[Purple Qelure]

Anonym skrev:

Jag tycker att du iaf ska försöka att gå till skolan varje dag, även om det är jobbigt. Det kommer kännas bättre sen. Du kan alltid gå hem om det blir för jobbigt, men det kan kännas bra att veta att ”you know what?? Jag har försökt. Jag har varit duktig idag” Du borde absolut prata med din kompis om hur du känner. Om du inte redan gör det så borde du också ta upp en kurators kontakt. Det är väldigt bra att ha.

Jag pratade med min kompis om hur jag känner. Idag var jag inte i skolan för att jag vaknade med ångest, men min kompis kom hem till mig och vi pratade om det som tyngde mig. Jag pratade senare med min favoritlärare som ledde mig till kuratorn, så nu har jag en kurator.

Kan även tillägga att vår lärare dog dagen efter jag startade tråden.

[Purple Qelure]

Anonym skrev:

Grattis och bra jobbat – körkort underlättar livet,. Vad känner du – kommer ökade erfarenheter att göra så att du får mindre ångest eller hittar du nya saker att ha ångest över?

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag känner. Jag tror jag hittar nya saker att ha ångest över, sorgligt nog, men om man en gång börjat är det svårt att sluta.

De senaste veckorna har jag haft ingen energi till nåt och bara velat sova hela tiden. Jag har inte haft ångest direkt, mera bara ingen energi. Eller egentligen det senaste året har jag haft ingen ork och energi. Vilket har gjort att jag har isolerat mig själv från omvärlden och känt mig otroligt ensam.

[Purple Qelure]

Anonym skrev:

Hur gick det med ångesten – har den löst sig? Bra med kompisar som hjälper en med läxor? Att oroa sig för saker är bra men det får inte ta över livet – det blir så jobbigt. Finns det något sätt du kan få din ångest under mer kontroll?

Hej, ångesten har tyvärr varken blivit bättre eller sämre i nuläget. Hela februari och mars är bara en enda dimma, har ingen aning vad som hände och vad jag gjorde. Det enda jag vet är att jag fick flera ångestattacker. Det är inte så mycket jag kan göra när jag får grov ångest, oftast funkar det bara att sitta på golvet och lyssna på musik som lugnar ner mig. Jag tillbringar väldigt mycket tid för mig själv och det bidrar ju till att tankarna far åt fel håll.

Många saker som triggade ångesten har löst sig, har t.ex fått körkort nu! Men det är fortfarande nåt som gnager inom mig och jag vet inte vad det är

[Purple Qelure]

Hej! Jag vill bara att du ska veta att du är inget freak. Allt du skrev skulle lika gärna kunnat varit jag som skrev det när jag var i din ålder.

Jag kände mig utanför fastän jag hade vänner. Jag kände mig alltid konstig bland de andra. När jag var tolv trodde jag att ingen älskade mig och skrev det på ask. Min äldre syster såg det och skickade ett sms att jag var omringad av människor som älskar mig, det fick mig att inse att folk faktikst bryr sig om mig. Jag är säker på att det finns människor i din omgivning som bryr sig om dig, fast du inte vet om det.

Jag har samma problem med min mamma, (och pappa) att jag berättar ingenting, typ, åt henne hur jag känner p.g.a. svårt att visa mig svag.

Jag hoppas att allt blir bättre snart och att du vågar öppna upp dig inför din mamma! Sköt om dig!

[Purple Qelure]

Hej! Läste hela din tråd just och det låter jobbigt det du går/gått igenom. Jag själv mår lite dåligt i perioder. Hoppas allt blir bättre snart och sänder mängder av styrkekramar!