Hem > Forum > Vad längtar du efter i livet? > Ömsesidig kärlek (vuxen kvinna som aldrig haft ett förhållande)

Ömsesidig kärlek (vuxen kvinna som aldrig haft ett förhållande)

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 29 totalt)
28
  • Jag är en feminin kvinna som egentligen inte kallar mig bisexuell men har iaf haft några såna erfarenheter i ”ungdomen” och då trodde jag att jag var bisexuell men nu bryr jag inte om etiketter och har en kille jag vill leva med. Jag känner inte igen det att den ena är killaktig och den andra är feminin. Trodde det var en myt…Har sett många feminina par jag kan räkna upp åtminstone tre fyra såna par som jag sett där jag bor samt något par jag träffat på jobbet, grannar till min kille, och ett par som bodde nära där mamma bodde.Alla ser ut som vanliga tjejer. Ville bara säga det! Tror det är fler än man tror som går efter person och inte bara utseende .

    Jag har oxå erfarit när jag var yngre och mer oerfaren o det var att jag ofta kollade in vissa personer och utelämnade andra, för jag var så säker på att jag inte kan bli kär i dom andra…Det är ofta att man blir kär i någon man inte ens tänkt på att man kan bli kär i. Alltså, det är lätt att som oerfaren tro att någon ska se ut och vara på ett särskilt sätt för att man ska bli kär. MEN kärlek funkar inte så. Iaf inte om det är på djupet. Då kan det vara en helt annan ”typ” som man faller för som man inte trodde från början.Så våga träffa alla möjliga när du dejtar. Var öppen. Vissa kanske inte passar men döm inte utan bara se vad det leder till.Kanske någon som blir en bra vän eller att du blir kär när du lärt känna henne.Men utgå inte från att tjejen måste ha en visst utseende.Alla människor har maskulina och feminina sidor inom sig, oavsett läggning eller kön.Det gäller att låta det få vara en balans, att båda sidorna får komma fram både hos dig och den du träffar. Kärlek är komplicerat. Närhet är viktigt och när man inte har en partner kan det vara fint att ha en kompis att mysa med i soffan oxå.Även om det bara är mys och ingen attraktion eller sex.Jag längtar efter en kompis ofta,en som jsg kan prata om allt med.Saknar verkligen en sån kompis. Hur är det i ditt liv, har du en nära kompis?  Man behöver även andra nära kontakter än en partner.Och det saknar jag väldigt mycket, då jag inte har vänner.

    Ja håller med dej till viss del. Visst e det många fem.tjejer som är ihop oxå. Men det e hopplöst på dejtingsidorna, ser man inte ut som en kille typ så är det knappt ingen som svarar när man skriver.

    Det känns som att där är det fortfarande dom gamla normerna som gäller. Men klart man ska inte avfärda folk bara för utseendet skull. Men det e nog lätt att göra det.

    Ja, en vän man kan prata med allt om betyder mer. Jag har inte heller några nära vänner, jag hade en men jag blev kär i henne o sen blev det helt fel när hon träffa nån annan.

    Livet det suger rejält ibland, o det e svårt att se det positiva när det man vill ha så mkt aldrig kommer.

    Ja håller med dej till viss del. Visst e det många fem.tjejer som är ihop oxå. Men det e hopplöst på dejtingsidorna, ser man inte ut som en kille typ så är det knappt ingen som svarar när man skriver. Det känns som att där är det fortfarande dom gamla normerna som gäller. Men klart man ska inte avfärda folk bara för utseendet skull. Men det e nog lätt att göra det. Ja, en vän man kan prata med allt om betyder mer. Jag har inte heller några nära vänner, jag hade en men jag blev kär i henne o sen blev det helt fel när hon träffa nån annan. Livet det suger rejält ibland, o det e svårt att se det positiva när det man vill ha så mkt aldrig kommer.

    Ja håller med dej till viss del. Visst e det många fem.tjejer som är ihop oxå. Men det e hopplöst på dejtingsidorna, ser man inte ut som en kille typ så är det knappt ingen som svarar när man skriver.

    Det känns som att där är det fortfarande dom gamla normerna som gäller. Men klart man ska inte avfärda folk bara för utseendet skull. Men det e nog lätt att göra det.

    Ja, en vän man kan prata med allt om betyder mer. Jag har inte heller några nära vänner, jag hade en men jag blev kär i henne o sen blev det helt fel när hon träffa nån annan.

    Livet det suger rejält ibland, o det e svårt att se det positiva när det man vill ha så mkt aldrig kommer.

    Vad tråkigt att det är så! Har inte sökt mkt på dejting sidor kanske jag inte ska uttala mig, men känner väldigt många som inte hittar en seriös relation via det sättet.Mina  partners har jag mest ”sprungit på” men inte aktivt letat efter dom.Har jättesvårt för om man bara bedöms utifrån foto. Säger mig ingenting. Blir ofta fel.Bäst är när man ses tex på ett jobb varje dag för få kan man först lära känna personen där. Om man träffas i en grupp, tex något man brinner för, ett intresse, volontärarbete eller liknande är det oxå lättare att lära känna någon. Eller på resor där det är mer avslappnat och alla vågar prata med varandra. Vad synd att vännen inte blev kär i dig med.Ja  usch svårt att vara vän då när du var tvungen att se henne kär i någon annan. Det hade inte funkat för mig heller om jag hade en killkompis jag blev kär i.

    Trådstartaren

    Ja samma här, jag kramar kudden o önskar att just den man tycker om skulle vara här. Det gör så jävla ont. O tyvärr så blir det inte lättare med åren heller. Det e hemskt att känna så. Förstår att det måste va väldigt jobbigt för dej. I vårt jäkla samhälle så ska det tydligen va status i hur många man legat med eller varit tillsammans med. Det e så tråkigt att folk måste prata om det, jag bryr mej väl inte om hur många nån annan legat med precis. Jag känner som du, min magkänsla brukar oxå stämma för det mesta. O det e på gott o ont. Min sista tjej som jag dejtade lite skulle träffa en gammal kompis som hon inte träffat på flera år. O redan då kände jag på mej att dom kommer bli ihop. O mkt riktigt några månader senare dumpa hon mej. För den andra. O min magkänsla e väl samma som din just nu, att jag kommer få leva själv resten va livet. O det gör ont som fan. Men hoppas att både din o mina magkänslor för engångsskull kommer att ha helt fel!!

    Välkommen i kudd- och gosedjurskramarklubben. Jag önskar att både du och jag fick möjlighet att gå ur den klubben, att vi fick en människa att krama istället.

    Jag bryr mig inte heller om hur många folk har legat med eller varit tillsammans med. I de sammanhang där jag rört mig har jag inte upplevt att samtalen kring sexliv, första gången, första kyssen et c. varit kopplade till status, utan jag har upplevt att det handlat om ren nyfikenhet. Att det förväntas att man som vuxen ska ha haft sex och, beroende på ålder, med mer än en person har i mina kretsar nog inte handlat om status utan om normer. Jag har upplevt att det varit ungefär som normen att t.ex. kunna höra. När man träffar en ny person så förväntar man sig att personen i fråga är hörande såvida personen inte i förväg informerat om att så inte är fallet. Det verkar vara samma sak med sex. Precis som att de flesta människor är hörande så har förmodligen de flesta vuxna haft sex, och de flesta har säkert haft det med mer än en person. Då blir det någonting som tas för givet. Jag vet inte hur det skulle vara om jag av någon anledning behövde gå till gynekologen, men jag anar att jag som vuxen skulle få frågan om när jag senast hade sex. En tonåring skulle kanske istället få frågan om hen sexdebuterat.

    Vad hemskt för dig att din flickvän dumpade dig för den där kompisen! 🙁 Jag kan tänka mig stressen och oron du måste ha upplevt när din magkänsla sa att just det skulle hända. Min magkänsla för med sig mycket bra, men den ger också upphov till en stress som jag kanske annars hade sluppit. Det är sjukt jobbigt att få dålig magkänsla kring sådant som jag inte kan påverka.

     

    Trådstartaren

    Risken är ju bara att det blir en självuppfyllande profetia av det hela.Om man intalar sej hela tiden att det finns ingen för mej eller jag har det bra som jag har det,så stänger man ju av sina känslor och är inte mottaglig för signaler från andra.Man blir kanske avvisande själv utan att egentligen vara medveten om det.Rädslan för att bli avvisad gör att man nobbar andra.Rädslor är ju ofta det som styr våra liv och vi vill undvika det som gör ont.Men ibland måste man tyvärr utsätta sej för risker med utsikten att det blir bättre sedan.Om man har en värkande tand,så kan det vara otäckt och göra ont att gå till tandläkaren,men det är ju en befriande känsla när värken släpper.Jag önskar bara att jag vore lite bättre på att följa mina egna råd……..Ha det gott.

    Jo, så kanske det är. För inte så jättelängesedan tyckte jag att jag fick signaler från en person som jag faktiskt hade känslor för. Jag vågade dock inte agera på signalerna eftersom jag var övertygad om att jag misstolkade dem till min egen fördel. Personen i fråga hade dessutom ett förhållande med en man sedan många år. Nu har vi ingen kontakt längre. Vi träffades i samband med ett frilansprojekt, och när projektet tog slut så tog också vår kontakt slut. Jag har snokat lite på Facebook (har dock inte vågat skicka någon vänförfrågan) och som det ser ut så är hon fortfarande ihop med samma man, så jag inbillade mig nog bara.

     

    Trådstartaren

    Jag har oxå erfarit när jag var yngre och mer oerfaren o det var att jag ofta kollade in vissa personer och utelämnade andra, för jag var så säker på att jag inte kan bli kär i dom andra…Det är ofta att man blir kär i någon man inte ens tänkt på att man kan bli kär i. Alltså, det är lätt att som oerfaren tro att någon ska se ut och vara på ett särskilt sätt för att man ska bli kär. MEN kärlek funkar inte så. Iaf inte om det är på djupet. Då kan det vara en helt annan ”typ” som man faller för som man inte trodde från början.Så våga träffa alla möjliga när du dejtar. Var öppen. Vissa kanske inte passar men döm inte utan bara se vad det leder till.Kanske någon som blir en bra vän eller att du blir kär när du lärt känna henne.Men utgå inte från att tjejen måste ha en visst utseende.Alla människor har maskulina och feminina sidor inom sig, oavsett läggning eller kön.Det gäller att låta det få vara en balans, att båda sidorna får komma fram både hos dig och den du träffar. Kärlek är komplicerat. Närhet är viktigt och när man inte har en partner kan det vara fint att ha en kompis att mysa med i soffan oxå.Även om det bara är mys och ingen attraktion eller sex.Jag längtar efter en kompis ofta,en som jsg kan prata om allt med.Saknar verkligen en sån kompis. Hur är det i ditt liv, har du en nära kompis? Man behöver även andra nära kontakter än en partner.Och det saknar jag väldigt mycket, då jag inte har vänner.

    Vad skönt att du har sett flera lesbiska par där båda varit feminina. Det ger mig lite hopp. Kanske är det så enkelt som att dessa personer, liksom jag, inte känner sig hemma i HBTQ-sammanhang och därför inte rör sig så mycket där…? Då träffar jag ju såklart inte på dem där. Jag har dock inte sett särskilt många feminina lesbiska par utanför dessa sammanhang heller.

    Jag har absolut varit öppen för att träffa icke-feminina kvinnor, och t.o.m. män. Men tyvärr är det ofrånkomligt att det för många av oss är så att vi har vissa preferenser som omedvetet styr. Jag har t.ex. träffat många kvinnor som sagt att de är öppna för att träffa andra kvinnor, men att de hittills enbart blivit förälskade i män. De flesta heterosexuella kvinnor verkar också dras till maskulina män. Så jag tror inte alltid att det handlar om att man inte är öppen nog, utan om preferenser som man helt enkelt inte kan rå för.

    Vad tråkigt att du inte har någon nära vän. 🙁 Jag håller med om att det är viktigt med andra relationer också. Jag har ingen nära vän just nu, men har haft. Som jag skrivit i en annan tråd här på forumet så har jag svårt att känna gemenskap, och därför är det sällan som jag träffar människor som det känns ”rätt” med. Det är något som jag äntligen har börjat acceptera, efter att ha lurat mig själv i många år.

    Tack 😊 Ja det hoppas jag med att vi gör.

    Ja det e nog jag som uttryckte mej klumpigt. Det e normen som styr det mesta av samhället, så det håller jag med dej till fullo.

    Ja det va hemskt o våndas i flera månader om min magkänsla va rätt o det va den tyvärr. Jag e ju en orolig själ oxå, det ska inte hända når som e bra för då kommer ju absolut nåt dåligt o hända oxå. Så det gör inte saken värre.

    Vad skönt att du har sett flera lesbiska par där båda varit feminina. Det ger mig lite hopp. Kanske är det så enkelt som att dessa personer, liksom jag, inte känner sig hemma i HBTQ-sammanhang och därför inte rör sig så mycket där…? Då träffar jag ju såklart inte på dem där. Jag har dock inte sett särskilt många feminina lesbiska par utanför dessa sammanhang heller. Jag har absolut varit öppen för att träffa icke-feminina kvinnor, och t.o.m. män. Men tyvärr är det ofrånkomligt att det för många av oss är så att vi har vissa preferenser som omedvetet styr. Jag har t.ex. träffat många kvinnor som sagt att de är öppna för att träffa andra kvinnor, men att de hittills enbart blivit förälskade i män. De flesta heterosexuella kvinnor verkar också dras till maskulina män. Så jag tror inte alltid att det handlar om att man inte är öppen nog, utan om preferenser som man helt enkelt inte kan rå för. Vad tråkigt att du inte har någon nära vän. 🙁 Jag håller med om att det är viktigt med andra relationer också. Jag har ingen nära vän just nu, men har haft. Som jag skrivit i en annan tråd här på forumet så har jag svårt att känna gemenskap, och därför är det sällan som jag träffar människor som det känns ”rätt” med. Det är något som jag äntligen har börjat acceptera, efter att ha lurat mig själv i många år.

    Ja jag tror flera av dem rört sig i hbtq sammanhang. Det är mkt pride flaggor med iaf.. Tror de är som andra i stort. Vissa saker kan man ju gilla som råkar vara  inom hbtq sfären och andra inte. Manbehöver ju inte köpa hela konceptet. Även många hetero människor går ju i pride tåg osv  Jag kände ett lesbiskt par för ca 15 år sedan via ett jobb men träffar inte dem längre. Däremot har jag sett dem på Facebook och där såg jag att de gått skilda vägar och träffat varsin ny tjej.De har även bildat familj med deras nya partners. Alla fyra är väldigt feminina. Jag skulle iaf aldrig kunna se att de var lesbiska. En gång var jag på en datingsajt och då skrev en väldigt feminin tjej till mig, för jag hade inte fyllt i vad jag sökte.Jag hade ”kvinnliga” bilder på mig själv (klänning med blommor osv )så hon kunde ju inte kontaktat mig om hon gillade butchiga kvinnor iaf..Detta är bara några exempel men jag har fler, där jag bor har jag sett två, tre lesbiska par med familjer.Ingen ser ut som en kille. Däremot har syrran känt en tjej som såg ut som en kille. Den tjejen gillade inte feminina tjejer som normen säger att butchar brukar göra. Hon ville ha en tjej som var som hon….Där min kille bor finns det två butchiga kvinnor som lever ihop. De är t.om lika till utseendet. Så det finns alla varianter men väldigt få av de tjejparen jag känt/sett har sett ut som man/kvinna .

    Trådstartaren

    Ja jag tror flera av dem rört sig i hbtq sammanhang. Det är mkt pride flaggor med iaf.. Tror de är som andra i stort. Vissa saker kan man ju gilla som råkar vara inom hbtq sfären och andra inte. Manbehöver ju inte köpa hela konceptet. Även många hetero människor går ju i pride tåg osv Jag kände ett lesbiskt par för ca 15 år sedan via ett jobb men träffar inte dem längre. Däremot har jag sett dem på Facebook och där såg jag att de gått skilda vägar och träffat varsin ny tjej.De har även bildat familj med deras nya partners. Alla fyra är väldigt feminina. Jag skulle iaf aldrig kunna se att de var lesbiska. En gång var jag på en datingsajt och då skrev en väldigt feminin tjej till mig, för jag hade inte fyllt i vad jag sökte.Jag hade ”kvinnliga” bilder på mig själv (klänning med blommor osv )så hon kunde ju inte kontaktat mig om hon gillade butchiga kvinnor iaf..Detta är bara några exempel men jag har fler, där jag bor har jag sett två, tre lesbiska par med familjer.Ingen ser ut som en kille. Däremot har syrran känt en tjej som såg ut som en kille. Den tjejen gillade inte feminina tjejer som normen säger att butchar brukar göra. Hon ville ha en tjej som var som hon….Där min kille bor finns det två butchiga kvinnor som lever ihop. De är t.om lika till utseendet. Så det finns alla varianter men väldigt få av de tjejparen jag känt/sett har sett ut som man/kvinna .

    Vad intressant att vi har så totalt motsatta upplevelser. Jag önskar verkligen att jag hade fått uppleva samma sak som du. Jag har nog aldrig blivit kontaktad av en feminin tjej/kvinna på en dejtingsajt. Däremot har jag träffat ett fåtal (ytterst få) feminina kvinnor som berättat att de också dras till andra feminina, och de har också haft svårt att hitta en partner. Tyvärr har det inte funnits några romantiska känslor oss emellan, men det är ju inte så konstigt. Precis som att två heterosexuella inte faller för vilken heterosexuell person som helst, så faller ju inte homosexuella för vilken homosexuell person som helst.

    Trådstartaren

    Tack 😊 Ja det hoppas jag med att vi gör. Ja det e nog jag som uttryckte mej klumpigt. Det e normen som styr det mesta av samhället, så det håller jag med dej till fullo. Ja det va hemskt o våndas i flera månader om min magkänsla va rätt o det va den tyvärr. Jag e ju en orolig själ oxå, det ska inte hända når som e bra för då kommer ju absolut nåt dåligt o hända oxå. Så det gör inte saken värre.

    Åh, precis sådär tänker jag också! När jag mått riktigt dåligt, t.ex. när jag varit djupt deprimerad, så har jag i stort sett varit helt fri från ångest. Nu när jag mår bättre och har drömmar och mål som jag kämpar för att nå, så kommer däremot ångesten. Då oroar jag mig för allt möjligt, eftersom det finns så mycket som jag bryr mig om. Det finns sådant jag vill göra och ha, och sådant som jag absolut inte vill förlora eller missa. Jag är också en orolig själ, när jag mår hyfsat bra.

    Hej Red Dykepi! Kanske lite sent att svara nu men kände igen mig i dig i det här med att aldrig haft något förhållande. Jag har haft sex, men bara två gånger i hela mitt liv och det var när en gång när jag var 18 och en gång när jag var 20. Nu är jag 35. De jag hade sex med var två olika killar. Men egentligen gillar jag bara tjejer. Är själv tjej. Men har aldrig ens kysst en tjej, bara killar, kanske ett tiotal. Har liksom aldrig fått chansen att kyssa en tjej. Jag är blyg och killar är mycket mer på än tjejer. Antar att jag kysst killarna för att känna mig normal, men har inte fått ut något av det egentligen.

    Har du haft chansen att kyssa en tjej nån gång eller är det endast killar som velat kyssa dig? Lite privat fråga kanske men är du även främmande för onani? Kan du känns sexuella känslor eller kan det vara så att du är asexuell? Du behöver förstås inte svara på de frågorna om du inte vill 🙂

     

     

    Åh, precis sådär tänker jag också! När jag mått riktigt dåligt, t.ex. när jag varit djupt deprimerad, så har jag i stort sett varit helt fri från ångest. Nu när jag mår bättre och har drömmar och mål som jag kämpar för att nå, så kommer däremot ångesten. Då oroar jag mig för allt möjligt, eftersom det finns så mycket som jag bryr mig om. Det finns sådant jag vill göra och ha, och sådant som jag absolut inte vill förlora eller missa. Jag är också en orolig själ, när jag mår hyfsat bra.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 29 totalt)
28

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.