Oro för ny arbetsplats

hej hej, det var jobbigt, jag fick lite dåligt bemötande utav mina kollegor pga en miss i schemat utav schemaläggaren, dem trodde att jag skulle komma 13.30 men på mitt schema stod det 14.30…  det är långa arbetspass på helgerna, man blir mycket trött i huvudet, kroppen och psyket..

..det är svårt för mig att ta mig till och från arbetsplatsen på söndagar..

..de boende har demenssjukdom i varierande grad, jag har lite svårt att anpassa mig, jag känner mig lite orolig för att bli lämnad ensam, det känns tungt att behöva ansvara för alla på egen hand… (ifall något skulle gå fel, det känns jobbigt)

men jag ska försöka hålla mig positiv..

KRAM KRAM

Anonym skrev:

hej hej, det var jobbigt, jag fick lite dåligt bemötande utav mina kollegor pga en miss i schemat utav schemaläggaren, dem trodde att jag skulle komma 13.30 men på mitt schema stod det 14.30… det är långa arbetspass på helgerna, man blir mycket trött i huvudet, kroppen och psyket.. ..det är svårt för mig att ta mig till och från arbetsplatsen på söndagar.. ..de boende har demenssjukdom i varierande grad, jag har lite svårt att anpassa mig, jag känner mig lite orolig för att bli lämnad ensam, det känns tungt att behöva ansvara för alla på egen hand… (ifall något skulle gå fel, det känns jobbigt) men jag ska försöka hålla mig positiv.. KRAM KRAM

När schemaläggaren gör fel så är det ju lätt att bevisa som tur är! Första veckan på ett nytt jobb är alltid jobbigt. Tänk på att dementa människor är mer kompetenta än man tror. Du kommer att klara det fint men ge det tid.

Du är ju inte helt ensam går det galet kan du alltid ringa på bakup. Du kommer att göra en massa fel i början men det går som sagt ganska snabbt att lära sig vad det handlar om. Dessutom är det dementa personer du jobbar så är det fiffiga att de inte kommer ihåg alla felsteg så länge du inte slår dem eller gör illa dem. Det som är jobbigt med dementa att de ibland blir så aggressiva för att de förmodligen känner sig frustrerade eftersom det måste vara jobbigt att vara det kaos som ett bristande minne måste innebära. Men det är inte emot dig som person utan handlar om att de inte klarar av sig själva. Ofta kan man avleda dem med annat …. Men jag har jobbat många år inom åldringsvården och har mest trevliga minnen av det.

Så tror jag att det kan bli för dig med- men ge det nya jobbet lite tid bara – // KRAM

Mja, jag märker att mina arbetskollegor blir frustrerade när jag gör fel. Men jag försöker fråga mycket och visa att jag vill lära mig… det är inte kul att göra fel.. och det är mycket man ska hinna med innan dagen är slut..

..baka två gånger per dag, städa grundligt och försöka se till så att alla har minst 30 minuter social tid med personalen.. gå ut och gå, plocka med disk.. sedan är det all den dagliga omvårdnaden..

(ibland känns det som om jag blir snurrig och får ångest utav allt jag inte hinner med, glömmer vissa steg i omvårdnaden, går och maler och tycker att jag är värdelös som inte hinner hjälpa alla)

..men jag måste försöka vara positiv, inget blir bättre utav att jag är ledsen och orolig..

Men du kan väl inte ge 30 min per person ensam under en dag – det är ju något som inte görs sammanhängande utan under hela dagen eller hur. Man sitter i umgängesrummet och pratar med flera på en gång inte en och en.

Ja vana människor brukar bli frustrerade när saker inte fungerar men du finns säkert någon som är pedagogisk att visa dig bland den närvarande personalen.

Det brukar ta runt 3 mån  att lära sig ett arbete.  Ta en sak i taget och att du är en värdelös är bara en martanke i ditt eget huvud inte något som finns utanför den. Du behöver stödsamtal i din orsäkerhet. Har du kontaktat företagshälsovården som vi pratade om i tidigare meddelanden?…

//KRAM

 

Hej hej..

Jag hade samtal med anhöriga och dem säger att det står i mammans genomförandeplan att hon ska ha 30 minuters egen planerad social samvaro, då ska man exempelvis läsa tv-bilagan, prata lite om något intresse (historiska händelser, Växjös historia .m.m) sedan ska hon utöver detta ha samvaro med andra på promenader, gymnastik, matlagning och annat..

Jag hade ett kanonbra samtal med en kollega som ska sluta nu den 16/2.. hon visade runt mig och tog hand om mig hela dagen, det var jättebra..

Jag talade med min chef, hon säger att det inte finns någon typ av Företagshälsovård än, men vi har ett ”friskhetsbidrag” på 1500 kr per år tror jag att hon sa… man kan tydligen köpa gymkort för dem pengarna..

(jag vill nog ha någon form av samtalskontakt ändå, jag tycker det känns så tråkigt att alltid gå och vara nervös, orolig och rädd för precis allt)

//KRAM

Du ska prata med dina kollegor om hur den där samtalskontakten ska utformas – kanske har du mycket dödtid på dagen då du kan prata med olika personer – arbetsuppgifterna går ju i cykler så att det är mer att göra visa tider – till ex på morgonen och eftermiddagen eller kvällen.

Alla på din avdelning klara av att jobba och du är inte något undantag.

Friskhetsbidraget är lite lågt – kommunala avtalet är på runt 2000kr och får inte styras. Du ska kunna välja vad du gör för att höja din egen nivå av hälsa….Företagshälsovård är det lag på att alla företag ska ha – din chef måste kunna berätta när och var du kan få tag i dem. Om de inte har så skulle jag börja söka ny arbetsgivare fort som sjutton.

Du kan vända dig till din vårdcentral och se om de har några tips att ge dig – en kurator eller liknade kan ju ge dig stödjande samtal ett tag…

// KRAM

Tack för alla stödjande tankar.

Jag ska ta och prata lite mer med min chef, jag måste kunna känna mig trygg på arbetsplatsen och veta vad mina arbetsuppgifter är. Och jag vill att hon förklarar för mig exakt hur deras Företagshälsovård fungerar (vet att arbetsplatsen precis har byggts och att mycket inte är färdigt än, tillexempel så har ingen blivit utsedd till facklig representant än)

Jag ska även ta kontakt med min vårdcentral och se till att jag kan få någon form av stöd ifrån dem, jag känner att det är viktigt för mig – jag orkar inte gå till jobbet när jag mår dåligt..

Och jag vill även att mina arbetskollegor ska bli bättre på att introducera nya kollegor, visa de dagliga rutinerna.. det känns så jobbigt att bli lämnad utanför och inte ha möjligheten till att stötta upp när det behövs.. dem blir irriterade när rutinerna bryts och jag känner mig värdelös när jag inte kan hjälpa till.. det känns som om jag bara är i vägen för alla..

Yes ser ut som en bra plan – du kan ju kanske ta hand om och skriva ihop en bra plan för att ta emot nya anställda rent av. Jag ser fram emot rapporter

// KRAM

Jag satt på min rast igår, skrev ihop en liten text om vad jag som nyanställd hade velat få göra för att lättare komma in i det dagliga arbetet.. visade texten för mina kollegor, fick ingen riktigt respons… blev lite ledsen, men tänkte att dem kanske inte är vana vid personer som behöver mer detaljerade uppgifter om exakta tidpunkter och mer beskrivande arbetsuppgifter än ”när det är lugnt, då tar vi rast” eller ”äh, hon är lite knepig att hjälpa på morgonen, men du klurar nog ut det tillslut”

jag vill ju veta exakt vad det är hon brukar vilja ha hjälp med, inte stå och gissa i 45 minuter så att hon blir ledsen och stressad..

Jag tror att det är bättre att du visar det för din chef och inte dina arbetskamrater…

Ja det är intressant att man inte kan ge handgripliga råd hur man kan lirka med dem som har för bestämda åsikter…

Heja heja – kram

Jag får fortsätta försöka be om hjälp och stöttning, idag hade jag en mycket jobbig dag. Jag blev mycket ledsen och trött.

Arbetskollegor som inte stöttar upp och patienter som slåss. Det är jobbigt.

..blev lite avskräckt, känner mig mycket besvärad, känns som om jag vill avsluta anställningen, känns så hopplöst ibland..

..usch, jag känner mig så liten, vill verkligen inte gå till jobbet mer…

 

kram kram

Hmm om det är som du beskriver så är det allvarliga missförhållanden på din arbetsplats – du kanske borde byta…

// KRAM