Hem > Forum > Vad längtar du efter i livet? > Ömsesidig kärlek (vuxen kvinna som aldrig haft ett förhållande)
Ömsesidig kärlek (vuxen kvinna som aldrig haft ett förhållande)
-
Vet ni, jag känner mig lite ledsen att jag först nu i dessa tider börjar fundera på att jag.vill vara mer öppen för en relation. Precis i coronapandemin. Om det här går över, och jag inte dör, kanske får jag en nyvunnen livslust och börjar våga flirta? Vem vet? Det är något jag vill jobba på, men det kräver att jag blir mer tillfreds med mig själv och inte så osäker…
Ibland känner jag mig som en alien som har så svårt för att ta för mig när det kommer till att flirta… Men jag vill bli mer säker i mig själv.. Och hitta någon.. Jag vill våga leva liksom! Om jag överlever den här pandemin.
Red Dykepi TrådstartarenVet ni, jag känner mig lite ledsen att jag först nu i dessa tider börjar fundera på att jag.vill vara mer öppen för en relation. Precis i coronapandemin. Om det här går över, och jag inte dör, kanske får jag en nyvunnen livslust och börjar våga flirta? Vem vet? Det är något jag vill jobba på, men det kräver att jag blir mer tillfreds med mig själv och inte så osäker… Ibland känner jag mig som en alien som har så svårt för att ta för mig när det kommer till att flirta… Men jag vill bli mer säker i mig själv.. Och hitta någon.. Jag vill våga leva liksom! Om jag överlever den här pandemin.
Åh, jag håller tummarna för att du vågar! <3 Jag har också svårt att ta för mig när det kommer till att flirta, och det ligger mig nog i fatet. Men efter att enbart ha blivit förälskad i heterosexuella kvinnor (och en bisexuell som inte var intresserad) så känner jag att det vore för bra för att vara sant om jag träffade någon där kärleken faktiskt var besvarad. Tanken på att träffa en partner känns numera som en avlägsen dröm, ungefär som den som många barn och ungdomar har om att bli popstjärnor. Visst, det händer ju några, men för de flesta förblir det en dröm.
Hur brukar du tänka, känna och agera när du blir intresserad av någon?
Åh, jag håller tummarna för att du vågar! <3 Jag har också svårt att ta för mig när det kommer till att flirta, och det ligger mig nog i fatet. Men efter att enbart ha blivit förälskad i heterosexuella kvinnor (och en bisexuell som inte var intresserad) så känner jag att det vore för bra för att vara sant om jag träffade någon där kärleken faktiskt var besvarad. Tanken på att träffa en partner känns numera som en avlägsen dröm, ungefär som den som många barn och ungdomar har om att bli popstjärnor. Visst, det händer ju några, men för de flesta förblir det en dröm. Hur brukar du tänka, känna och agera när du blir intresserad av någon?
Ja, vi ska nog inte avfärda det helt.
Alltså när jag har blivit kär i killar så har jag bara varit sådär att jag vill vara där han är… men jag visste ju att det var obesvarade känslor, så jag fick förklä dem i vänskap. För vi ingick i samma ‘vänskapsgäng’ så att säga när jag var yngre.
Jag är nog än mer tafatt och märklig än jag vad jag redan brukar vara, när jag är i närheten av någon jag känner stark attraktion till. Haha! Jag känner mig liksom så obekväm och vet inte hur jag ska bete mig. 🙂
Sen när det gäller tjejer, så ärligt talat, de ‘känslor’ jag har fått hittills har varit enklare att hantera, eftersom att vänskap mellan kvinnor/tjejer ofta, iallafall enligt min erfarenhet är mer känslomässigt ‘intima’ redan. Det känns som att gränsen är mer suddig med hur mycket man kan visa att man gillar någon vän mycket.
Tycker jag om en tjej så kan det stanna vid just vänskap så lätt, det blir inte det där jobbiga att den andra personen avvisar en.
Men jag är rätt undvikande överlag, och försöker skydda mig.
Jag tror inte det är försent för dig att hitta en partner! Jag tror du bara måste vara öppen för det. Nätdejtar du? Jag skulle inte våga nätdejta tyvärr, men det kanske vore ett bra alternativ för dig. 🙂
Och det är DÄR jag sätter käppar i hjulet för mig själv, jag är inte öppen för en relation för att jag är en person som ‘flyr’ alla situationer som innebär att vara sårbar, där det finns en stor risk att bli avvisad.. Jag är rädd för närhet samtidigt som jag kan längta efter det.
Messed up, eller hur?
Red Dykepi TrådstartarenJa, vi ska nog inte avfärda det helt. Alltså när jag har blivit kär i killar så har jag bara varit sådär att jag vill vara där han är… men jag visste ju att det var obesvarade känslor, så jag fick förklä dem i vänskap. För vi ingick i samma ’vänskapsgäng’ så att säga när jag var yngre. Jag är nog än mer tafatt och märklig än jag vad jag redan brukar vara, när jag är i närheten av någon jag känner stark attraktion till. Haha! Jag känner mig liksom så obekväm och vet inte hur jag ska bete mig. 🙂 Sen när det gäller tjejer, så ärligt talat, de ’känslor’ jag har fått hittills har varit enklare att hantera, eftersom att vänskap mellan kvinnor/tjejer ofta, iallafall enligt min erfarenhet är mer känslomässigt ’intima’ redan. Det känns som att gränsen är mer suddig med hur mycket man kan visa att man gillar någon vän mycket. Tycker jag om en tjej så kan det stanna vid just vänskap så lätt, det blir inte det där jobbiga att den andra personen avvisar en. Men jag är rätt undvikande överlag, och försöker skydda mig. Jag tror inte det är försent för dig att hitta en partner! Jag tror du bara måste vara öppen för det. Nätdejtar du? Jag skulle inte våga nätdejta tyvärr, men det kanske vore ett bra alternativ för dig. 🙂 Och det är DÄR jag sätter käppar i hjulet för mig själv, jag är inte öppen för en relation för att jag är en person som ’flyr’ alla situationer som innebär att vara sårbar, där det finns en stor risk att bli avvisad.. Jag är rädd för närhet samtidigt som jag kan längta efter det. Messed up, eller hur?
Hur visste du att dina känslor för killarna var obesvarade? Var det så att de hade andra partners, eller sa/visade de att de inte var intresserade?
Jag kan förstå att du tycker att det är lättare att bara vara vän med tjejer som du blir intresserad av, än med killar. Som du skriver så ser ju tjejers vänskap ofta ut på ett annat sätt. Jag tycker ändå att det är synd om du, när du blir intresserad av någon som mer än vän, inte visar det. Visst finns det en risk att du blir avvisad, men tänk om den andra personen tänker likadant? Tänk om den personen är intresserad av dig också, men att den inte heller vågar visa det eftersom den också är rädd att bli avvisad?
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är också rädd för närhet, samtidigt som jag längtar efter det. Vet du vad din rädsla bottnar i? Jag tänker att orsakerna kan vara olika hos olika personer. I mitt fall har det blivit en ond cirkel. När jag var runt 25 och aldrig hade haft sex eller ens kysst någon så började jag bli rädd för den sortens närhet. Jag tänkte att om jag träffar en partner så kommer den personen att vilja kyssa mig – och ha sex med mig – och då kanske det märks att jag inte vet hur man gör. Jag har dock fortsatt att försöka träffa en partner, men skammen över att vara oskuld och okysst växer för varje år. Jag är rädd att jag, när det väl blir dags, ska göra bort mig totalt och att min partner ska tycka att jag är jättekonstig och kanske bli skrämd av att jag är helt oerfaren.
Jag har ägnat mig åt nätdejting till och från sedan tonåren. Som lesbisk upplever jag dock att det är svårt, då utbudet är litet. Det är betydligt färre som söker en partner av samma kön än vad man kanske kan tro. Jag brukar ganska snabbt plöja igenom de kvinnor som söker en kvinnlig partner, och då bor jag ändå i ett storstadsområde.
Hur visste du att dina känslor för killarna var obesvarade? Var det så att de hade andra partners, eller sa/visade de att de inte var intresserade?
Ja, de hade andra partners, åtminstone periodvis. En av mina killkompisar visste kanske inte det, men då var jag så mycket yngre än honom så jag visste att det var bäst att låta det vara en attraktion på avstånd så att säga. Jag tänkte nog att det helt enkelt var ouppnåliga killar som jag förälskade mig i.
Jag kan förstå att du tycker att det är lättare att bara vara vän med tjejer som du blir intresserad av, än med killar. Som du skriver så ser ju tjejers vänskap ofta ut på ett annat sätt. Jag tycker ändå att det är synd om du, när du blir intresserad av någon som mer än vän, inte visar det. Visst finns det en risk att du blir avvisad, men tänk om den andra personen tänker likadant? Tänk om den personen är intresserad av dig också, men att den inte heller vågar visa det eftersom den också är rädd att bli avvisad?
Jag har varit rätt mycket ensam senaste tiden, men det har varit en tjej.. typ bekant, som jag varit lite smått intresserad av. Jag tycker vi har umgåtts för lite för att jag ska kunna avgöra vad jag verkligen känner… och jag är så förvirrad efter ÅR av att ha försökt förtränga att jag ens kan bli intresserad av människor på annat sätt än bara som vänner. Så det är ett stort steg till att helt plötsligt börja tänka i banor av attraktion.
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är också rädd för närhet, samtidigt som jag längtar efter det. Vet du vad din rädsla bottnar i? Jag tänker att orsakerna kan vara olika hos olika personer. I mitt fall har det blivit en ond cirkel. När jag var runt 25 och aldrig hade haft sex eller ens kysst någon så började jag bli rädd för den sortens närhet. Jag tänkte att om jag träffar en partner så kommer den personen att vilja kyssa mig – och ha sex med mig – och då kanske det märks att jag inte vet hur man gör. Jag har dock fortsatt att försöka träffa en partner, men skammen över att vara oskuld och okysst växer för varje år.
Rädslan bottnar nog i en dålig självkänsla, blivit mobbad, haft en jobbig uppväxt. Sedan har jag mått så dåligt hela mitt vuxna liv att större delen av livet gått ut på att debattera med mig själv om jag ens vill leva. Sedan kommer små tillfällen av vilja att ‘göra nåt med mitt liv’. Men sedan sjunker jag igen, och orkar inte anstränga mig.
Jag har ‘kysst’ ett fåtal personer, men ingen som jag varit attraherad av.. så det känns inte som att det gett så mycket. :/ saknar fortfarande att få uppleva ömsesidig attraktion liksom. Jag är också rädd för vad en eventuell partner skulle tycka om att jag är oerfaren, precis som du. Alltså jag skulle bli dissad säkert. Jag är så feg så jag vet inte om jag vågar vara mer seriös med att vilja hitta någon. Jag är så rädd för det okända liksom….
Jag är rädd att jag, när det väl blir dags, ska göra bort mig totalt och att min partner ska tycka att jag är jättekonstig och kanske bli skrämd av att jag är helt oerfaren. Jag har ägnat mig åt nätdejting till och från sedan tonåren. Som lesbisk upplever jag dock att det är svårt, då utbudet är litet. Det är betydligt färre som söker en partner av samma kön än vad man kanske kan tro. Jag brukar ganska snabbt plöja igenom de kvinnor som söker en kvinnlig partner, och då bor jag ändå i ett storstadsområde.
Jag förstår att det är litet utbud. Men kanske kan du gå med i någon hbtq-förening eller besöka en sådan klubb för att ha lättare att hitta någon?
Ja jag visste att de inte kände lika, för i den åldern vi var då så skiljde det många år mellan oss… Och de killar jag gillade var snygga, och jag väldigt oattraktiv och ful. 🙁
Red Dykepi TrådstartarenJa jag visste att de inte kände lika, för i den åldern vi var då så skiljde det många år mellan oss… Och de killar jag gillade var snygga, och jag väldigt oattraktiv och ful. 🙁
Vad synd! Men det finns ju tyvärr faser i livet då åldern spelar stor roll. Något av det bästa med att vara vuxen tycker jag är att inte behöva tänka så. Jag behöver inte tänka att det inte är någon idé att flirta, eller försöka bli vän, med någon som är tre eller fyra år äldre eller yngre för de åren spelar absolut ingen roll längre. Inte ens om någon är tio år äldre eller yngre behöver jag oroa mig särskilt mycket för att bli bortvald p.g.a. min ålder. Det är faktiskt en befrielse.
Så hemskt att du kände dig oattraktiv och ful i jämförelse med de killar du blev intresserad av. 🙁 Jag kände så allra första gången jag blev riktigt kär. Jag var 14 år och hon var runt 20. Givetvis kunde det inte bli någonting – och det visste jag – men oj, vad jag kände mig ful! Jag ville ju ha en kvinnokropp och inte en tonårskropp. Egentligen såg jag riktigt bra ut, men jag kunde ju inte jämföra mig med någon som var minst sex år äldre.
Avregistrerad användareHur visste du att dina känslor för killarna var obesvarade? Var det så att de hade andra partners, eller sa/visade de att de inte var intresserade? Jag kan förstå att du tycker att det är lättare att bara vara vän med tjejer som du blir intresserad av, än med killar. Som du skriver så ser ju tjejers vänskap ofta ut på ett annat sätt. Jag tycker ändå att det är synd om du, när du blir intresserad av någon som mer än vän, inte visar det. Visst finns det en risk att du blir avvisad, men tänk om den andra personen tänker likadant? Tänk om den personen är intresserad av dig också, men att den inte heller vågar visa det eftersom den också är rädd att bli avvisad? Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är också rädd för närhet, samtidigt som jag längtar efter det. Vet du vad din rädsla bottnar i? Jag tänker att orsakerna kan vara olika hos olika personer. I mitt fall har det blivit en ond cirkel. När jag var runt 25 och aldrig hade haft sex eller ens kysst någon så började jag bli rädd för den sortens närhet. Jag tänkte att om jag träffar en partner så kommer den personen att vilja kyssa mig – och ha sex med mig – och då kanske det märks att jag inte vet hur man gör. Jag har dock fortsatt att försöka träffa en partner, men skammen över att vara oskuld och okysst växer för varje år. Jag är rädd att jag, när det väl blir dags, ska göra bort mig totalt och att min partner ska tycka att jag är jättekonstig och kanske bli skrämd av att jag är helt oerfaren. Jag har ägnat mig åt nätdejting till och från sedan tonåren. Som lesbisk upplever jag dock att det är svårt, då utbudet är litet. Det är betydligt färre som söker en partner av samma kön än vad man kanske kan tro. Jag brukar ganska snabbt plöja igenom de kvinnor som söker en kvinnlig partner, och då bor jag ändå i ett storstadsområde.
Det är fler än man tror som tycker det är spännande med någon som är oskuld. Många vill visa hur man gör….Man kan oxå vara vänner och “ta det lugnt” i början. Alltså som en överenskommelse. Och då kan saker gå väldigt långsamt och då är chansen stor att man vågar mer och mer. Och då går man på känsla efter ett tag så då blir det “rätt” även om man är oerfaren. Jag tycker jag känner mig som en oskuld i varje ny relation. Alla gör saker olika, det som den personen tyckte var självklart är helt nytt för någon annan. Det blir alltid osäkert och fumligt med en ny person. Men det är inget som är dåligt med det. Båda är lika nervösa, även dom erfarna.
Det är fler än man tror som tycker det är spännande med någon som är oskuld. Många vill visa hur man gör….Man kan oxå vara vänner och ”ta det lugnt” i början. Alltså som en överenskommelse. Och då kan saker gå väldigt långsamt och då är chansen stor att man vågar mer och mer. Och då går man på känsla efter ett tag så då blir det ”rätt” även om man är oerfaren. Jag tycker jag känner mig som en oskuld i varje ny relation. Alla gör saker olika, det som den personen tyckte var självklart är helt nytt för någon annan. Det blir alltid osäkert och fumligt med en ny person. Men det är inget som är dåligt med det. Båda är lika nervösa, även dom erfarna.
Alltså det här inlägget är så äckligt så jag vet inte vart jag ska börja. Nu vet jag inte hur Red Dykepi ser på det, men min oerfarenhet gör inte att jag tvivlar på min förmåga att ha sex om det skulle hända. Och det är väldigt avtändande med en person som tycker det är ‘spännande’ att ‘visa en oerfaren hur man gör’ (så äckligt uttryck att det vänder sig i magen).
Jag tror de flesta människor med lite i hjärnan fattar hur sex fungerar, och det är väldigt avtändande med människor (i mina ögon) som ser sex som en typ av performance. Känns det rätt så blir det nog bra ändå, tillräckligt bra, om båda är attraherade av varandra och vill ha sex helt enkelt. En erfaren behöver inte ‘visa något’… mer än kanske säga hur just denne själv vill ha det som individ.
En människa som tänker som du blir jag INTE attraherad av.
Red Dykepi TrådstartarenDet är fler än man tror som tycker det är spännande med någon som är oskuld. Många vill visa hur man gör….Man kan oxå vara vänner och ”ta det lugnt” i början. Alltså som en överenskommelse. Och då kan saker gå väldigt långsamt och då är chansen stor att man vågar mer och mer. Och då går man på känsla efter ett tag så då blir det ”rätt” även om man är oerfaren. Jag tycker jag känner mig som en oskuld i varje ny relation. Alla gör saker olika, det som den personen tyckte var självklart är helt nytt för någon annan. Det blir alltid osäkert och fumligt med en ny person. Men det är inget som är dåligt med det. Båda är lika nervösa, även dom erfarna.
Ja, jag ser hellre att den andra personen tycker att det är spännande att jag är oskuld än att hon tycker att det är jättekonstigt och drar sig undan. Samtidigt skulle jag dö av skam om jag inte fann mig i situationen, utan att den andra personen behövde visa mig hur man gör. Visst, någon gång är den första för alla, men det hade känts mycket mindre pinsamt att ”bli visad” om jag var 18 – 20 år än 30+. Samtidigt är det ett faktum att jag inte vet riktigt hur man gör (även om jag fått en del information genom media och genom att prata med andra) så det lär säkert märkas att jag aldrig har gjort det förut.
Red Dykepi TrådstartarenAlltså det här inlägget är så äckligt så jag vet inte vart jag ska börja. Nu vet jag inte hur Red Dykepi ser på det, men min oerfarenhet gör inte att jag tvivlar på min förmåga att ha sex om det skulle hända. Och det är väldigt avtändande med en person som tycker det är ’spännande’ att ’visa en oerfaren hur man gör’ (så äckligt uttryck att det vänder sig i magen). Jag tror de flesta människor med lite i hjärnan fattar hur sex fungerar, och det är väldigt avtändande med människor (i mina ögon) som ser sex som en typ av performance. Känns det rätt så blir det nog bra ändå, tillräckligt bra, om båda är attraherade av varandra och vill ha sex helt enkelt. En erfaren behöver inte ’visa något’… mer än kanske säga hur just denne själv vill ha det som individ. En människa som tänker som du blir jag INTE attraherad av.
Jag tyckte inte alls att inlägget var äckligt, men jag respekterar att du känner så. Det är säkert väldigt olika hur man som oerfaren upplever situationen.
I mitt fall är det nog stor risk att den andra parten faktiskt skulle behöva visa hur man gör. Jag är inte säker på att jag skulle finna mig tillrätta i situationen med en gång. Jag vet hur man KAN göra, för jag har hört vad andra har berättat och läst/sett i media, men jag är ändå inte säker på att jag skulle hitta rätt på den andra personens kropp eller att jag skulle veta hur jag själv vill ha det när jag väl befinner mig i situationen. Och hur man egentligen gör när man kysser någon har jag ingen jävla aning om. Så man skulle nog få hjälpa mig lite på traven.
Jag tyckte inte alls att inlägget var äckligt, men jag respekterar att du känner så. Det är säkert väldigt olika hur man som oerfaren upplever situationen. I mitt fall är det nog stor risk att den andra parten faktiskt skulle behöva visa hur man gör. Jag är inte säker på att jag skulle finna mig tillrätta i situationen med en gång. Jag vet hur man KAN göra, för jag har hört vad andra har berättat och läst/sett i media, men jag är ändå inte säker på att jag skulle hitta rätt på den andra personens kropp eller att jag skulle veta hur jag själv vill ha det när jag väl befinner mig i situationen. Och hur man egentligen gör när man kysser någon har jag ingen jävla aning om. Så man skulle nog få hjälpa mig lite på traven.
Jo absolut kan jag förstå hur du tänker också.
Jag tycker bara tanken att någon skulle speciellt ‘gilla’ att någon är oskuld är väldigt avtändande för mig. Jag skulle känna mig nästintill avhumanitiserad om någon såg mig som ett projekt.. där personen skulle ‘lära mig’ hur man gör liksom.
Om personen bara liksom kommunicerade ändå vad den gillar så skulle jag inte ta det som något avtändande, för alldeles oavsett om en person är erfaren eller ej så är väl målet att båda ska bli tillfredsställda? Det är bra att du inte tar illa vid dig vid en sådan formulering, men jag tänker bara att jag skulle inte vilja bli sedd som någon som ‘ska läras upp’. Men om man ser det som bara att alldeles oavsett tidigare erfarenhet- så är målet att båda ska njuta och må bra av sexet?
Ja det är väl det bästa utgångsläget oavsett tidigare erfarenhet.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.