[Blue Ripeqo]

Ah känner precis samma sak. Har inte hittat någon i min klass som jag kan hänga med på lunch och raster osv än. Orkar inte vara social egentligen men vill liksom inte isolera mig själv från klassen :/

[Blue Ripeqo]

Det är ingen fara! Du behöver inte be om ursäkt <3

[Blue Ripeqo]

<3 jag vet hur det känns att känna sig ensam i denna värld. Och jag gör det än idag. Men skillnaden mellan mig idag och förr är att jag lärt mig typ leva och hantera det på ett bättre sätt. Det är viktigt att du sätter dig själv i fokus och bara gör saker du mår bra av. För har det varit svårt då jag övertänker väldigt mycket. Och gör det fortfarande. Men försöker intala mig själv att det som händer idag förmodligen inte kommer betyda något för mig om 5 år. Det är svårt men jag försöker varje dag. Det är nog många som kan relatera till oss också men att inte många pratar om det öppet. <3

[Blue Ripeqo]

Jag känner med dig! Vill du uppdatera hur det gått med skolan? Relaterar grovt till det. Orkar inte vara social med de egentligen

[Blue Ripeqo]

Du är viktig och älskad. Ditt liv är värt så mycket. Snälla gör inget dumt! Det finns många som kan relatera till ditt problem och rätt hjälp finnas, det kan dock vara svårt att finna ibland. Men man måste ge det några chanser.

Du ska heller inte behöva känna någon ångest över ditt val av mat. Ibland mår man inte 100 vilket är fine. När jag inte har det bra lever jag som dig på nästan bara knäckebröd och youghurt. Istället för att känna skuld över det så känn dig tacksam över att du fått i dig något. Vid sådana tillfällen är jag tacksam för minsta lilla jag får i mig, detta eftersom att en gång i mitt liv mådde jag såpass illa att jag inte ens kunde få i mig vatten. Jag levde på soppa varannan dag (om jag hade tur).

Försök göra saker för dig själv och saker för att älska dig själv. Den enda som kan göra en förändring över din situation är du själv. Det är så starkt av dig att skriva om ditt problem här. Och det är ett steg i rätt riktigt för att ta dig ur detta. Jag säger detta för att jag vet själv hur det är att vara på botten och inte se något ljus. Kan jag, så kan du. Vill du, så kan du. Jag lovar. <3

[Blue Ripeqo]

Wow tack för ditt fina svar! Ska verkligen försöka ta till mig detta. Men en annan sak jag grubblat över är om jag ex har lunchrast och den dagen inte valt att ha med mig någon lunch för att jag har en dålig känsla i magen. Hur ska jag tackla ifrågasättandet som jag får? Någon kanske säger varför jag inte har med någon lunch, eller om jag inte är hungrig eller liknande. En sida av mig vill bara säga att jag inte är hungrig men det är konstigt i längden kanske. Eller om någon föreslår att vi ska äta lunch eller middag ute. En annan sida vill bara säga som det är att jag har en stressmage och det är den som styr när och hur mycket jag kan äta. Men tycker det är enklare att säga sådant till personer man ändå hängt med ett par gånger iallafall. Har någon tips på det? Vill liksom inte behöva åka hem under varje lunch för att äta i lugn och ro. Speciellt inte i början när det är enklare att lära känna någon från klassen.

[Blue Ripeqo]

Jag känner likadant!!!! Studerar dock men vill inget annat än att fortsätta läsa på distans. Att vara i skolan. Umgås med elever på rasterna. Att ha människor runt omkring mig tar på så himla mycket energi att jag vet inte vart jag ska ta vägen.

[Blue Ripeqo]

SAMMA här! Att ha haft skola på distans har varit något utav det bästa som hänt mig. Att inte behöva träffa elever. Och att jag koncentrerar mig bättre hemifrån ostört. Får också skuldkänslor ibland för att jag vill fortsätta ha skolan på distans men också känns som att den åsikten göms i media.