Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 31 totalt)
0
  • Att prata hjälper faktiskt. Ta kontakt med vården, eller privat psykolog om du har möjlighet.
    Vet ej din ålder, men det spelar ingen roll. Finns hjälp för alla åldrar.
    Om du inte lever för din familj, lev för DIG istället!!

    Du förtjänar att må bra. Leva för de små men bra stunderna. Hitta något du brinner för!
    Djur, spel, sport, matlagning eller varför inte börja plugga om du ej gör det just nu? Hitta ett jobb/studie du TRIVS med! Välj ett gymnasie du gillar, byt linje om det är fel!

    Jag är bara 17. Har spenderat otaliga timmar i telefon med 112, dagar på akuten, nätter på iva, flera turer med ambulans å veckor på psyk. Jag har först nu insett att jag vill leva för att göra förändring.
    Jag vill jobba inom vården för jag har en förståelse inte många har för sina patienter.

    Trots min odiagnostiserade bipolär/eips försöker jag lära mig att leva för MIG! Ingen annan. Jag är den enda som lever mitt liv.

    Du har tigit dig igenom 100%. Låt det ej ta slut! Du är stark trots att din familj suckar <3

    (Detta är till TS, men också er andra som läser genom andras frågor & svar utan att känna att du förtjänar att skriva här!)

    som svar på: Utsättning

    Vart ”tvungen” att sluta tvärtt med sertralin.

    det var hemskt. På riktigt hemskt. Var ”som tur är” inlagt på iva + psyk avd (bup), så fick olika saker som dämpad me ”abstinensen”.

    tog typ 1,5 vecka innan jag var återställd till mitt ”normala” fysiskt. Började därefter med escitalopram.

     

    skakade och darrade konstant. Trött gånger 100. Var lite som att vara bakis.

    så lyssna iaf på din läkare och trappa ner SAKTA, då blir det mindre jobbigt även om de också kmr vara jobbigt  🙂 

    som svar på: orkar inte längre

    Är 17. Tog massa tabletter utomhus ensam här i mars när jag var 16, ambulans in t akuten, skolkuratorn ringde 112, och 112 ringde upp mig, blev barnmedicinavdelningen 30h efter det. Mådde enormt illa å kräktes konstant. Det är inte värt det. Fick en del hjälp och stöd första veckan efter det. Nu är allt som innan, men kaos med soc och bup och skolan, flera orosanmälningar och höjning av antidepressiva (som jag fick av skolläkaren först). Ingen lyssnar på mig nu, hamnade mellan stolarna. Men har världens bästa skolkurator och personal på skolan. De lyssnar och finns där!

    Så snälla fina du. Be om hjälp innan du gör något! Gå till skolsköterskan eller kanske skolkuratorn och prata. De brukar ha tlf nummer utanför sina rum eller på hemsidan till skolan, skicka ett sms och fråga om de har tid en stund, då går du dit på avtalad tid, personen frågar kanske hur du mår eller vad du behover hjälp med. Då berättar du som det är. Att du mår dåligt och inte klarar av att bästa på allt själv nåmer.
    Ibland får man en bitter***** som skolkurator/sköterska men ibland, ibland får man en enormt fin och underbar människa som finns där och lyssnar!!❤️❤️

    Jag gjorde så. Planerade i år. Har/haft desteuktiva beteenden bla självskada och ätstörningar för att ”fördröja” det hela.

    Fick nog och tog ** alvedon. Skrev till skolkurator, som kontaktade 112. 112 ringde upp mig och kopplade in giftmedelinformation-centralen, var direkt toxic dos för min vikt. Var ensam utomhus och minderårig så de skickade en ambulans direkt.

    Fick dricka kol, ta prover o läggas in på observation på barnmedicinavd. med prover rätt ofta i 30h. Kräktes konstant ett dygn efter. Inge trevligt. Men fin vårdpersonal. Jobbigt att det var mkt studenter dör just då, när de skulle skriva ut mig + berätta att de gjort en orosanmälan så var de 2 läkare + 4 studenter i rummet, jobbigt. ”Slapp” psyket då jag bor i norrbotten, finns int mkt slutenvård innom Bup, + sjukhuset visste ej om hemmsasituatiomen.

    Det jag vill säga med detta är att- det är ej värt att riskera att din lever skadas för resten av ditt liv om det endast är i syfte att ropa på hjälp.

    För att tilägga-
    Fick först rätt ok hjälp, men så fort de visade sig att jag ”mådde liite bättre” så sänktes kontakten å jag känner mig förminskad igen. Slussat fram o tillbaka. Fick höja antidepresivan flera gångesr efter överdosen, nu hjälper de inte alls nåmer. Är på ruta 1 igen.

    som svar på: Psykiskt sjuk tonåring

    Efter en överdos/suicid försök blev jag skickad hem till min förälder med alkoholmissbruk. BUP suger.

    som svar på: Sertralin öd
    Trådstartaren

    Ja jag mår bra å dåligt.
    Känner som jag gjorde innan förra öd.

    Är baran impulstankar å självskadetankar, vill bara känna nåt, straffa mig, bli sedd
    Kommer mig så osynlig å bortglömd, som om alla tävlar om vem som ”fixade” mig

    som svar på: Sertralin öd
    Trådstartaren

    Påväg ner i en dipp så ja..
    Har 100mg som daglig dos så 600 låter väl ej så mkt? Haft det kanske 2 månader, började på 25mg.

    Har nog bara GAD och depression just nu, inte helt omöjligt med ADD. Bara haft kontakt med bup sedan förra överdosen av pracetamol, början av mars.

    Trådstartaren

    Fått 10mg atarax utskriven för sömnen och den funkar fin. I början hade jag mardrömmar och om jag tar den för sen kan jag vaknar trott och känner mig apatisk. Läkaren skrev ut då melatonin 3mg och det är 2:à gången jag tagit den men nu ligger jag vaken efter jag tagit den strax innan 23:00 så jag tycker inte att den fungerar alls. Innan jag somnar in efter att jag tagit har jag vaken mardrömmar tycker jag.

     

    Tack för svar!
    Jag fick alltså 10mg atarax utskriven för ångest, så lite fel att jag blir fett trött av den. Skulle typ kunna byta ut melatoninet å ataraxen för de ger motsatts effekt.

    melatonin funkar för mig (med mardrömmar) om jag tar den när det är ljust i rummet, just för att den påverkar hur man blir trött när det är mörkt.

    Gör det, du förtjänar att må bra för du är fantastisk som du är! <3

    Trådstartaren

    nån?

    Psykolog? Mediciner för att komma åt ett håll om du inte har det redan?

     

    ananr är det väll bara att göra saker du mår bra av, se det positiva å umgås med familj/vänner osv

    som svar på: Överdos/paracetamol
    Trådstartaren

    Hej, jag får en känsla av att det kanske gömmer sig en uppsjö av tankar och funderingar bakom ditt inlägg? Volontärerna på Självmordslinjen finns här för dig och tar gärna emot dig i vad som låter som en omtumlande period i ditt liv. Varma hälsningar!

     

    synd bara att det alltid är fullt i chatten/”ingen volontär ledig just nu” osv… (ringer aldrig dock.)

    tack för att du ”bryr” dig iaf! <3

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 31 totalt)
0