Purple Lylaki
Skapade svar
-
Ja, samhället har gått vidare från covid-rädsla vilket skapar mindre empati och förståelse för de som försöker undvika covid. Men hur kommer det sig att du känner som du gör gällande covid? Är det rädsla om lång-covid som skrämmer mest eller varför tror du att du känner som du gör?
PS. att gå, cykla eller åka kollektivtrafik är mycket bättre för miljön och hälsan än att åka bil 😉 fler borde göra det.
Jag håller med ovanstående. Du verkar vara en fin, omtänksam person som bara har oturen att ha haft ett svårt liv. Oavsett om du har arbete, om du har körkort eller lagar din egen mat eller har intressen gör att du är mindre värd! Vi alla kan ju känna oss dåliga av olika saker. Vissa tänker: “jag är värdelös för jag har ingen karriär”, andra tänker: “jag är värdelös för jag har ingen partner”, andra tänker: “jag är värdelös för att jag inte kan få barn” etc etc… Det gör inte dem värdelösa. Alla har olika saker man önskar man kunde ändra eller få mer eller mindre av. Jag känner sjukskrivna som känner sig värdelösa för att de upplever att de “belastar” samhället, jag känner folk som tjänar 40 000 kr per månad som känner sig sämre då deras grannar tjänar 65 000 kr i månaden. Det är relativt. En människa har ett värde i sig själv, både du och jag. Oavsett om jag går på 5 praktikplatser och inte får något jobb. Du försöker, och det är det som definerar dig. Du är stark som kämpar på..! Att vara stark innebär inte att man inte gråter, eller känner sig som skit ibland, eller inte får panikattacker eller inte är deprimerad. Det är att man kämpar på, försöker igen och försöker igen. Jag förstår att det är enormt tröttsamt, slitsamt och påfrestande. Men det visar att du är en jävla kämpe. En stark person som haft det svårare än gemene man som kanske har ett arbete, en bra pension, en bra lön. DU är den starka. Du är de i samhället som har det tufft, som föröker få ett arbete eller liknande men har det tufft. Det tar lätt på ens självkänsla och man känner skam. Men skammen finns inom dig. Du behöver arbeta mer på att stärka dig själv, tänka på bra saker du gjort under dagen (som att tex att ens orka gå upp ur sängen en dag som är jobbig). Du skapar din egen självkänsla, det är inget du behöver andra människor för. Du behöver inte deras bekräftelse på att du är “okej”, för att du är “så och så och gör si och si”. Det låter kanske flummigt, men det är det inte. Du behöver vara din egen bästa vän, och peppa dig själv istället för att skapa skam och skuld hos dig själv. Något du inte ska behöva bära. Du är en kämpe och jag tror på dig.
PS. jag äter också mestadels mat man värmer i mikron och gör andra saker som kanske kunde varit “bättre”. Men jag behöver enkla lösningar just nu, och på det sättet tar jag hand om mig själv. Det definerar inte mig som person. De bästa personerna jag känner (och jag känner endel), men det är de ödmjuka och snälla människorna som finns runt om oss i samhället. Sjukskrivna, hemlösa, eller personer som levt ett tufft liv men ändå är trevliga – många av de människorna har finare själar än de som tjänar 60 000 kr i månaden på ett arbete som inte bidrar till förbättring av samhället. Glöm inte att du kan vara en finare person än många med arbete, med bil, med partner, med bostadsrätt. Människovärdet finns inom oss – tack och lov =)
Att vara tex deprimerad gör ju att allt känns meningslöst och inget längre är roligt, så det är inte konstigt att du känner de sakerna du känner. Det är som sagt en av symtomen på att vara deprimerad mm. Det är jäkligt tufft att vara sjukskriven i sig, och med depression eller andra psykiska/fysiska påfrestningar så blir det såklart inte lättare. Du kanske ska få starkare SSRI, då det du beskriver låter som en djupare depression? Finns det något lättsamt du kan göra hemma som får dagarna att kännas lite mindre tunga? Några halvroliga tv/dator-spel? Sedan är risken att när man mår dåligt så isolerar man sig själv, vilket brukar ha en sämre effekt på ens hälsa (eller rättare sagt ohälsa). Finns det någon mötesplats man kan gå till för personer med psykisk ohälsa eller för personer som är sjukskrivna? Kan du få komma till något ställe (tex pre-rehab) via försäkringskassan dit man kan komma för att få stöttning av utbildad personal och få träffa andra personer som också är sjukskriva? Det brukar vara skönt att få träffa andra i liknande situation, då de inte är så dömande och tenderar att vara snällare och mer förstående. Det är bra att vara i ett socialt sammanhang för att kunna må bättre.
Det måste vara väldigt tufft, att känna den inre stressen som ens ålder tvingar på en. Man blir jagad av tiden känns det som. Det är en hemsk känska.
Jag förstår verkligen att du vill ha ett barn till. Samtidigt så tänker jag att det kan vara viktigt att ta en blick på sitt liv från ett bredare perspektiv. Du har, vad jag förstår det som, ett underbart litet barn.
Det finns många i 40-års åldern som kanske inte har något barn alls. Jag nämner inte det för att på något sätt förringa din smärta och längtan. Utan enbart för att se till vad som kan göra dig och din familj lyckligare. Vad skulle hända om du mot förmodan inte får ett barn till..? Hur skulle det påverka er som familj? Ibland blir vi väldigt fokuserade på en sak för att vi SÅ gärna vill ha det, så att vi kan få tunnelseende och resten av livet blir lidande. Hur påverkar dina stressade och tuffa känslor du har nu din man och ditt barn? Kan ni vara lyckliga som en familj på 3 stycken? Ni har ju fortfarande varandra och alla tre är förhoppningsvis friska. Om det känns alldeles för omöjligt smärtsamt att inte “få” ett barn till, finns möjlighet att adoptera eller bli “fosterhemsförälder”? Jag kan förstå att det inte är ett förstahandsval för alla, många vill ha “sina” egna barn, och det är inget fel med det såklart. Samtidigt så kanske det vore ett fint alternativ att få hjälpa ett utsatt barn som saknar kärleksfulla föräldrar och trygghet här i livet, och att det hade kunnat kännas meningsfullt och fint. Jag säger bara att det kan vara hälsosamt att föröka vidga sitt perspektiv och se vad det kan finnas för andra möjligheter. Sen får man såklart ta det beslut som känns bäst för en själv. Men försök att inte lägga på mer stress och press på dig själv än vad du klarar av, din hälsa är viktig och du och din partners relations hälsa är viktig. Försök att avdramatisera dina känslor så gott du kan, så att de inte får lika stort psykologiskt grepp på dig, så visar forskning att chanserna att bli gravid är bättre. Du kanske blir gravid, och är glad med det, eller så blir du inte gravid, och kanske tillslut landar i de känslorna också. Du har en liten härlig knodd redan, och det är ju härligt att du redan nu har en fin liten familj där alla förhoppningsvis är friska och där ni har varandra =) hoppas du mår bättre snart i dina känslor och hittar en balans du kan må bra i så inte stressen och pressen äter upp din livsglädje. Kramar
Det är som sagt modigt att du öppnar upp dig och kan skriva av dig.
Jag tänker att din mamma, som du säger, håller på med psykisk misshandel. Då är frågan, varför du ska ta in hennes negativa tyckanden mm? Det är bra och hälsosamt att du själv kommit till insikt om hennes toxiska beteenden. Det hemska hon säger till dig säger hon förmodligen mest för att själv finna njutning i makten att trycka ned någon annan. Det är hon som har problem, inte du. Du kanske har andra problem, men inte dem hon försöker trycka på dig för att minska din självkänsla (vilket hon får njutning av via makten hon tar sig). Lyssna in på henne. Du själv är säkerligen mer balanserad, hälsosam och insiktfull och du behöver våga lyssna mer på vad DU tycker, tänker och känner. Våga lita på dig själv. Du verkar vara en vettig, snäll människa som snarast är fast i en destruktiv hem-miljö (med en misshandlande mamma och en pappa som resignerat och gett upp, och därför svikit sitt föräldra-ansvar att skydda dig från toxiska miljöer och personer). Våga prata med din pojkvän. Jag tror att du innerst inne kan känna att du inte är värdelös. Du känner förmodligen så delvis för att du blivit nedtryckt hela livet av en hemsk, värdelös “mamma”. Sådant tar mycket på ens upplevda självkänsla. Din pojkvän älskar dig. Du tycker, som du skriver, att han förtjänar en bättre flickvän. Men han har valt DIG. Våga lita på hans goda omdöme. Tycker han att du är en fin människa, och han är en fin människa med empati och kärlek, så är den verkligheten snarare mycket mer sannolik att stämma än den negativa syn som din ohälsosamma, empatilösa, elaka “mamma” sagt till dig under uppväxten. Försök bygg upp din själv istället för att prata ned dig själv. Försök jobba på att tänka snälla tankar om dig själv, istället för negativa och att du känner dig värdelös. Du verkar bara av det korta du skrev visa tydliga tecken på självinsikt, intelligens, godhet, värme, empati, kärlek mm. Försök säga tre bra saker om dig själv när du har gått och lagt dig i sängen. Tex: “Idag har jag varit snäll mot den personen”, eller “idag var jag bra på att uttrycka mig”, “idag var jag bra på att visa en främling snällhet”, “idag var jag bra på att berätta för min pojkvän att jag uppskattar honom”, eller “idag har jag varit bra på att tänka snällare om mig själv” mm. Jag lovar dig att det varje dag finns minst 3 saker som du kan vara stolt över dig själv över. Det behöver inte vara mycket. Det kan vara att du varit duktig av att du gick upp ur sängen en dag när du mår riktigt piss. Efter ett tag kommer du känna att du ändå är bra på mycket saker. Du har många kompetenser! Fråga din pojkvän varför han gillar dig? Han kan säkert ge flera fina svar. Och framförallt, DU måste försöka vara självsnäll mot dig själv! Om du alltid tänker negativt om dig själv, så förstör du dig själv och snarare hjälper din mamma med psykisk misshandel mot dig själv. Hon har fel och är uppenbarligen en person som du egentligen inte ska behöva ha i ditt liv – du förtjänar bättre. Försök distansera dig mentalt från vad hon säger. Det är inte dig hon beskriver, det är hon själv. Det är hon som är toxisk och destruktiv och inte borde få ha hand om andra människor förrän hon jobbat mycket på att bli en bättre människa. Det är inte ditt fel, det är helt och håller hennes eget fel. Så ta inte på dig sakerna hon säger till dig utan försök bilda en egen uppfattning av vem du är och vad du kan uppnå. Du kommer en dag flytta ifrån din destruktiva hem-miljö och då kan du välja själv om hon förtjänar att vara en del i ditt liv eller inte. Hon har ingen rätt till det utefter så som hon betett sig. Du bör omge dig med snälla, empatiska och ödmjuka människor som uppskattar dig för den du är. Och du behöver lära dig att bli din egen bästa vän, det behövs i livet. Försök vara mer snäll mot dig själv och tänk snällare tankar i huvudet om dig. Säg sådana saker som du skulle sagt till en vän, en vän som förtjänar stöttning, kärlek och tröst. Du kan själv bestämma vem du vill bli och vara, utefter vad du tänker om dig själv och hur du behandlar dig själv. Sök stöttning hos din pojkvän och andra bra personer i din närhet. Som du säger så mår din pojkvän sämre av att du sluter dig, han blir såklart orolig och känner sig maktlös. Dela dina känslor med honom och bolla tankar om eventuella lösningar/bra vägar framåt. Du kan även söka kontakt med en kurator på skolan eller på vårdcentralen, då de ofta kan hjälpa dig framåt och hjälpa dig med ditt mående. Just nu kanske du mår dåligt pga din miljö hemma som får dig att känna dig låst och orolig. Men kan du komma bort från den så kan kanske ett bättre mående komma av sig själv då du tagit bort en toxisk del av ditt liv. Du kanske kan flytta in hos din pojkväns familj ett tag, eller så kanske ni kan hyra någon liten lägenhet snart? Försök ha fokus på lösningar och på en positiv utveckling framåt där du själv är med och styr åt vilket håll ditt livs riktning går åt. Du kan själv jobba med det både fysiskt och mentalt. Du är säkerligen en stark person som klarat av psykisk misshandel hemma hela livet. Och att vara stark betyder inte att man inte mår dåligt och gråter och mår piss ibland, utan att man reser sig igen och fortsätter livet – en dag i taget. Du har mycket inre styrka, det ser jag i ditt inlägg. Glöm inte det! Du är stark och du kan även bli starkare om du hjälper dig själv istället för att pratar ned och “mobbar” dig själv genom negativa, elaka tankar. Tänk på alla goda sidor du har! Hoppas du mår bättre snart och glöm inte att fokusera på hur du vill att ditt liv ska bli och försök jobba mot det målet!