Hem > Forum > Depression > Känner mig ensam och gråter hela tiden

Känner mig ensam och gråter hela tiden

Visar 3 inlägg - 25 till 27 (av 27 totalt)
26
  • Hej 😊

    Jag är i 30 års åldern och jag har bara min familj och mina djur. Jag är också en introvert själ som lever igenom min kreativitet. Vad bra att du har den, för den gör att du är nära ditt själv. 😊

    Min ensamhet är visserligen till viss del självvald då jag tidigare valt att bryta upp med ett tidigare liv av destruktiva relationer, beroenden och sammanhang. Men ju mer tiden går så saknar jag min andra hälft och vänner som är på min vibrationsnivå. Tidigare har jag anpassat mig till det yttersta för att bli omtyckt, erkänd och accepterad. Jag är därav det än mer känslig för kemi-skiftningar – när personen är olik mig i min själ och energi. Jag fungerar helt enkelt inte som människa i såna situationer. Jag blir socialt blockerad och det slutar med total dränering. Jag måste dra mig undan ett tag för att återhämta mig.
    Kanske är det något liknande du känner som tar din energi och förmåga ifrån dig? 😕

    Detta gör mig begränsad och förtvivlad i mitt sökande då de flesta människor uppvisar en fasad av ett ”bra självförtroende” som döljer den dom egentligen är.

    Jag är livrädd, osäker, vilsen och filterlös. Rädd när jag rör mig bland människor ute och det känns som att folk kan se rakt igenom mig för att jag inte iklär det självförtroende och den roll som förväntas av mig. Men jag kämpar med att försöka låta det vara så, att jag bara är det jag är, eftersom motsatsen gör det värre för mig.

    Det hade varit mycket lättare om alla vågade visa sitt sköra och osäkra själv för det skulle visa på ens originalitet som i sin tur skulle göra det lättare för en själv att kunna känna av vilka människor som är rätt och fel för en. Det skulle förändra samhällskulturen att det som definierar oss människor i vad vi åstadkommer och visar upp istället skulle handla om vilka vi är och våra inre kvaliteter. Det som ju ÄR att vara människa. 😊
    Att hata sig själv tror jag därför mer handlar om att man hatar faktumet av att man går emot sitt riktiga själv genom att försöka kamouflera sig efter vad ”gruppen” tycker.

    Alla har vi våra egna vägar att söka oss fram på och du måste välja det som känns bäst för dig. 😊 Men det enda jag kan säga är att du vinner på att försöka behålla dig själv i ditt autentiska jag och ej försöka vara ”gruppen” tillags bara för att slippa vara ensam.

    Jag är glad för att du har kuratorn på skolan som är så varm och förstående och jag hoppas hon kan ge dig fortsatt tröst och vägledning kring vad som är det bästa för dig. 😊

    Jag Önskar Dig all kraft! 💖

    Trådstartaren

    Hej!

    Det var längesedan jag skrev här, jag mår lite bättre idag. Jag har druckit mycket energidryck under en längre period och jag har märkt av att det är det som gör att all denna ångesten och oron dyker upp, så jag har helt enkelt avstått från att dricka det då det inte är bra för mig och min hälsa. Mitt humör är mycket stabilare och jag är inte lika nedstämd.

    Jag la ganska mycket pengar på det beroendet också och hade nästan inga pengar kvar till mat, men det är okej nu. Min katt har blivit 4/5 månader nu och jag är väldigt glad att hon är där med mig och hon är också en del av att mitt mående är lite bättre.

    https://imgur.com/a/nMexnNt

     

    Hallå Azure!

    Jag har bara precis läst igenom din tråd här och känner igen mig i mycket av vad du skriver. Vad fint att höra att du nu mår lite bättre. Ville bara skicka med lite omtanke och pepp. 🙂

    Och vilken himla söt katt, jag tror ni är toppen för varandra.

    Vi är många som lyssnar här om du skulle behöva skriva av dig igen. <3

Visar 3 inlägg - 25 till 27 (av 27 totalt)
26

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.