[Green Kadija]

Azure Roceby skrev:

Hej Har fortfarande samma jobbiga perioder, känslorna tar över mig som vanligt. Jag har funderat på att börja gå i terapi för det är alldeles för ansträngande för mig att må såhär och inte riktigt veta varför. Jag har mått såhär i flera år nu och vill ha ett stopp för det. Men vet inte hur jag ska ta mig till väga om jag vill börja i terapi.

Hej Azure! Jag läste din tråd och kan försöka hjälpa dig lite med hur man kan ta sig vidare och påbörja en terapi. Hur gammal är du ungefär? Har du någon kontakt med BUP fortfarande? Det finns ju ett flertal nätpsykologer idag, exempelvis mindler.se eller https://dinpsykolog.se/, men det kan också vara fel vårdnivå om du har lite svårare psykisk ohälsa. Om du fortfarande har kontakt med BUP kan du kolla med dom om dom kan hjälpa dig vidare? Säg att du önskar prova psykoterapi. Om du inte har kontakt där kan du också gå till din vårdcentral alternativt ungdomsmottagning och be dom om hjälp för att ta dig vidare. Det låter som ett mycket klokt och hoppfullt att påbörja en terapi så du förhoppningsvis kan må bättre!

[Green Kadija]

Det låter ju väldigt fint att dom gör det, och det kanske också är precis det du behöver just nu? Vi behöver alla få utrymme att vara svaga och inte klara oss själva ibland! Och kom även ihåg att vi har en vårdgaranti i Sverige som säger att du ska få tillgång till vård inom 90 dagar, detta gäller även rörande NP-utredningar. När du stått i kö i 90 dagar kan du ringa och hänvisa till vårdgarantin (du kan behöva stå på dig men tjat lönar sig tyvärr i dessa fall) och då kommer du sannolikt få möjlighet att påbörja din utredning närmaste halvåret från det att remissen skickades!

[Green Kadija]

Det ni beskriver är en väldigt vanlig känsla, och svaret är ALLTID att söka hjälp. Vägen till förändring känns svår, just för att den är det. För att förändras behöver vi ju möta och arbeta med det som vi tycker är jobbigt, och det är skrämmande. Det absolut viktigaste är som sagt att söka hjälp, på ett eller annat sätt. Det finns många olika alternativ, där det vanligaste är att du börjar med att ringa till din vårdcentral och beskriva hur du mår. Det finns också digitala alternativ för video så som Mindler, via chat på exempelvis https://dinpsykolog.se eller hjälptelefoner exempelvis här på MIND (https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/) eller på andra ställen. Men mår du såhär mår du definitivt tillräckligt dåligt för att söka hjälp, och det är du som behöver ta steget oavsett hur jobbigt det är. När du vågar ta steget kommer du också med allra största sannolikhet i framtiden att må bättre!

[Green Kadija]

Det låter bra att du börjat få hjälp iallafall! Vet din familj om hur du mår? Finns det någon du har berättat för hur det är för dig?

 

[Green Kadija]

Hej Blue Veryse! Det låter tufft som du beskriver! Ungefär hur gammal är du? När jag läser låter det lite som social fobi på din beskrivning. Känner du igen dig i det? Du skriver också att du gärna pratar med andra men får ångest efter att du pratat, vad är det du tänker då? Att du sagt för mycket eller sagt något dumt, eller något annat?

Jag hade själv ganska stark social fobi  när jag var 15-20 år men det blev bättre med åldern. Gick även en våga tala kurs som hjälpte mig mycket. Har du pratat med någon du känner tillit till om dina problem?

mvh

[Green Kadija]

Att våga vara sig själv är en konst som kan ta en hel livstid att närma sig. Små små steg blir till slut en stor förändring. Viktigt att komma ihåg iallafall för mig när jag känner att jag behövt förställa mig för att passa in. Allt går inte över på en dag, men med tiden tar även små framsteg en framåt!