Oro för ny arbetsplats

Jag har varit med om patienter som blivit aggressiva tidigare och kollegor som inte riktigt ställer upp.. jag tror att det är rätt så vanligt… (inom både rättspsykiatriska inrättningar och inom äldrevården)

(men det känns som om jag inte räcker till, kunskapen (den teoretiska) har jag, det känns som om jag inte fysiskt räcker till)

jag känner mig värdelös..

kramar

Anonym skrev:

Jag har varit med om patienter som blivit aggressiva tidigare och kollegor som inte riktigt ställer upp.. jag tror att det är rätt så vanligt… (inom både rättspsykiatriska inrättningar och inom äldrevården) (men det känns som om jag inte räcker till, kunskapen (den teoretiska) har jag, det känns som om jag inte fysiskt räcker till) jag känner mig värdelös.. kramar

Hmm du känner dig värdelös… vad skulle få dig att känna dig mer värdefull?

Om det funnits mer personal så hade jag kunnat hjälpa patienterna mer, ta mig längre tid för dem, sitta och prata med alla i lugn och ro och kanske ta en promenad med de boende..

Hmm du upplever dig värdelös för att du inte kan påverka din situation – förstår jag dig rätt? Vad är det du känner då när du säger att du är värdelös?

Anonym skrev:

Hmm du upplever dig värdelös för att du inte kan påverka din situation – förstår jag dig rätt? Vad är det du känner då när du säger att du är värdelös?

 

jag känner att jag inte räcker till.. jag känner mig rädd och orolig.. önskningarna som de boende har kan jag omöjligt genomföra på egen hand.. jag känner mig slut i kroppen och psyket.. jag orkar inte med alla tinga lyft.. kan inte hantera aggressionen eller slagen.. känner mig ledsen varje dag då jag vet att jag inte kan möta de krav de boende ställer på mig om städning bl.a.. tiden finns inte till.. (jag känner mig stressad)

Anonym skrev:

Hmm du upplever dig värdelös för att du inte kan påverka din situation – förstår jag dig rätt? Vad är det du känner då när du säger att du är värdelös?

har inte tiden till alla promenader, bakning två gånger om dagen.. städa grundligt hos alla varje dag.. alla toalettbesök.. alla tunga lyft.. maten som ska lagas från grunden.. har inte tid till allas önskemål..

Hmm hur löser dina arbetskamrater det här? Jag tror ju inte att en personal ska hinna med allt på en dag – har du frågat dina arbetskamrater hur de gör?

Jag pratar mycket med mina kollegor på andra avdelningar, ofta får jag svar att man inte kan göra allt, att de boende får bli besvikna, man kan inte klona sig själv för att man ska hinna med allt.. (vissa saker får bli ogjorda) men jag gillar inte det..

Dem betalar oss för att vi ska tillgodose alla deras behov och det gör mig mycket ledsen när jag inte hinner göra det som dem betalar för..

(en kvinna som kom ny, hon har på sitt beslut att hon ska ha 45 minuters social tid om dagen, man pratar om hennes intressen, hon ska besöka gymnastiksalen, enskild tid men en ur personalen, promenad, lite pussel och städning, bakning, utöver det, social tid med de andra boende, aktiviteter som samtal, föreläsningar om mat, natur och historia, hon sitter i rullstol och har en lift vid sängen)

Jag har känslan av värdelöshet varje dag, stress över att inte kunna tillgodose de boende med vad de betalat för, ledsen över skrik och slag.. ledsen över hur jag mår när jag inte räcker till..

Vad kan du göra för att minska din egen stress – för om du känner dig stressad så ger du inte de boende något alls – inte ens det lilla som du skulle kunna ge?