Olive Ducisy
Skapade svar
-
Det låter som att du mår riktigt dåligt och du kanske är i en depression?
Du behöver vakna till liv. Ditt liv är inte slut än. Trots att känslan är stark, så försöker det dåliga måendet lura dig till att det inte kommer bli bättre. Men! livet förändras. Och ditt liv kan bli bättre. Jag förstår att det säkert är jätte svårt att se något ljus i dessa mörka dagar med dåligt mående. Och jag förstår ifall du inte ens tror mig när jag skriver att det kan bli bättre. Du behöver inte tro, utan bestämma dig för att du vill må bra. När du bestämt dig för att fortsätta leva och må bra och få hjälp så är det oftast inte så svårt som man tror, så länge viljan finns går allt!
Men fundera på något som gjorde dig glad förut, någon person du brukade vara med, eller något kul du gillade att göra och försök göra samma saker du gillade att göra innan du mådde såhär om det går. Förstår att det kan vara svårt att ens orka göra något när man mår så dåligt, men ta det stegvis. Gör en sak I taget och ta hjälp av människor omkring dig om du har det och uttryck dig om hur dåligt du mår. Du behöver ju inte säga det om det känns för svårt, du kan skriva det till någon du har förtroende för. Och ta hjälp av vården så de kan hjälpa dig att må bra.
Låt dig inte luras av din psykiska ohälsa. Du är så mycket mer än ditt mående, och dina tankar. Du är värd att må bra precis som alla andra. Du är värd att ha ett liv där du känner meningsfullhet och få vara glad. Låt inte ditt nuvarande tillstånd avgöra ditt slutgiltiga tillstånd. Du kanske plötsligt mår bra imorgon? Eller om några månader? Det kanske händer något som gör att livet vänder och blir jätte bra plötsligt? Du kanske träffar din största kärlek nästa år, eller så går din dröm i uppfyllelse? Och om du tar ditt liv kommer alla drömmar du har aldrig slå in. Den kärlek du var menad att få kommer kanske inte hitta någon annan kärlek.
Om du inte lever, kommer du aldrig få veta. Du kommer mista saker som var meningen för dig och människor som älskar dig kommer mista dig. Förstår att känslan är stark och att det kan kännas som enda Utvägen att ta sitt liv när man mår så fruktansvärt dåligt. Men Du hade aldrig varit här om det inte vore meningen. Så ta all hjälp du kan få!
Det låter verkligen jätte tufft! Förstår att du inte orkar mer, Speciellt med din familj.. men om det är för jobbigt där kan du inte bo någonannanstans istället om det går? så du inte mår ännu sämre av att bo där.
Vad är det mer som gör att du inte orkar leva? För om du vet varför kan det gå att ändra så det blir bättre, Ibland går saker att ändra på till det bättre trots att man verkligen tror att det inte finns någon annan utväg. Men saker kan förändras, frågan är ju bara hur länge man orkar stå ut för verkar ju som att du kämpat länge för att må bra och då förstår jag att man tillslut inte orkar kämpa mer för så har jag också känt och kan fortfarande känna så ibland, Speciellt om man mått dåligt länge då orkar man ju inte vänta en sekund knappt på att saker ska bli bättre och har svårt att ens tro det. Men det finns hjälp att få när man är redo för att ta emot den. Ditt nuvarande tillstånd behöver inte vara föralltid, även om det känns så, så är det en känsla och känslor och tankar kan förändras under livet och det kan faktiskt bli bättre.
Hoppas du inte blir triggad av det jag skriver, men ville bara att du iaf skulle veta och tänka på innan du väljer att ta ditt liv, vilket jag verkligen inte hoppas du kommer försöka göra igen för trots att jag inte känner dig så tror jag säkert att du är en jätte fin person som behövs precis lika mycket som alla andra här på jorden och också är värd att må bra. Men kom iaf ihåg att det faktiskt inte är kört fast man kan tro det när man är på botten och att självmordstankar är jobbiga tankar och känslor och tankar går också att ändra på, såklart är det svårt, men det går! Ex.p Om man mått bra och sen dåligt då borde man ju kunna ändra ett dåligt mående till ett bra, så brukar jag tänka. Känslotillståndet förändras lixom. Sen är det ju inte lätt förstås att bara må bra plötsligt men det går fortfarande.
Har du någon att prata med om hur du mår? Något stöd? Vet du Någon eller något som kan få dig att iaf må lite bättre just nu?
Hej! Det låter som att du har det jätte tufft! Men jag ville bara säga att jag förstår dig och hur jobbigt det känns att känna såhär. känner också mig så himla ensam. Har inga vänner.
Det är jätte viktigt att få känna sig älskad och trygg av någon, speciellt om man inte känt/känner och får det av sina föräldrar eller familj så behöver man verkligen få det på annat håll. Men tänker, om du går i skolan? Eller jobbar? För där finns personer som du kanske kan bli vän med. Det finns alltid någon! Och de vänner du har nu, kanske du kan försöka berätta för dem om hur du känner? Om din ensamhet, då kommer de ju förstå hur du känner och då känner man sig mindre ensam med sina tankar och känslor om man delar det med andra som förstår.
Jag har Också tänkt på självmord speciellt de tillfällen jag känt mig ensam. Men glöm inte att det “bara” är tankar och det är okej att känna och tänka men man behöver inte agera på alla tankar och känslor för de kommer gå över nån gång fast det inte känns så i stunden och du är här av en mening även fast du inte tror det och det känns som mörkast, men kom ihåg att det “bara” är en känsla och inget man behöver agera på, utan bara tillåta känslorna att komma och våga ta hjälp av andra när du känner dig redo för det förstås. Känslorna förändras ju så det kan kännas bättre efter att det kännts dåligt men i stunden man mår dåligt så tror man inte alltid på det, så är det iaf för mig.
Förstår dig. Känner mig också väldigt ensam ofta, nästan varje dag. Har dock inga vänner och är väldigt isolerad pga fobier och ångest. Men när jag väl är med min familj eller släkt känner jag precis som du skrev väldigt ensam och utanför. Typ osynlig som att jag inte hörs eller syns bland andra. Men i nya situationer blir känslan som starkast. Har också varit utanför mycket i skolan, och blivit avvisad vilket lett till Att jag inte vågat gå in I relationer pga att jag är rädd att jag inte duger eller ger tillräckligt i en relation, ger allt jag kan för att inte förlora någon men det är tydligen inte tillräckligt eftersom alla lämnar mig ändå. Känner också att något är fel på mig för alla bara lämnar mig, jag vet att jag inte gjort något elakt mot de, utan de bara lämnar utan att jag fattar varför så tänker också ofta vad det är för fel på mig. Men man är ju två i relation så inte alltid bara en själv som gör fel, om man ens gör fel. Försöker också som du, berätta hur jag känner men inget förändras. Vet inte varför det är så faktiskt men skönt att veta att man inte är ensam i detta för trodde bara det var jag som kände såhär. Känns som folk är jätte intresserade av mig från början men efter några månader när jag öppnat upp mig för de och de vet precis allt, sviker de mig, trycker på mina svaga punkter, så jag känner mig lurad eller bara lämnar mig. Så har undvikit att ens försöka ha kontakter fast jag vill men jag verkar inte kunna det. Iallafall inte långvarigt. Vet inte vad du ska göra tyvärr, eftersom jag själv känner som du just nu och vet inte hur jag ska komma ur det eller få vänner. För mig funkar det bäst att vara med en person i taget då är all uppmärksamhet mot mig och jag till personen istället för att det är fler då jag lätt blir utanför. Ensamheten får mig också att vilja dö, vill ju inte känna mig ensam resten av mitt liv.. så förstår dig.
Känner också igen mig. Känner mig annorlunda, ensam, utanför, mår dåligt, hoppat av Gymnasiet pga mitt mående och har inga vänner.. är också trött på mitt liv ofta, önskar också att man bara kunde få vila från livet och alla måsten.. men det som får mig att fortsätta leva fast jag egentligen inte alltid vill eller orkar är mina intressen. För jag vet att jag är här av en mening fast det ibland känns helt tvärtom och jag ofta känner mig osynlig, besvärlig och inte alls behövd. Men mina intressen ger mig glädje och mening på något sätt.. så pass stor glädje att den i stunden tar över allt det negativa i mitt liv och alla är här av en mening, det är ingen slump jag lovar! Så försök hitta din mening men låt det ta tid, stressa inte. Leta inte bara utanför dig utan inåt och försök att inte fundera så mycket (vet att det är svårt) utan istället gå ner i hjärtat och känn vad du vill och behöver för att leva lyckigt. Gör saker som får dig glad och som du mår bra av. Ändra sättet att leva på ex.p om jobbet du har inte känns meningsfullt så våga byta! Trots att man inte tror man är bra på något eller har något intresse så är alltid existensen en mening. Och en sak till, det man tror om sig själv (sina egna sanningar man skapar) det drar man till sig utanför sig. Det yttre speglar det inre.. Så om man jobbar mer på självkänslan och sen mår bättre så drar man till sig bra/bättre saker i livet. Man skapar och lever ju livet genom sina sinnen. Det är inte lätt förstås att plötsligt försöka må bättre men gör detta när man känner sig redo att må bra så borde det funka. Sinnet är mycket kraftfullare är man tror. Dessa saker har funkat för mig men ibland kan jag fortfarande må väldigt dåligt men då gör jag bara det jag känner mening och glädje av så mår jag oftast bättre snabbt. Men det gäller att hitta den glädjen först så man vet vad man ska göra när man mår dåligt.
Åhh förstår dig verkligen! Har inte heller några vänner, skär mig och vill ta mitt liv pga ensamheten, är också bara hemma hela dagarna. Men har du något intresse du kan göra hemma eller någon aktivitet du kan göra ute?eller om du kanske börjar gå på någon aktivitet så kanske du hittar likasinnande personer som du kan bli vän med? Har du någon person du vill bli vän med? Eller någon att berätta detta för? För det hjälper folk att förstå hur du har de för då kan dem också hjälpa dig.