Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Bipolär-skillnad vuxen och ungdom?

Bipolär-skillnad vuxen och ungdom?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Vissa sidor säger att det är-vissa säger att det inte är skillnad på symtomen och kriterierna för en vuxen person och en som är 16/17 etx. Har även förstått att man oftast undviker att sätta bipolär på unga personer då det är lättare att mixa ihop olika diagnoser,,

    Frågar eftersom att jag inte skulle bli förvånad om det är de jag har, känner igen mig i nästan allt på bipolär typ 2, men vet ju inte exakt vilka andra diagnoser som kan ge liknande symtom?,,

    Jag var helt säker på att jag var bipolär när jag var ung och jag fick senare diagnosen fastställd.

    Jag tror att det är svårt att fastställa något när det händer så mycket kring och i en person som är så pass ung eller yngre.

    Sen så tycker jag att det är bättre att vara försiktig då man inte vill övermedicinera barn och unga i onödan. Mycket debatter är det ju kring diagnoser som ADHD/ADD och alla de mediciner som kommer med dessa diagnoser. ADHD och bipolaritet kan ju lätt misstas för varandra också.

    Vilka symptom är det du har? självklart behöver du inte svara om du inte vill men om du mår dåligt så kan det ju vara skönt att vädra lite. Det bästa vore ju annars att du tog kontakt med vården och frågade dom.

    Trådstartaren

    (Råkade visst skriva en liten bibel här men okok, lite skönt att skriva av det för förstår inte själv varför de är som de är eller vad det faktiskt är då de ändå inte passar in helt på varesig bipolär eller nåt annat jag har löst om iaf, men känns ju absolut inte normalt eller ”friskt” så att säga)

    alltså de ”största” och som är grejen är ju de att jag har typ bara 3 olika ”mood”, men vet ju att det kan vara helt andra grejer, asså typ olika diagnoser som mixas eller bara nå annat som ger ”liknande” symtom?

    antingen mår jag skitdåligt,havsbotten, och det varar som längst, ca 2 veckor som minst, tror 5 veckor i streck varit Max änn så länge..där jag inte ser nån mening att försöka, faller oftast tillbaka i mitt självskadebeteende + maten blir lidande.när jag kan så sover jag hela dagarna, är konstant trött, har ingen motivation till att göra skolarbete eller vara social, har tidigare haft suicide tankar men lite mer sällan nu, bara tankar på att göra saker som ett rop på hjälp, även om jag inte vill göra nå dumt så har jag dålig kontroll över tankarna då.

    Eller så mår jag som ”vanligt” vilket för mig är liksom att jag kan ha/har oftast ångest ändå då jag har de hela tiden oavsett, men annars är de ju bättre, skolarbete funkar ok, inte bra men helt ok,sover väl mer ”normalt” osv, sover jag lite så blir jag trött osv, de perioderna är lite svårare att veta hur länge de varar, men kanske 1 vecka? innan jag faller ner, eller upp. Men de kan även bli som en mixad grej här, fast det kanske är mitt normala atm, att de är blandat.

    Och sedan har jag små, korta perioder, som oftast är ca 2 dagar bara, likt hypomani¿, men allt från 1-5 dagar där jag har överdrivet mycke energi, även om jag sover 3 timmar eller inga så är energin där, får massa Idéer på saker jag vill göra, jag får motivationen till att satsa på recovery, vill sluta skada mig, ångesten är minimal, äter normalt, pratar FÖR mycket med de runt mig, vill vara social och allt sånt, inte alls likt mig men om jag ska jämföra det med nåt så är det mer åt hypomani hållet och absolut inte mani för har ju ändå kontroll,funkar bättre i vardagen än de dåliga perioderna om man såg så, (vill ju dölja alla mina olika ”perioder” för omgivningen så försöker få alla olika perioder att yttra sig på samma sätt för de runt mig, vill inte vara till besvär)

    ,
    tycker mig också få tillbaka en grej i de ”överdrivet bra”perioderna, där jag ser saker som inte finns,, asså hallucinerar typ lite, känner mig overklig eller som om omgivningen inte existerar, en dröm kanske? Svårt att förklara, men skäms för de lol men under de perioderna kommer ”han” tillbaka,, en ”person” som är helt svartklädd med hatt å kappa, lång, ser aldrig hans ansikte, men ibland ser jag honom men oftast ”känner” jag hans närvaro? Vet inte..hans närvaro är då där under de överdrivet bra perioderna och ibland på de sämsta dagarna med,,

    Liknar mig rätt så mycket faktiskt. Det tog mig flera år att få min diagnos och det var efter att jag blev inskriven i en annan kommun. Det är väldigt svårt att säga ifall någon är något eller inte, framförallt inte via text. Men jag kan säga att det påminner mig mycket om mig när jag var yngre.

    Jag har haft en del psykotiska inslag men jag skulle inte säga att de är lika påtagliga som dina verkar vara. Har känt dofter, sett skuggor i ögonvrån och känt mig iakttagen bland annat men jag har för det mesta aldrig tagit dem på något större allvar. Har tagit dem som ett tecken på att jag ska ta det lugnt ett tag. Har haft större problem med blandepisoderna, dom är rent av vidriga.

    Jag vill säga till dig att det är onödigt att hänga upp sig på vad som är normalt och friskt. Visst är det inte normalt att känna lukter och höra saker som inte är där, eller  att manin får dig att göra saker som du annars inte skulle ha gjort men vem fan bryr sig haha. Det som räknas är att du börjar att ta hand om dig så pass mycket att det blir enklare att jobba med resten av dina problem. Folk brukar ha sina egna demoner som dom inte gärna delar med sig vare det är bipolaritet eller något annat, men tänk på att när du är ute och går hur mycket tänker du egentligen på vad de andra personerna gör eller inte gör. Det är bara om det är något extremt som folk väcks från sina egna tankar.

    Det är bättre att börja arbeta på sig själv istället. Det som jag tänker på när du använder ordet ”frisk” är att självskadebeteendet måste ta slut och att ditt mående måste bli bättre. Har du någon att prata med om det här eller är det därför som du har skrivit här? Möjligtvis att Balans skulle kunna ha något som du kan vara intresserad av. https://balansriks.se/hjalp-stod/

    Jag vill påminna dig igen att jag inte är någon som är formellt utbildad inom detta område, däremot så har jag mycket erfarenheter med bipolaritet både som anhörig och någon som har diagnosen själv. Jag skulle alltid rekommendera dig att ta upp det här med vården först med tanke på att du skadar dig osv. Jag fattar att den svenska vården knappast är den bästa alltid och att man som patient får lov att göra en stor del av jobbet själv ibland. Därför så skulle jag rekommendera dig att tänka igenom hur du tänker, känner och hur ditt mående pendlar, som du gjorde här. Eller så kan du ta och kopiera det som du redan har skrivit. Detta kan du använda ifall du har svårt att prata om det ifall du bestämmer dig för att träffa någon. Detta skulle ge en rätt så bra bild och det skulle vara enklare att ställa frågor efter att läkaren läst det. Ibland så måste man tvinga dom att agera vilket är tragiskt.

    Det är bra att du läser på och jag skulle rekommendera alla att läsa på om de mediciner som man potentiellt skulle få utskrivet.

    Kom ihåg att de som skriver saker om mediciner på nätet nästan alltid är negativa då de som har positiva saker att säga sällan går in på trådar på nätet för att säga det. Så ta allt med en nypa salt.

    Blev lite mycket men jag är osäker på hur jag ska svara. Du är knappast ensam om att må dåligt och det finns hjälp och olika vägar att ta ifall du vill få kontakt med någon som är bättre lämpad än vad jag är. Jag hoppas att balans.se kan hjälpa dig, det finns både info kring de olika sjukdomarna och vilken hjälp och stöd som man kan få. Om det är något så kan du alltid skriva.

     

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.