Hem > Forum > Arbete & Skola > Oro för ny arbetsplats

Oro för ny arbetsplats

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 33 totalt)
32
  • På måndag ska jag byta arbetsplats.. det känns jobbigt, jag är orolig, rädd, nervös.. tänk om jag inte klarar av arbetsuppgifterna.. tänk om jag gör fel.. tänk om jag blir utsatt för något återigen.. kommer jag få stöd? kommer någon att hjälpa mig?

    Ångest. Rädsla. Oro. Stress.

    ..jag känner mig så liten och värdelös, jag ska börja jobba som undersköterska på ett boende.. Humana.

    Jag mår skit och inget kan lugna mig. Har ingen att prata med. Ingen som finns som stöd.

    Jag är så trött, kan inte sova.

    Avatar

    Ja det är alltid jobbigt att byta arbetsplats. Det är ju så att man vet vad man har men inte vad man får.  Vad gör dig orolig att du inte klarar av arbetsuppgifter? Om du ska jobba som undersköterska så har du ju minst 2 års utbildning om inte 3 ifall du har gått via ungdomsgymnasium. Du har kunskaper i massor.

    Jag har jobbat på boenden – det finns folk som är jobbiga men de flesta är faktiskt riktigt trevliga och en del av de boende blir nästan som vänner – Jag är säker på att du kommer att fixa det.

    Alla gör fel ibland – ingen klarar av att arbeta ett helt liv utan att göra något fel. Det kan man alltid rätta till och be om ursäkt för. Världen går inte under. Men jag förstår att du är nervös.

    Jag är ganska säker på att du får hjälp med att lära dig hur arbetsplatsen fungerar.

    Lycka Till! – jag prenumererar på tråden så det ska bli spännande att läsa hur det gick för dig på nya jobbet.

    Trådstartaren

    Tack för ditt stöd, jag har gått vuxenutbildning på Lernia för att bli undersköterska, jag har haft praktik och arbetat inom landsting, kommun och privat.. det har varit inom äldreomsorg, neuropsykiatriska-funktionsnedsättningar, och hjärtintensiven och medicinkliniken i landstinget och rättspsykiatriska regionkliniken…. (så jag har blandad erfarenhet, kan man väl säga)

    Jag får ta det lugnt och hoppas på att jag får en bra introduktion. Jag är fortfarande nervös, lite orolig.. men jag får andas och tänka på att det finns bra människor…

    (övergrepp sker inte överallt)

    Avatar

    Tack för ditt stöd, jag har gått vuxenutbildning på Lernia för att bli undersköterska, jag har haft praktik och arbetat inom landsting, kommun och privat.. det har varit inom äldreomsorg, neuropsykiatriska-funktionsnedsättningar, och hjärtintensiven och medicinkliniken i landstinget och rättspsykiatriska regionkliniken…. (så jag har blandad erfarenhet, kan man väl säga) Jag får ta det lugnt och hoppas på att jag får en bra introduktion. Jag är fortfarande nervös, lite orolig.. men jag får andas och tänka på att det finns bra människor… (övergrepp sker inte överallt)

    Ja det är ju så att arbetsplatser är olika och en del är riktigt usla speciellt med tanke på ledning så det är ju bra att du lämnat detta efter dig. Har du någon samtalskontakt där du kan bygga upp en mental strategi för att hantera det som hänt dig?

    Erfarenhet har du ju massor av – det kommer att gå bra åtminstone om man ska tro statistiken.

    // Kram

    Trådstartaren

    Jag har ingen samtalskontakt, ingen som kan hjälpa mig hantera det som hänt..

    (blev inget klokare idag på min introduktion tyvärr, får bara en handledare i två dagar, sedan förväntas jag vara helt självständig, det känns jobbigt, jag känner fortfarande oro och lite ångest över hur få timmar man får hjälp, det känns för mig orimligt att kunna ta hand om så många boende som vi har felfritt efter bara två dagar)

    Känner att det är jobbigt för mig att bli lämnad ensam i 2 timmar och 45 minuter varje helg med så många boenden att ta hand om, mitt i lunchen och alla anhöriga som kommer för att besöka..

    (jag har svårt att prioritera vad som ska komma först, vem som ska få hjälp först, det känns hemskt att veta att jag är helt ensam under nästan 3 timmar varje helg, men visst, om någon ramlar så måste jag ringa efter hjälp)

    Jag fokuserar för mycket på det som jag är orolig för, morgon, kväll och helg.. morgonen, alla ska upp, vissa ska duscha, kvällen, alla ska läggas..

    (jag vill inte må dåligt, jag har knappt börjat arbete och redan nu känner jag rädsla, oro och ångest över den stress som finns, jag vill inte må dåligt)

    Avatar

    Jag har ingen samtalskontakt, ingen som kan hjälpa mig hantera det som hänt.. (blev inget klokare idag på min introduktion tyvärr, får bara en handledare i två dagar, sedan förväntas jag vara helt självständig, det känns jobbigt, jag känner fortfarande oro och lite ångest över hur få timmar man får hjälp, det känns för mig orimligt att kunna ta hand om så många boende som vi har felfritt efter bara två dagar) Känner att det är jobbigt för mig att bli lämnad ensam i 2 timmar och 45 minuter varje helg med så många boenden att ta hand om, mitt i lunchen och alla anhöriga som kommer för att besöka.. (jag har svårt att prioritera vad som ska komma först, vem som ska få hjälp först, det känns hemskt att veta att jag är helt ensam under nästan 3 timmar varje helg, men visst, om någon ramlar så måste jag ringa efter hjälp) Jag fokuserar för mycket på det som jag är orolig för, morgon, kväll och helg.. morgonen, alla ska upp, vissa ska duscha, kvällen, alla ska läggas.. (jag vill inte må dåligt, jag har knappt börjat arbete och redan nu känner jag rädsla, oro och ångest över den stress som finns, jag vill inte må dåligt)

    Företaget har ju hälsovård – kolla om de inte kan hjälpa dig med en samtalspartner.

    Ingen förväntar sig att du ska göra jobbet felfritt efter två dagar bara att du ska rammarna för jobbet klart för dig. Det naturliga är att man frågar sig fram de första två tre månaderna på ett nytt jobb.  De boende brukar oxå ha tålamod med nya om det inte handlar om personer med demenssjukdomar. Men även dem kan ofta skoja bort med att spela lite mer hjälplös än man känner sig.

    När anhöriga kommer på besök borde det vara lugnare – eftersom de flesta enligt min erfarenhet är ganska nöjda med att få besök eller hur?

    Det brukar inte vara så svårt att prioritera -den som ringer förstå får hjälp först. Sedan är det till att ta en i taget och inte bry sig om att en del tycker att de alltid ska ha hjälp hela tiden. En i taget och det är sällan något problem med massor av ringningar på en gång.

    Uppstigning och påklädning brukar varje boende ha ett system för – där gör man fel i början men det hör till. Fel är inte döden – de flesta går att rätta till… OM någon ramlar så har du ju redan en plan – du ska ringa på hjälp – då är det något som du inte behöver tänka på utan du vet ju redan vad du ska göra eller hur?

    Du är helt normal som är orolig över vad som kommer att hända – men jag lovar om ett år så har du alla rutiner på plats och kommer att fundera över vad som var så skrämmande.

    Ha det så bra// KRAM

    Trådstartaren

    Tack för dina svar, jag blir lättad över att få bra beskrivningar och jag tror att du har rätt. Det blir enklare när jag kommer in i rutinerna. Jag vill inte känna stress och ångest.. kan fråga om företaget kan hjälpa till med någon samtalskontakt.

    Jag tycker mitt schema är lite jobbigt.. men det finns inget att göra åt det.. 14.00-21.00 och 07.00-20.45 och 07.15-21.00 (det känns inte som om man får någon sömn alls, men man kan sova på lediga dagar)

    Avatar

    Ja det var tuffa arbetspass men det är ju  inte så mycket att göra åt som sagt – normalt brukar det vara lugnare perioderoch jobbigare perioder. Jag tror att du är ensam när det är lugnt på avdelningen. Fråga vilka rutiner de har om det skulle köra ihop sig när du är ensam. Vem ska du ringa när det inte är någon som ramlat men det händer något som är utöver det normala. Du får oxå kolla hur du får betalt – från vilket klockslag har du obekväm arbetstid och annat smått och gott som du behöver veta.

    Sedan kan du ju med tiden om du får en fast tjänst få ett rullande schema med lediga vardagar när du jobbat tre eller fyra dagar i ett sträck.

    //KRAM

    Hej. Jag skulle rpda att vända dig till ditt fackförbund eller det fack som är knutet till arbetsplatsen. De tider du anger är inte avtalsmässiga vilket menas att du jobbar mer än du får göra.

    Om du inte har sovande jour, dvs sover på arbetstid. Om du vill så skriv gärna här vad dom sa om/när du ringer.

     

     

    /jan

    Trådstartaren

    07.00 – 13.30
    15.00 – 21.00

    14.30 – 21.00
    07.00 – 21.00
    07.00 – 21.00

     

    Så kan min vecka se ut. Jag känner mig orolig, vet inte om jag klarar av att jobba så, känner mig även orolig inför vad mina kollegor kommer säga om jag berättar att jag inte trivs med mina tider.. tänk om dem tycker att jag är svag eller löjlig som inte orkar lika mycket som dem gör..

    Trådstartaren

    tack för alla tips och råd och tröstande ord

    kram 🙂

    Avatar

    Nu är det fredag – hur har det gått för dig?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 33 totalt)
32

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.