Gymnasie på distans,igen..

[Pink Tegigy]

Går 1an på gymnasiet.. bor på skolans internat och åker ba hem på lov och vissa helger,,, nu ska ju skolan gå över till distans 100% fram till januari (sen för vi se..)
Jag hade extrem p gest över att ha kommande vecka distans, sedan skola en vecka och sedan distans på Måndagen å sedan jullov PÅ det.. men nu blir de å va HEMMA från imorn till vi börjar efter jul…

Kommer inte få i mig alla måltider, kommer ej få va med djuren på skolan, kommer ej ha ”trygga vuxna” runt mig, kommer knappt gå ut, kommer ej ha distraktioner från mitt mående å självskadebeteende..mår inte bra hemma helt enkelt.
hur FAN ska man klara detta när motivationen redan va nästintill inte där???

[Azure Cudeka]

Hej!

Jag tog studenten i år så jag hade typ hela sista terminen på distans. Riktigt jobbiga tider och jag förstår dig verkligen, även om inte jag hade samma svårigheter som dig. Jag hamnade i en svår depression och som än idag sitter i och det jag önskar att jag hade gjort annorlunda var att prata med någon på skolan. Prata antingen med en lärare, kuratorn eller skolsköterskan eller någon annan vuxen du känner dig trygg med. Jag vet inte hur din situation ser ut, eller om du kanske redan har kontakt med skolan. Men kanske kan ni lösa något tillsammans?! Försök att håll ut, men jag lider verkligen med er som måste ha distansundervisning.

🙁

[Pink Tegigy]

tack Azure Cudeka 🥺

Men ja, jag hade liksom börjat få kontakt me skolsköterskan, hade hälsosamtal som man har i 1an på gymn förra veckan, och var för första gången på ÅR ärlig med hur jag mår och sa att jag skadar mig och tom att jag (kanske ljög med tiden) senast i 8an hade lite tankar om att inte vilja leva…
och där kom vi fram till att hon skulle snacka me kuratorn på skolan å sedan skulle jag prata me både de två tillsammans å se om jag ville fortsätta gå t kuratorn sedan, eftersom att jag inte har någon annan vuxen eller liknande hemma som jag kan prata med å ville ej hon skulle ringa hem å säga nåt då min mamma redan vet (pytte lite) men inte förstår eller stöttar mig..och mitt mående påverkar skolarbetet mycke,,
men nu kommer jag ju inte va på skolan innan januari så vette hur de blir me de heller😔

känns verkligen så hopplöst när man väl börjar få hjälp eller stöttning eller asså bara vad som så rasar allt gång på gång, VARJE gång..😞

[Azure Cudeka]

Det suger verkligen och ibland känns det som om allt i livet går emot en. Vad bra att du var relativt ärlig med skolsköterskan! Kanske kan du vara helt ärlig och verkligen säga exakt hur du mår? Jag jobbar på en skola nu och vet att på min skola så får elever som behöver extra stöd komma in när de verkligen behöver det. Låter som om det är något du kanske skulle behöva.

Hoppas det löser sig för dig! <3

[Indigo Vutaqy]

Pink Tegigy skrev:

Går 1an på gymnasiet.. bor på skolans internat och åker ba hem på lov och vissa helger,,, nu ska ju skolan gå över till distans 100% fram till januari (sen för vi se..) Jag hade extrem p gest över att ha kommande vecka distans, sedan skola en vecka och sedan distans på Måndagen å sedan jullov PÅ det.. men nu blir de å va HEMMA från imorn till vi börjar efter jul… Kommer inte få i mig alla måltider, kommer ej få va med djuren på skolan, kommer ej ha ”trygga vuxna” runt mig, kommer knappt gå ut, kommer ej ha distraktioner från mitt mående å självskadebeteende..mår inte bra hemma helt enkelt. hur FAN ska man klara detta när motivationen redan va nästintill inte där???

Jag förstår att de som mår dåligt hemma har det väldigt jobbigt under pandemin. Framförallt de som  har sin trygghet i skolan, eller på jobbet.

Är dina föräldrar hemma mycket också?

[Pink Tegigy]

Indigo Vutaqy skrev:

Jag förstår att de som mår dåligt hemma har det väldigt jobbigt under pandemin. Framförallt de som har sin trygghet i skolan, eller på jobbet. Är dina föräldrar hemma mycket också?

 

njä bor med min mamma och en styvpappa m två halvbröder över 18 när jag bor hemma,alltid minst 1 som arbetar, å ibland alla 3 som har jobb.. (int ekorrskinn med min pappa på över 1,5 år typ)

är så himla trött på att må dåligt å att jag aldrig är stabil i mitt mående. Hade hände mått dåligt konstant än att pendlar mellan olika perioder som är antingen skitdåliga, överdrivet bra eller ”normalt”..