Avregistrerad användare skrev:
Hej Jag känner igen mig i det du skriver. Jag går själv genom en period nu då döden känns som en skön och begriplig utväg. En utväg från det kaos, den ångest och det avgrundsdjupa svarta som sliter i mig varje sekund. Jag tänker ofta att döden är en utväg och finner ett lugn i det. ”Går det här åt helvete kan jag i alla fall ta livet av mig och slippa det som gör ont.” Har också börjat städa, rensa och göra iordning. Börjat skriva avskedsbrev till min familj, börjat fundera på hur jag vill bli funnen. Jag vet precis vad du går igenom. Det finns ingenting som är meningsfullt längre.
Jag har försökt nå Mind sen de hävdade att vi inte fick prata om det här på Forumet. Så jag revolterar här. De ber ju om det eftersom det är bara här någon lyssnar. Vi skall vara tysta och snälla och låtsas att MiND hjälper oss när vi är i nöd. Sanningen är att det finns ingen som hjälper oss i nöd. Har ringt upp alla mina minutrar och det chatten går inte att nå.
Har skrivit en del brev, har några kvar. Vet hur jag skall bli funnen. Android har en fiffig grej vid inställningar där man kan ställa fram SMS när man vill de skall levereras. Så ställer du in att meddelandet/na skall leveras dagen efter kl 12.00 så gör den det. Har kollat och det fungerar.
Jag är ganska arg på MiND som tror att jag skall hålla klaffen för att de erbjuder samtal/chattar som inte går att nå. Tills dess skall jag lida enligt deras regler. De har ställt regler om hur jag får uttrycka min dödsönskan. Då det inte går att nå dem som de lovat ser jag ingen anledning att lyda dem. Det är ytterligare en dag närmare min dödsdag och jag söker på bästa knopar på nätet. Oroskänsloran försvinner bara om jag skriver/pratar om det. I annat fall har jag självskade beteende som lindrar.