[Pink Nynari]

Jag har så svåra impulser till att skada mig eller till att ta mitt liv, så när ångesten blir som absolut värst klarar jag inte stå emot. Personalen lämnade mig 30 min med svår ångest igår och det höll på att sluta riktigt illa. Men nu har jag ständig tillsyn dygnet runt. Jag mår inte bra alls. Den läkare som hållit tät kontakt med mig under inläggningen har haft ont om tid att prata med mig ett par dagar utan bara växlat ett par korta ord i korridoren eller tittat in snabbt på mitt rum ett par minuter. Jag bad flera gånger om att få prata med henne akut och så talade jag bokstavligen om för personalen hur dåligt jag mådde och vad jag ville göra. Men så lämnades jag ensam ändå och det höll på att sluta illa. Läkaren kom ändå till mig någon timme efter att jag gjort “dumheter” och växlade några ord med mig och var djupt bekymrad men förstod att jag inte mådde bra alls. Det var inte löst med vart de skulle placera mig på måndag och hon kommer inte tillbaka något innan avdelningen stänger för hon skulle iväg på konferens så det är en annan läkare som är bakjour. Hela situationen oroar mig.

[Pink Nynari]

Jag mår bara sämre så nu har jag städig tillsyn dygnet runt. Igår hade jag sådan ångest att jag bara grät, pulsen fick upp i taket och det bara ingde i öronen, så blodtrycket var nog extremt högt.

Avdelningen stängs snart och jag vet än inte vart jag hamnar cilket oroar mig.

 

 

 

 

…

 

[Pink Nynari]

I natt var det ett nytt arbetslag. De hade blivit ordentligt informerade om vad som gällde då jag pratat med både läkaren och avdelningschefen så de diskuterade ihop sig och det tyckte det var riktigt bra hur det framkom att den ständiga tillsynen missköttes så de informerade sin personal riktigt noga. Nu är det lugnt ett par nätter tills dess nästa arbetslag kommer med den den skötaren jag har ständig konflikt med och som missköter sig gravt. Jag fick röntga min axel igår då den gått ur led flera gånger på bara två dygn. Skadade den när jag bråkat och brottats med personalen då de kommit på mig med att försöka självskada när jag sagt till gång på gång utan resultat hur jag mår och inte kunnat stå emot mina impulser, eller jag haft ständig tillsyn men den brustit och jag ändå blivit lämnad ensam. Jag vill flyttas till ett annats sjukhus men det verkar omöjligt. Avdelnigen stänger på måndag och jag vägrar flyttas med för den avdelnigen de slås ihop med är totalt katastrof och 10 ggr värre än dena. Så jag måste hitta ett alternativ. Läkaren säger att hon inte kommer tvinga mig till något och inte sätta min på LPT. Men skrivs jag ut när avdelningen stänger så blir inte det bra.

 

[Pink Nynari]

I natt så jobbade samma elaka skötare och när hon skulle sitta på ständig tillsyn hos mig tidigt på morgonen så satt jag i soffan vid teven och hon satte sig runt hörnet i matsalen och läste en tidning och jag tog och smygfotade henne, man ser bara en lite blå strimma av hennes kläder på bilden. Tanken är ju att de ska ha ögonkontakt men hon sket i det, hon satt inte ens så hon kunde se mig och så läste hon bara tidningen. När jag sedan gick och borstade tänderna följde hon med till rummet men när jag gick därifrån gick hon åt andra hållet och så hann jag göra dumheter men kollegan hennes hörde att jag rev sönder något och kom och tittade och upptäckte det. Jag pratade med den sjuksköterska idag som är tillförordnad chef om de sista tre nätterna och hur illa det skötts och hon skulle ta upp det för man får absolut inte gör så som den personalen, inga privata mobiler på arbetstid och det ska vara konstant att man har blicken på den man sitter vak hos.
Jag visste att jag inte skulle lyckas med något men jag ville bara hinna plåga mig så länge jag kunde, för jag står absolut inte ut med mitt mående och jag mår bara sämre av att vara här. Jag ska få prata med läkaren idag igen och det är bra med en tät kontakt. Avdelningen stängs om en vecka och jag behöver mer vård än vad som kan erbjudas här just nu så frågan är vart jag ska ta vägen. Jag har försökt få plats att chatta med mind flera dagar nu utan att lyckas. Då jag inte får ha strömsladden kan jag inte sitta för lång stund och vänta på att komma in i kön. Jag får bara ladda datorn inne på expeditionen. Det jag behöver är att få prata av mig när ångesten är som värst.

[Pink Nynari]

Det är riktigt jobbigt nu. Jag sov extremt dåligt i natten mellan lördag och söndag och samma personal som natten innan satt tillsyn så skötaren jag hade konflikt med satt igen med sin privata mobil när jag vaknade 04:40 i natt och jag lyfte på huvudet och stirrade på henne i 5 min innan hon upptäckte att jag var vaken. Jag lät bli att prata med henne överhuvudtaget. Det har varit en extremt jobbig dag och jag har haft svår ångest och personalen hade flyttat på min rumsgranne igår kväll så jag var ensam på rummet i natt. Men de hade bäddat nya lakan i den andra sängen. Själv får jag bara ha en kudde utan örngott och fleecefiltar. Jag sade till nattpersonalen en kvart innan min ständiga tillsyn slutade att jag hade så mycket självmordstankar och inte ville ha de lakanen på den sängen. Hon förstod och sade att hon skulle ta bort det men hon gjorde aldrig det innan hon gick hem. Så när de stått där några timmar så tog jag själv bort det och lade i den tomma extragarderoben som de har för extraplatsen i rummet vid överbeläggning. Sedan rev jag sönder påslakanet och tillverkade fyra snaror och glömde innanför mina kläder. Men jag fick prata med läkaren sedan och det var bara hon och jag och jag vågade inte tala om vad jag gjort men jag tog istället fram en av snarorna och visade henne. Hon sade när samtalet var slut att hon var tvungen att ta den och slänga den och då talade jag om att jag hade fler och gav henne resten också. Hon såg mycket allvarligt på mobiltelefonanvändningen och skulle ta upp det med personalen för det fick absolut inte hända. Nu skulle jag få testa en riktigt stark medicin mot ångest så jag kunde blir mer “sederad” sade läkaren. Så jag gick med på det. Min vilopuls har legat runt 110 för att jag haft så svår ångest att hjärtat slog så hårt att det gjorde ont i bröstet. Jag hade så sjuk ångest efter att jag berättat för läkaren om snarorna och hur dåligt jag mådde. Natten som var nu somnade jag tidigare men vaknade då och då och vid midnatt fick jag min sömntablett så jag sov till 04:30. Nu gråter jag bara och de är riktigt jobbigt, samma personal sitter ständig tillsyn för tredje natten, det är bara vikarien som varierar. Men läkaren har sagt åt dem på skarpen att det är strikt förbjudet för dem att använda sin privata mobiltelefon under arbetstid och absolut aldrig någonsin när de sitter vak. Hon kommer ta upp detta på ledningsnivå också för det får bara inte hända. Läkaren ska träffa mig idag igen och det känns bra.

 

[Pink Nynari]

Förmiddagspersonalen hade inte tid och kunde inte för att de var för få utan jag skulle få min promenad när eftermiddagspersonalen kom. Men då blev jag nekad och fick tvärt nej för att de hade regler med att dem som var på ständig tillsyn inte fick gå ut alls för att de var för höga risker och de spelade det ingen roll att jag bara hade ständig tillsyn nattetid och inte dygnet runt. Jag bad dem läsa senaste läkaranteckning och att det var läkaren som bestämt att jag fick gå ut med personal och jag sade också att hon ordinerat mig att gå ut varje dag för att få en så normal vardag som möjligt för att kunna må bra. Men de vågade ändå inte och jag diskuterade med dem och då bad jag dem tillslut att ringa läkaren och förflytta mig till något annat sjukhus, men de ville inte, men jag sade att då är jag totalt frihetsberövad och då vill jag ha betalt för jag tänker inte betala någon vårdavgift om jag är frihetsberövad och inte ens får gå ut fast läkaren bestämt det och ordinerat mig detta. Det står i samma journalanteckning både att jag har tillsyn och att jag ska gå ut med personal och det är överenskommet mellan mig och läkaren. Så då får ni tar och ringa den personal som var med på det läkarsamtalet så ni får veta exakt vad som sades. Men de skulle de inte göra. Då får ni flytta mig till vilket sjukhus som helst i sverige men inte här. Då sade de att jag fick prata med läkaren på måndag, nej, sade jag, ni får ringa läkaren nu för jag stannar inte här och jag är frivilligt inlagd så ni kan inte hålla mig här och neka mig att prata med läkaren om jag väljer att inte stanna. Sedan gick jag min väg och så kom jag tillbaka efter 20 min, då var varenda personal inne på expeditionen och när knackade på för att jag ville få tillgång till min blodsockermätare så sade hon att hela personalen blivit delad bara för den här frågan och att det var riktigt jobbigt och att hon inte ville behöva ha sådana diskussioner så hela personalen blev splittrad i och med den här frågan. Jag frågade då om hon menade att jag skulle behöva ta ansvar för om personalen blev splittrad och om hon lade allt det ansvaret på mig. Men det gjorde hon inte så jag fattar inte varför hon ens tog upp det. Men om jag tog henne i hand och lovade att inte skada mig eller göra något dumt under promenaden så fick jag gå ut. Så då gjorde jag det och lovade henne och så gick jag ett var runt sjukhuset med en personalen (den trevligaste som är vikarie som inte ens skulle jobbat idag men som kom in extra). Det var hur skönt som helst att komma ut och jag har mått lite bättre just ikväll efter promenaden. Men jag oroar mig för när nattpersonalen kommer om två timmar, Jag vill inte få en lika konflikt igen som jag hade tidigt i morse men det är samma personal som föregående natt så risken är överhängande.

[Pink Nynari]

Personalen som jobbar förmiddag idag är samma som jobbade kväll igår så det fungerar dåligt idag. Hoppas på att det blir bättre i eftermiddag. I natt är det samma eländiga personal som i går natt så det ger mig en stor oro bara att tänka på det och jag vet inte hur jag ska klara av det med tanke på att den personalen som jag bråkade med tidigt i morse jobbar i natt igen. Jag ska prata med läkaren om det i morgon, det här med att sitta med mobilen under tiden de sitter på ständig tillsyn och sedan säga till mig att det är barnsligt att de ska behöva sitta och titta på mig. Det är ju läkaren som bestämt ständig tillsyn 22-07 eftersom det är störst risk nattetid att jag faller för impulsen att ta livet av mig. Är de andra patienterna vakna vill jag inte göra något dumt och utsätta dem för trauma. Men nattetid när alla ligger och sover är det än svårare för mig att klara av att stå emot dem impulsen och det är därför jag får ständig tillsyn då. På dagen ska jag säga till om mina impulser att skada mig själv blir för starka men det fungerar inte alla arbetstpass tyvärr. Jag fick tillåtelse nu att gå ut med personal men de bara skjuter på det. Det är halv storm ute, blåser och regnar men jag tar gärna med personalen ut på en promenad runt sjukhuset ändå. För mig spelar vädret ingen roll och har jag rätt att gå ut så får personalen vackert stå ut med det. De vill att jag väntar till eftermiddagen för att de får in en extapersonal då men sanningen är att de blir lika många som jobbar då som jobbar nu, så det verkar bara som ingen av dem vill gå ut. Men jag ska säga till dem igen. Det kan ta ner min ångest både att få röra på mig och att få kyla ner kroppen och få känna något fysiskt istället för psykiskt och läkaren vill att jag går ut med personal varje dag. Men än har jag inte fått gå ut för de “hinner inte”. Ursäkta jag skriver mycket. Det hjälper mig att få ur mig en del tankar och jobbiga känslor.

[Pink Nynari]

Dethär varit en tuff morgon, jag vaknade riktigt tidigt som vanligt och mådde extremt dåligt och den som satt ständig tillsyn häll bara på med på med sin privata mobil så jag bad hennes vänligt åt inte göra det. Men hon sade att hon hade koll ändå men jag bad henne lägga undan mobilen men då blev hon arg. Hon sade att det var så barnsligt att de skulle behöva sitta och titta på mig och sedan fortsatte hon utrycka sina åsikter varav några extremt nedvärderande. Jag sökte min del av kommunikationen på ett bra så utan att lägga in värderingar och att vara saklig och tydlig och när hon inte slutade fast Jag bad henne om det för att jag intemkumde hantera det för att minmåmgest triggade för starkt sade hon bara åt mig att inte vara så känslig. Jag bröt ihop totalt och då valde hon att lämna mig ensam några minuter. Vilket gav mig tid att ge mig själv ordentligt med blåmärken men det var inget hon märkte och sedan kom hon tillbaka och jag sedan tog ett allvarligt samtal med henne när hon började ifrågasätta varför jag ens var på avdelningen. Så efter att Jag berättat varför jag var här började det sjunka in ett och annat hos henne. Sedan var allt överspelat för hennes del, men inte för mig för jag fick inte ens en ursäkt för hennes utbrott. Jag var den sommlugmnade ner hennes aggretition och fickmhemme att förstå skillnaden mellan att bara säg att det regnar ute och att det är en sanning än att säga att det är ett dåligt skitväder och att man då utrycker en åsikt och lägger in en värdering och att jag intemklarar av åsikter och värderingar när jag redan mår så extremt dåligt och att det triggar mig. Sedan fortsatte jag förklara för henne och efter en stund lyssnade hon och slutade säga dömande nedvärderande kommentarer. Efter att hon gått bröt jag ihop på nytt men de nya dagpasset tyckte att konfliktennvar överspelad då vi ju pratat om det redan. Mennjagnsvarsde bara att det när överspelat för henne henne men inte för mig för jag var fortfarande sårad och hade stark ångest och tillslut erkände jag att skadat mig efter att först få en rejäl utskällning och sedan blivit lämnad ensam. Jag mår inte bra alls på avdelningen och jag mår bara sämre och sista dygnet har jag bara gråtit och haft extrem ångest. Den här avdelningen stänger om men vecka och slås ihop med den avdelningen jag anmält och vägrar vara på. Jag mår inte bra av att vara här menmjag klarar inte att vara hemma. Blir jag kvar tills sammanslagningen blir det katastrof för det kommer att trigga mig mer än jag kan hantera. Men jag försöker att inte tänka på det. I morgon har jag nytt läkare antal med demn läkaren jag har stort förtroende för.

[Pink Nynari]

De kom ändå ingen läkare i natt, så det var lite snopet för de skulle komma. Men det fick ta någon ur dagpersonalen igen och då kom den ordinarie läkaren som är bra att prata med och hon skulle verkligen utreda varför ingen besökte mig på en gång efter att jag gjort “dumheter” och såg allvarligt på det för den bedömning/undersökning hade behövts göras på en gång.
Läkaren lyssnade på mig och nu får jag två nätter med ständig tillsyn och sedan nytt läkarsamtal för att avgöra hur vi går vidare.
Den här dagen har varit extremt jobbig, Det arbetspass som jobbat när jag haft läkarsamtal och so varit med på det har skött sig efter vad läkaren sagt men när nästa arbetspass kommer så vidarebefodras inte den informationen utan det blir bara total katastrof. De lyssnar inte, förstår inte hur illa det är, speciellt när jag säger att jag mår dåligt och inte kan hantera min ångest och att jag inte orkar med mig och bara sitter och gråter hejdlöst och säger att jag inte har någon kontroll längre över mina impulser och att jag behöver prata. Så har de ändå bara gått och lämnat mig ensam. Jag har låtit bli att skada mig idag men frestelsen har varit enorm.
Jag hoppas natten blir lugnare men sedan är det helg och det är extra jobbigt. Min terapeut har varit ledig idag då de är klämdag så det blir så många dagar i sträck jag inte kan få tag på henne eller prata med henne och hon är ett riktigt bra stöd för mig och om det krisar så ringer hon även till avdelningen och pratar med dem.
Så idag var det ingen bra dag alls, jag har fått i mig lite mat men ytterst lite. Men jag har haft konflikt med personalen för jag ville sitta i fred och äta med de tyckte absolut att jag skulle sitta med andra patienter och när jag fick tillåtelse att gå dit efter de andra så hade de redan stängt ner och nekade mig för att jag kom för sent, men ändrade sig sedan och jag mig lite att äta ändå. Igår hoppade jag över både lunchen och middagen men idag har jag bara hoppat över frukosten men försökt äta den lagade maten även om jag bara ätit lite. Jag mår inte alls bra och det är extra jobbigt att vara här, speciellt vissa arbetspass när det inte spelar någon roll om jag säger till allihop att jag mår extremt dåligt för ingen verkar ha tid att prata med mig ändå. Idag övertalade de mig till att ta lugnade medicin fast jag inte ville. Men den hade just ingen effekt men jag sov ett par timmar sedan av totalt utmattning och även biverkan på medicinen som ger trötthet men så fort jag vaknade var ångesten lika stark igen fast medicinen inte gått ur kroppen alls för halveringstiden på medicinen är 12 h så den sitter i väldigt länge. Jag avskyr att ta sådan mediciner men nu tog jag det ändå fast jag inte ville.
Jag mår inte bra och är suicidal. Men den här natten ska jag förhoppningsvis klara av nu när jag har ständig tillsyn. Det är i alla fall en lättnad att läkaren pratar med mig och förstår att jag mår dåligt och inte dömer mig för att jag har mår extremt dåligt och även hittade på dumheter i natt. Hon var tydligt med att tala om det för mig att hon absolut inte dömer mig utan bara förstår att jag mår riktigt dåligt.
Jag vet inte hur jag ska kunna må bra igen, det är bara totalt mörkt i mina tankar nu och allt som jag brukar tycka om klarar jag inte tänka på alls och jag har bara det destruktiva i mina tankar. Jag vill inte ha det så men just nu klarar jag inte hitta vad som kan driva mig till att fortsätta leva.

 

 

 

[Pink Nynari]

Det har varit riktigt tufft med svår ångest och nattsvarta tankar. Jag sade till totalt tre personal som jobbade kväll men då pratade de med mig en kort stund och sedan gick de bara iväg och gjorde anna En av dem frågade om de skulle bli oroliga för mig och jag svarade “ja lite… nej mycket”. Men det var inte mycket engageman ifrån personalen och när natten kom så satte de mig inte på ständig tillsyn som de gjorde igår. Så jag klarade inte stå emot impulsen art göra något dumt och när de märkte det fick jag en ordentlig brottningsmatch med personalen men jag ålade mig allt jag kunde så de fick larma. Men jag bad om förlåtelse sedan för att jag ställt till det och bråkat med dem. Jag väntade in så de andra patienterna gått och lagt sig för jag ville inte utsätta dem för något trauma att behöva bevitta något. Jag hsr väntat fyra timmar nu på att AT-läkaren ifrån akuten ska komma till avdelningen och träffa mig men hen ska tydligen komma snart. Jag fick en del blåmärken och en subluxerad axel när personalen gick ta tag i mig och jag ålade mig men jag får akylla mig själv som inte samarbetade. Nattpersonalen körde ut min säng och ställde den vid expeditionen för att hålla extra koll på mig. Jag mår inte bra och jag har så svårt att förmedla detta, soeciellt när jag måste prata med flera personal på samma skift för att de inte förstår allvaret. Sedan förstår jag inte varför jag bara fick en natts tillsyn när jag sagt att det är som störst risk att jag dör nattetid och att jag har svåra självmordstankar. Nu har jag ändå påtalat gång på gång idag att jag mår dåligt, har riktigt stark ångest och inte kan hantera mina impulser och att jag inte orkar mer. Men det var ingen som tog mig på allvar ändå.

[Pink Nynari]

Det var jobbigt att prata med läkaren när två AT-läkare var med plus en skötare från personalen, men jag försökte tänka bort de andra personerna när jag pratade med läkaren så jag tittade bara på henne och talade om hur jag mådde fast det var riktigt svårt att prata om. Men jag kände att det var viktigt att tala om hur jag mådde för att göra det svårare för mig själv att falla för impulserna att skada mig. Så nu får jag ständig tillsyn i natt och det har gått igenom mina saker så och låst in sladdar m.m. Behöver jag ladda datorn eller telefonen får jag göra detta på expeditionen.
Jag har gråtit idag för att ångesten blev så fruktansvärd men sedan har personalen pratat mer med mig och en timvikarie har spelat kort med mig så ångesten gick ner något. Läkaren frågade mig om behovsmediciner mend det hjälper ändå inte så jag behöver inte använda några vilket är bra för jag orkar inte med det tjatet. Ofta tycker de att jag ska prova om det kan ta bort den yttersta toppen på ångesten men sanningen är den att jag också dämpar mina spärrar med medicinen. Så om jag har ångest och skadar mig så är det delvis svårare att låta bli men också svårare att sedan sluta skada mig när jag tagit medicin jämfört med när jag inte tagit det. Så för mig är det ingen vinst att ta medicin för det fungerar ändå inte på ångesten.

[Pink Nynari]

Tack för allt ert stöd och för att ni försöker peppa mig. Det är riktigt tungt just nu. Natten gick okej även om jag hade sjukt mycket ångest men jag undvek sjuksköterskan och satte mig inne på rummet med datorn och chattade med mind tills midnatt. Sedan gick jag ut och hämtade mina sömntabletter och jag undvek sjuksköterskan så mycket det bara gick under kvällen. Tyvärr jobbar hon ikväll igen. De ska stänga den här avdelningen nästa vecka så de har minskat ner på antalet patienter och de ska slås ihop med en av de avdelningarna jag anmält som jag absolut vägrar att vara på. Men jag kan inte tänka så långt fram, så jag vet inte alls hur det blir, om de kan flytta mig någon annan stans eller om jag fått åka hem redan. Jag mår så sjukt dåligt nu och jag har pratat med min terapeut på telefon. De har ingen fast läkare här längre då de ska stänga men hon som är bakjour idag kommer hit och pratar med mig och tittade in på mitt rum och sade till mig att vara ute mer på avdelningen så personalen kunde titta till mig än att vara inne på rummet och så skulle hon prata med mig i eftermiddag så kunde jag skriva ner på vilket sätt hon kunde hjälpa mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till henne, hon är en riktigt bra läkare och jag litar på henne. Men det är så svårt att tala om hur dåligt jag mår, men jag behöver göra det.