Jag känner bara att det är för mycket i mitt liv jag inte kan kontrollera. Jag gör ständigt felaktiga val som skadar mig både psykiskt och tar min energi och ork att kämpa vidare. Jag känner att jag får inte ur mig mina känslor när jag behöver utan bär dom inom mig. Får impulser till slut, att göra något dumt.
Jag får behovet av att aggera, inte för att jag har gjort de, men ibland vill jag bara riva ut allt porslin i köket och kasta alla glas i golvet. Skrika ordentligt så att jag sen kan ta nya tag. Men är inte sån, är för mycke av en konsekvenstänkare för de. Men de händer att jag påväg från jobbet inte vill hem, vet dock inte vad jag vill eller vad de är jag behöver. Så blir bara till att jag kollar i affärer i någon timma, sen åka hem. Ta tag i vardagssysslor, bete mig som en människa till min sambo trotts att jag egentligen bara vill gå och lägga mig och skita i allt och alla tills orken laddas på nytt.
Jag vet att det finns ett litet hopp inom vården då jag ska få MBT terapi. Men dock är det inte fören våren, och eftersom jag känner mig värdelös just nu och som om jag går in i väggen och tappar förnuftet då och då, så har jag väldigt dåligt tålamod.
Det är för det mesta bra i relationen med min sambo. Men jag är för snäll, tar för stor del av ansvaren hemma fortfarande. Men jag hatar mig själv så ofta, och känner mig så falsk när han frågar om allt är okey och jag säger att jag klarar mig, när jag egentligen skriker inombords. Men kan inte säga vad som är fel, för jag kan inte sätta ord på mina känslor alltid, och jag vet inte heller vad jag behöver för att det ska bli bättre.
