Hem > Forum > Depression > Är redo att dö nu.

Är redo att dö nu.

Visar 12 inlägg - 61 till 72 (av 91 totalt)
90
  • Ja kanske, är så svårt att veta i förväg. Det är riktigt jobbigt! Har också sagt till min sambo att jag har suicidtankar men inte att jag har några planer. Skäms så mycket och vill inte vara ett problem. Det som händet om jag berättar att jag har planer är 1. Kommer ej kunna göra verklighet av dem. 2. Bli inlagd på psyk igen, och det orkar jag inte. 3. Göra dem oroliga

    Ok, jag förstår.

    Ledsen att du behöver stå ensam i detta.

    Tänker att du kanske ändå ska försöka berätta lite om det för honom ändå, ni älskar ju varandra och du kanske kan finna nån tröst hos honom. Tror att han säkert vill förstå dina tankar. Vet att det känns svårt för dig att göra så, men jag tror han finns där för dig om du vågar.

    Så ledsen för din skull…

    Trådstartaren

    Ok, jag förstår. Ledsen att du behöver stå ensam i detta. Tänker att du kanske ändå ska försöka berätta lite om det för honom ändå, ni älskar ju varandra och du kanske kan finna nån tröst hos honom. Tror att han säkert vill förstå dina tankar. Vet att det känns svårt för dig att göra så, men jag tror han finns där för dig om du vågar. Så ledsen för din skull…

    Jo han finns där för mig om jag berättar för honom. Men är så himla svårt. Har sagt att jag vill dö i säkert 1 år. Han måste bli less på mig. Förstår att jag egentligen behöver säga det, nu mer än någonsin då det är allvarligare än tidigare.

    Är min sista dag idag på arbetsträning/arbetsutredning. Det är denna dag jag väntat på. Nu har jag inget jag måste gå till vilket betyder att jag är ensam om dagarna. Känns skönt på ett sätt att veta att det troligtvis snart är slut. Jag har inget som motiverar mig att gå fortsätta leva längre. Låter konstigt men är skönt. Riktigt skönt. Nu kan jag äntligen slappna av och planera in i minsta detalj hur jag ska göra. Orkar inte riktigt tänka på mina anhöriga. Det låter själviskt men vad ska jag göra? Är ju JAG som lever i min kropp, ingen annan. Så då borde det ju vara jag som bestämmer när det är slut också?

    Känner du verkligen att du kan slappna av?

    Förstår hur du menar angående att inte ha en massa måsten, men jag upplever att planeringen tar oerhört på krafterna, så mycket som måste ordnas så att de som blir kvar inte ska stå med alla saker i sin sorg.

    Förstår du hur jag tänker?

    Jo han finns där för mig om jag berättar för honom. Men är så himla svårt. Har sagt att jag vill dö i säkert 1 år. Han måste bli less på mig. Förstår att jag egentligen behöver säga det, nu mer än någonsin då det är allvarligare än tidigare.

    Jag tycker att du behöver prata med honom, Krama honom och sitt ner och berätta på ett lugnt sätt om det går eller bara bryt ihop.

    Jag tror att han är värd att få veta dina innersta tankar just nu.

    Testa att skriva här vad du skulle vilja berätta för honom, kan du göra det?

    Jag har läst att människor som bestämt sig brukar visa sig glad och så samma dag som de försöker ta självmord. Är det nån här inne som kan berätta kring det? Önskar så mycket att få känna den känslan.

    Jag har till viss del känt så.

    Att man är extra tacksam mot sin omgivning och vill säga tack och visa att man uppskattar saker de gör.

    Att det kan vara sista gången  man ses tänker jag ofta. För att jag inte orkar eller vill mer.

    Tänker också ofta på att jag  behöver städa och rensa så de slipper ha all skit efter mig.

    Trådstartaren

    Känner du verkligen att du kan slappna av? Förstår hur du menar angående att inte ha en massa måsten, men jag upplever att planeringen tar oerhört på krafterna, så mycket som måste ordnas så att de som blir kvar inte ska stå med alla saker i sin sorg. Förstår du hur jag tänker?

    Jag förstår hur du menar, slappna av var kanske fel ord, men att jag kan fokusera mer på min plan än vad jag har kunnat göra när jag inte varit hemma om dagarna.

    Trådstartaren

    Jag tycker att du behöver prata med honom, Krama honom och sitt ner och berätta på ett lugnt sätt om det går eller bara bryt ihop. Jag tror att han är värd att få veta dina innersta tankar just nu. Testa att skriva här vad du skulle vilja berätta för honom, kan du göra det?

    Ska försöka prata med honom. Han har själv mått dåligt så han vet hur det är, vilket är skönt. Vet faktiskt inte vad jag vill säga. Ska klura på det så att jag får med allt.

    Ska försöka prata med honom. Han har själv mått dåligt så han vet hur det är, vilket är skönt. Vet faktiskt inte vad jag vill säga. Ska klura på det så att jag får med allt.

    Det låter bra att du är öppen för att göra ett försök att berätta.  Själv försöker jag komma på varför jag skriver här med dig och andra, Ibland så känns det så konstigt att skriva med fler som har självmord i sinnet. Har provat att träffa en psykolog en gång men jag ser inte vitsen med det. Jag förstår inte vad en sån ska kunna hjälpa med? Sitta och prata med en okänd människa om hur jag mår, det gav mig inget alls. Jag vill bara dö.

    Trådstartaren

    Jag förstår. Jag skriver här för att jag tycker det är skönt att vara anonym och att de flesta jag pratat med här verkar känna likadant. Man känner sig mindre ensam. Sen kan man ju bli triggad av det också. Men det kanske är det jag vill bli just nu..  hjärnan är konstig som vill utrota sig själv.

    Jag går mest hos kurator för att omgivningen vill det.. ger mig inte heller så mycket tyvärr.

    Jag förstår. Jag skriver här för att jag tycker det är skönt att vara anonym och att de flesta jag pratat med här verkar känna likadant. Man känner sig mindre ensam. Sen kan man ju bli triggad av det också. Men det kanske är det jag vill bli just nu.. hjärnan är konstig som vill utrota sig själv. Jag går mest hos kurator för att omgivningen vill det.. ger mig inte heller så mycket tyvärr.

    Det är skönt att vara anonym, så är det. Är så arg på mig själv att jag är så feg, jag skulle så gärna vilja avsluta mig själv i denna stund men det är så svårt att veta hur, jag vill verkligen inte misslyckas.

    Längtar tills imorgon när jag ska dricka lite vin, brukar göra det på fredagar och lördagar. Det dämpar lite av spänningarna som hela min kropp har. Då brukar jag inte behöva insomningstabletter, jag mår tillräckligt dåligt som jag gör och vill inte bli beroende av dem, som om det nu skulle spela nån roll…
    Hur gör ni andra, alkohol, droger?

    Trådstartaren

    Det är skönt att vara anonym, så är det. Är så arg på mig själv att jag är så feg, jag skulle så gärna vilja avsluta mig själv i denna stund men det är så svårt att veta hur, jag vill verkligen inte misslyckas.

    Jag förstår dig. Känner också att jag inte vill misslyckas. Det hemskt att man ska behöva känna så.

Visar 12 inlägg - 61 till 72 (av 91 totalt)
90

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.