Min 14 åriga dotter lider av ångest och depression!

Godkväll

Denna sommar blev över förväntningarna, jag tror att det dels beror på att medicinen nu är insatt och uppe i full dos men oxå för att A har bytt pronomen och namn, heter nu H. Det sista har vi precis gått ut med utanför vår lilla familj. Nästa vecka ska vi prata med skolan. Är det någon som känner igen sig i detta med byte av pronomen och lång ångesthistorik?

Under sommaren har det hittills varit en del ångestattacker, men sedan dosen av sertraline gick upp till full dos (dvs 2,5 veckor sedan) inga attacker dock ticks istället vid ett tillfälle då en ångestattack skulle kunnat komma.

Jag både ser fram emot och inte ser fram emot skolstart. Jag vill veta om det kommer bli bättre med medicin och framför allt att vi fått en son istället. Det har varit så lång väg att komma hit och det är säker en lång väg kvar, om någon därute har liknade erfarenhet skriv gärna hur det gått för er.

Kram till er alla

Anonym skrev:

Hej Åh det är så mycket jag känner igen i min 14 åring i det ni skriver. Hon har väldiga problem med framför allt skolarbetet och när vi ska sätta oss (även om vi delar upp i små små etapper) så orkar hon knappt koncentrera sig ens i 10 min! Hon stänger in sig på sitt rum, vill inte komma ut ur det, knappt för att äta. Hon går till skolan men det är motigt för henne. I skolan säger hon att hon inte kan koncentrera sig, skolan försöker möta henne men hon vill ingenting. Hon har fått diagnosen generell ångest och går hos BUP men ingen ljusning märks ännu. Behandlingen sker i form av samtal. Vissa dagar känner jag mig stark och försöker lirka med henne andra dagar blir jag nästan helt galen och får panik att hon bara ”låter detta ske”. Jag förstår dock att det inte är något hon vill. Jag har sedan ett år tillbaka förstått att hon inte förmår sig ta tag i uppgifter, det handlar om inlämningsuppgifter, om att läsa till ett prov, det handlar även om att t ex duscha, att komma i säng på kvällarna, även enkla vardagsrutiner fallerar. Allt får vi påminna om ja till och med tjata om och om igen, ibland förmår hon sig och ibland går det bara inte. Så här har hon haft det en lång tid och det eskalerade och bli nästan ohållbart för ett år sedan. Nu har vi BUP kontakt sedan 1 1/2 månad men jag blir så orolig då inte syns någon ljusning i detta. Jag ser att hon mår dåligt och jag vet att hon inte vill vara så arg på oss men hon kan inte låta bli. Skolan ser inget av det vi ser här hemma, de ser en positiv och engagerad tjej. Jag kände ett visst hopp när ”Blue Sepava” skrev, om du orkar berätta lite mer hur du fick hjälp skulle jag gärna ta del av det. Kramar till er alla

Hej pappa tillber 13!årig grabb som ej tar sig till skolan pga ångest fått atarax till honom men fet hjäper ej.

jag själv har gad och kroniska depressioner han har tyvär ärvt mitt skit. Går på bup men inget hjälper.

vet ej vad jag skall ta mig till

Hej, hittade denna tråden när jag sökte på 14 år och depression. Hur har det gått för din dotter? Min 14-åring är i samma sits. BUP är igång men jag vet inte hur jag ska agera gentemot dottern.

Anonym skrev:

Hej, hittade denna tråden när jag sökte på 14 år och depression. Hur har det gått för din dotter? Min 14-åring är i samma sits. BUP är igång men jag vet inte hur jag ska agera gentemot dottern.

Hej

mycket har hänt sedan jag skrev sist! Det är mycket bättre nu framför allt när jag jämför med när det var som absolut sämst

vi har en till son nu! Detta kom fram för ca 1 1/2 år sedan och inget jag var beredd på. Jag hade mer tänkt en pojk/flicka kan man ju vara, hade inte kunskap alls om transkille!

mycket har kommit fram under denna period och jag inser hela tiden hur snäv jag varit i mina tankar. Min man och jag följer vår fantastiska transkille på den brokiga väg med alla dess hinder och gupp. Känslorna går upp och de går ned men just nu när jag jmf med när det var som sämst är det milsvidd skillnad och då är det lätt att följa med på denna väg

Är detta något någon av er kan känna igen sig i så säg bara till så utbyter vi erfarenheter

kram till er alla där ute