill säga: både ja och nej. Självklart är det lätt att trigga igång varandra, men om någon man har sällskap utav befinner sig i depp-träsket så tror jag också att mitt tillstånd skulle anpassas för att så att säga “bli den myndige”, inta rollen som den starke individen som bär ansvaret att lyfta den personens ett par steg mot en positivare riktning. Liknande sker när någon i min närvaro känner sig helt handfallen, för gör jag också det… då tvingas jag bli den starke som leder och lyfter. För om inte jag gör det, då faller vi båda, och då kan det gå extremt illa till. Så jag antar jag har någon slags säkerhetsfunktion som triggas igång i sådana lägen, hmmm =P.

 

“Försök istället omge dig med människor som kan få dig att tänka positivt och deras beteende kommer förhoppningsvis smitta av sig på dig.”

Hur känner du själv inför en person som oftast kommer med negativa kommentarer, eller som överlag framstår som deprimerad och inte känner någon vidare livsglädje? Skulle du tröttna på att hålla kontakt med en sådan person (kanske för att det blir tråkigt i längden, att det tynger ner dig, eventuellt), eller skulle du finnas kvar vid dennes sida och vilja ge det stöd den personen kan tänkas behöva?

Haha, och nu kommer du och avverkar frågor på löpande band ser jag, får se om jag alls uppfattar sammanhangen och inte misstolkar dina svar totalt för att jag kanske tror att du svarar på något helt annat ;).

 

“Spelade Jul sällskapsspel med vännerna däremot hehe 🙂 Faktiskt skoj .”

Nu har du chans att berätta vad ni ägnade er åt egentligen =P.

 

“Svar: Jag lyssnar på all möjlig musik , mest popmusik , Just nu är det Julmusik som gäller , brukar sjunga också ,det är också något som jag gillar att göra . Men för mig själv då 😛”

Snälla, säg att det inte är den där otroligt sönderspelade julmixen med George Michael och Frank Sinatra, osv? Råkar ha den på min mp3 faktiskt, en arbetskollega som tankade på med lite julstämningshöjande toner, blev less och hoppade över efter några sekunder ;).
Ahaa, roligt. Alltså bara att sjunga med i låtarna du lyssnar på, menar du? Skulle du själv säga att du är duktig på att sjunga, och skulle du kunna tänka dig att sjunga inför andra i så fall?

 

“svar : (sötsaker japp) Jag bakar mest när nån vän kommer på besök , men bakar även bara till mig själv ibland . Gillar även att dekorera mina bakverk .”

Snackar vi proffsnivå då, eller bara att du gillar att leka av dig lite medan du ändå bakar? Du kanske redan har bakat det mesta så att du hamnat i ett läge där du behöver “det lilla extra” för att utmana dig själv en aning ;). Du är säkert en person som tar bilder på allt du bakar, show me!

 

“Svar : Mitt mående varierar från dag till dag , så det är dagsformen och vad jag väljer att göra av dagen . Jobbet gör ju också att jag känner stor glädje .”

Vad är det du jobbar med?

 

“Svar : Ja den personen bröt ner mig men det var inte bara han som jag dejtat , har dejtat många andra men de va ju totalt desperata . Därför kommer jag aldrig mer gå in på en dejtingsida . Plus att jag väldigt sällan finner någon kille attraktiv på ytan ja insidan med för den delen . Men nån typ av attraktion för det yttre är ett måste att  känna för min del.”

Kan säga såhär… Om jag skulle skapa ett konto på en dejtingsida så är det för att jag är alldeles för desperat för att förlita mig på det fysiska planet och hoppas att jag stöter på någon spontant som kan axla rollen som min flickvän. Så självklart är det många desperata figurer du lär stöta på när du rör dig på dejtingsidor, de har ju antagligen inte lyckats särskilt bra utanför nätet. Skulle jag dessutom kalla mig själv desperat? Jag vet inte… Kommer jag själv hamna på en dejtingsida om detta fortsätter länge till? Ja, tyvärr.

Är det något särskilt hos en killes yttre som attraherar i så fall? Det låter som att du har en extremt hög standard som du inte heller kan eller vill göra något åt =P. Men du får brottas med dig själv lite över om ensamheten eller kraven på någons yttre dikterar vad du gör åt situationen du befinner dig i.
Självklart är det ett måste att ens partner ska ha ett attraktivt yttre, sedan tror jag att någons yttre påverkas mycket av ens inre. Jag själv kan tycka att “knubbiga tjejer” är hyfsat tilltalande, men jag skulle helst vilja ha en tjej som är mån om sitt yttre och sin egen hälsa snarare än att bara låta allting förfalla. Själv skulle jag aldrig tillåta mig själv att bli överviktig och släppa taget om mig själv på det viset, det är ju så lätt att hålla sig på styva linan när man såväl börjat. Det kan vara både billigt/gratis och lättillgängligt. Har ju ett “gym” i hemmet, så har inga ursäkter direkt.

 

“Svar : jo alltså jag va för framåt med mina frågor till honom , kände mig väl inte trygg samt att han bodde väldigt långt borta , tillit kände jag inte så mycket”.

Varför sviktade tilliten till honom?

 

“Men samtidigt måste han förstå att han måste imponera på mig extra mycket när vi bor så långt ifrån varandra.”

Hur menar du här? Menar du att en kille alltid ska ha ett driv att försöka imponera på dig, men att man måste arbeta ännu hårdare på att imponera på dig när ni inte träffas så ofta, så att du inte tappar intresset? Och är det inte snarare tragiskt i sig om en kille känner ett “måste” att prestera på ett särskilt vis för att få behålla dig? Bäst antar jag vore om killen imponerar av sitt sätt att vara och agera inför dig, utan att behöva göra sig till eller känna att “oj nu har jag något att arbeta på här, bäst att skrida till verket så att jag inte gör henne besviken”. Det kommer nog inte hålla i längden annars.

Personligen vill jag ha en tjej som jag kan få imponera på, som kanske inte kräver det av mig, men grejen är att jag kräver det av mig själv: jag vill visa henne att jag är beredd att kämpa för att bli det bästa hon kan tänka sig, att uppfylla alla hennes behov. För mig är det viktigt att visa att jag strider för att utvecklas åt en riktning där både jag och hon kan vara glada och nöjda. Skulle jag dock inte få samma känsla tillbaka utan att jag istället hamnat i en slags envägskamp där jag arbetar för fullt medan hon knappt lyfter ett finger, då drar jag vidare illa kvickt. Att ge och ta, det är guld.

 

“Han va klok men lika envis som mig samt att vi inte hade någon respekt för varandra . Han höjde ofta rösten till mig när vi pratade i telefon och tyckte att jag tappade tråden i våra samtal vilket gjorde mig förvirrad och förbannad. Sen ville han ändå fortsätta ha kontakt med mig , men jag vet inte varför . Han hade gjort mig ledsen , vill inte ha kontakt med nån som inte gillar mitt beteende.”

Ärligt talat, jag har aldrig stött på en kvinna som sagt att hon inte är envis, nu har jag fått det sagt =P. Det ingår i territoriet, verkar i alla fall som det.
Hmm, hade du blivit förbannad om han påtalade att han tycker att du tappade tråden, men om han gör det på ett bättre sätt snarare än att ryta ifrån?
Han kände väl att det fanns potential hos dig, och om det handlar om att han vill skulptera dig enligt sina önskemål eller att du faktiskt erbjöd mycket av vad han sökte redan då, det är frågan. Men oavsett så verkade han vara beredd att hålla fast vid dig trots allt, det är inte fy skam ändå, att han ville försöka. Men det gäller att veta när någon gått för långt helt enkelt, för det är vissa saker man bara inte kan acceptera, och att bli behandlad på ett sätt som gör en ledsen (medvetet, att det sker ofta, att han inte ber om ursäkt för det, osv) är inte värt det. Jag menar… ledsen kan man ju alltid bli, men det handlar ibland om avsikten, hur man hanterar situationen därefter, att respektera och lyssna. Du ska såklart inte låta dig bli trampad på.

Vad var det hos ditt beteende som han inte gillade? Du nämnde att han tyckte att du tappade tråden i samtalet, var det mer än så?

 

“svar : Vill absolut ses som ett riktigt kap och svåråtkomlig , så definitivt kommer jag va lite tillbakadragen och svårfångad om Jag omges av en kille som jag finner väldigt attraktiv .”

Att framstå som ett “riktigt kap” är en sak, men vari ligger fördelen i att agera som “svåråtkomlig” egentligen? På sätt och vis förstår jag mentaliteten bakom det hela: “Jag bryr mig inte särskilt om dig för jag är bra nog att kunna få i stort sett vem som helst. Ska du ha mig så får du arbeta lite extra för det” – att imponera på dig och visa att du är värd lite extra arbete =P. Killen kommer förmodligen bolla runt tanken några gånger att “fan hon verkar ju inte ge den respons jag suktar efter, jag går väl vidare då”. Tänk på att det inte är helt ovanligt att killar tänker att de attraherar tjejer som mest effektivt genom att utstråla känslan av att “om du inte bjuder på dig själv så går jag vidare och tar någon som gör det istället”, så det kan slå väldigt fel ;).
Du spelar svåråtkomlig, han kontrar med uteblivet intresse, och mind.se får några nya användare. Vilken jävla gröt det kan bli ibland. Men det är ju så… tjejer attraherar och vill känna sig åtrådda, männen jagar och imponerar ;).

De gånger jag har attraherat tjejer så har det bara skett, utan att jag försökt och oftast utan att jag alls trott att där funnits en chans, har inte tänkt i dem banorna helt enkelt. När jag gick på gymnasiet (ca 900 elever) så fanns där en tjej som jag tyckte var klart utöver det vanliga, otroligt tilltalande, sexig, vacker, alltihopa. Det intressanta är att hon fattade tycke för mig också, och jag har ingen aning om hon märkte av mitt sätt att vara i hennes närvaro, men något var det. Råkade visa sig att hon var ett riktigt nut-case, så jag stod inte ut alls. Men fasiken var hon fin, den kroppen och det ansiktet var att dö för, och inte nog med dialekten, wow.
Kanske var hennes galna inre som drog henne till mig, jag verkar ju ha en förmåga att suga åt mig diverse speciella karaktärer, kanske för att jag själv är lite sådan =P.

Lite mindre frågor denna gång tror jag. Jag vet inte vad som kommer ske först, att du skaffar en ny telefon (julafton om inte så länge, hörredu!), eller att jag knäcker dig totalt så att du ger upp helt och hållet ;). Let´s see!

Lycka till på jobbet, hoppas det går bra för dig. Och var snäll med handen nu, den behöver du för att svara på mina frågor förstår du =P.

 

 

 

 

Anonym skrev:

svar : Vill absolut ses som ett riktigt kap och svåråtkomlig , så definitivt kommer jag va lite tillbakadragen och svårfångad om Jag omges av en kille som jag finner väldigt attraktiv . Hahha du har så många frågor , tog mig en timme svara på allt . Får återkomma med mina frågor till dig . Mina händer är trötta efter allt skriv . Bättre med lite färre frågor 😉 ska sova snart ska upp halv sju imorgon. Ja det bra sålänge 🙂

 

Förresten, skulle du föredra att jag slänger ihop alla frågor i ett meddelande? Om du inte bryr dig om att reflektera över allt annat så kan jag klumpa ihop enbart frågorna i ett enskilt meddelande så blir det inte lika påfrestande för handen kanske :P. Ett förslag iaf, du bestämmer.

Ja absolut det är bättre med alla frågor i ett meddelande så missar jag nog inget 😛 Har varit uppe tidigt idag , rätt trött nu . Hoppas att din dag har varit bra 🙂 Ska upp ännu tidigare imorgon kl. 06.00 . Så orkar inte skriva mer för idag . Varit mycket intryck på det nya jobbet . Ha det gott så slänge . Skriv när du vill . Hörs imorgon .

Anonym skrev:

Ja absolut det är bättre med alla frågor i ett meddelande så missar jag nog inget 😛 Har varit uppe tidigt idag , rätt trött nu . Hoppas att din dag har varit bra 🙂 Ska upp ännu tidigare imorgon kl. 06.00 . Så orkar inte skriva mer för idag . Varit mycket intryck på det nya jobbet . Ha det gott så slänge . Skriv när du vill . Hörs imorgon .

hur såg den tjejen ut då ?

Nej jag menar inte att man ska spela totalt svår . Man måste hitta en balans såklart och det är väl inte så lätt .

Anonym skrev:

Ja absolut det är bättre med alla frågor i ett meddelande så missar jag nog inget 😛 Har varit uppe tidigt idag , rätt trött nu . Hoppas att din dag har varit bra 🙂 Ska upp ännu tidigare imorgon kl. 06.00 . Så orkar inte skriva mer för idag . Varit mycket intryck på det nya jobbet . Ha det gott så slänge . Skriv när du vill . Hörs imorgon .

När en kille visar att man är vackraste han sett på yta och insida så kan man slappna av och inte va så svår . Jättesvår aka man inte va då tröttnar killen . Men jag är känslig och har blivit sårad innan , så inte konstigt då att man kanske vill ha saker och ting extra bekräftat . Och jag tycker inte att en kille jag blir intresserad av ska tycka nån annan tjej är snygg , söt går bra för det ligger lägre ner . Jag ska va vackrast som han sett definitivt ska ses som ett kap .