Skapade svar

Visar 7 inlägg - 25 till 31 (av 31 totalt)
0
  • Hej, jag ville bara kika in å säga det att du, just DU faktiskt ger mig hopp..Tack!

    Är själv ”endast” 16, snart 17, och lider av (men inte sökt/fått hjälp för) ångest/självskadebeteende/ å psykisk ohälsa, en mamma med alkoholproblem så länge jag minns, skolan går SKIT, håller på att tappa bort mig själv helt m.m,
    Men att läsa om andra, som du, som ändå verkar ha lite hopp kvar trots att du lidit på olika sätt i flera år- ändå lever och är här idag, att DU har tagit dig igenom 100% av dina värsta och jobbigaste dagar och nätter är så sjukt bra! <3

    Trådstartaren

    (Råkade visst skriva en liten bibel här men okok, lite skönt att skriva av det för förstår inte själv varför de är som de är eller vad det faktiskt är då de ändå inte passar in helt på varesig bipolär eller nåt annat jag har löst om iaf, men känns ju absolut inte normalt eller ”friskt” så att säga)

    alltså de ”största” och som är grejen är ju de att jag har typ bara 3 olika ”mood”, men vet ju att det kan vara helt andra grejer, asså typ olika diagnoser som mixas eller bara nå annat som ger ”liknande” symtom?

    antingen mår jag skitdåligt,havsbotten, och det varar som längst, ca 2 veckor som minst, tror 5 veckor i streck varit Max änn så länge..där jag inte ser nån mening att försöka, faller oftast tillbaka i mitt självskadebeteende + maten blir lidande.när jag kan så sover jag hela dagarna, är konstant trött, har ingen motivation till att göra skolarbete eller vara social, har tidigare haft suicide tankar men lite mer sällan nu, bara tankar på att göra saker som ett rop på hjälp, även om jag inte vill göra nå dumt så har jag dålig kontroll över tankarna då.

    Eller så mår jag som ”vanligt” vilket för mig är liksom att jag kan ha/har oftast ångest ändå då jag har de hela tiden oavsett, men annars är de ju bättre, skolarbete funkar ok, inte bra men helt ok,sover väl mer ”normalt” osv, sover jag lite så blir jag trött osv, de perioderna är lite svårare att veta hur länge de varar, men kanske 1 vecka? innan jag faller ner, eller upp. Men de kan även bli som en mixad grej här, fast det kanske är mitt normala atm, att de är blandat.

    Och sedan har jag små, korta perioder, som oftast är ca 2 dagar bara, likt hypomani¿, men allt från 1-5 dagar där jag har överdrivet mycke energi, även om jag sover 3 timmar eller inga så är energin där, får massa Idéer på saker jag vill göra, jag får motivationen till att satsa på recovery, vill sluta skada mig, ångesten är minimal, äter normalt, pratar FÖR mycket med de runt mig, vill vara social och allt sånt, inte alls likt mig men om jag ska jämföra det med nåt så är det mer åt hypomani hållet och absolut inte mani för har ju ändå kontroll,funkar bättre i vardagen än de dåliga perioderna om man såg så, (vill ju dölja alla mina olika ”perioder” för omgivningen så försöker få alla olika perioder att yttra sig på samma sätt för de runt mig, vill inte vara till besvär)

    ,
    tycker mig också få tillbaka en grej i de ”överdrivet bra”perioderna, där jag ser saker som inte finns,, asså hallucinerar typ lite, känner mig overklig eller som om omgivningen inte existerar, en dröm kanske? Svårt att förklara, men skäms för de lol men under de perioderna kommer ”han” tillbaka,, en ”person” som är helt svartklädd med hatt å kappa, lång, ser aldrig hans ansikte, men ibland ser jag honom men oftast ”känner” jag hans närvaro? Vet inte..hans närvaro är då där under de överdrivet bra perioderna och ibland på de sämsta dagarna med,,

    Trådstartaren

    Frågar eftersom att jag VET att jag behöver hjälp, vill ha hjälp- men vet inte ”vad” jag egentligen har för problem,, liksom jo problemen vet jag,, men aa vet ej hur man ska förklara hah.

    Trådstartaren

    Jag förstår att de som mår dåligt hemma har det väldigt jobbigt under pandemin. Framförallt de som har sin trygghet i skolan, eller på jobbet. Är dina föräldrar hemma mycket också?

     

    njä bor med min mamma och en styvpappa m två halvbröder över 18 när jag bor hemma,alltid minst 1 som arbetar, å ibland alla 3 som har jobb.. (int ekorrskinn med min pappa på över 1,5 år typ)

    är så himla trött på att må dåligt å att jag aldrig är stabil i mitt mående. Hade hände mått dåligt konstant än att pendlar mellan olika perioder som är antingen skitdåliga, överdrivet bra eller ”normalt”..

     

    som svar på:
    Trådstartaren

    Rubriken kom visst inte med lol…

    Trådstartaren

    tack Azure Cudeka 🥺

    Men ja, jag hade liksom börjat få kontakt me skolsköterskan, hade hälsosamtal som man har i 1an på gymn förra veckan, och var för första gången på ÅR ärlig med hur jag mår och sa att jag skadar mig och tom att jag (kanske ljög med tiden) senast i 8an hade lite tankar om att inte vilja leva…
    och där kom vi fram till att hon skulle snacka me kuratorn på skolan å sedan skulle jag prata me både de två tillsammans å se om jag ville fortsätta gå t kuratorn sedan, eftersom att jag inte har någon annan vuxen eller liknande hemma som jag kan prata med å ville ej hon skulle ringa hem å säga nåt då min mamma redan vet (pytte lite) men inte förstår eller stöttar mig..och mitt mående påverkar skolarbetet mycke,,
    men nu kommer jag ju inte va på skolan innan januari så vette hur de blir me de heller😔

    känns verkligen så hopplöst när man väl börjar få hjälp eller stöttning eller asså bara vad som så rasar allt gång på gång, VARJE gång..😞

    Trådstartaren

    Liksom är de verkligen ingen, lärare eller vad som, som faktiskt ser en? Är man så osynlig.. när man inte ens svarar ”bra” när läraren frågar ”hur mår du idag då” när de e typ 4 pers runt, mixar bara å kollar bort..
    Kan inte ens ha ögonkontakt med någon för då kommer tårarna komma

    Muggen har börjat rinna över. Hur mycke måste den rinna över för att man ska få ge upp???

Visar 7 inlägg - 25 till 31 (av 31 totalt)
0