jag förstår dilemmat, har själv problem inom familjen, där syskon inte tar ansvar för sitt liv hamnar hos kronofogden och så vidare men man säger ingenting för det är så ”synd om denne” det är helt fel. Jag tycker absolut du ska riskera familjefejd . Det handlar om att bry sig på ett större plan och då hjälper det inte att man daltar eller blundar för problemen , följ ditt hjärta/ magkänsla om hur du ska prata med din mamma, om jag hade en mor som var sjukligt överviktig skulle jag prata med mamman på ett djupare plan om riskerna och varför hon gör som hon gör, sen är hon vuxen och har ett val, det ligger inte på dig allting,
Tack för svar!
Mitt problem är att hon oftast inte lyssnar på mig för att jag är yngst i skaran, det jag säger far in i ena örat och ut ur det andra på henne. Jag har försökt få henne att äta mer vegetariskt då det är bra för både vikt och hjärta men det skrattar hon bort.
Jag får utöver detta spela psykolog åt henne, hon kommer till mig med sina problem och jag får lugnt lyssna och ge råd (fast hon inte lyssnar på dem ändå). Jag tror helhjärtat på att hon skulle må bättre generellt om hon tog tag i sin vikt.
Hon skulle behöva höra det och hon får gärna bli arg och sur på mig om det betyder att hon ändå kommer prova. Det hjälper ingen att vara snäll och dalta, som du skriver, för det löser inte problemet. Om man ska få henne att må bättre i det långa loppet måste man kanske vara lite okänslig.
Jag vill att hon ska vara frisk och glad. En metod är att äta och motionera rätt, jag vill bara att hon ska FÖRSÖKA! Inte bara klaga på att livet suger och inte göra något åt det.
