[Blue Lebehy]

Förstår precis din känsla, precis som ovanstående skriver; känner också så större delen av tiden. Har i flera år, speciellt under mina värsta år med min depression, känt att jag inte tillhör denna världen. Att livet inte är för mig alls. Idag är det väl lite bättre, känner vissa dagar samma sak och speciellt den tröttheten inuti som du beskriver men andra dagar känns det som att jag kanske ändå tillhör denna världen.

Har försökt rymma ifrån mitt liv flertal gånger med alkohol, droger och annat men allt sånt slår en bara hårdare mot slutet.

Du får kämpa på, hitta något som du längtar till, något som du känner att du måste finnas för. Jag har ännu inte hittat mina sånna men jag försöker.

 

Kram på dig <3

[Blue Lebehy]

Förstår precis vad du menar, känner precis samma sak till och från. Vill även att något fruktansvärt hemskt ska hända mig men förstår inte varför!?

Har det bra just nu jag med, men som du skriver, det är sånna intensiva känslor som bara dyker upp från ingenstans när jag sitter och har det trevligt. Men jag har fattat det som om att jag inte tillåter mig själv att må bra, vet inte om det kanske är så för dig med? Så fort jag mår bra eller har det bra så boom, kommer tankarna direkt.

Känner ofta att livet inte är något för mig, eftersom jag inte ens får vara lycklig av mig själv. Förstår inte riktigt det där.

[Blue Lebehy]

Säkert en fin egenskap, låter som det när du skriver sådär. 😊 Men jag önskar att behovet vore mycket mindre, känns som att jag hade mått betydligt bättre då med. Eftersom jag inte får sånna riktiga kram-kramar eller någon närhet alls mer än det vardagliga av kollegor/familjen då jag är singel och rätt så jävla ensam, så känner jag verkligen att det ställer till det i psyket. Sen är der inte säkert att närhet hade löst alla mina 99 problem men kanske några av dem. Grubblet kanske hade slutat med. Vem vet…🙃

Minns inte sist jag låg och kliade på någon och bara njöt av värmen från hans hud… förutom då denna ”kram” jag skrivit om där uppe, där vi verkligen blev ett. 😔

Får väl se närhetsbehovet som min starka sida tillsvidare, en vacker dag hoppas jag på att få tillbaka den närhet jag sökt + lite till.

Tack för ditt svar och kram tillbaka!

[Blue Lebehy]

Jag känner precis samma sak. 😩 Dock har jag flytt verkligheten allt för många gånger att jag nu inte kan det längre.

Men har det hänt något? Något som triggar igång känslan eller är det så ”bara”? Det är ju fruktansvärt kämpigt att vakna och känna så dagligen…. 😔

[Blue Lebehy]

Exakt så, inget naturligt här heller som du säkert förstod, men jag vet att det behövs. Jag vill ha det naturligt, jag vill kunna öppna upp mig helt med det eftersom jag verkligen älskar närhet och beröring. Gillar det från rätt person på mina villkor men det är då fan alltid bara sex i skallen på männen, trots att jag tydligt förklarat att jag bara vill ha någon att hålla om/ hålla om mig, inget mer.

Förstår hur fel detta är och låter nu men det har gått så långt så jag har gått med på sex trots jag sagt att jag inte vill bara för att få min förbannade närhet. Men de slutar ju bara med grov ångest.

Men så fick jag iallafall närheten i helgen, den trygga varma, kändes som att man smälte ihop till ett. Det får mig såklart att känna hopp i denna sexuellt kåta jävla värld vi lever i, förstår även varför paniken kom när jag väl läser vad jag skriver.

Vet inte vad jag försöker komma fram till 😂, vill bara få ur mig hur trött jag är på kåta karlar så det gör att jag blir tillbakadragen.