Det närmar sig min dödsdag.

Anonym skrev:

…. Det kan mycket väl vara så att det är omöjligt att få ner antalet självmord till 0, men jag tror att det Mind försöker göra är att ställa upp ett mål som de vill nå så nära det går. Det vill säga, de kliver in med en övertygelse om att alla förtjänar att leva och att alla förtjänar att leva ett drägligt liv och sedan agerar de efter den inställningen och vill rädda så många det bara går. De kanske aldrig når sitt mål fullt ut, men de har en vision, en riktning i vilken de vill sträva.

Men de är fortfarande en medveten lögn. Det är väl en av anledningarna att jag inte passar in i den här världen. Jag kan inte förstå hur människor kan ljuga för andra utan at så mycket som att höja på ögonbrynen, eller behöva ta ansvar för sina lögner. De behöver bara rycka på axlarna och gå vidare. De vet om att deras lögner skapar självmord, på grund av att de bevisar att det inte går att finna ärlighet i världen.

…

Anonym skrev:

Du har upptäckt en skillnad mellan Minds vision och verkligheten, en skillnad som skaver.

Det är inte bara hos Mind. Det är överallt. Det finns ingen ärlighet någonstans.

Anonym skrev:

Jag önskar att du kunde få känna hur gott livet faktiskt kan vara, att du fick knyta an till en person som inte bara har goda intentioner utan också tiden och förutsättningarna att möta dig på det där ärliga sättet som du längtar efter. Den här texten är ett försök att bemöta dig så uppriktigt jag förmår.

Jag uppskattar det verkligen. Som sagt detta är inte bara ett fenomen hos Mind. Det finns överallt. Löften som inte hålls. Lögner som täcks över och inte låtsar om. Denna världen är inte för mig.

Anonym skrev:

Jag tror tyvärr inte att det finns ett vattentätt svar på frågan om meningen om livet och jag tror att människor just därför kan ha väldigt svårt att besvara den. Men det man behöver är ju ibland någon som konstaterar just det, att det är jäkligt svårt, utan att rygga tillbaka. Självmordsnära personer behöver någon som står pall, någon som lyssnar på det outsägligt mörka, bara står ut i det utan att skygga. Det du önskar är ingenting konstigt. Hoppas att mitt svar gav dig någonting. Jag gjorde så gott jag kunde i stunden.

Dittt svar gav mig mycket mer än många andras. Tack. Fast världen är fortfarande inte värd alla lögner, falskhet och svek. Det är bara inte värt det.

Anonym skrev:

Men de är fortfarande en medveten lögn. Det är väl en av anledningarna att jag inte passar in i den här världen. Jag kan inte förstå hur människor kan ljuga för andra utan at så mycket som att höja på ögonbrynen, eller behöva ta ansvar för sina lögner. De behöver bara rycka på axlarna och gå vidare. De vet om att deras lögner skapar självmord, på grund av att de bevisar att det inte går att finna ärlighet i världen. …

Okej, då tänker vi olika. Jag ser det inte som att Minds 0-vision är en lögn i sig, utan ett avsiktligt högt uppsatt mål som tjänar som ledstjärna för deras verksamhet. Typ sikta mot stjärnorna och hamna i trädtopparna. Huruvida en 0-vision verkligen är det bästa sättet att få ner antalet självmord och om det ens är möjligt att totalt få bort alla suicid, är förstås en öppen fråga där man kan resonera på olika sätt, men det ser jag som en annan separat sak.

Tänker du att själva målet, att få ner suicidfrekvensen, är förkastligt? Varför då i så fall? Eller, om du tycker att det målet är rimligt: Hur hade du velat att Mind kämpade för minskat antal självmord? Hur hade de kunnat vara mer ärliga, enligt dig? I sin kampanj utåt och i sin kommunikation med oss självmordsbenägna. Det är inte meningen att ställa dig mot väggen, utan jag är nyfiken på hur du tänker. Du kan ha jättevärdefulla synpunkter som Mind behöver höra.

Anonym skrev:

Det är inte bara hos Mind. Det är överallt. Det finns ingen ärlighet någonstans.

Jag är inte helt säker på om jag till fullo förstår vad ärlighet är för dig, och det ber jag om ursäkt för i förväg, ifall jag inte helt förstått vad du menar, men kan vi leka lite med din hypotes för ett ögonblick (”Det finns ingen ärlighet någonstans”)? Kan det vara så att det FINNS ärlighet i världen, människor som försöker vara ärliga mot sig själva och mot andra men att du:

1.    har haft otur i livet och råkat ut för erfarenheter som gör att du inte längre litar på människor. Du har alltså haft otur med de människor som du har mött, kanske lidit brist på mänsklig värme, vilket gör dig extra mottaglig för samhällets och individers hyckleri, eller

2.    inte ser den ärlighet, som kanske faktiskt finns (även om den är aldrig så liten i vissa fall) för att du förväntar dig att bli sviken, eller

3.   att det är en kombination av 1 och 2.

Jag vill inte argumentera emot att det finns hyckleri i samhället och att det finns områden där vi som kollektiv och individ ljuger för oss själva (tänk t.ex. klimatförändringarnas koppling till vår västerländska livsstil) eller att det förekommer halvsanningar där vi skyddar oss själva från sanning som smärtar, för det finns, men jag vill nyansera din ståndpunkt lite – att det så kategoriskt skulle finnas en avsaknad av uppriktighet i hela världen. Om det skulle vara så, eller att världen är objektivt tom på livsmening, vilket jag tolkar att du också menar, hur förklarar du då att det förekommer människor, ja faktiskt rätt många människor, som finner mening i sina liv? Eller menar du att det är så just för dig, att du är ett hopplöst fall? Hur vet du det?

Igen, det är inte min avsikt att ställa dig mot väggen eller få dig att känna dig dum, utan jag vill föra fram perspektiv på livet som du inte verkar ha provat innan eller som du har gett upp på (säkert av förklarliga skäl utifrån dina tidigare erfarenheter – men det betyder inte att du har nått en fulländad sanning om varat).

Anonym skrev:

Jag uppskattar det verkligen. Som sagt detta är inte bara ett fenomen hos Mind. Det finns överallt. Löften som inte hålls. Lögner som täcks över och inte låtsar om. Denna världen är inte för mig.

Dittt svar gav mig mycket mer än många andras. Tack. Fast världen är fortfarande inte värd alla lögner, falskhet och svek. Det är bara inte värt det.

Tack för att du skrev ut din uppskattning över mitt svar! Det är skönt att få återkoppling.

Hoppas också att det här svaret blev någotsånär begripligt. Jag kan förstå om det blev mycket att ta in…

Kram (om du vill)

Anonym skrev:

Okej, då tänker vi olika. Jag ser det inte som att Minds 0-vision är en lögn i sig, utan ett avsiktligt högt uppsatt mål som tjänar som ledstjärna för deras verksamhet. Typ sikta mot stjärnorna och hamna i trädtopparna. Huruvida en 0-vision verkligen är det bästa sättet att få ner antalet självmord och om det ens är möjligt att totalt få bort alla suicid, är förstås en öppen fråga där man kan resonera på olika sätt, men det ser jag som en annan separat sak. Tänker du att själva målet, att få ner suicidfrekvensen, är förkastligt? Varför då i så fall? Eller, om du tycker att det målet är rimligt: Hur hade du velat att Mind kämpade för minskat antal självmord? Hur hade de kunnat vara mer ärliga, enligt dig? I sin kampanj utåt och i sin kommunikation med oss självmordsbenägna. Det är inte meningen att ställa dig mot väggen, utan jag är nyfiken på hur du tänker. Du kan ha jättevärdefulla synpunkter som Mind behöver höra.

Jag är inte helt säker på om jag till fullo förstår vad ärlighet är för dig, och det ber jag om ursäkt för i förväg, ifall jag inte helt förstått vad du menar, men kan vi leka lite med din hypotes för ett ögonblick (”Det finns ingen ärlighet någonstans”)? Kan det vara så att det FINNS ärlighet i världen, människor som försöker vara ärliga mot sig själva och mot andra men att du: 1. har haft otur i livet och råkat ut för erfarenheter som gör att du inte längre litar på människor. Du har alltså haft otur med de människor som du har mött, kanske lidit brist på mänsklig värme, vilket gör dig extra mottaglig för samhällets och individers hyckleri, eller 2. inte ser den ärlighet, som kanske faktiskt finns (även om den är aldrig så liten i vissa fall) för att du förväntar dig att bli sviken, eller 3. att det är en kombination av 1 och 2. Jag vill inte argumentera emot att det finns hyckleri i samhället och att det finns områden där vi som kollektiv och individ ljuger för oss själva (tänk t.ex. klimatförändringarnas koppling till vår västerländska livsstil) eller att det förekommer halvsanningar där vi skyddar oss själva från sanning som smärtar, för det finns, men jag vill nyansera din ståndpunkt lite – att det så kategoriskt skulle finnas en avsaknad av uppriktighet i hela världen. Om det skulle vara så, eller att världen är objektivt tom på livsmening, vilket jag tolkar att du också menar, hur förklarar du då att det förekommer människor, ja faktiskt rätt många människor, som finner mening i sina liv? Eller menar du att det är så just för dig, att du är ett hopplöst fall? Hur vet du det? Igen, det är inte min avsikt att ställa dig mot väggen eller få dig att känna dig dum, utan jag vill föra fram perspektiv på livet som du inte verkar ha provat innan eller som du har gett upp på (säkert av förklarliga skäl utifrån dina tidigare erfarenheter – men det betyder inte att du har nått en fulländad sanning om varat).

Tack för att du skrev ut din uppskattning över mitt svar! Det är skönt att få återkoppling. Hoppas också att det här svaret blev någotsånär begripligt. Jag kan förstå om det blev mycket att ta in… Kram (om du vill)

 

Ja vi tänker olika. Det står inte något om en vision. Det står ordagrant att ”Tillsammans skapar vi en värld utan självmord”. Som att det skulle vara möjligt. De skriver inget om en vision, de skriver det som det är möjligt och en dag kommer att bi sant. Jag anar att det är en reklambyrå som kommit på det. Fast det är kanske så att de inte förväntar sig att någon faktiskt skulle ta dem på orden. Då kan man ju börja undra över deras egen syn på sig själva och hur seriösa de egentligen är. Ord som inte är sanna är osanna. Faktiskt är det så.

Först se till att vara ärliga. Inga löften som bryts. Bemötande med ärlighet, inte försöka skyla över misstag och lär av dem istället. Gå aldrig överhuvudet på en vuxen människa och kontakta vården utan att personen har rätt att veta. Respektera individerna till 100%. Absolut inga lögner eller försköningar av hur det är att t.ex läggas in på sjukhus. Lögner borde vara förbjudna när det kommer till sånt, skadan de gör när sanningen kommer i ljuset är inte värt det och kan lätt trigga hopplösheten igen och då kan de ju bara försöka få någon att lägga in sig igen. (T.ex ha som  att som ursäkt för att tvinga sig på en människa att “de flesta” är glada över det i efterhand. Det är bara kränkande att säga sådant. Komma med saker som inte går att bevisa (9 av 10 tyckte i efterhand att det var bra att bli inlagd m.a.o jag är kanske  den 10e och jag räknas inte).

Säger man en sak på t.ex en hemsida som att om man e-mailar och skall få svar inom tre dagar låt det vara så då också. Ärlighet, ärlighet och ärlighet. Acceptera att alla inte går att räddas och att man inte har rätt att kränka dem bara för att man tror det kommer att hålla dem vid liv. De kan innebära att det blir mycket värre för personen det gäller. Det är en sak att leva och en annan att bara överleva. De värsta är de som tro att de har det enda rätta sättet och vägrar omvärdera eller se saker på ett nytt sätt. Där upprättelse av någon de skadat inte ens finns på kartan, för de kan inte göra fel. Jag är rädd att det är en slags hybris många organisationer lätt kan drabbas av när de vägrar ta till sig vad andra som varit utsatta och tycker om deras behandling

Jag fick ett meddelande med ”ge oss en chans att hjälpa dig med ett samtal” jag försökte ringa och kom aldrig fram. Ringde upp alla minuter och chatten stängde långt innan det står på hemsidan. Jag gav dem en chans som de bad mig om, men de var inte där. Varför skall jag lita på Mind efter det?

Jag har råkat ut för otrolig oärlighet och egoism det sisat året. Både bland de som påstår sig vilja arbeta mot självmord och gjorde det med lögner. De utsatte mig för en lång rad av lögner och kränkte mig som person och angav att ”jag lever i alla fall” som orsak till sitt oempatiska beteende.

Har också blivit utsatt för otrolig egoism inom familjen. En egoism som tog mig helt på sängen som jag aldrig trodde skulle kunna ske och jag blev lämnad helt ensam i det. Så nej jag litar inte någon mer. Jag har brutit med hela min familj på grund av detta. När sista bandet bröts beslöt jag mig för att det får vara nog. Jag har kämpat som fan i två år. Jag ärt trött, har ingen att vända mig till. Det får vara nog nu.

Anonym skrev:

Ja vi tänker olika. Det står inte något om en vision. Det står ordagrant att ”Tillsammans skapar vi en värld utan självmord”. Som att det skulle vara möjligt. De skriver inget om en vision, de skriver det som det är möjligt och en dag kommer att bi sant. Jag anar att det är en reklambyrå som kommit på det. Fast det är kanske så att de inte förväntar sig att någon faktiskt skulle ta dem på orden. Då kan man ju börja undra över deras egen syn på sig själva och hur seriösa de egentligen är. Ord som inte är sanna är osanna. Faktiskt är det så.

Du får mig att tänka till!

Okej, om vi tolkar Mind bokstavligt så kan jag gå med på att deras ord eventuellt är osanna, det vill säga: att uttrycket ”Tillsammans skapar vi en värld utan självmord” kanske är ett påstående om framtiden som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Säg att vi kanske får ner antalet självmord, men inte helt. Det går att argumentera för att det är omöjligt att få bort alla självmord och en del menar till och med att ett sådant mål inte ens är önskvärt. Det är dock inte samma som att Mind ljuger. Att ljuga är något man gör medvetet. Det vill säga, för att deras ord ska vara en lögn så ska det både vara fastslaget att noll självmord är omöjligt OCH att Mind vet detta och alltså ljuger. Jag kan tänka mig att många av eldsjälarna i Mind faktiskt TROR att en värld utan självmord är möjligt. Eller vad tror du?

Att utgå från att människor ljuger verkar vara väldigt tungt och tufft, får då betyder det ju att det existerar en illvilja hos folk eller i alla fall en ovilja till öppen och ärlig kommunikation. Att sedan kommunikationen i vissa fall faktiskt brister – det vittnar ju till exempel du om – , det är för mig en annan sak. Det går att ha en god intention/avsikt och sedan misslyckas. Det är inte samma sak som att ljuga. Hänger du med på hur jag menar?

För att dra det till sin spets så innebär ditt synsätt att människan i de allra flesta fall vill ont, medan jag försöker att föra fram ett annat perspektiv där människan vill gott, men är bristfällig och därför ibland misslyckas. Om det är så att människor vill väl, så är förutsättningarna för förändring, förbättring och utvecklande av goda relationer mycket bättre än om människor medvetet vill ont.

Anonym skrev:

Först se till att vara ärliga. Inga löften som bryts. Bemötande med ärlighet, inte försöka skyla över misstag och lär av dem istället. Gå aldrig överhuvudet på en vuxen människa och kontakta vården utan att personen har rätt att veta.

Okej, jag fattar absolut hur ens förtroende för någon kan brytas när denna går bakom ryggen på en.

Anonym skrev:

Respektera individerna till 100%. Absolut inga lögner eller försköningar av hur det är att t.ex läggas in på sjukhus. Lögner borde vara förbjudna när det kommer till sånt, skadan de gör när sanningen kommer i ljuset är inte värt det och kan lätt trigga hopplösheten igen och då kan de ju bara försöka få någon att lägga in sig igen.

Jag håller med om att det är dumt i det där fallet att försköna verkligheten. Jag tror att jag förstår vad du menar.

Anonym skrev:

(T.ex ha som att som ursäkt för att tvinga sig på en människa att ”de flesta” är glada över det i efterhand. Det är bara kränkande att säga sådant. Komma med saker som inte går att bevisa (9 av 10 tyckte i efterhand att det var bra att bli inlagd m.a.o jag är kanske den 10e och jag räknas inte).

Okej, det är viktigt för alla att komma ihåg tycker jag. Att forskning sker på gruppnivå och inte gäller alla individer. Jag tycker dock att det faktum att de allra flesta som försöker begå självmord men ”misslyckas” är glada i efterhand över att de överlevde, ÄR ett bra argument för att på en bred front försöka bekämpa självmord.

Anonym skrev:

Säger man en sak på t.ex en hemsida som att om man e-mailar och skall få svar inom tre dagar låt det vara så då också. Ärlighet, ärlighet och ärlighet.

Ja, det är ju inte bra om de som försöker nå Mind gång på gång blir besvikna. Det brer ju, precis som du säger, på hopplösheten. Samtidigt är det nog bra att ha en viss förståelse för att deras resurser är begränsade. Men jag håller med om att det blir dumt om de låter påskina något annat.

Anonym skrev:

Acceptera att alla inte går att räddas och att man inte har rätt att kränka dem bara för att man tror det kommer att hålla dem vid liv. De kan innebära att det blir mycket värre för personen det gäller. Det är en sak att leva och en annan att bara överleva.

Det där tycker jag är jättesvårt. Självmord är en komplex fråga. Tänk om vården skulle börja utgå från att vissa människor inte bör räddas, vore det verkligen etiskt? Jag förstår varför vården utgår från att allt liv är värdefullt. Vad hemskt, anser jag, om de började sortera och välja bort vissa ”hopplösa fall” och låta dem dö. Men visst, det är viktigt att även beakta människor integritet och inte köra över dem hur som helst. Ofta blir det ju en målkonflikt mellan människan rätt till självbestämmande å ena sidan och vikten av att rädda liv å andra sidan.

Anonym skrev:

Jag fick ett meddelande med ”ge oss en chans att hjälpa dig med ett samtal” jag försökte ringa och kom aldrig fram. Ringde upp alla minuter och chatten stängde långt innan det står på hemsidan. Jag gav dem en chans som de bad mig om, men de var inte där. Varför skall jag lita på Mind efter det?

Jag har råkat ut för otrolig oärlighet och egoism det sisat året. Både bland de som påstår sig vilja arbeta mot självmord och gjorde det med lögner. De utsatte mig för en lång rad av lögner och kränkte mig som person och angav att ”jag lever i alla fall” som orsak till sitt oempatiska beteende.

Har också blivit utsatt för otrolig egoism inom familjen. En egoism som tog mig helt på sängen som jag aldrig trodde skulle kunna ske och jag blev lämnad helt ensam i det. Så nej jag litar inte någon mer. Jag har brutit med hela min familj på grund av detta. När sista bandet bröts beslöt jag mig för att det får vara nog. Jag har kämpat som fan i två år. Jag ärt trött, har ingen att vända mig till. Det får vara nog nu.

Jag är ledsen över att du har blivit illa behandlad. 🙁

 

(Den där fyrkanten i slutet av mitt förra inlägg var menat att vara en ledsen gubbe. Men det gick tydligen inte.)

Och det sista citatet var tänkt att innehålla även det du skrev om att känna dig sviken av andra och av din familj. Men det föll bort. Och jag vågar inte redigera, får då brukar hela inlägget försvinna.

Anonym skrev:

Det där tycker jag är jättesvårt. Självmord är en komplex fråga. Tänk om vården skulle börja utgå från att vissa människor inte bör räddas, vore det verkligen etiskt? Jag förstår varför vården utgår från att allt liv är värdefullt. Vad hemskt, anser jag, om de började sortera och välja bort vissa ”hopplösa fall” och låta dem dö. Men visst, det är viktigt att även beakta människor integritet och inte köra över dem hur som helst. Ofta blir det ju en målkonflikt mellan människan rätt till självbestämmande å ena sidan och vikten av att rädda liv å andra sidan.

Jag är ledsen över att du har blivit illa behandlad. 🙁

Det gör vården redan. När min far dog för två år sen 76  år gammal av hjärtsvikt, satte de in en väldigt dyr behandling (som dock inte gjorde någon skillnad skulle det visa sig). De talade noga om för oss att hadde han varit något år äldre så hade de inte satt in den medicinen och all den vården han fick på intensiven. Så vården utgår redan från vilka de lägger sig vinn om att försöka rädda. De har en cut off line. Där min pappa var var det tydligen 77/78.  Så vården utgår redan från vilka som har rätt till vissa behandlingar eller inte. Så vården utgår inte alls från att allt liv är värdfullt och allt skall göras för att rädda livet på dem.

Anonym skrev:

Du får mig att tänka till! Okej, om vi tolkar Mind bokstavligt så kan jag gå med på att deras ord eventuellt är osanna, det vill säga: att uttrycket ”Tillsammans skapar vi en värld utan självmord” kanske är ett påstående om framtiden som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Säg att vi kanske får ner antalet självmord, men inte helt.

Vilket vi alla är fullt medvetna om att är omöjligt. Det kommer alltid att finnas självmord.

Anonym skrev:

Det går att argumentera för att det är omöjligt att få bort alla självmord och en del menar till och med att ett sådant mål inte ens är önskvärt. Det är dock inte samma som att Mind ljuger. Att ljuga är något man gör medvetet. Det vill säga, för att deras ord ska vara en lögn så ska det både vara fastslaget att noll självmord är omöjligt OCH att Mind vet detta och alltså ljuger. Jag kan tänka mig att många av eldsjälarna i Mind faktiskt TROR att en värld utan självmord är möjligt. Eller vad tror du?

Jag tror Mind är en organisation. Som har en styrelse, som har människor i olika positioner. Som inte är en löst sammansatt grupp av människor som bara går på feeling. Mind är en organisation. Vad enstaka volontärer tror eller inte tror spelar egentligen ingen roll så frågan gäller vad tror styrelsen? De som bestämmer. Vad tror den som gav reklambyrå i uppdrag att få till en snygg bild och slogan som skulle få folk att ge pengar till organisationen. Att i stället skriva minimera ger inte samma hopp (som dock inte finns). Det handlar om att dra till på stora trumman för att få bidrag. Att erkänna att man vet att det inte går att få bort alla självmord är sant men också en ekonomisk risk för Mind. De skulle få mindre bidrag om de var ärliga. Det låter ju så mycket bättre att vara med om att tillsammans skapa en värld utan självmord än det faktumet att det enda som går att göra är att minska antalet som begår självmord.

Jag är övertygad om att alla volontärer får utbildning och råd om de som de inte kunde rädda. Att det finns de som de aldrig kan rädda. Jag är rätt övertygad om att det ingår i grundutbildningen de får. Alla går inte att räddas. Det är ett faktum.

Anonym skrev:

Att utgå från att människor ljuger verkar vara väldigt tungt och tufft, får då betyder det ju att det existerar en illvilja hos folk eller i alla fall en ovilja till öppen och ärlig kommunikation. Att sedan kommunikationen i vissa fall faktiskt brister – det vittnar ju till exempel du om – , det är för mig en annan sak. Det går att ha en god intention/avsikt och sedan misslyckas. Det är inte samma sak som att ljuga. Hänger du med på hur jag menar? För att dra det till sin spets så innebär ditt synsätt att människan i de allra flesta fall vill ont, medan jag försöker att föra fram ett annat perspektiv där människan vill gott, men är bristfällig och därför ibland misslyckas. Om det är så att människor vill väl, så är förutsättningarna för förändring, förbättring och utvecklande av goda relationer mycket bättre än om människor medvetet vill ont.

Det går att diskutera om det är illvilja eller inte. Jag tror inte så mycket görs av illvilja men resultatet blir det samma. Det finns ingen gråskala inom lögn eller sanning. Det bästa är att i vissa fall utgå från att personerna ljuger. Om man inte gör det skulle konsekvenserna kunna bli katastrofala. Antingen är det du säger 100% sant eller så är det inte. Är det 99% sant är det fortfarande inte helt sant. Att de inte ser att människor kan ta väldigt illa vid sig av att deras 100% sanning som bara var 90% sanning är en annan sak. Att ha en god intention har inget med lögn eller sanning att göra. Fast ljuger man medvetet eller talar sanning till 90% är det fortfarande inte helt sant hur man än vänder och vrider på det.

Den som har en god intention lovar inte saker den inte kan hålla. Alltså kan inte den personen ljuga. Den som har god intention och lovar något den vet den kanske inte kan hålla ljuger.

Jag är övertygad om att de flesta som brister trots de menar väl gör det för att de inte är helt ärliga. De talar inte sanning till 100%. Hade de gjort det hade det ju inte brustit någonstans. Om en människa säger att jag har brister jag kan inte detta till 100% så ljuger hen inte. Dock skriver man att ”Tillsammans skapar vi en värld där ingen tar sitt liv” så vet man att det är lögn, för det går inte. Möjligen i någons fantasivärld.

Mind vet att de ljuger i sin slogan, men det är ju anpassat för att människor skall skänka pengar så de har säkert inga problem med det.

 

Anonym skrev:

Okej, det är viktigt för alla att komma ihåg tycker jag. Att forskning sker på gruppnivå och inte gäller alla individer. Jag tycker dock att det faktum att de allra flesta som försöker begå självmord men ”misslyckas” är glada i efterhand över att de överlevde, ÄR ett bra argument för att på en bred front försöka bekämpa självmord.

Men hur bekämpar man självmord på “bred” front. Vi är väl individer eller? Det är inte Heavens gate medlemmar som genomför massjälvmord.

Att säga just så, visar ju att jag som individ är ett freak, inte passar in och faktiskt ger ännu större önskan att få dö. Du har precis talat om för mig att jag ännu mindre som andra människor och definitivt inte borde finnas i livet.

När jag blev inlagd en kort tid i somras sa man till mig att jag skulle tycka det var skönt. Att få vila och en massa annat nonsens. Inget av det var sant och jag tog mig därifrån så fort jag kunde!

Anonym skrev:

Det gör vården redan. När min far dog för två år sen 76 år gammal av hjärtsvikt, satte de in en väldigt dyr behandling (som dock inte gjorde någon skillnad skulle det visa sig). De talade noga om för oss att hadde han varit något år äldre så hade de inte satt in den medicinen och all den vården han fick på intensiven. Så vården utgår redan från vilka de lägger sig vinn om att försöka rädda. De har en cut off line. Där min pappa var var det tydligen 77/78. Så vården utgår redan från vilka som har rätt till vissa behandlingar eller inte. Så vården utgår inte alls från att allt liv är värdfullt och allt skall göras för att rädda livet på dem.

Jag beklagar din pappas död. Angav de något skäl till varför de inte hade satt in behandling om han hade varit äldre? En spontan fundering är om anledningen hade att göra med att behandlingen fungerar sämre ju äldre patienten är, så att dödsrisken är lika stor eller större med behandling som utan i hög ålder, eller är det kanske naivt av mig? Som alltid med åldersgränser så blir det ju i vilket fall lite märkligt – att 76 år kan skilja sig så markant från 77/78 år.

Åldern tycks hur som helst här vara ett urskiljningskriterium. Menar du att om vården redan i vissa fall väljer ut vilka de ska rädda så är det lika bra att de gör det fullt ut på alla plan? Jag tänker på ditt resonemang om lögner och sanning – tänker du liknande här, att det är förljuget av vården att sålla i vissa fall men inte i andra? Du tycks vara en person som skattar konsekvens högt. Har jag rätt?