Är redo att dö nu.

[Pink Syjuga]

Tabletter verkar inte vara nåt bra alternativ då jag googlat.  Känns så orättvist att många som dör av sjukdom etc. Och att vi som inte vill leva har svårt att dö. Vet att livet inte är rättvist men önskar att alla som vill leva skulle få det. Vill ge bort mitt men det fungerar ju inte så.

[Purple Migiqe]

Green Leguve skrev:

Du menar att du har försökt med tabletter att överdosera? Eller försökt må bättre? Skriv gärna ut. Jag tål att höra allt. Jag kan ändå inte må mycket sämre.

Jag försökte ta tabletter för att dö, men blev avbruten. Det var en kille som klättra upp på ett tåg för att ta en bild på sin kompis epa. Han fick en massa ström i sig och dog på en gång. Eftersom jag vet exakt var det hände så tänkte jag att jag kunde göra likadant.

[Purple Migiqe]

Pink Syjuga skrev:

Tabletter verkar inte vara nåt bra alternativ då jag googlat. Känns så orättvist att många som dör av sjukdom etc. Och att vi som inte vill leva har svårt att dö. Vet att livet inte är rättvist men önskar att alla som vill leva skulle få det. Vill ge bort mitt men det fungerar ju inte så.

Håller med!

[Pink Syjuga]

Tror att göra det med elektricitet inte är så säkert som du tror och garanterat smärtsamt. Och tyvärr så kommer du att chocka alla som ser dig göra det. Risken är stor att du traumatiserar dessa människor och det hoppas jag att du inte vill.

[Green Leguve]

Ja det är konstigt allting.

Blandade ihop er som skrev nu med.

Hade velat ha något som gjorde mig lycklig. Men jag vet att det funkar inte så. Lycka kommer inte utifrån. Jag är så olycklig, även om jag försökt länge nu. Orkar inte bryta ihop hela tiden. Ser bara de runt mig som är lyckliga. De fel är livet med en partner de älskar. Själv har jag separerat och det känns inte bra alls.

Vad jag än gör, hur mycket jag än kämpar, så blir det inte bra. Det ända jag känner är ledsamhetskänslor. Ångest, och bara jobbigt allting.

[Pink Syjuga]

Att separera är jobbigt, själv gjort det två gånger. Men på nåt sätt så har det blivit bra sedan när den jobbiga tiden är över.

[Green Leguve]

Pink Syjuga skrev:

Att separera är jobbigt, själv gjort det två gånger. Men på nåt sätt så har det blivit bra sedan när den jobbiga tiden är över.

Bra på vilket sätt?

Det har gått ca 5 månader och det är inte bra alls..

[Purple Migiqe]

Green Leguve skrev:

Ja det är konstigt allting. Blandade ihop er som skrev nu med. Hade velat ha något som gjorde mig lycklig. Men jag vet att det funkar inte så. Lycka kommer inte utifrån. Jag är så olycklig, även om jag försökt länge nu. Orkar inte bryta ihop hela tiden. Ser bara de runt mig som är lyckliga. De fel är livet med en partner de älskar. Själv har jag separerat och det känns inte bra alls. Vad jag än gör, hur mycket jag än kämpar, så blir det inte bra. Det ända jag känner är ledsamhetskänslor. Ångest, och bara jobbigt allting.

Jag förstår dig. Har också separerat en gång och kände mig så jävla ensamen. För mig började det kännas bättre ganska fort. Försökte göra saker jag mådde bra av och umgås med vänner och familj. Försökte tänka att “jag klarar mig fan bättre utan honom” och det hjälpte mycket att tänka så.

[Pink Syjuga]

Det konstiga var bara att det inte gjorde ont längre efter separationen. Det finns många fina människor där ute som man kan dela glädje och sorg med. Men det svåra är ju att man ändå mår dåligt inombords av andra saker. Men jag förstår att du känner sorg av separationen, det är jobbigt att gå igenom även om 5 månader har gått.

[Pink Syjuga]

Angående hur trådstartaren startade denna konversation så hoppar jag tillbaks till det. Jagar bestämt mig för att jag behöver ta ett beslut innan sommaren. Leva eller inte. Tänker boka tid för att upprätta ett testamente nästa vecka.

[Green Leguve]

Ja det är helt hemskt detta tillstånd.

 

Jasså, varför just innan sommaren? Någon speciell anledning? Vad får dig att vilja dö och vad får dig att vilja leva?

 

Gäller inte vita arkivet som testamente? Jag har fyllt i det.

Jag hade självmordstankar och planer för 2 år sedan men de har i princip försvunnit nu när jag medicinerat ett tag. Fick fluoxetin och har precis bytt till sertralin eftersom min läkare sa att den var effektivare mot social ångest.

Ni är alla värda att kämpa för, glöm inte det. Blir så jävla ledsen av att se den här tråden och vet ju inte exakt vilka situationer ni har hamnat i, men det finns alltid hopp.