Hem > Forum > Depression > Det närmar sig min dödsdag.

Det närmar sig min dödsdag.

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 48 totalt)
47
  • Vilket vi alla är fullt medvetna om att är omöjligt. Det kommer alltid att finnas självmord. 

    Jag delar inte den uppfattningen om att det är allmänt känt.

    Det låter ju så mycket bättre att vara med om att tillsammans skapa en värld utan självmord än det faktumet att det enda som går att göra är att minska antalet som begår självmord. 

    Ja, visst. Du ser saken ur ett ekonomiskt perspektiv. Men går det inte även att se det som att dragningskraften i 0-visionen, som får människor att skänka pengar/och eller engagera sig, just genom att generera pengar och engagemang möjliggör ett arbete som resulterar i ett sänkt självmordsantal. Det vill säga, pengarna och engagemanget är medel för att komma så nära målet – en självmordsfri värld – som möjligt.

    Jag är övertygad om att alla volontärer får utbildning och råd om de som de inte kunde rädda. Att det finns de som de aldrig kan rädda. Jag är rätt övertygad om att det ingår i grundutbildningen de får. Alla går inte att räddas. Det är ett faktum. 

    Det tror jag också. Men grejen är ju att det inte på förhand går att säga vilka som kan räddas och inte. Det märks först efteråt när ett suicid redan har skett. Därför tycker jag att det finns goda skäl för att försöka rädda alla.

    Det går att diskutera om det är illvilja eller inte. Jag tror inte så mycket görs av illvilja men resultatet blir det samma. Det finns ingen gråskala inom lögn eller sanning. Det bästa är att i vissa fall utgå från att personerna ljuger. Om man inte gör det skulle konsekvenserna kunna bli katastrofala. Antingen är det du säger 100% sant eller så är det inte. Är det 99% sant är det fortfarande inte helt sant. Att de inte ser att människor kan ta väldigt illa vid sig av att deras 100% sanning som bara var 90% sanning är en annan sak. Att ha en god intention har inget med lögn eller sanning att göra. Fast ljuger man medvetet eller talar sanning till 90% är det fortfarande inte helt sant hur man än vänder och vrider på det. Den som har en god intention lovar inte saker den inte kan hålla. Alltså kan inte den personen ljuga. Den som har god intention och lovar något den vet den kanske inte kan hålla ljuger. Jag är övertygad om att de flesta som brister trots de menar väl gör det för att de inte är helt ärliga. De talar inte sanning till 100%. Hade de gjort det hade det ju inte brustit någonstans. Om en människa säger att jag har brister jag kan inte detta till 100% så ljuger hen inte.

    Här måste jag erkänna att jag inte riktigt hänger med.

    Men hur bekämpar man självmord på ”bred” front. Vi är väl individer eller? Det är inte Heavens gate medlemmar som genomför massjälvmord.

    Jag menade att eftersom det inte på förhand går att veta vilka som ”inte går att rädda” så är det etiskt försvarbart att försöka rädda alla, att ingjuta hopp åt alla. Med en lyhördhet för individen naturligtvis.

    Att säga just så, visar ju att jag som individ är ett freak, inte passar in och faktiskt ger ännu större önskan att få dö. Du har precis talat om för mig att jag ännu mindre som andra människor och definitivt inte borde finnas i livet.

    Okej, det var inte min mening. Jag vill gärna, i den mån jag kan, hjälpa dig att leva ett liv som känns meningsfullt för dig. Även om jag förstår att det kanske inte står i min makt.

    När jag blev inlagd en kort tid i somras sa man till mig att jag skulle tycka det var skönt. Att få vila och en massa annat nonsens. Inget av det var sant och jag tog mig därifrån så fort jag kunde!

    Hade det varit bättre om de hade formulerat sig typ så här: ”En del tycker att inläggning blir ett tillfälle till vila”? Istället för att förutsätta hur just du kommer att känna.

    Jag kommer nog att dra mig ur diskussionen nu, bara så att du vet, så att du inte undrar över varför jag inte svarar om jag inte svarar. Känner att jag mår sisådär själv och orkar nog inte riktigt diskutera mer. Det kändes dock givande att bli lite intellektuellt utmanad, så tack för det! Och tack för att du försökte besvara mina frågor! Kanske möts vi på något annat sätt i någon annan tråd på forumet. Eller här igen. Jag vet inte hur jag ska säga det här på bästa sätt, men jag hoppas att du avbokar din dödsdag och bestämmer dig för att leva, för jag vill tro att det finns hopp.

    Kram (om du vill)

    Trådstartaren

    Jag kommer nog att dra mig ur diskussionen nu, bara så att du vet, så att du inte undrar över varför jag inte svarar om jag inte svarar. Känner att jag mår sisådär själv och orkar nog inte riktigt diskutera mer. Det kändes dock givande att bli lite intellektuellt utmanad, så tack för det! Och tack för att du försökte besvara mina frågor! Kanske möts vi på något annat sätt i någon annan tråd på forumet. Eller här igen. Jag vet inte hur jag ska säga det här på bästa sätt, men jag hoppas att du avbokar din dödsdag och bestämmer dig för att leva, för jag vill tro att det finns hopp. Kram (om du vill)

    OK. Hoppas du mår bättre snart.

    Trådstartaren

    Jag beklagar din pappas död. Angav de något skäl till varför de inte hade satt in behandling om han hade varit äldre? En spontan fundering är om anledningen hade att göra med att behandlingen fungerar sämre ju äldre patienten är, så att dödsrisken är lika stor eller större med behandling som utan i hög ålder, eller är det kanske naivt av mig? Som alltid med åldersgränser så blir det ju i vilket fall lite märkligt – att 76 år kan skilja sig så markant från 77/78 år. Åldern tycks hur som helst här vara ett urskiljningskriterium. Menar du att om vården redan i vissa fall väljer ut vilka de ska rädda så är det lika bra att de gör det fullt ut på alla plan? Jag tänker på ditt resonemang om lögner och sanning – tänker du liknande här, att det är förljuget av vården att sålla i vissa fall men inte i andra? Du tycks vara en person som skattar konsekvens högt. Har jag rätt?

    Tack.
    Nej. Inget skäl mer än att om han varit något år äldre hade inte alla insatser satts in på den nivån utan naturen hade fått gå sin gång. Deh hade hållt honom smärtfri men accepterat det oundvikliga. Det var ju oundvikligt han dog dagen där på trots att de kämpat med honom hela natten. De gjorde vad de kunde och det var en otrolig vård han fick med tanke på hur liten chansen var att överleva. Kanske gav det honom någon timme extra i livet men tvivlar på det. Troligen visste de vart det skulle sluta. De försökte göra det klart för oss, jag förstod det men bror och mamma trodde han skulle repa sig så de ville att allt skulle sättas in. Så läkaren gick med på det. Fast jag satt uppe i hans rum hela den natten innan han dog medan mamma sov i anhörigrummet. Jag fick veta av en pratsjuk sjuksyster att så var det. Jag tror att det kanske inte riktigt det  var meningen att jag skulle få veta det men jag hade redan mina aningar. Jag gillade den sköterskan för hon berättade sanningen rakt upp och ner. Min bror tyckte inte alls om henne, hon var för ärlig för hans smak. Han ville inte veta.

    Trådstartaren

    Jag menade att eftersom det inte på förhand går att veta vilka som ”inte går att rädda” så är det etiskt försvarbart att försöka rädda alla, att ingjuta hopp åt alla. Med en lyhördhet för individen naturligtvis.

    Jag förstår och håller med.

    Okej, det var inte min mening. Jag vill gärna, i den mån jag kan, hjälpa dig att leva ett liv som känns meningsfullt för dig. Även om jag förstår att det kanske inte står i min makt.

    Det här var mitt fel och jag ber om ursäkt. Jag menar inte dig personligen. När jag skrev ”du” så menade jag inte dig personligen. Du fick stå som modell för andra som sagt så. Inser att jag borde formulerat mig på ett annat sätt. Förlåt.

    Hade det varit bättre om de hade formulerat sig typ så här: ”En del tycker att inläggning blir ett tillfälle till vila”? Istället för att förutsätta hur just du kommer att känna.

    Ja precis. Tyvärr agerar några som om för att människa anser sig ha skäl att ta livet av sig, har de rätt att ljuga och dra till. Det som är sannolikt, blir till 100% sanning. Jag skulle vilja ha bevis på att 9 av 10 personer tyckte det var bra att bli tvångsomhändertagen. Men med alla dessa organisationer som dykt upp om självmord har det tyvärr gått mer och mer åt hållet att ljuga och tvinga sig på människor när de känner för det, utan att ens ha koll på själva situationen. Jag har själv blivit utsatt för det och är inte bara besviken utan urförbannad på dem.

     

    Vill bara slinka in och tacka för ursäkt, omtanke och berättelse! Jag har läst allt även om jag inte kommenterar eller diskuterar.

    Trådstartaren

    Vill bara slinka in och tacka för ursäkt, omtanke och berättelse! Jag har läst allt även om jag inte kommenterar eller diskuterar.

    Vill bara slinka in och tacka för ursäkt, omtanke och berättelse! Jag har läst allt även om jag inte kommenterar eller diskuterar.

    Jag vet inte om det är vår diskussion eller vad men i går hade jag ett par timmars ro i själen. En känsla av att kanske kunna leva vidare. I dag är oron tillbaka men det kändes bättre ett tag i alla fall.

    Tack för att du tagit dig tid att svara och hoppas du  mår bättre snart. <3

    Trådstartaren

    Olive Cypidy skrev:
    Vilket vi alla är fullt medvetna om att är omöjligt. Det kommer alltid att finnas självmord.

    Jag delar inte den uppfattningen om att det är allmänt känt.

    Det borde vara det då självmord har funnits i alla tider och även betraktats på olika sätt under historiens gång. Från tidiga Asien ansågs självmord vara enda sättet att upprätta heder om man dragit på sig skam. Harakiri, Kamikaze och allt vad det kallas.  I bibeln framstår det som högst logiskt att Judas tog sitt liv. Likaså har äldre i många kulturer tagit sitt liv för att underlätta bördan för familjerna de inte längre kan stödja och ge något till. Människor tog livet av sig trots de trodde det ledde direkt till ett evigt helvete.

    Självmord har varit en del av människans historia sen vi skapade samhällen att leva i och ansåg att vissa inte passade in, det är säkert nobelt att försöka stoppa  alla självmord men de kommer man inte att lyckas oavsett slogans och gåvor.

    Jag vet inte om det är vår diskussion eller vad men i går hade jag ett par timmars ro i själen. En känsla av att kanske kunna leva vidare. I dag är oron tillbaka men det kändes bättre ett tag i alla fall. Tack för att du tagit dig tid att svara och hoppas du mår bättre snart. <3

    Vad fint! <3

    Trådstartaren

    Tonight’s the night. Cirkeln sluts. Tack för diskussionen. Ni som deltagit.

    Tonight’s the night. Cirkeln sluts. Tack för diskussionen. Ni som deltagit.

    Jag hoppas verkligen att det där miraklet du efterfråga hann inträffa innan det var försent!

    KRAM!

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 48 totalt)
47

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.