[Pink Nynari]

Idag har jag mest legat och vilat eller sovit på förmiddag och efter lunch. Sedan fick jag ett kort läkarsamtal och fick veta att de inte behövde skriva ut mig riktigt än men det verkar som de inte ä så intresserade av att ha mig kvar här på avdelningen så jag får se vad som händer. Har jag tur får jag stanna veckan ut men jag tror inte jag får stanna något längre tag. Jag har haft lite mer ångest nu på eftermiddagen och kvällen, jag har känt mig ledsen men inte kunnat släppa ut mina känslor alls då jag hela tiden har folk omkring mig och jag sover på en 4-bäddars sal där det är helt öppet och det finns inga draperier eller vikväggar mellan sängarna så det går inte att få något privatliv alls och skulle jag gråta på rummet skulle medpatienterna bli oroliga. I morgon har jag en del vårdmöten inplanerade, både somatiskt och psykiatriskt, så det händer en del i alla fall. Men jag oroar mig en del inför den ovissa framtiden och jag mår så pass dåligt att jag bara klarar av att ta en liten stund i taget. Jag hoppas det blir bra vårdmöten i morgon, men jag känner mig riktigt nervös.

[Pink Nynari]

Jag har kunnat varva ner lite mer sista två dagarna och jag har sovit en del på förmiddagen och efter middagen. Det har varit lite si och så med nattsömnen som vanligt, dels på grund av att det varit stökigt på avdelningen men också att jag har svårt för att sova mer än några få timmar i taget. Innan kunde jag i princip aldrig sova på dagen men nu har jag gjort det sista två dagarna och jag känner mig totalt utmattad. Jag äter ganska lite men äter i alla fall oftare nu när jag är på sjukhuset men det är långt ifrån all mat som smakar för mig och jag har ingen aptit alls. Men jag har börjat få tillbaka hungerkänslorna i alla fall. Proverna visade låga nivåer på T4 och lågt Hb. TSH var på gränsen men fortfarande normalt. De tar nya prover på fredag och jämför.
Jag känner mig konstant ledsen och sista 5 dagarna innan jag sökte vård på nytt på psykakuten så grät jag bara. Det är först nu som jag klarar släppa ut känslorna, innan så höll jag dem inne tills det inte gick längre. Men nu när jag hela tiden är bland folk så vill jag inte gråta och håller det inne igen och då blir det genast lite tuffare. Så ångesten finns där ändå även om den varit lite lägre ett par dagar när jag varit totalt utmattad. Ovissheten är svår, dels för att jag inte vet hur det går med remissen till specialistvården och dels för att jag inte vet hur det kommer att gå med min anmälan till IVO. Jag fick veta idag att idiot-läkaren inte slutat helt utan fått tjänstledigt i 6 månader och sedan ska komma tillbaka hit. Jag hoppas han är av med legitimationen innan dess. Men jag vet inte om de avslår min anmälan eller hur de gör.

[Pink Nynari]

Jag har börjat tveka och är inte längre tvärsäker på att jag vill dö och har sista två tillfällena avbrutit mig själv mitt i på grund av att jag börjat tvivla och sedan tappat kraften jag behövt för att kunna slutföra det. Men då har jag varit ordentligt svårt skadad och vid de tillfällena har jag sökt på psykakuten mennjag har blivit avvisad. Nu sist så avvisades jag på dagtid och kunde få hjälp av min terapeut och cheferna för att ändå få hjälp. Det är i alla fall en lättnad att få slippa idiotläkaren.

Det går i alla fall något bättre men jag är totalt utmattad och onormalt trött så jag övertalade dem att ta prover på mig och det var några prover som ej var bra som också orsakar depression för min sköldkörtel fungerar inte riktigt som den ska så de ska komplettera med nya prover idag. Blod värdet var också lågt. Så jag hoppas jag kan få mer hjälp nu att komma ur depressionen.

Jag kämpar på nu, det är långt ifrån bra men jag har i alla fall en planering nu då det känns lite bättre.

[Pink Nynari]

Det är tufft och jag känner mig totalt utmattad. I morgon ska jag har läkarsamtal med en läkare jag har förtroende för så det känns lite bättre nu även om jag inte mår bra alls, men det är någorlunda under kontroll även om ångesten kan vara på gränsen till vad jag klarar av så har jag i alla fall inte kommit över den gränsen än. Det har varit lite stökigt på avdelningen men jag har bara dragit mig undan och så har jag sovit en del på förmiddagen och en stund efter lunchen. Men eftermiddagen och kvällen har jag försökt hålla mig vaken. Jag har knappt sovit alls de sista dygnen så jag är totalt utmattad.

[Pink Nynari]

Det är tufft. Läkaren igår ville skicka hem mig men jag pratade med sjuksköterskan som övertalade läkaren så då valde han att lyssna och lade in mig. Men den ökända idiotläkaren jag anmälde till IVO skrev ut mig idag på morgonen. Jag gick direkt ner till psykakuten men då hade idiotläkaren ringt dem och nekat mig vård så jag blev inte ens insläppt så jag satte mig några meter ifrån ocj tog upp telefonen och ringde min terapeut. Men rätt vad det var kom två väktare vars uppgift var arr avvisa mig ifrån sjukhuset. Men jag berättade hur illa det var med läkaren och psykvården och mitt mående. Så väktarna såg genom fingrarna och lät mig sätta mig i kaffeterian istället. Sedan kunde min terapeut prata med chefer och chefsläkare så jag fick komma tillbaka till psykakuten men två gånger till vägrade personalen öppna så tillslut kom chefsläkaren hit i egen hög person så de var tvugna att låsa upp och låta mig vänta i väntrummet. Nu blir jag inlagd igen på samma avdelning så fort idiotläkaren gått hem för dagen och han gör sin sista arbetsdag idag så han slutar och det känns dom en lättnad.

[Pink Nynari]

Mobila akutteamet har kört mig till psykakuten då jag mår så dåligt att jag inte klarar hantera det. Tyvärr samma läkare som de sista tre gångerna jag var här och som skickade hem mig utan läkarbedömning. Så jag vet inte hur det kommer att gå men mobila teamet känner mig rätt väl och tog en lång rapport med personalen så jag får se vad som händer.

[Pink Nynari]

Nu har jag gjort en anmälan till IVO. Känns både bra och jobbigt. Det tog all min energi. I natt sov jag bara 2h då jag hade så svår ångest och så mycket självmordstankar.

[Pink Nynari]

Det är fortsatt enormt kämpigt och jag kommer inte ur min depression och svåra ångest. Jag har besökt psykakuten tre gånger denna veckan men jag blir bara hemskickad hur dåligt jag än mår, så det är riktigt frustrerande. I natt körde mobila akutteamet in mig men den som jobbade nu var samma primärjour som nekade mig läkarbedömning sist och bara skickade hem mig efter att jag suttit 20 min i väntrummet. Nu skickade han hem mig utan att ens ta in mig i läkarrummet för samtal så mobila akutteamet hade inte ens hunnit åka så de fick köra hem mig igen.

[Pink Nynari]

Jag kämpar på. Pappa åkte hem igår så jag har varit ensam ett dygn nu. Det var riktigt svårt att sova i natt och jag hade en hel del ångest. Idag gick det bättre på förmiddagen när jag kunde åka till öppenvården/dagsjukvården men eftermiddagen har varit jobbig och nu ikväll har jag fått chatta med Mind för att kunna klara av att stå ut med ångesten och alla jobbiga tankar. Sömnbristen påverkar mig riktigt mycket och nätterna blir så långa när jag inte får sova och jag har ingen jag kan ringa till heller när det är natt och jag inte mår bra.

[Pink Nynari]

På mötet med min öppenvårdsläkare, verksamhetschefen och högste chefsläkaren på slutenvården så bestämdes det att jag aldrig får nekas läkarbedömning eller inläggning och det står också vilken avdelning jag ska läggas in på i första hand så jag bara behöver vara på de två avdelningarna jag tidigare anmält om det är platsbrist. Personalen/läkarna skulle informeras om detta. Vårdplanen står det i och de på psykakuten har vägrat läsa min vårdplan innan och nu har jag den utskriven och även justerad med att det varit ett möte med cheferna och vad de beslutat och att jag inte får nekas vård eller läkarbedömning. Så det är bra. Jag ska se till att må lite bättre, sedan ska jag anmäla idiot-läkaren och också den läkare som var bakjour och över telefon meddelat primärjouren att bara skicka hem mig utan läkarbedömning och gav honom stränga order om att inte ens prata med mig utan bara meddela detta och skicka iväg mig. Men jag måste må lite bättre först innan jag orkar ta tag i det för det kan bli känslomässigt jobbigt att skriva det och sedan kan det bli en lång process efteråt och jag måste fokusera på mitt eget mående först. Jag ska försöka få till ett möte med cheferna där jag får prata med dem om allt som hänt och att de måste skärpa till rutinerna och informera personalen så det förhoppningsvis inte händer igen. Min pappa har bott hos mig men ska åka hem idag så det känns jobbigt att behöva vara ensam. Jag ska prova i natt att sova ensam men blir ångesten för stark och självmordstankarna för påträngande och jag inte klarar av att hantera mitt mående så får jag söka igen även om det tar emot.

[Pink Nynari]

Jag har inte skrivit på ett tag, den sista veckan har varit extremt tuff så jag har varit så nära varje dag att avsluta mitt liv då jag blev utsparkad ifrån psyk helt och hållet måndag förra veckan. Idiotläkaren har försökt manupulera hela läkarkoren så det är bara de läkare som träffat mig tidigare som känner mig sedan innan som eventuellt inte gått på idiotläkarens lögner om mig. Så nu har han sett till att utmåla mig som en person som är så långt ifrån sanningen det bara går. Han har sett till att jag aldrig ska läggas in igen på slutenvården, jag ska inte ens få en läkarbedömning när jag kommer till psykakuten och mobila akutteamet är kontaktade att de inte får köra in mig till psykakuten även fast de bedömer att jag behöver en läkarbedömning. Ingen läkare eller vårdpersonal får sedan utskrivningen prata med mig ensam för han säger att jag uppfattar saker fel och vrider på sanningen. Med andra ord är idiotläkaren livrädd för att jag ska anmäla honom och att han ska bli av med sin legitimation. Han vet att jag har högre intelligens och högre intellekt än de han själv har så nu är han riktigt rädd. Jag fick söka vård på ett annat sjukhus igårkväll och fick sitta och vänta hela natten men jag mådde så fruktansvärt dåligt så jag hade inga alternativ men på morgonen fick jag tag på öppenvården så då valde jag att tacka ja till att träffa min öppevårdsläkare som är pensionerad gammal verksamhetschef över psykiatriska slutenvården så han har fortfarande lite att säga till om och på torsdags bokades ett möte med min öppenvårdsläkare, högste chefsöverläkaren och nuvarande verksamhetschef. Så jag behöver härda ut tills på torsdag så kanske jag kan få en vårdplats på något annat ställe sedan. Jag har bett om remiss hur länge som helst men nekats.

[Pink Nynari]

Idiot-läkaren ska jobba en vecka till innan han tar tjänstledigt, vet inte om han tar tjänstledigt med vilje eller tvång. Förra läkarsamtalet så hade han dragit in avdelningschefen och även pratat med vice verksamhetschefen och manipulerat dem till att tro att jag bara försöker ta livet av mig för att få uppmärksamhet och att det bara är ett impulsbeteende och att jag själv behöver ta ansvar över mitt eget liv. Men jag säger alltid till i god tid till flera personal upprepade gånger när jag mår för dåligt och när jag inte klarar av att hantera min ångest och mina impulser, men om jag måste vänta flera timmar innan någon har tid att prata med mig så orkar jag inte längre och då har det hänt att jag gjort dumheter. Eller om de gått ifrån mig och inte kan säga hur lång tid en “stund” är och det har varit extremt stökigt så jag har bara fått väta och väta när jag mår så extremt dåligt. Vad primärjouren eller bakjouren än bestämt vad gäller tillsyn och utegångsförbud så tar idiotläkaren bort det så fort det blir ronden morgonen efter. Så då är jag inte längre suicidal enligt honom fast andra läkare bedömer mig som svårt suicidal. Så sista läkarsamtalet var avdelningschefen med och jag fick veta att jag skulle bli direktutskriven om jag försökte ta livet av mig igen på avdelningen. Men jag sade att jag behövde mer förebyggande vård när jag mådde så dåligt att jag inte längre själv klarade att hantera min ångest och sade till personalen och att jag då inte kunde lämnas ensam. Men jag fick veta att de bara kunde ställa upp med punktinsatser och att jag fick ta ansvar själv över mitt eget liv. Så det är viktigare att bädda en säng på en gång än värdet av ett människoliv. Mitt ansvar enligt mig är att säga till och vara riktigt tydlig med hur jag mår när jag själv inte längre klarar hantera det och har försökt allt jag kan komma på. Jag har bara haft en rumsgranne flera dagar nu och det har varit två helt nybäddade sängar med lakan och i förrgår mådde jag så dåligt att jag inte kunde låta bli att riva sönder påslakanet på den ena sängen och få några remsor för att ev göra dumheter med, men jag har hittills låtit bli. Men nu kom det precis en patient som fick den sängen. Jag tror inte hon märkt än att påslakanet är trasigt då det är mörkt i rummet men hon lär märka det i morgon och det är bara en tidsfråga innan personalen kommer att misstänka mig. Så det gör mig lite stressad. Flera gånger har jag varit ärlig och frivilligt lämnat ifrån mig det som kan skada mig, men vissa arbetspass jobbar det ingen som jag riktigt klarar av att prata med och de frågar mig inte hur jag mår eller ens lyssnar på det r jag tydligt talar om det för dem så för dem känner jag inget behov av att erkänna något om jag inte får en direkt fråga. Jag hoppas bara det inte blir allt för livat när det upptäcks. En vecka till behöver jag bita ihop, sedan slipper jag eländes idiot-läkaren och kan anmäla honom till alla instanser. En suicidal patent behöver man ju ge mer vård, inte mindre. Men det fattar han inte. Han ville bara hitta ett sätt att skriva ut mig eftersom han inte vill ha mig på avdelningen alls.