Hem > Forum > Depression > Är redo att dö nu.

Är redo att dö nu.

Visar 12 inlägg - 73 till 84 (av 91 totalt)
90
  • Jag förstår dig. Känner också att jag inte vill misslyckas. Det hemskt att man ska behöva känna så.

    Jag vet inte hur det ska gå för nån av oss, jag ligger bara och skakar just nu.

    Trådstartaren

    Längtar tills imorgon när jag ska dricka lite vin, brukar göra det på fredagar och lördagar. Det dämpar lite av spänningarna som hela min kropp har. Då brukar jag inte behöva insomningstabletter, jag mår tillräckligt dåligt som jag gör och vill inte bli beroende av dem, som om det nu skulle spela nån roll… Hur gör ni andra, alkohol, droger?

    Brukar dricka alkohol ibland för att känna mig avslappnad, men ibland kan det istället ge mer ångest än vad jag redan har… så brukar försöka att undvika alkohol. Droger har jag aldrig testat och kommer inte göra det heller, har en vän som varit djupt nere i droger.

    Jag förstår er precis. Känner likadant själv. Däremot känns det som att vill man verkligen dö så lyckas man oftast. Så det är mer att man försöker kämpa just nu enbart pga en närstående. Men vissa stunder så orkar jag inte ändå. Tar man till ett drastiskt sätt så lyckas man nog. Tror jag. Det som mest stoppar mig är alltså det där permenenta beslutet. Att gör jag så, så har jag svikit/ förstört för den anhöriga. Vet dock inte hur länge till det hindrar mig.

    Brukar dricka alkohol ibland för att känna mig avslappnad, men ibland kan det istället ge mer ångest än vad jag redan har… så brukar försöka att undvika alkohol. Droger har jag aldrig testat och kommer inte göra det heller, har en vän som varit djupt nere i droger.

    Förstår vad du menar, jag dricker alltid en bestämd mängd, för om jag dricker för mycket så får också jag mer ångest. Jag har ej heller använt droger och kommer inte att börja med det nu. (Vet faktiskt inte ens var jag skulle få tag i sånt)

    Jag förstår er precis. Känner likadant själv. Däremot känns det som att vill man verkligen dö så lyckas man oftast. Så det är mer att man försöker kämpa just nu enbart pga en närstående. Men vissa stunder så orkar jag inte ändå. Tar man till ett drastiskt sätt så lyckas man nog. Tror jag. Det som mest stoppar mig är alltså det där permenenta beslutet. Att gör jag så, så har jag svikit/ förstört för den anhöriga. Vet dock inte hur länge till det hindrar mig.

    Det är ju så med oss människor vi har ju oftast dem runt oss som vi älskar och man vill ju inte såra dem …

    Trådstartaren

    Jag vet inte hur det ska gå för nån av oss, jag ligger bara och skakar just nu.

    Blir så ledsen för att du mår så dåligt. Hoppas det börjar kännas bättre snart!

    Blir så ledsen för att du mår så dåligt. Hoppas det börjar kännas bättre snart!

    Jag mår bara sämre och sämre. Vill ju ordna allt innan men just nu känns det inte som att jag kommer att orka med det. Jag vill inte leva

    Det låter bra att du är öppen för att göra ett försök att berätta. Själv försöker jag komma på varför jag skriver här med dig och andra, Ibland så känns det så konstigt att skriva med fler som har självmord i sinnet. Har provat att träffa en psykolog en gång men jag ser inte vitsen med det. Jag förstår inte vad en sån ska kunna hjälpa med? Sitta och prata med en okänd människa om hur jag mår, det gav mig inget alls. Jag vill bara dö.

    Grejen med en psykolog är ju att man ska komma ett antal gånger och prata så att de kan kartlägga anledningen att man mår som man mår. Om man har någon psykisk ohälsa eller varit med om något som påverkar en. Dessutom brukar många få träffa flera psykologer innan de hittar någon de faktiskt kan få riktig hjälp av. Menar mest att det kanske inte är ett alternativ som är helt orimligt att försöka igen, liksom när det gäller att rädda ens liv.

    Brukar dricka alkohol ibland för att känna mig avslappnad, men ibland kan det istället ge mer ångest än vad jag redan har… så brukar försöka att undvika alkohol. Droger har jag aldrig testat och kommer inte göra det heller, har en vän som varit djupt nere i droger.

    Ja alkohol kan göra det hela mycket värre. Drack för mycket alkohol på en fest när jag mådde dåligt och det kändes som om jag fastnade i mitt huvud och inte kunde ta mig ut. Typ som om allt var mörker och rädlsa och jag insåg att jag ville dö. Det var lite som att ha en panikattack utan att kunna ta sig ur den förrän alkoholen gått ur kroppen…

    Gick en prommenad och pratade av mig med en kompis vilket lättade sktuationen något. Hon kunde dock inte hjälpa mig så mycket.

    Jag mår bara sämre och sämre. Vill ju ordna allt innan men just nu känns det inte som att jag kommer att orka med det. Jag vill inte leva

    Förstår dig. Äter Du? Sover du?

    Förstår dig. Äter Du? Sover du?

    Varken äter eller sover, har tappat åtminstone 15 kg senaste 3 månaderna.

    Känner mig som ett tomt skal.

    Trådstartaren

    Jag mår bara sämre och sämre. Vill ju ordna allt innan men just nu känns det inte som att jag kommer att orka med det. Jag vill inte leva

    Förstår dig. Känner likadant🙁

Visar 12 inlägg - 73 till 84 (av 91 totalt)
90

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.