Hem > Forum > Arbete & Skola > Får ångest av samtal

Får ångest av samtal

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10
  • Trådstartaren

    Jag har inte knäckt koden för mitt lyckliga liv, vet inte vem jag är och får ångest av allt. Värst är att prata med människor men att bara gå i sina egna tankar är nytt för mig. Tar gärna tillfället i akt att prata med folk och får ångest efteråt, kan jag lära mig att hålla tillbaka och inte prata? Vill bli tystlåten.

    Jag har inte knäckt koden för mitt lyckliga liv, vet inte vem jag är och får ångest av allt. Värst är att prata med människor men att bara gå i sina egna tankar är nytt för mig. Tar gärna tillfället i akt att prata med folk och får ångest efteråt, kan jag lära mig att hålla tillbaka och inte prata? Vill bli tystlåten.

    Hmm intressant – vad exakt är ångestskapande för dig när du pratar med folk?

    Trådstartaren

    Att alla är så glada mot en och ändå inte säger det man behöver höra utan bara pratar om sitt. Det glada utstrålar ju att de vill hjälpa och tycker om en och så gör de inte det. Känns falskt. Jag behöver höra : lilla vän vad du varit med om mycket etc

    Att alla är så glada mot en och ändå inte säger det man behöver höra utan bara pratar om sitt. Det glada utstrålar ju att de vill hjälpa och tycker om en och så gör de inte det. Känns falskt. Jag behöver höra : lilla vän vad du varit med om mycket etc

    Ok men vet de som du samtalar med att du mår så dåligt eller är det fråga om socialt småprat från deras sida som du inte vill delta i ?

    Trådstartaren

    De vet nog inte om hur dåligt jag mår, det gör nog bara jag och jag kan inte uttrycka det. Jag känner en otrolig otrygghet och har grav ocd. Jag är jätte rädd för människor.

    De vet nog inte om hur dåligt jag mår, det gör nog bara jag och jag kan inte uttrycka det. Jag känner en otrolig otrygghet och har grav ocd. Jag är jätte rädd för människor.

    Har du tänkt på att du har fel förväntning när du vill att folk ska känna medkänsla med dig men du talar inte om att du mår dåligt… Hur tänker du att folk ska veta hur du mår och att du är rädd för dem?

    Trådstartaren

    Du har rätt, hur ska jag göra för att bli hel? Just nu är det kaos i känslorna. Jag har varit så god mot alla andra, trott att livet gått ut på det. Och blivit illa behandlad. Jag kan inte vara på något annat sätt men det är hemskt att vara det när man vet att ingen annan i sido sätter sig själv för mig.

    Du har rätt, hur ska jag göra för att bli hel? Just nu är det kaos i känslorna. Jag har varit så god mot alla andra, trott att livet gått ut på det. Och blivit illa behandlad. Jag kan inte vara på något annat sätt men det är hemskt att vara det när man vet att ingen annan i sido sätter sig själv för mig.

    Jag har ett ordspråk ”Rädslan är priset för äventyret” – kanske du ska börja att meditera runt det. Hur kan människor känna medkänsla med dig om du inte berättar hur du mår? Kanske ska du fundera över hur du ska kunna säga nej och sluta vara god.

    Själv är jag aldrig någon till lags. Det innebär inte att jag är otrevlig mot någon eller att jag inte hjälper folk i min omgivning – bara att jag sätter gränser för det jag gör och att jag säger alltid vad jag tycker – både det jag tycker gott och dåligt om… Vad tänker du om min inställning till saker? Skulle det vara något för dig att träna på? (det kommer inte av sig självt – kräver träning)

    Trådstartaren

    Låter jätte skönt att kunna vara så! Ska försöka att bara tänka på mig själv och inte vara trevlig mot alla. Men hur gör du? Vad tänker du på? Vad sysslar du med?

    Trådstartaren

    Snälla människorna tar livet av sig när de inser vad elakt de behandlats, när de ser förtrycket och att de lurats, när de ser att människor inte alls är som de trodde, när illusionen rasar. Då känner man sig som en avart, när man trodde att livet levs för andra och inser att alla andra lever för sin egna skull och man inte kan nå dit fastän ens roll inte fungerar bland de andras egon.

    När jag läser det du skriver tänker jag på att livet ska vara ett straff för vissa människor. Det finns människor som aldrig är med om det man själv är med om, dom tycker livet är härligt och möter bara härliga människor, hittar ett tak över huvudet där de kan vara trygga och trivs. Skaffar familj och vänner, redan en familj som bryr sig och älskar dem, från allra första början, där man själv inte kan påverka.  Saker som jag själv aldrig lyckas med hur jag än försöker. Jag har berättat att jag mår dåligt och när jag blir störd där jag bor av oljud, cigarettrök bla. Men jag får aldrig positiv feedback, ofta blir det värre. Jag är vänlig i tonen men ingen lyssnar. Varför lyssnar ingen, inte ens min partner. Nu hände en grej idag att han inte dök upp på en viktig sak vi bestämt. Visst, jag kan göra slut, och har väl iofs redan gjort det mer eller mindre, vi ses sällan.Men det lilla vi gör som ”kompisar”blir alltid förstört av något i hans liv, jobbet som är viktigare, att han är sjuk, ja vad som helst. Är själv sjuk men missar aldrig en tid eller glömmer folk, trots att jag verkligen är glömsk och trött..Jag skriver upp lappar där jag sitter så jag inte ska glömma. För mig är andra viktiga. Jag sliter inte ut mig för någon annan, jag anser att sträcka ut en hand är viktigt att göra för våra medmänniskor, om vi ska ha en bra värld.Men det betyder inte att jag aldrig säger nej, jag har lättare med att säga nej än många andra jag känner, som faktiskt fjäskar för folk bara för att de är rädda att bli illa omtyckta. Sånt gör inte jag. Men jag är mycket hjälpsam och lyssnar på folk, ser vad de behöver. Det gjorde jag senast i går, när jag diskuterade med en svårt sjuk person i en verksamhet jag går till. Detta tror jag faktiskt att vi båda hade nytta av! Det kändes så.  Blue Veryse, jag känner så igen det du skriver och jag får ingen kläm på hur man ska göra i detta dilemma!

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.