Hej! Det låter som att du har det jätte tufft! Men jag ville bara säga att jag förstår dig och hur jobbigt det känns att känna såhär. känner också mig så himla ensam. Har inga vänner.
Det är jätte viktigt att få känna sig älskad och trygg av någon, speciellt om man inte känt/känner och får det av sina föräldrar eller familj så behöver man verkligen få det på annat håll. Men tänker, om du går i skolan? Eller jobbar? För där finns personer som du kanske kan bli vän med. Det finns alltid någon! Och de vänner du har nu, kanske du kan försöka berätta för dem om hur du känner? Om din ensamhet, då kommer de ju förstå hur du känner och då känner man sig mindre ensam med sina tankar och känslor om man delar det med andra som förstår.
Jag har Också tänkt på självmord speciellt de tillfällen jag känt mig ensam. Men glöm inte att det “bara” är tankar och det är okej att känna och tänka men man behöver inte agera på alla tankar och känslor för de kommer gå över nån gång fast det inte känns så i stunden och du är här av en mening även fast du inte tror det och det känns som mörkast, men kom ihåg att det “bara” är en känsla och inget man behöver agera på, utan bara tillåta känslorna att komma och våga ta hjälp av andra när du känner dig redo för det förstås. Känslorna förändras ju så det kan kännas bättre efter att det kännts dåligt men i stunden man mår dåligt så tror man inte alltid på det, så är det iaf för mig.
