Helt värdelös

[Yellow Sikuvi]

Nu har jag nått en gräns då jag känner att jag inte längre vill leva, jag känner bara skam och hopplöshet.
Jag inser mer för varje dag som går hur kass jag verkligen är, nog för att jag alltid haft svårt att se mina bra sidor men nu finns det inte längre någonting väger upp den delen av vågskålen i förhållande till allt som tynger ner den.

Jag har inga intressen eller hobbies vilket också gör att jag är en extremt tråkig människa att umgås med.
Jag har ingen inspiration eller ork till att laga mat. Så jag har i princip mest frysta och enkla rätter.  Att ha bott ensam i 10 år är nog en bidragande faktor.

Jag har ingen partner heller med andra ord, länge sen jag hade och aldrig bott ihop med någon. Har inget körkort eller bil.
Har inget jobb, bara en praktik som verkat lovande men nu inte verkar leda någonstans. Enda anledningen till att jag någonsin skulle vara intressant för en arbetsgivare är för att de kan få lönebidrag för mig, annars hade jag lika gärna kunnat gå i sjukpension.

Jag har en nära vän, vilket jag såklart är glad för, men ibland önskar jag att jag inte hade hen. Det hade varit mycket enklare att avsluta allt då.

Det finns så många bra människor som har det sämre ställt och så många människor som är så mycket mer intressanta, kunniga, duktiga på vad de gör etc. Och varje människa bidrar såklart till klimatkrisen mer eller mindre. Så känner ofta att det vore betydligt bättre för mig och människor som inte känner mig om jag bara försvann.

#WasteofSpace För människor som jag som är till mer besvär än nytta.

[Pink Hufehe]

Du, Vladimir Putin  för att ta ett exempel förtjänar att känna som du, HAN är till besvär.

Du är inte alls värdelös! Det kan man förstå bara av att läsa din text.

Kramar

<3 Är det någon som har sagt det här till dig eller är det dina egna tankar? Vems kritiska röst är det du hör – om du orkar säga?

Jag känner mig också oduglig, minst sagt, och när jag lyssnar ordentligt på den här totala självkritiken och hatet som flödar inom mig och skapar självtvivel, har jag upptäckt att det är andras röster jag hör. Inte min egen. Jag har inte så höga krav på mig själv övh. Inte egentligen och innerst inne. Heller inte på att andra ska vara något särskilt. För alla är unika på sitt sätt. Och det är fint. Är en stark förespråkare för att släppa folk fria och låta de få vara som de är – så länge ingen skadar någon annan då, förstås. Det känns inte som att du heller verkar ha det – höga krav? Det låter alltså som att du behandlar dig själv hundra resor värre än du skulle behandla någon annan?

Alla har ju sitt människovärde, också. Det går inte att ta ifrån någon.

[Indigo Qyrobe]

Du har ett värde och låt inte din hjärna övertala dig om något annat. När jag läser din text så framstår du som är väldigt känslig och fin människa som dock har inte så höga tankar om sig själv. Vare sig bil, körkort, det du äter eller andra materiella ting definierar dig som människa. Du förstår väl att det är människor som dig som världen behöver! Heja dig!

[Purple Lylaki]

Jag håller med ovanstående. Du verkar vara en fin, omtänksam person som bara har oturen att ha haft ett svårt liv. Oavsett om du har arbete, om du har körkort eller lagar din egen mat eller har intressen gör att du är mindre värd! Vi alla kan ju känna oss dåliga av olika saker. Vissa tänker: “jag är värdelös för jag har ingen karriär”, andra tänker: “jag är värdelös för jag har ingen partner”, andra tänker: “jag är värdelös för att jag inte kan få barn” etc etc… Det gör inte dem värdelösa. Alla har olika saker man önskar man kunde ändra eller få mer eller mindre av. Jag känner sjukskrivna som känner sig värdelösa för att de upplever att de “belastar” samhället, jag känner folk som tjänar 40 000 kr per månad som känner sig sämre då deras grannar tjänar 65 000 kr i månaden. Det är relativt. En människa har ett värde i sig själv, både du och jag. Oavsett om jag går på 5 praktikplatser och inte får något jobb. Du försöker, och det är det som definerar dig. Du är stark som kämpar på..! Att vara stark innebär inte att man inte gråter, eller känner sig som skit ibland, eller inte får panikattacker eller inte är deprimerad. Det är att man kämpar på, försöker igen och försöker igen. Jag förstår att det är enormt tröttsamt, slitsamt och påfrestande. Men det visar att du är en jävla kämpe. En stark person som haft det svårare än gemene man som kanske har ett arbete, en bra pension, en bra lön. DU är den starka. Du är de i samhället som har det tufft, som föröker få ett arbete eller liknande men har det tufft. Det tar lätt på ens självkänsla och man känner skam. Men skammen finns inom dig. Du behöver arbeta mer på att stärka dig själv, tänka på bra saker du gjort under dagen (som att tex att ens orka gå upp ur sängen en dag som är jobbig). Du skapar din egen självkänsla, det är inget du behöver andra människor för. Du behöver inte deras bekräftelse på att du är “okej”, för att du är “så och så och gör si och si”. Det låter kanske flummigt, men det är det inte. Du behöver vara din egen bästa vän, och peppa dig själv istället för att skapa skam och skuld hos dig själv. Något du inte ska behöva bära. Du är en kämpe och jag tror på dig.

PS. jag äter också mestadels mat man värmer i mikron och gör andra saker som kanske kunde varit “bättre”. Men jag behöver enkla lösningar just nu, och på det sättet tar jag hand om mig själv. Det definerar inte mig som person. De bästa personerna jag känner (och jag känner endel), men det är de ödmjuka och snälla människorna som finns runt om oss i samhället. Sjukskrivna, hemlösa, eller personer som levt ett tufft liv men ändå är trevliga – många av de människorna har finare själar än de som tjänar 60 000 kr i månaden på ett arbete som inte bidrar till förbättring av samhället. Glöm inte att du kan vara en finare person än många med arbete, med bil, med partner, med bostadsrätt. Människovärdet finns inom oss – tack och lov =)

[Purple Lylaki]

PS. att gå, cykla eller åka kollektivtrafik är mycket bättre för miljön och hälsan än att åka bil 😉 fler borde göra det.