Hm. Jag hoppas vi kan utveckla de sidorna vi vill vara mer av. Annars är det kört för min del också.. hah.. Jag har väl mer eller mindre isolerat mig för att jag inte vet hur jag ska vara. Mina sidor från uppväxten och tills jag blev nykter är ju inte särskilt fina. Men jag är inte sån längre. Eller, jag tänker inte vara sån. Är väl lite mitt i ett tomrum just nu och väger fram och tillbaka. Umgås ju inte med någon så vet inte hur jag är egentligen.. Jag vill också vara tolerant och öppen inför alla sorters människor jag kan tänkas möta. Kunna veta hur jag ska öppna mig för att klicka med folk. Kunna läsa sociala situationer bättre och veta vilka sidor av mig som jag kan använda i specifika situationer. Min fråga var mer en fråga om du tror du kan kontrollera din personlighet? Jag vill tro att vi kan det. Att vi kan använda erfarenheten till annat än vårt dagliga uttryck. Om du förstår hur jag menar..
Ja. Alltså man skulle väl kunna lägga sig till med ett leende och låtsas att man är någon annan, till exempel den man helst vill vara. Men jag tror inte det skulle innebära att man blir mindre ensam. Man skulle väl potentiellt kunna skapa ytliga relationer och bekanta på det viset antar jag. Men i slutändan skulle man ändå vara ensam.
All självhjälp (religion) går ju ut på att man ska förändra sig själv. Att man ska “utveckla” sin personlighet för att möta samhällets normer och förväntningar. Jag antar att livet skulle vara enklare om man bara gav upp och följde med strömmen. Det är ju det, till exempel, NA och Islam går ut på. Att kapitulera och underkasta sig. Låta någon annan ta över rodret så att säga.
Det är väl det dom flesta gör också. Dom kanske inte gör det medvetet eftersom dom, på ett naturligt sätt, har integrerats in i samhället och därför inte ifrågasätter det. Som barn som bara gör det sina föräldrar säger åt dom. Som litar blint på att det mamma och pappa säger är sant och rätt. Det måste vara befriande på sätt och vis. Skönt att slippa tänka och bara hänga med.
Men jag har inte den förmågan. Jag har alltid varit ifrågasättande redan som barn. Jag har aldrig lyckats passa in i en grupp (hierarki). Det är inte självvalt. Det är bara sån jag är. Jag tror inte det är för att jag känner mig överlägsen eller mer intelligent på något vis egentligen. Jag tror att det är något fundamentalt mänskligt som saknas i mitt beteende. Det är inte en fördel för mig att jag är sån här. Egentligen önskar jag att samhället var mer kollektivistiskt. Och jag tror att människor normalt sätt är ett “flockdjur”.
Nu blev det mest bara massa skitsnack och jag kanske misslyckades att besvara ellet möta det du skrev. Förlåt för det. Jag har mycket tankar i huvudet och ingen att prata med så nu blev det såhär.
