Känner mig ensam och gråter hela tiden

[Azure Roceby]

Jag känner mig ensam, då jag knappt har några vänner att umgås med. Sitter hemma dag ut och dag in och gör ingenting, jag mår verkligen inte bra av det. Har nästan övervägt att ta livet av mig men har slutat med att jag bara har skärt mig själv. Allt känns så mörkt

[Olive Ducisy]

Åhh förstår dig verkligen! Har inte heller några vänner, skär mig och vill ta mitt liv pga ensamheten, är också bara hemma hela dagarna. Men har du något intresse du kan göra hemma eller någon aktivitet du kan göra ute?eller om du kanske börjar gå på någon aktivitet så kanske du hittar likasinnande  personer som du kan bli vän med? Har du någon person du vill bli vän med? Eller någon att berätta detta för? För det hjälper folk att förstå hur du har de för då kan dem också hjälpa dig.

[Azure Roceby]

Jag pluggar ju och har fått några vänner den vägen, vilket känns bra. Vi hänger dock bara under skoltid men de är väl bättre än inget. Jag har berättat för kuratorn på skolan att jag känner mig ensam, o hon är en väldigt förstående person så jag känner mig trygg att vända mig till henne att prata med om det skulle vara något som är jobbigt.

[Purple Pyteqi]

Känner igen mig i detta med ensamhet, tar en timme att prata med alla jag känner, dvs ganska få, i övrigt går bara dagarna, var bättre för 3 år sedan då jag hade en hund att umgås med….

[Blue Byqite]

Hej vännen. Tack för att du delar med dig! Det är starkt i sig bara det. Vänner under skoltiden kan vara ett gissel och det är ett steg framåt att prata om det för att det ska ordna sig.

Först och främst. Det kommer bli bättre. Var säker på det.

För det andra. Om du inte redan är det så jobba på att bli trygg i dig själv först. Hitta hobbys du är stolt över och aktivera dig. Endorfiner kan verkligen göra underverk i tankeprocessen.

Därefter så bör du helt enkelt kasta dig själv in i situationer du inte är trygg med. Fråga dina polare i skolan om de vill hänga med efteråt. Det värsta som kan hända är ett nej och om du tänker på det är det inte så farligt alls. Då är det bara att fråga nästa.

Du kommer fixa det här. Du är grym.

[Azure Roceby]

Jag försöker att bli trygg i mig själv men jag är så negativ när de kommer till mitt utseende, jag tycker inte om något alls om mig själv. Jag kan få komplimanger av andra men de får mig ändå inte att ändra synen på mig själv.

Jag ska ta möjligheten att fråga någon av klasskompisarna om dom vill hitta på något, nu när de snart är sommarlov så lär jag väl inte träffa dom om jag inte frågar om dom vill träffas o göra något.

[Blue Byqite]

Hej igen! Jag vet inte om du fortfarande får mejl om nya svar, men jag ville bara kolla till hur läget är med dig, och om saker och ting har blivit bättre.

Mvh

[Azure Roceby]

Hej!

Jag tycker inte att det har blivit bättre, har fortfarande perioder då jag mår jättedåligt. Jag brukar dölja hur jag faktiskt mår så att folk inte ska se hur dåligt jag faktiskt mår, för att det verkar inte som att det faktiskt finns någon som bryr sig.

mvh

[Blue Byqite]

Tråkigt att höra. Men vi bryr oss. Det är därför jag ville kolla in hos dig för att se om du mådde bättre. Och det finns nog fler personer i din närhet som bryr, eller skulle bry sig om det visste. Men jag ska inte dra för stora antaganden när jag inte känner dig. Jag förstår om det är provocerande.

Men du. Jag förstår att det inte är lätt. Ensamhet är inget man ska leka med. Har du försökt ändra något i dina mönster sen senast för att försöka angripa problemet på något sätt. Går du någon form av terapi?

Vad känner du är det största hindret för dig för att bryta ensamheten? Vad är det som sätter stopp?

Förövrigt. Känn dig fri att skriva av dig exakt när du känner för det. Jag har e-postaviseringar igång för det här, så det finns alltid någon som lyssnar på dig.

Du är helt unik. Glöm aldrig det.

[Azure Roceby]

Finns det terapi för psykisk ohälsa? Det hade jag ingen aning om.

Jag har haft tanken på att skaffa en katt så att det blir en förändring i vardagen, och då lär jag nog inte känna mig lika ensam som jag gör i nuläget. Jag har hört att djur kan känna av också om ägaren mår dåligt.

[Blue Byqite]

Hehe. Jag slarvade lite där. Menade såklart om det finns någon psykolog eller någon annan professionell som du kan prata med för att få stöd och råd. Jag tror du kan behöva det.

Jag är sannerligen ingen sådan, så allt jag säger får du ta med en rejäl nypa salt, speciellt eftersom jag inte vet något åt dig. Se det som en liten disclaimer eller trigger varning inför vad jag kommer skriva här vidare, men:

Om jag får killgissa mig fram så tror jag att du måste börja jobba med dig själv mer. Du skrev tidigare att du låter dagarna passera och att du inte gör någonting. Jag gissar att ett brott av det mönstret är en nyckel för att få upp lite självkänsla. Jag vet inte hur gammal du är och därför får du ta att mina tips kan låta lite mossiga, men jag skulle råda dig att titta på dig själv och tänka vad det är du vill. Dans? Schack? Fotboll, konst? Hitta något som ger mening i dina dagar som inte är direkt kopplade till socialt umgänge. Det kan hjälpa dig att bygga upp en självkänsla och att du mår bra i dig själv. Sen kanske du är redo för vidare kontakt utåt.

Annars låter katt som ett fantastiskt alternativ. Jag skaffade två på en gång och de har verkligen gett en färg till en grå vardag.

Jag ställde förövrigt frågan innan, och det står dig fritt att inte besvara den såklart. Men jag frågar igen ändå,  bara om du missade den, ty jag tror den kan vara viktig: Vad känner du är det största hindret till varför du är ensam? Har du svårt med det sociala samspelet? Vågar du inte ta kontakt? Är du introvert? (Där räcker jag själv upp en arm)

Du fixar det här. Vi är med dig!

[Azure Roceby]

Jag har kontakt med psykiatrin men upplever att det inte ger någon effekt. Jag skulle säga att jag är lite av en introvert, så jag kanske har det svårt med det sociala, alltså att våga ta kontakt.

Jag ritar väldigt mycket på fritiden, när jag gör det så försvinner all oro och ångest. Känner ungefär ett lugn i mig själv, det är väl jag känner självkänsla att jag gör något som jag tycker är kul.

Tänkte om det fanns ett Community där man kunde hitta människor som har samma intresse som mig, för då har vi ju något gemensamt.